Nytt

I dag hade jag tänkt att jag skulle göra en målande beskrivning av den kommande helgen, men det hinner jag inte.
Alltså får den beskrivningen komma i förskönande ordalag i efterhand.
Ett gott nytt år till önskar jag er alla!!

Äntligen över

Så, då var årets värsta helg till hälften avklarad.
Hjorten var attans god. Chokladmoussen lika så.
Lite klappar blev det men inte för mycket.
Jag är ju inte julens bästa vän om man säger så.
Det är alldeles för uppskruvat för min smak.
Jag vill ha lugn och ro, inte en massa onödigt spring som inte leder till någonting.
Då riskerar man att inte bli omtyckt av alla men det tar jag med ro.
Alla tycker ändå inte om mig även om jag hade älskat julfirande.
Tre apelsiner med nejlikor och en liten ljusslinga med stiliserade änglar det är vad julpynt som finns i detta hemmet. Ja och så bilden på ytterdörren förstås men den är mer till för brevbäraren än för vår skull.

En av ungarna på gården frågade mig i går om det var raketer på onsdag.
Va? Raketer på onsdag? Vad menar du? Så tänkte jag till och fattade att det var nyårsafton hon menade. Ja det är raketer på onsdag och i dag är det julafton. Det brydde hon sig inte smack om hon var bara intresserad av raketer och om affärerna som säljer raketer skulle vara öppna på julafton för hon hade märkt att de flesta butiker stängde tidigt. Att hon skulle vara alldeles för liten för att handskas med raketer fanns inte i hennes medvetande. Tyvärr kommer hon att vara ett av alla dessa barn som faktiskt får raketer av sina föräldrar. Nyår runt Möllan är skrämmande just ur den aspekten. Så många kids som har smällare och fyrverkeripjäser som deras föräldrar satt i nävarna på dem. Barn från 4 år och uppåt. Horribelt oansvarigt om du frågar mig. Beirut är en västanfläkt jämfört med torget en nyårsnatt. Lützendimman kan gå och gömma sig, här ser man inte handen framför sig när det är som värst. När du står där och inte ser någonting ska du veta att dina grannar troligtvis har utrustat sina små telingar med saker som blixtrar och dundrar. Varför ska man skjuta rakt upp i luften när man kan skjuta vågrätt?
Jag kommer som vanligt att fly fältet och bara hoppas på att stadsdelen finns kvar när jag kommer åter samt att grannens barn har alla lemmar kvar och inte lyckats skjuta bort någon annans heller.

I dag undrar magen varför den var tvungen att ta hand om en massa ost vid tvåtiden i natt? Räckte det inte med tarteletten, hjorten och moussen? Va? Var det nödvändigt att trycka i sig 5 sorters ost och dricka mer rödvin. Självklart. Det vill man väl alltid göra vid den tiden! Samt dricka konjak. Så det är lite bullrigt i de nedre trakterna i dag. Man släpper inte väder hur som helst. Andra kan komma till skada.

I morgon ska jag ge mig ut i readjungeln. Hujeda. Men jag ska bara till en affär och förhoppningsvis komma hem med en ny kamera. Risken är dock stor att jag vänder hemåt halvvägs när jag ser alla andra som med bestämda steg och vassa armbågar skall hugga för sig av vad som bjuds. Strunt samma om de behöver det eller inte. Det är ju billigt!

Ha det fortsatt bäst!

Slut

i fötterna och i hjärnan.
Nu har jag packat julklappar en masse till en massa främlingar.
En del roliga typer en del mindre roliga. Inte alla tycker att jag är så kul heller så det jämnar ut sig.
Men... nu ska jag slå i mina klappar också!!

Först lite fisksoppa så kanske orken kommer tillbaka.

I morgon blir det premiär på hjorten. Oh la la.

Om jag inte hör av mig i morgon så önskar jag er alla kända som okända den jul ni förtjänar!

Förlust

Häromdagen hördes en röst i radion som tyckte att det var för jävligt. Det jävliga var inte själva brottet utan var det begåtts. Tanten hade fått sitt kort skimmat. Det kunde hon tydligen leva med, men att man kunde göra så i en leksaksaffär! Stjäla ens pengar när man handlar leksaker det var tydligen ofattbart ruttet. Hade det varit bättre om det skett på bolaget? Eller på bageriet runt hörnet? Jag fattar inte vad det är så hemskt med att det skedde i en leksaksaffär, tjyvar finns där pengarna är?! Eller är man helig på något vis när man gynnar den stora leksakjätten för att handla till de oskyldiga små liven? Tror inte det, va?

Själv beställde jag en kamera för ett par veckor sedan sedan min gamla självdog i somras. Letade länge och noga på nätet för att hitta en bra säljare. Hittade en som kändes kanon som dessutom hade sjyssta priser, god kreditvärdighet, flera år inom branschen och verkade pålitlig. Så gick jag då här i väntans tider på att få min för tidiga julklapp, mailade och bad dem skynda sig om det gick. Ringde dem ett par dar senare bara för att höra att det var kö och kön var full och att jag skulle försöka igen senare. Hur fan kan en kö vara full? En telefonkö alltså. (Kön nere i affären kan ibland kännas som den är full av alkoholhaltiga element men det är en annan sak.) Skickar nya mail, nu lite argare, lite syrligare men trots allt artiga och korrekta. Händer inte ett smack. I fredags ringde sällskapet och sa att jag nog kunde glömma den där kameran för en av ägarna var nu efterlyst, var den andra var vet jag inte men så mycket fick jag klart för mig; att någon kamera skulle det inte bli! Suck där gick några surt förvärvade tusenlappar rätt i fickan på en som tyckte att han (jag förutsätter helt enkelt att det är en han) skulle ha mina pengar utan att jag skulle få något tillbaka. Jag var arg en hel kvart till jag försiktigt kikade in på mitt bankkonto och såg att jag faktiskt hade klarat mig! Ilska förbyttes i lättnad på ett ögonblick. Fast i dag är jag inte lika glad för just den kameran jag vill ha är tydligen slutsåld överallt?! Typiskt. Ja, jag kan ju alltid köpa den av tillverkaren på deras flådiga center men då kostar den 700 mer än vad jag tänkte betala från början.
Så TanT får helt enkelt bli utan julklapp i år och invänta lagerpåfyllning i butiker med humanare priser. Det lär väl bli framåt påsk... suck

Fast i går blev jag ändå glad, jag fick en jättefin sockertermometer. Skitsnygg, ni hade få se den på bild om inte, ja det vet ni ju varför. Nu kan jag göra kola och mermelad som blir perfekta i konsistensen. Slippa gissa. Skönt. Men några kolor innan jul blir det inte, franska mandelpepparkakor, ja. Ska färdigställas i dag. Sedan får det vara nog!

I dag och i morgon skall jag in till den lärda staden Lund och slå in paket. Har redan slagit in mängder och fler lär det bli, försökte i förra veckan hålla reda på hur många det blivit men tappade räkningen efter det sjuttontuttonde. Efter detta kommer jag inte att ha ork för fler inslagningar så jag tror att skippa julklapparna i år!

Smällare och Lundensare

Ja nu är det full fart på pyrotekniken, i alla fall här kring Möllan.
Det smäller titt som tätt. Det konstiga är bara att det är förbjudet att sälja smällare och detta har sannerligen inte varit några "ettöres" som bränts av. I förrgår natt försökte någon få bort kommunens gubbar som höll på med något (städade kanske, de körde omkring med små oranga traktorer) på torget med hjälp av fyrverkeripjäser (o)turligt nog var polisen runt hörnet. Det smällde till rejält, halva kvarteret hängde ut genom fönsterna i sina täcken med rufsiga sömniga frisyrer. Det var kul att se!
I går, precis när jag skulle till att somna lät det som om någon släppte ner två 40-fotscontainrar i backen från en högre höjd. Men eftersom jag inte hörde några sirener så gjorde jag bara ett försök till att somna om. Jag lyckades. Hoppas ingen kom till skada. Av smällen alltså, inte att jag somnade, jag somnar rätt snällt och stilla.
Smällarna kom inte från Rosengård vilket man kanske hade kunnat tro för där var det uppenbarligen livat i går. Lika intensivt som jag ogillar proffesionella tiggarligor lika litet har jag till övers för proffsbråkstakare. Den där lilla (?) gruppen av folk som bara vill vara med när det vankas stenkastning mot polisen. Den där svansen som alltid finns när det ligger bråk i luften. Bara man får slåss mot snuten så spelar det ingen roll vad eller vem man slåss för. Nötter! Stackars Rosengårdsbor, det kan fan inte vara lätt att leva som en vanlig medborgare där. Men de enda som kan ändra på ryktet om sig själva är de själva.
I det här fallet kan jag förstå att man är upprörd över att man inte får ha en lokal som man haft i många år, jag kan inte hela historien men jag köper att man kanske känner sig lurad, men är det inte de som inte hyr ut lokalen som ska stå till svars? Polis och brandkår försöker göra ett jobb som de måsta göra, kommenderade att göra. Vill vi att de godtyckligt låter bli att göra det de ska för att vissa ska få som de vill? Kanske när det gäller andras egendom som ligger en bit från oss själva, men den dagen då det gäller vårt eget? Troligtvis inte.
Ibland blir jag rädd att Rosengård kommer att brinna ner till grunden. Nerbränt av de som bor där.

I går på ett fik i den lärda staden Lund avlyssnade jag följande "samtal" mellan två äldre gentlemän. Ett par så där lite luggslitna akademiker som bara kan finnas i större studentstäder. Jag är i alla fall på plats för att köpa mig en kopp java att ta med då jag hör hur dessa herrar säger något om skvaller. Kontentan av deras samtal kan sammanfattas med "mänsklighetens samlade visdom är sprungen ur skvaller" Tyvärr hade jag ingen anledning/möjlighet att dröja kvar vilket jag gärna hade gjort för att få fortsätta tjuvlyssna på desa "kloka gubbar." Kan bara fantisera om vilka andra ämnen de hade avverkat på sitt eget filosofiska vis.

Allt vi vet och kan bygger på mänskligt skvaller... Jag blir fortfarande alldeles tramsigt glad när jag tänker på det. Det är sådana små glimtar som får en att ta dessa grå dagar med lite lättare humör.

Jag ska fortfarande jaga pomerans, det är inte så att det inte finns, det är jag som inte har något minne, i alla fall inte när jag behöver det.

Genius

"Men egentligen är det inte så stor skillnad mellan pojkar och flickor, inte i början. Och varför ska man då göra skillnad" säger en kvinna i gårdagens tidning där man har en genusdiskussion. Vad som är skoj (eller inte) är att hon precis innan sagt att hon har flickaktiga kläder på sin tös för: "Man vill ju visa att hon är en tjej, eftersom man är stolt över det barn man har." Make yer mind op, please.

Tycker att könsskillnaden är större än någonsin. I våra huvuden har den blivit lite bättre men i vårt verkliga liv har det inte hänt så himla mycket. Det ligger i tiden att säga rätt saker, samtidigt som man cementerar det gamla vanliga, lik förbannat. Vi var väl på rätt väg en gång i tiden med att försöka göra så liten skillnad på barnen som möjligt även om det innebar att vissa små grabbar fick stoltsera i klänning bara för att föräldrarna skulle visa att vi, vi gör minsann ingen skillnad på könen! Stackars små, undrar om de fortfarande går till terapeuten?! I alla fall försökte man göra något som skulle likna jämlikhet mellan könen.
I dag är det många faktorer som påverkar och som gör att det ser ut som det gör. Tänker inte gå närmare inpå vad, för då kommer jag att skriva en smärre avhandling och sedan kommer jag att bli anklagad för både det ena och det andra. (Jag, om någon, vet ju hur ofta folk läser det de vill läsa och inte det jag skrivit. Jag har inte ork just nu att bli hudflängd för att folk inte vill förstå vad jag säger så jag hoppar över det kapitlet i dag och nöjer mig med att konstatera att det känns som det går bakåt)

Fast på söndag går det framåt igen! Då är det vintersolstånd. Efter det blir det ljusare igen!

I dag kan jag stoltsera med fingrar som är gröna, lila, blå, gula, gröna och lite andra blandade kulörer. Nej jag har inte målat naglarna, (pekfingernageln har dessutom inte växt ut helt och hållet än, vilket inte har med saken att göra för jag målar aldrig naglarna ändå, kanske en gång vart femte år) jag har gjort lera! Flera kilo i olika färger och som den kladdmaja jag är ser jag ut därefter!

I dag går jakten ut på de malda pomeransskalen som jag glömde i går.

Oj på tv nu, auktionerar man ut en pärlplattetavla av dignitet. En tavla på ca en gånger två meter i nabbipärlor föreställande Lasse Åberg när han försöker trycka juice ur knappen i flygplansscenen ur Sällskapsresan. Helt vansinnigt fantastiskt. Jag vill inte ha den men det är skitkul. Men du kanske vill ha den? Inte. SMS:a in och önska en låt för 50 spänn då! Pengarna går till flyktingar i vår värld. Radiohjälpen ligger bakom så SR snor inte åt sig pengarna. Äh för resten, gå in på hemsidan och kolla lyssnarservice@sr.se

Herredumilde

messias är på väg!

I alla fall enligt en stolle på radion för en stund sedan. Det står så i bibeln och dagens jordskalv var tecknet?! Det är väl för tusan små jordskalv på den här planeten titt som tätt? Eller står det uttryckligen i bibeln att han skall dyka upp på dessa breddgrader? Vi som var de som blev kristnade sist skulle alltså få först tjing? Tror inte det. men nu tror jag ju överhuvudtaget inte...
Lite spännande är det när moder jord talar till oss. Lite grann som att; du ska inte gå omkring och känna dig alltför säker. Jag gör som jag vill, när jag vill! Så de så!
Vaknade i morse av klockan som ringde, stängde av, gav telefonen till sällskapet eftersom det var han som skulle upp. Undrade vad han höll på med? Varför ligger han och ryster som en dåre. Varför skakar sängen? Fattar än mindre när han tittar på mig (i mörkret) och undrar vad tusan jag sysslar med? Då fattade jag att det var ett jordskalv. Strax efter kom den ohängde och undrade vad som var på gång. Han fattade inte så mycket han heller, han trodde det var flickvännen som försökte skaka liv i honom.

Sonen medverkade i skolans stora kör som hade konsert i Paulikyrkan i går. Allt var väl genomfört men ack så tråkigt. Även om man tar musiserandet på allvar kan man väl välja något som är lite publikfriande? Framför allt så kändes det som allt gick i moll även om det inte var så. Enda höjdpunkten var sopranen som blåste väck kören med sin sång i O helga natt. Jävlar vilken pipa! Hundra man (flickor och pojkar) i kören ungefär och en liten dam utan mikrofon. 10 noll till tanten! Känner någon sig hugad kan man alltid höra dem på konserthuset på torsdag. Fast då får du betala för det, det hade jag som sitter med facit i handen inte gjort. Fast det finns ju en viss risk att jag är musikaliskt obildad och inte insåg storheten i det hela...

Nu ska jag ut och jaga blå karamellfärg.

Som man förtjänar

mår man i dag!
Fast det är inte så illa ändå. Kunde varit mycket värre med tanke på gårdagens intag.
Magen står ut i fyra hörn, fast det är vietnamesens förtjänst. Nudelsoppa extra vaganza räddar livet på vem som helst! Man blir som ny, i alla fall jag, sällskapet vill mest gå och lägga sig. Påstår att det är mitt fel att han mår som han gör. Eftersom han inte fick närvara under julefrokosten så var han tvungen att dra från krog till krog, den stackaren...
Nu sitter han och målar änglar.
Puttnutte. Tur han inte läser det här. Han har väl nog av mig i verkligheten?!

Fick till en ganska tjusig dukning i år också även om den inte alls blev som jag tänkt. Inte fick jag någon hjälp, inte. Hade planer på att hänga upp ett stort tygstycke i taket som jag sedan skulle fästa en massa silverkulor och hjärtan. Dessa hade jag preppat kvällen innan, suttit och satt fast nylontråd i olika längder. När jag väl fått tyghelvetet på plats var det dags för pyntet trodde jag. Tji den, nylontrådarna hade lyckats trassla in sig på ett sätt som jag aldrig trott var möjligt. Så i ett anfall av lätt vansinne klippte jag av skiten, la kulorna mitt på bordet, slet ner tyget från taket snöt mig i det, gick ner på den lokala krogen och fick en Guinness. Där satt jag och blängde såpass att ingen vågade sig fram till den delen av bardisken. Tyvärr var jag tvungen att gå hem och fortsätta, för chansen att någon, vem som helst, skulle dyka upp och fortsätta där jag börjat var minimal, för att inte säga obefintlig. Men det blev som sagt bra. Har inga bilder att visa då min nya kamera inte dykt upp än. Känner mig halv på något vis.
Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket glas som används under en tillställning. Nu hade mina vänner varit söta och diskat undan allt annat så jag hade bara glasen kvar. Bara?! Tror jag diskade 40 glas plus femtielva ljuskoppar. (Vi var 8 pers)
Kylen slapp en massa prinskorv i år, däremot är där patéer till ett mindre kompani. Orkar inte vi själva äta upp det så har jag en stående matgäst på listan. Ungtruten han är här varje dag och kolla läget. Häromdagen blev han nog lycklig, då låg där en hel stekt sill! Plus en persiljejärpe. Den truten får fan bättre mat än vad ungarna får i skolan.
Nej nu är det film och popcorntajm.
Kung Fu Hustle känner jag för.
Och riktiga smörpopocorn.
Ramlösa.

Som vanligt

Vardagsrummet är ett veritabelt kaos! Som alltid. Normalt sett har jag inget emot detta. Jag har aldrig haft fria ytor mer än en kvart i alla fall. Men på lördag, (i morgon, hjälp!) är det dags för den årliga Julefrokosten och då kommer det ett antal töser som ska sitta fint någon stans.
Detta är ingen nyhet, detta är något som sker varje år. Lik förbaskat är jag ute i sista sekunden. Det var meningen att jag skulle fixa och dona i dag, men det har kommit saker emellan, så jag får hyra den ohängde och hans flickvän att hjälpa mig i kväll. Visst hade jag kunnat göra det enkelt för mig, slänga en duk på köksbordet, sätta ut lite levande ljus och låta resten sköta sig självt. Men det är ju inte kul! Lite ansträngning ger ganska så mycket för trivseln vilket i mitt fall innebär att köskbordet flyttar in i vardagsrummet och halva möblemanget därifrån åker ut i köket och bildar en liten lounge där. Så långt allt väl, men var i helsicke ska jag göra av min datorhörna (som är en pöl mitt på golvet och ingen hörna om jag nu ska vara noga)?? Kan vi göra en snygg dukning runt klumpfoten (han heter så min fine Mac) där han får trona mitt på bordet? Kan ju ladda ner några spännande skärmsläckare som kan få lysa upp vår kväll, skärmen går ju trots allt att vrida nästan 360 grader! Med jämna mellanrum kan skrivaren spotta ur sig små trevliga saker att läsa högt vid bordet?! Vi kan skanna julskinkan!! Nej det kan vi inte , för det ska inte vara någon julskinka! Numera har jag infört en julefrokost utan julmat. Det är nämligen så tråkigt att äta julmat i två veckor efter vår träff. Gamla prinskorvar och skinkor, slattar av Jansson (som jag inte äter överhuvudtaget) och annat smått och ickegott när det bott i kylen ett par dagar. Alltså har jag infört alternativ jul där valet står en fritt (?) att ta med vad man vill bara det inte är tidigare uppräknade saker. Det gick bra förra året, då dignade bordet under allt från sushi till filloinbakad brie. Visst är det lite mer spännande än köttbullar och prinskorv?
Största problemet är var i hela världen skall vi gömma mandeln? Nu när jag avskaffat gröten. Visst, traditioner är till för att brytas, men inte alla, helt och hållet, väl? Jag tror jag skall limma fast den under en av stolarna så den som sätter sig på mandeln får välja sig en partner till nästa år att gifta sig med. Vi vill ju inget hellre än att få någon av våra systrar bortgifta. Endast av den anledningen att vi har redan hela konceptet för dennas bröllop klart. Alles! Jag förstår varför den som fick en av de första mandlarna gifte sig i hemlighet på annan ort. Det hade nog jag med!
Kolla in bilderna från förra årets möte, visst bev det grant? Vilken skillnad om man använder blixt eller inte?! Tyvärr kan man inte se att vi sitter under en stjärnhimmel, jag spikade med sällskapets (det var faktiskt mest han som fixade med den biten, jag tar åt mig äran) hjälp upp ett stort stycke tyg i mörkblå sammet med pyttestjärnor på. Från detta hängde det sedan en massa stjärnor som jag gjort av silvertråd och rörpärlor. Hur snyggt som helst.
Hur i helvete ska jag klå det?

Änglar finns

i vårt vardagsrum i alla fall. Sällskapet skulpterar för att dryga ut vår magra hushållskassa. Ni kanske får se dem på bild när de är klara och om min kamera kommit fram. Har i och för sig en lånekamera men den kan jag inte tömma för det duger inte med de vanliga usb-kablarna till den inte. Nej, den ska ha en egen. Jävla idioti som jag inte ska gå närmre in på för då tappar jag mitt för tillfället goda humör. Det blir ju inte ett dugg bättre av att högen av pappersnädukar, begagnade sådana, hotar att ta över golvet. Frånvaron av uttalande från min sida på senare tid har mer med virus att göra än taskig självkänsla. Jag har bara inte orkat kommunicera, inte ens med mig själv för det är ju just precis det jag gör när jag gör det här.
Snora är något som jag är jävligt bra på i alla fall.
Samt skvätta saft från grapefrukt eftersom jag envisas med att äta dem i halvor med sked.
Fast i dag tittar solen i alla fall fram då och då. Dagens största bekymmer är hur i hela vetet jag ska kunna förpacka och förflytta dessa extremt sköra bevingade varelser. Önskar mig en låda med träull. Men det löser sig på ett eller annat vis. Jag brukar vara uppfinningsrik så det räcker och blir över, ska bara sätta igång maskineriet. Låt er inte skrämmas av min för tillfället bistra attityd, den är ombytlig. Jag är inte den som hänger läpp för länge, det orkar jag inte. Det är roligare att vara glad! (men ge mig ett vettigt jobb, för helvete)
Ska fundera på vad jag skall erbjuda för musik på min andra blogg, det är alltid kul att leta musik. Jag börjar i en ände och slutar oftasts i en annan beroende på vad som dyker upp. Men nu måste jag ta tag i förpackningsfrågan först. Hoppas på att solen tittar fram under promenaden genom staden. Väl framme vid målet kommer jag förhoppningsvis mötas av den fyrbenta ryamattan. Hon blir i alla fall lycklig över att se mig!

Himmel och helvete

Livet slaskar fram i djupa böljor för tillfället.
Ena stunden matt av att ingen vill ha mig som arbetskraft, eller ja det vill de men de vill inte betala för det, för att i nästa ögonblick engagera mig i precis vad som helst som roar för stunden.
Jag är gruvligt trött på att vända ut och in på mig för att kunna få ett jobb, eller ens komma till intervju. Hade faktiskt aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så jävla svårt! Hade förstått om jag bara sökt jobb som jag verkligen ville ha (de växer ju dessutom på träd) men jag är ju ute i alla hörn och snokar. Omskola dig, säger en del, jovisst om jag bara orkade komma på, till vad?! Starta eget säger andra. Ehh, ja, jo men vad har jag att sälja? Så känns det just nu. Det är i grund och botten inget fel på min fantasi och idérikedom men för de flesta idéer krävs kapital och mitt är minus.
Dessutom är det kallt ute.

Lycklig är jag över att jag har tre favoritförfattare som bara ligger och väntar på mig. Drar på det. Vill suga på karamellen så länge som möjligt. Läser något annat emellan. Vill inte slösa. Enquist, Rådström och Oates senaste. Kan nog dra på ett tag till genom att fundera på vem jag skall börja med.

På tal om något helt annat. Det har nu i två andra bloggar som är oberoende av varandra förts donationer på tal. Jag hänger på. Är du med i donationsregistret? Om inte, varför? För jag är ganska säker på att du gärna skulle vilja ha ett organ från någon annan om det skulle bli nödvändigt. Eller hur? Min åsikt är att du som vill ha också skall ge. Ingen diskussion om den saken från min sida. Tycker det är fruktansvärt egoistiskt att ens tänka tanken. Att vilja ha utan att själv ge, alltså. Här är adressen https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx. Gå in och anmäl dig. NU! Du som låtit bli av ren lathet. Du som låtit bli av andra anledningar kanske skall ta dig en funderare på hur du själv vill ha det efter den där olyckan där din mjälte spricker. Vill du ha en ny om det går? Eller du avstår bara för att du själv vill vara intakt när du dör och begravs. Ska du få dina fina organ uppbrända eller ska du låta dem ruttna bort?! Jag vet att många av er blir lite störda nu över att jag tycker som jag gör och dessutom har mage att anklaga en del av er för att inte ställa upp. Vad vet jag om dina personliga anledningar till att inte vara med? Inte ett skit! Jag är inte en säker på att jag vill veta. Vill du ha ska du ge. Basta. Avstår du från att få, bra då kan du dö med gott samvete. I alla fall på den punkten. I övrigt vet jag inte så noga ;-)

B fick en ny lever, den fungerar jättefint. Resten av kroppen är inte i fullt så gott skick, mycket på grund av mediciner och diverse komplikationer som lätt uppstår vid ett ingrepp som detta. Nu har dessutom njurarna lagt av. Inte helt och hållet men inte långt ifrån. Han är redo för dialys men påbörjar du det tar du det sista av njurarnas egen funktion. Han kanske klarar ett år till utan men sedan måste han få dialys eller helst en ny (begagnad) njure. Numera kan man "tvätta" njurar, du kan alltså få nästan vilken njure som helst, men det gäller inte organdonationer. De skall passa. Men om jag vill ge så kan de vaska. Lite konstigt tycker jag, men jag har säkert missat något i debatten. För det måste finnas en bra förklaring till att man inte kan fixa till de njurar som finns att för ges till de som är mest illa däran. Vad är skillnaden på att tvätta min njure eller X som dog i en olycka? Jag får forska lite.

Dessutom vill jag uppmana alla som inte svimmar att ge blod! Jag är "duktig" och har börjat igen efter ett alldeles för långt oförklarligt uppehåll. Just det, lathet heter det, visst! Mitt problem är att jag har så lågt blodvärde att de inte vill tappa mig. Det hjälper inte att äta järntabletter på tvären. Tyvärr. Men jag får ge när värdena är rätt och om det bara blir en gång om året i stället för tre, so what!?

Har jag varit jobbig nog för i dag?!

PussÅKram

Liv på Möllan

Här sitter man efter en mycket god middag hos goda vänner med mycket prat och skratt. Löser dagens korsord, ja gårdagens är det ju nu, letar på nätet efter en lösning. Hittar den och av någon anledning får jag för mig att jag måste underhålla min musikblogg, just precis nu. Gör så och när jag nästan är klar så hör jag ett ljud utifrån som säger mig att; oj det var en ordentlig smäll! Någon måste ha kört på någon annan. Öppnar fönstret för att kolla, och i samma ögonblick ser jag två snubbar komma springandes och en halv sekund senare kommer det en, nej två, nej tre polisbilar som snabbt plockar pojkarna och sätter handfängsel på dem. Vilket tyder på att de redan var jagade. Eller? Vad vet jag? Bara en ren konklution (gillar det ordet) av vad jag hört och sett. Får väl gå in och kolla senaste nyheterna på nätet och se om jag har rätt.
Familjen sover sött(?)
Om några timmar ska vi upp och fixa till ett kaffekalas för sonens närmst sörjande. Han fyllde ju 16 häromdagen. Dessutom ska jag via konsult se till att faktiskt få ut den nya hemsidan som jag snickrat ihop.
Jag har jävlar i det snickrat, jag har gjort alla fel man kan göra, jag har gjort om och om och om. Delvis för att jag velat göra annorlunda, delvis för att jag klantat mig, men nu sitter jag fast. Allt är klart! Men jag kan inte komma åt servern som jag skall lägga det på. Skit!
Servern går att komma åt, det har jag kollat, men inte från det program som jag jobbat i, och jag har inte den blekaste aning om varför. Förhoppningsvis är det jag som dabbat mig (troligt) men jag har samtidigt fått indikationer från andra som haft samma problem och de, till skillnad från mig vet vad de sysslar med...

Nu har lugnet lägrat sig, inga blåljus inga hundskall, bara sällskapets snusningar från sovrummet. Dags för mig att lyssna på kudden som kallar...

Rövknullad

Ursäkta rubriken men jag blev så förbannad när jag läste artikeln i dag om arkitektfirman som gått i konken. I den konken är det många som är drabbade. Man försatte ett annat bolag som man var delägare i konken lite tidigare, dessa två kk har lett till att en annan firma som hade båda som kunder och den ena som delägare (gissa vem?) nästan gått på röven de också. Dessutom hade man inte pyntat färdigt sitt delägarskap, alltså häver man köpet nu och kräver firman på det belopp som hittills betalts in! Firman förlorade omkring en miljon på dessa affärer och fick sparka 5 man på stört.
Det här är en lång och krånglig historia som jag inte tänker trötta ut någon annan med.
Men min ilska kvarstår över att vissa somliga handskas med bolag och människor som om det vore ett jävla Simsspel.
Människor som brinner för sitt yrke, som kanske såg sin enda chans i att överleva var att sälja halva stocken av aktier till ett företag som dessutom kunde regenerera jobb. Inte förväntar de sig att de ett år senare skall stå på bar backe (mer eller mindre) och dessutom då ha blivit uppfuckad i ett jävligt fult rävspel där deras betydelse för delägarna uppenbarligen är lika med noll. Du har bara varit ett verktyg i deras leklåda. Jag är hundra på att de redan har nya företag i bakfickan som är på gång om än inte under samma namn. Förmodligen bor de kvar i sina flotta lägenheter och har kvar sina flådiga bilar....
Grrrrr!
Jag kan i min ilska ha faktafel angående vem som ägde hur mycket av vem, men förfarandet, slutsumman och förlorarna blir desamma.

Hoppas alla begriper att man kan vara en rövknullare eller känna sig rövknullad oavsett kön och läggning. Bara så att ingen övertolkar rubriken... Kom gärna med förslag på bättre ord med samma kraft. Uppfuckad har inte riktigt samma styrka.

Äntligen!

ska jag botoxas!
Det har bara tagit sådär en 6-7 år sedan jag kom på att det kanske var det jag skulle göra. Första behandlingen ska sättas in mellan tuttarna. Jag slipper tom att gå den långa vägen, jag skall få en tid ganska omgående. Men med tanke på min tidigare erfarenhet av sjukvården och dess tidsschema så kan det innebära precis vad som helst från i morgon till evigheten.
Skulle egentligen vara hos farbror doktorn nu i skrivande stund men de ringde för en timme sedan och undrade om jag kunde komma tidigare så det är redan avklarat.
I korridoren fanns ett puvarum, där vet jag vad de gör men vad buckleymetoden går ut på har jag inte en susning om. Det fanns även ett omklädningsrum för män. Enbart. Detta tyder på att flera kan klä av sig samtidigt, annars begriper jag inte varför det finns ett separat för det otäcka könet. Jag får förmoda att det fanns ett för sådana som mig också fast de hade gömt det.
Kanske, kanske ska jag slippa saltränder på framsidan av kläderna framöver. Nästa steg blir armhålorna för att sedan gå på utmaningen ryggen. Tyvärr (?) måste det gå 4 månader mellan behandlingarna så risken finns att det är dags att börja om så fort man gjort sista behandlingen. Jag kan kanske se fram emot att vara partiellt svettfri åtminstone. Hoppas verkligen att det funkar, kunde vara skönt att utöka garderoben med något lite mer färgglatt än svart och vitt. Kanske kan mina livremmar få några fler år på nacken, som det är nu knäcks de efter två år, ungefär. Undrar hur de kommer att göra när det blir aktuellt med behandling i ansiktet? Tänk er botox på ena halvan men inte på den andra, jag kan nog komma att se något lustig ut. Ja lustigare än vanligt alltså. Och nu vet du att man faktiskt använder botox till annat än att släta ut skrynklor!

I morgon fyller den ohängde 16!

Fotboll

1283 och 1367 är siffror på en gul notislapp på vårt städskåp. Det skulle kunna vara historiska årtal som är särdeles viktiga att komma i håg. Det är självklart historiska årtal men fråga inte mig vad som hände då. Det är också antalet mål och matcher som en viss Pelé åstadkom under sin karriär.

När blev du kalenderbitare? undrar säkert vän av ordning som dessutom kommer att rätta mina siffror. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Mitt minne klarar inte av sådan fakta, därav lappen. Uppgiften är hämtad ur Pelés egen bok så har ni andra nuffror får ni ta det med honom.
Pelé och Zlatan, det är faktiskt så att jag hade kunnat tänka mig att vara där på fotbollsgalan bara för att få bådas autografer på samma papper. Jag har träffat Pelé men aldrig Zlatan. Vilket är lite knäppt med tanke på geografin!

Galan i övrigt hade jag som vanligt kunnat vara utan. Tycker det är erbarmligt dåligt regisserat. Men så är det gjort för fotbollfjånar på riktigt och de har väl inte så stora krav. Det är lite svensktoppen över det hela. Tjock med bröd och räksalladstuket...

Så lätt var det att göra sig ovän med halva svenska folket!

Lurad

kan man bli på många sätt.
Just nu mår jag bra, vilket får mig att bli orolig.
Var tog de inneboende vägen? Ingen ska inbilla mig att de är rädda för honungste. Kanske är det så att de tyckte att det var vidrigt och drog sig tillbaka för att gruva på en hämnd? Vad vet jag? Men mysko är det. Förmodligen kommer de att slå till med full kraft i morgon kväll för då ska jag på middag. Bidar sin tid de små jävlarna.
Jag tillhör ju sorten som aldrig är sjuk. Alltså det är klart att jag är sjuk men jag är enormt duktig på att förneka det. Till sjukan går jag bara om jag är döende. Jag tror att allt går över av sig självt om jag bara ignorerar det. Jag är en sådan som blir arg när jag skadar mig på ett sådant sätt att jag är tvungen att söka vård. Vill fixa själv! Kan förstås ha något att göra med väntetiderna på akuten att göra också. Högst irriterande att inte vara sjukare än att man kan få vänta hur många timmar som helst men vara tillräckligt illa där an för att inte kunna ta hand om det själv.

Jag fick svar på en remiss efter 10 månader där de berättade att de inte kunde göra något åt min situation för tillfället men att de skulle återkomma. Sagt och gjort. Får en kallelse. Infinner mig för att få reda på att de ändå inte kan göra något, för den doktorn som har hand om just det jag vill komma åt har slutat och de vet inte när den nya börjar! Kanske i september. Ja men då kan vi väl ta och göra alla förberedande undersökningar så är de klara när den nya doktorn dyker upp? Åh nej! Så lätt kan det ju inte vara. Nu har jag fått en ny kallelse som ber mig komma för precis samma sak som de gjorde förra gången. Det vill säga ingenting! Det har nu gått drygt 1 1/2 år sedan remissen skickades. Detta var den andra remissen den första fick jag inget svar på över huvud taget. Så allt som allt har det nog gått 4 år sedan jag frågade efter hjälp första gången.

Det är något allvarligt fel med logistiken inom sjukvården. Riktigt allvarligt.

Det jag vill behandlas för är inget jag dör av så jag har ingen brådska men nå'n jävla måtta får det väl ändå vara?
Likaså kan jag störa mig på att om jag går till min doktor och denna inte kan göra något åt min åkomma, utan jag måste vidare, och så visar det sig att just detta gör man inte här i staden längre om det inte är akut förstås. Vad händer då? Ingenting. Nada. Då ska jag själv sätta mig och ringa runt i landet för att se om någon annan någon annana stans kan fixa till mig?! Vore det inte bättre om min doktor tog hand om det? Hon borde väl vet mycket bättre än jag var det kan vara troligt att ja kan få hjälp?! Nu är jag ju fullt kapabel att ringa, men tänk på alla de som som inte riktigt klarar av det. Sitta där och ringa runt till olika instanser skjutsas runt i timmar i telefon innan du hamnar rätt. Kanske.
Varför kan inte systemet var så enkelt som att jag vill, låt säga, få fixat mina åderbråck. Om inte detta kan göras på plats borde man kunna lägga ut en förfrågan om vem som har plats och kan göra det. Över hela landet. Ganska självklart blir operationen ointressant om den finns ledig plats i Pajala (Inget ont om Pajala som sådant, jag har aldrig varit där) men halvvägs upp i landet kan jag kanske tänka mig att åka om besvären är tillräckligt stora.
Detta går naturligtvis att ordna i dag också. men bara om du ringer runt till vart enda jäkla sjukhus i landet och hör dig för. Gissa hur smidigt det är?!

Oj vad uppeldad jag blev!
Jag är nog hungrig!
Bäst att jag äter något innan jag tuggar sönder en hel organisation.

Bättre

Efter att ha tillbringat merparten av gårdagen på muggen så känns det bra mycket bättre i dag. Det är inte skönt att vara konstant pinknödig utan att egentligen vara det. Det är riktigt jäkla obehagligt. Det känns som om blåsan är sprängfull i ordets rätta bemärkelse. Man tror att den går sönder om man inte hinner på toa i tid. Väl där kommer det fem-sju svidande droppar, för du var ju där för två minuter sedan. Du hinner inte riktigt klämma ut de där fjuttiga dropparna för än det känns lika dant igen. Så håller det på. Jag alternerade mellan tekannan och muggen (toan alltså, om nu någon trodde något annat) för att i alla fall ha en anledning att besöka stället så många gånger som jag gjorde.

Nu är ju våran toa utrustad så att man kan befinna sig där ett par dygn utan att få tråkigt. Det händer att folk försvinner på fester, de flesta återfinner vi på nämnda ställe med näsan i en Pondus, National Geographic eller något annat läsvärt från travarna där inne. Känner man för det finns det finns det alltid en hög med korsord att välja på i olika svårighetsgrader. Snorklar, badskum och en sjöjungfru i barbieform som byter färg när den blir varm finns för de med sådana böjelser.
Varelserna i halsen kom liksom av sig i går. Tålde väl inte konkurrensen från de nedre regionerna. De jobbar på för fullt nu, och för min del så får de gärna ta över stafettpinnen. Av två onda ting har jag inga problem att välja det ena, åtminstone i detta fall.

Jag kommer att fortsätta mitt tebälgande med en liten tillsats av honung, i dag är det alltså anpassat för halsen. I går var tillsatsen citron, det gillar inte kisseblåsebasilusker. Vilken tur att jag sedan flera år tillbaka har vanan inne att hälla i mig oanade mängder vätska....

Förhoppningsvis ska jag få en chans att i dag bevisa att jag lärde mig något på kursen, har ingen laptop annars hade jag kunnat jobba från hemlighuset i går.

Såg att arbetsförmedlingen söker folk. Tror ni att de vill anställa en arbetslös?!

En stor röst har tysnat

I går dog Miriam Makeba...
och jag har mage att beklaga mig över en sketen förkylning

Inneboende

Ja det var väl för bra för att vara sant.
Varför i hela fridens dar skulle jag klara mig undan?
Men det var nästan så jag gick på det.
Men icke.
Så i dag är jag inte snygg (som om jag brukar vara det).
Rödögd, påsig, snörvlig och snorig.
Någon har flyttat in i min hals och håller på att möblera för fullt.
Trista de där typerna som liksom aldrig kan slå sig till ro utan som måste byta boställe titt som tätt. Oj, detta uttalande ångrar jag genast! För man ska kanske vara jävligt glad över att de flyttar runt, för vem vill ha en sådan liten jävel med polare boendes där permanent!
Sonen har också drabbats, för andra gången på kort tid, sällskapet har precis blivit av med sina så det var väl förmätet att tro att just jag skulle klara mig den här gången. Bara för att jag trodde det så har jag fått en släng av urinvägsinfektion på köpet. Bara en liten men nog så irriterande. Som tur är i det fallet så har jag en blåsa som passar en häst och den fylls på dagarna i ända och på det viset tränger jag ut den oönskade basilusken!
I övrigt så känner jag mig rätt kry!

Så var det den där berömda dagen IGEN

Sitter här och tittar ut genom en knappt genomsiktlig ruta. Putsa fönster är inte min favorit, ingen annan i familjen verkar vara överdrivet road av det heller av utsikten att döma. Förmodligen skulle det bli lite mindre grått om man skalade bort ett lager skit. Kanske hela ens liv skulle bli ljusare? Frågan är om det är lönt. Har en stor trut som kommer varje dag och knackar på rutan. Han mögar ner vill jag lova. Visar man sig för honom så drar han men kan han inte se någon och det inte finns något att äta så sätter han i gång och bankar på fönstret. Det ser ut där efter.

I dag skall jag försöka bevisa för mig själv att jag kommer ihåg något av det som jag lärt mig de senaste två veckorna. Det blir inte lätt. Information har ju som bekant en förmåga att lägga sig lite här och där, väldigt sällan på ett och samma ställe.
Jag vet hur jag börjar, frågan är om jag kan sluta....

Det är bara att gratulera Kalmar till ett välförtjänt SM-guld! Vad sysslar di blåe med? 12 mål på de sista två matcherna är ju trevligt men lite sent, tycker jag.

Sydsvenskan skrev om ett problem som jag också funderat över. Om det på min dörr står att jag vill inte ha reklam och jag vill inte heller ha några gratistidningar, varför får jag då det lik förbannat? Reklambladen blir jag utan men Metros bostadstidning dimper ner. Hur kan jag välja bort en form av oadresserad reklam men inte en annan? Logiken, var är den. Posten försvarar sig med att Metro är deras uppdragsgivare och Metro har sagt att tidningen skall distribueras till alla hushåll. Basta. Metro å sin sida säger att det kan inte bestämma över brevbärarna, det gör posten. De har lyckast snärja in sig i ett slags moment 22 som det inte finns en lösning på i dagsläget. Jag undrar bara hur svårt det kan vara att respektera min önskan. Jag vill inte ha något som är oadresserat i min låda. I alla fall ingenting som postnissarna delar ut. Ok för det som de kallar samhällsinformation men när blev en annonstidning för bostäder betraktad som detta? Är det en orimlig begäran? Ja tydligen. Det lustiga i historien är att för något år sedan gick det alldeles utmärkt att ringa Metro och få klisterlappar där det stod att man undanbad sig deras alster....

Annat som saxats ur helgens tidning:
"Norrlänsk tiger bet skötare"
Så gnäller man om vargproblem...
"Skurkar försöker köpa norska sopor"
Ämne för en ny Jönsonligan kanske?
"Hundar kraschade med bil"
Ännu mer film, blir den bra kan man genast börja med uppföljningar. Katter slog i backen med flygplan, hamstar voltade med motorcykel. Outtömligt ämne.

Om jag skulle ta och göra lite nytta?

Final

I dag är det sista kursdagen.
Examensdags alltså.
Kommer inte att gå ut med stora A.
För mycket info på för kort tid för att tillgodogöra sig allt.
Framför allt så befinner sig folk på vitt skilda stadier vilket gör att undervisningen blir lite haltande. Inget ont om mina kurskamrater! Det är inte vårt fel att vi buntats ihopa med våra olika förutsättningar. Jag tror att alla hade velat ha en vecka till, minst.
Jag hade velat ha en mer koncentrerad undervisning.
Lite fortare.
Så att jag kunde få svar på mina frågor som kommer att dyka upp.
Jag är ju alltid en sådan som undrar över sådant som ingen annan undrar över.
Varför försöker jag alltid göra sådant som inte går?
Varför kan jag inte nöja mig med det som finns?
(Jag är många försäljares skräck (jaja många andras också, jag vet) för jag frågar alldeles för mycket. Kan den göra si, kan den göra så, hur gör man det, va, kan den inte göra så, skitmaskin, visa mig något annat, va, vet du inget om det du skall sälja? Och nej, jag vill inte börja hos er för jag är världens sämsta försäljare)
Förhoppningsvis fastnar något av allt jag lärt mig lite längre än två dagar.
Men fan vet med detta teflonminne.

Ha en bra fredag!
PussÅKram

Skillnad

Världens ledare hyllar Barac Obama, Sveriges regering gratulerar....
På Wordpress.com kan man läsa om några som förtvivlat försöker att få bort Obama genom att hävda att det kommit nya dokument från Kenya som bevisar att Obama är född där.
Du milde.
Intressant ur en annan vinkel är att Amerika alltså är berett på att ha en (deras ord) svart ledare på toppen men inte en kvinna. Vad säger det om amerikanen?

Nu ska jag gå ut och sno en tallrik att ha till lunchen så jag inte blir lika trilsk som i går.
Sedan är det dags för mitt flödesschema över en ny hemsida jag skall skapa. Redan nu inser jag att oj! vad många sidor jag ska hålla reda på. Och jag är ju inte alls förvirrad redan innan?! Jag kommer att behöva fullkomlig hjärnkapacitet, hur uppnår man det?
Tips någon?!

Ilska

Just nu sitter jag och surar över att folket på den här skolan inte är äldre än att de uppenbarligen har en mamma (eller pappa givetvis) som städar efter dem (statistiskt sett inte troligt, att pappan städar alltså).
Varför sätter man in skitig disk bland ren? Om man överhuvudtaget sätter in den? Hur svårt är det att följa enkla instruktioner? Kidsen som går här skall bli nätverkstekniker, marknadsförare, företagsprofilerare och mycket annat. Men att ta sig för något som kan underlätta för alla det kan man fan inte. Varför tror dessa barn att deras föräldrar ska komma hit och städa upp efter dem?
Jag vet inte om jag klassificera dem som bortskämda eller bara rätt och slätt dumma i huvudet?
Att jag sitter här och fräser i stället för att ägna mig åt något bättre kan bero på att jag är hungrig och det är en kvarts kö till micron. När jag väl är framme vid den kan jag se mig i månen efter en ren tallrik. Jag vet att jag ställde en där förra veckan. Finns den där nu? Nej så klart inte. Varför skall alltid jag diska tallriken och låta någon annan få en ren? Varför kan inte jag bära mig åt som alla andra? Bara skita i vilket i stället för att bli förbannad? För att jag är jag och inte som alla andra förhoppningsvis.
Ska fan ta med eget porslin hädanefter!
Om en halvtimma ser jag förhoppningsvis ljusare på livet.
God middag!

Monday monday

Måndag morgon.
Grått och kallt.
Fått upp sonen, sett till att han fått något matnyttigt i sig.
Skickat iväg honom till skolan med en uppmaning om att komma ihåg både det och det andra. Vilket han oftast glömmer. Jag hann inte skriva denna mening klart innan han stod i dörren igen för att hämta något han glömt. Skillnaden mellan mig och min son är att jag trots allt anstränger mig för att komma ihåg. Han har dessutom någon som påminner honom, det har inte jag.
Jag går från vardagsrummet mot köket i ett bestämt syfte, väl där har jag inte en aning om vad jag skulle där att göra. Bara att börja om från början. Jag får motion, om inte annat. Det olustiga med det taskiga minnet är att jag hur många gånger som helst lägger något på "ett bra ställe" för att jag skall komma ihåg. Gör jag det? Nej! Det finns saker som idag 8-10 år senare inte är funna. Problemet är att man letar på ställen som man tycker verkar rimliga. När saker försvinner ska man inte göra det, man skall leta på de mest osannolika ställena. Det är där de finns. Jag lovar. Vissa saker tror jag helt klart "beamar" (kommer inte på vad man säger på vårt språk) iväg sig till en annan dimension för att aldrig någonsin återvända. I går gjorde jag en arkeologisk utgrävning i ett av mina förråd (ja jag har flera) där fann jag saker som jag var övertygad om att jag inte hade. Jag var helt säker på att jag slängt dem. Icke. De har nog beamat sig tillbaka från tippen som kompensation för de som försvunnit eller något ditåt.

Oj, nu skall jag nog se till att få på mig lite vettiga kläder och packa ner det jag behöver inför dagens kurs. Hoppas hitta det förbenade lilla usb-minnet som jag förlade igår...
Tror jag skall ta fram ett snyggt senilsnöre för just mobila minnen, kanske ingen dum affärside.
Får se om jag kommer ihåg den.

Ha det bäst!
PussÅKram

Städning

Tiden går.

Märker det på att jag var tvungen att redigera min läslista. Några titlar kom aldrig upp i aktuelltrutan utan fick lyftas ur direkt.
Ni har nog också märkt att jag har tillbringat mycket tid med mina vänner. Böckerna alltså. Då blir det inte så mycket tid över till att tänka och skriva. Ja, jag har väl inte slutat tänka precis men jag har inte fått saker och ting på pränt.
Går dessutom en kurs i webbdesign så huvudet är fullt av en massa annat än att krita i sin blogg.

Jag behöver en ny hårddisk. På riktigt. Eller i alla fall en defragmentering. Fan va bra det hade varit i fall man kunde slänga en massa skräp i papperskorgen. Gamla telefonnummer tex. Byta ut dem mot några nya som jag för mitt liv inte kan komma ihåg fast jag borde. Har dock lyckats lära mig mitt eget. Vilket är ganska så märkligt med tanke på att jag aldrig ringer mig själv! Jag kan på fullt allvar slå upp ett ords innebörd för att en halv dag senare ha glömt det. Illa. Däremot vet jag hur man kan testa hur starkt curare kan vara. Eller varför sengångare skiter när det regnar. Till vilken nytta då?

Undrar hur drömmarna på natten hade blivit i fall man lyckats sortera på kontoret. Det sägs ju att drömmar uppstår när hjärnan sorterar dagens händelser. Min hjärna sorterar i så fall på ett väldigt lustigt vis, för jag har för det mesta väldigt skoj när jag sover. Det blir kanske inte alls lika kul om det är ordning och reda?!

Ordning och reda hade jag behövt ha på vindskontoret. Himmel så mycket grejor. Så mycket att jag lagt beslag på en halva av grannens också. Med hans tillåtelse. Förmodligen hoppas jag på att han skall tro att det är hans eget, inse att det där är något han inte använt de senaste tre åren och slänga eller ge bort det. Hur han nu skall förklara för sig själv att han ägt en massa kvinnokläder i alldeles för små storlekar vet jag inte, det blir hans problem...

Måndag

Det är onsdag, jag vet men det känns fortfarande som måndag.

Många motgångar just nu.

Så pass att jag börjar stortjuta när skrivaren lägger av.
Jag har fått igång jävelskapet men det känns inte ett dugg bättre för det.

Alla mina kameror är trasiga. Analoga såväl som digitala.

I går hade någon pajat torktumlaren utan att meddela vaktis detta.
Något som normalt tar 3-4 timmar tog nu nio istället.
Som arbetslös har jag förvisso mer tid till sådant än många andra men jag tycker inte det är roligare att tillbringa extra tid i tvättstugan för det.

Fick avslag på ett jobb som jag gärna hade haft.

Får på omvägar höra att jag är sur på någon eftersom jag inte hör av mig.
Jag är (eller rättare sagt var) inte sur på personen i fråga.
Nu är jag.
Kan man inte ha kurage nog att höra av sig till mig eller säga rakt ut vad man har på hjärtat när man träffar mig så får man ta att jag blir lite lack. Människan i fråga ville ha hjälp med några saker och jag sa ok, är jag ledig (är ju trots allt livegen till af så jag kan inte göra precis vad jag vill med min tid) så hjälper jag till. Hör bara av dig. Människan hörde av sig, men inte till mig...

Ryggen kan inte bestämma sig för om den skall vara nådig eller ej.
Luras genom att hålla sig "frisk" så pass länge att jag får ett visst hopp för att i nästa ögonblick slå knut på mig.

Ska det hålla på på detta vis kommer jag väl att starta en ny underavdelning till de magsuras sammansvärjning. Medelålders bittra kärringar med halsbränna.

Hoppas de som skall prova på bågskytte idag har vett att lyssna till vad jag säger och inte göra på sitt eget lilla vis för att sedan skylla på mig, för det tror jag inte att jag fixar med ett leende.
Inte i dag.

I morgon är det en annan dag, va?

Nyheter

Tidningen idag är väldigt givande på många vis.
Rent personligt glädjer det mig oerhört att en välkänd krog i den här lilla staden blir av med sitt alkoholtillstånd. Utan att på något vis gå in på detaljer kan jag känna att det kanske finns lite rättvisa här i världen. Uttrycker jag mig i klarspråk hamnar jag väl i rätten och vi behöver inte slösa mer på statens resurser än nödvändigt.

På ett och samma uppslag talar man om att den här lilla stadens tillväxt lockar samtidigt som att man oroar sig för att företag kommer att flytta på grund av allt pangande och brännande av bilar?!

"Det här är bara tramsigheter, det finns viktigare saker att ägna sig åt än att bråka om 100 miljoner hit eller dit" säger Nils Stormby angående en arvstvist.
Ja, vad skall jag säga - Di rige di kan mens di fattie försöker....

Generalmajor Tony Stigsson som fick sparken för att han misshandlat sin hustru. Han har överklagat med motiveringen: misshandeln var ett brott utom tjänsten och som inte är allvarligt utan av "normalgraden"
Av normalgraden??? Vad menar han? Förmodligen att det var normalt i hans hem att banka hustrun när han tyckte att hon förtjänade det.

I en artikel om en utställning på Skissernas berättas det om falska löpsedelar som ett gäng konstnärer satt ihop. Det behöver man inte vara konstnär för att fixa. Jag och en god vän gjorde detta under många nätter på väg hem från krogen. Vi möblerade glatt om löpen och hoppades att i alla fall kioskägaren skulle få sig ett gott garv. Jag har dessutom lyckats få en helt oskyldig snubbe i finkan över natten på grund av mina tilltag. Det kallar jag konst!

"Han trodde först att det rörde sig om fanatiskt protestantiska kråkor men sedan även den ickekatolska organisten fått en sten i huvudet har den teorin grusats" Så säger rektorn till en katolsk skola i Norge. Kråkor som släpper stenar i tron att det är musslor som de ska få hål på är närmre sanningen.
Låt den utan skuld kasta första stenen....

Låt mig citera en ungom som vet vad som gäller: "Sd är främlingsfientligt och ni är kommunister. Samma skit"

Kaffe kan ge mindre bröst. Äntligen, äntligen har jag fått förklaringen till varför jag begåvats med knappt en handfull.

Är du albino bör du hålla dig borta från Burundi med omnejd. Du riskerar att dödas, styckas och säljas till häxor. Tydligen kan man få oturen i livet att vända om man offrar en albino. Men i finanskrisens spår kanske det devalveras till att gälla vitingar över lag...?!

Sist men inte minst: årets första fastlagsbullar är här! Wow! Nu är inte fastan långt borta!(1/2-09) Enda glädjen jag kan finna i detta är att de inte kallar bullen för semla.

Ha en god fredag för det tänker jag.

PussÅKram

Mammor och politik

Vad i h-vete är en hockeymamma? Jag har precis fått kläm på curlingföräldrarna. Enligt Sarah Palin så är skillnaden mellan en hockeymamma och en pitbull, läppstiftet. Alltså blir min konklution att där curlingföräldern sopar rent framför sina barn så kör hockeymorsan med kroppstackling direkt! Blir man inte utvisad då?

Svårt att föra vettiga polistiska diskussioner med tonårsbarn. De har någon slags inbyggd logik som bara finns hos dem och deras kompisar. Spelar ingen roll vilka argument du kommer med i deras värld går det alltid att applicera/förkasta beroende på dagshumör.
Oavsett.
Imponerande.
Påminner mig lite grann om de i regeringen...hmm

En farsot drar genom landet och då talar jag inte om influensa. Nej den heter Ba ba ba. Ingen kan ha missat den. Alla går och nynnar på den. Alla. Ja förutom tidigare nämnda åldersgrupp med magsyra i munnen, förstås. Miss Li borde få pris för att lyckats göra något som allt i från dagisbarn till städade gentlemen med portfölj inte kan låta bli att ryckas med av. Ja, ja jag vet att det finns en del där ute som hatar den men ni kan ju alltid joina vrånga panchisar med sura uppstötningar. Eller bilda en egen liten underavdelning kallad magsura tonåringar med alldeles för mycket åsikter om allt som MÅSTE gå stick i stäv med andras. Ba ba ba tilltalar barnet i tonåringen vilket genast får dem att gå spinn. Livsfarligt att bli påmind om att det inte var så länge sedan man var 7 när man inte ens nått fram till sin andra sjua vid sjutton! (En annan har ju hunnit med att fylla sju fem gånger.)

Själv blir jag bara genuint glad precis som jag blir av dessa tjejer.

Gillar det barnsligt naiva, vilket då gör mig till motsatsen av tonåring; Äldre på väg utför!

Nötter

I fredags var jag öm i fötterna. Efter en hel dags shopping. Jag och shopping är inte riktigt kompatibla. Om man inte säljer exempelvis böcker, papper och pennor. Då har jag inga problem. Men kläder, nej. Jag ser ut där efter. Det var ändå ok i fredags eftersom jag inte skulle shoppa själv utan mer vara guide. Det slutade med att den ohängde fick två tröjor och en hoodie med Che, sällskapet fick en t-shirt och en kaffemugg, båda med Chtulumotiv. Till mig själv lyckades jag med att införskaffa en Gromitalmanacka för nästa år! Utropstecknet finns där för det kunde lika gärna har varit på det viset att jag köpt den för i år, för halva priset. Loppisar och prylbodar är mer min melodi. Det är där man hittar glassmaskiner och degblandare och andra bra att ha saker för nästan inga pengar alls. Charkuteridiskar och ostaffärer klarar jag också av. Varför bor jag där jag bor?? Men det är inte bra att bo granne med stadens bästa ostbutik och ha en plånbok som är tunn som ett höstlöv. Det är inte förenligt. Det svider nästan i börsen bara av att titta. Fast de har ju faktiskt en fyndhörna de också...

Lördagen tillbringade jag och sällskapet ett par timmar med att instruera folk i bågskytte. Lika imponerande varje gång att se hur vissa har en naturlig talang för det hela medan andra kan gå därifrån muttrandes om att det är en jävla skitsport som de aldrig ska prova på igen. Största skillnaden mellan dessa två typer är att den förstnämnda lyssnat till vad som sagts, den andre "kan själv". resultatet blir därefter.

Gårdagen bjöd ju på ett underbart väder även om det försökte gäcka mig. När vi var klara med våra brunchbestyr så var himlen, tja vad tror ni, just det, mulen! Jag hade varit oförsiktig nog att nämna för sällskapet att det kunde vara skönt med en så kallad söndagspromenad. Vet inte om det vars samme man som kollrade bort det hela genom att börja prata om att gå på loppis i stället, för helt plötsligt var himlen alldeles blå igen. Mot Sherwoodskogen! I detta fall kallad Kungsparken. Jag hade stoppat en plastpåse i fickan, för vid den här tiden brukar jag hitta så mycket fint att fickorna inte räcker till. Den kom till användning! För första gången på närmre tio år var de ätliga kastanjerna så stora att det var lönt att ta dem med sig! Närmre ett kilo kunde vi plocka med oss. Dessa rostades och förtärdes med smör och salt. Det som blev över har alikorna och måsarna kalasat på. Det sista av köttsoppan jag gjorde i torsdags slank också ner. Något modifierad. Och den slank ner i våra strupar inte våra bevingade vänners.
Ett slappt förhållande till soffan intogs och vi kollade både Ironman och Be kind Rewind. Den sistnämnda var bäst även om jag säkert sov bort en del av den. Jag klarar inte mer än en film eller max ca 120 minuter framför tv:n sedan slocknar jag. Sittandes upprätt med öppna ögon. Vet inte hur många filmer jag sett början och slutet av? Men det är väl bättre att sova i mitten än att missa slutet? Eller? Jag vet ju inte....

Ha en bra måndag!

Sista rutan

Inte riktigt min vecka det här.
I går kom jag ut med den vandrande loppcirkusen. Hon var glad som en lärka och solen strålade på oss under tiden. Lite hotfulla moln i kanterna fanns det hela tiden men de höll sig på avstånd. Jag hade tänkt att jag skulle ta några fina bilder på trädtoppar som ser ut som om de blivit kyssta av solnedgången. Framför allt skulle jag ta en kul bild på mig och JB för att bildligt bevisa att vi varit ute. Så att ni inte skulle fortsätta tro att jag bara sitter och fabulerar. Bestämde att vi skulle sitta snyggt bredvid varandra nedanför vattentornet så att det kom lite snyggt i bakgrunden. Vi skrider till aktion, jag och jycken. Hon sitter fint jag sitter ännu finare. Upp med kameran och klick, ska kolla hur det blev. Jättekonstig bild. Vad är det? Är det mina shorts det där? Vad är det för konstiga grenar? Här är ju bara en massa löv och gräs. Jag börjar trycka på allt som går att trycka på. Hjälper inte. Displayen visar bara en och samma sak.
Kaiko alabama.
Skit!
Jag har definitivt inte råd att investera i nytt, just nu.
Fan!
Visst jag kan fortfarande ta bilder med eländet men jag kan bara göra inställningar på måfå. Kan ju vara kul om man vill experimentera. Vilket jag gärna gör men inte inte helt utan koll. 4801 exponeringar hann jag med innan skiten imploderade eller vad som nu hände. Inga yttre skador men displayen ger ett krossat intryck utan att vara det. Mystiskt. Förmodligen är det en garantifråga. Garantin har gått ut, jag har tagit alldeles för många bilder kameran är förmodligen inställd på någon slags självdestruktion. Ett mindre subtilt sätt att tala om för mig att det är dags att slösa pengar på nya grejor som inte heller kommer att hålla.
Uj uj nu har jag snart eldat upp mig ordentligt! Vilket inte är lönt... Alltså lägger vi inte mer ved i brasan...

Ska passa på medan jag minns att berätta att i morgon är det kartans dag, detta kartans år. I stadshuset här i staden har man en kartutställning som pågår just nu och i morgon öppnar de upp arkiven så att man kan få se en del av de riktigt gamla kartorna samt köpa faximiltryck av dylika. Är ni lika nördiga som jag så syns vi kanske där?

Här den sista bilden...

Mulen himmel

är namnet på en gammal konjaksgrogg.
Konjak hade suttit bra denna mulna dag som jag hade så storstilade planer för.
Denna dag som skulle utnyttjas till fullo. Jag skulle suga i mig sol och ta en jätterunda med ryamattan på fyra ben. Förmodligen var det min tanke på det hela i går som drog fram molnen. Jag ber om ursäkt, det var definitivt inte meningen. Blir bara så trött på att så fort jag planerar att sticka näsan utanför dörren så blir det omslag i vädret. Och då inte från det sämre till det bättre. Hade jag tillhört den sorten som tror på högre makter så hade jag lätt kunnat inbilla mig att jag skulle straffas för något. Frågan är bara; vad? För att vilja gå ut med en jycke? Bara för att jag vill gå utanför dörren? För att jag finns till? Inte lätt att veta. För det kan inte vara för mina synders skull, de har jag betat av för länge sedan. Ren som snö är jag. Tur att jag besitter en god självkännedom samt ett minne som är hyfsat kort.

Tror jag tar mig en konjak. Nähä det gör jag inte. Ingen sprit innan lunch säger en outtalad regel inom svensk alkoholpolitik. Hur skulle det se ut ifall jag satt där med en fin Grönstedt klockan 10 på förmiddagen. Förmodligen förbaskat bra. Det är alltid snyggt med en konjak. Jag har bara ett problem. Konjaken är slut! Det är den alltid.

Tröstar mig med lite Mothers Finest. Ingen sprit kan jag upplysa ovetande om, fast det hade varit ett underbart namn på en egentillverkad calva eller whisky eller konjak för den delen.
Fick ett otroligt sug efter denna gamla 70-tals discofunkmetalgrupp. Har även fått flipp på Beatles Love. Ljudbilden av Beatleslåtar som George Martin med son satte samman till Cirque du Soleil. Som en slags greatest hits fast man har blandat och pusslat och haft sig. Fantastiskt rolig att lyssna på. Om man nu kan sin Beatles annars blir det kanske inte lika spännande? Kvalitet är det, oavsett.
Kan också rekommendera DEVO om humöret inte är det bästa. Det blir garanterat bättre! Kolla in deras konsert från Llolapalooza 1996. De fick lite oväntat hoppa in i en lucka innan Metallica skulle äntra scenen. De fick inte låna någonting av deras utrustning. Vare sig ljud eller ljus. De fick hålla till längst fram på scenkanten. Men vilken konsert! Jättekul att se fullfjädrade Metallicafans hoppa upp och ner som galningar och sjunga: Are we not men? We are DEVO! Kunde inte hitta just den låten så ni får hålla tillgodo med Mongoloid från samma konsert! Kanske den Devolåt som det gjorts mest covers på.

Jag vågar knappt skriva det, men nu tittar solen fram så kanske, kanske får JenniBenni bli lycklig i dag. JB älskar matte och husse, därefter kommer jag. Hon kan tigga vid matbordet hur mycket hon vill, det kan jag ignorera, men hennes blick när jag lämnar henne utan att ta ut henne på en runda är svår att handskas med. Då ska man veta att hon är tillsammans med sina favoriter. Men det är så roligt att få gå på tur med mig!
Ha, jag kollade ut och tro det eller ej, men ovanför Möllan är det blå himmel men runt om kantas det av gråa moln! Vilket alltså betyder att om jag ger mig ut utanför mitt eget område kommer jag att hamna i oväder.

Hmmm....

Jag stannar väl hemma då.

Älskling

Buhu, min älskling har lagt av!
Lagt av är kanske fel ordval men han har antytt på ett subtilt sätt att nu får det vara nog!
Att han bara har mage! Efter alla dessa år av heta möten. Tidpunkten har aldrig spelat någon roll. Morgon, middag eller kväll. Jag har ställt upp med min beskärda del och trott att alla inblandade var nöjda. Viss enformighet kan jag hålla med om att det blivit. Samma sak dag ut och dag in. Ibland med små avbrott där nyheter fått komma till tals. I alla fall en gång eller två för att sedan ratas därefter har vi återgått till gamla invanda rutiner.
Så här efteråt börjar jag faktiskt fundera på om det inte var det som var stötestenen, att jag liksom bytte ut något gammalt invant mot något nytt oprövat (i alla fall i den formen) och fortsatte med detta. Kände att det här var bra! Vissa likheter med det tidigare men ändå helt annorlunda. Kände sig älsklingen obekväm med denna hastiga omställning? Han var ju förvisso inkörd ordentligt på en och samma, men inte hade jag trott att han skulle ta så illa upp av lite nymodigheter.
Oavsett så är det för sent att ändra på nu. Han har sagt sitt och det är inte mycket jag kan göra åt det. Möjligtvis kan jag prova med något tvåkomponentsmaterial men det är nog inte så nyttigt?!
Vad svamlar jag om, undrar du?
Min tekanna så klart! Vad trodde du?
Min älskade fina handgjorda tekanna.
Härom morgonen fann jag rännilar längs diskbänken som ledde till nämnda kärlek. Jag förstod genast vad som hänt. En spricka i vårt förhållande hade uppstått. Jag blev och är fortfarande helt förtvivlad! Det var kärlek vid första ögonkastet. Åtminstone från min sida.
Ungefär fyratusenfemhundra (4500) liter te har bryggt i denna kanna! Merparten av det har jag själv druckit. Inte konstigt att man har festblåsa som är större än de flesta andra.
Det är svärmor som gjort den och visst, hon kan säkert göra en till. Men den kommer aldrig att bli som den här. Dessutom använder hon inte den glasyren längre. Jag kan få en ny kanna i samma form fast annan färg, men se det vill jag inte! Jag ringde så klart och undrade om det går att laga det var då jag fick tipset om tvåkomponenatren. Klart onyttigt. Undrar om hon vill bli av med mig...?!
Älsklingen är nu sorgligen ersatt av ett så kallat fynd från Öppna hjärtan för 20 spänn. Livet är inte riktigt det samma. Smärtan går förhoppningsvis över med tiden. Kanske kan en ny kärlek gro. Fast jag tror att jag skall hålla mig till fula funktionella tekannor för då blir det inte så dramatsiskt när de bestämmer sig för att lämna mig. Jag har nämligen varit med om detta tidigare. Min första kärlek på detta område gick hädan genom att börja läcka som ett såll på flera olika ställen. Han vart rent utmattad stackaren. Jag trodde dock att min senaste och jag skulle kampera ihop i många år till. Tji fick jag.
Men han skall få en hedersplats i hyllan. Som tack för lång och trogen tjänst.

Gör gärna ett besök hos svärisarna på Andréason Design
Där hittar du både bruksföremål och konst. Ibland båda på en gång.

Folkvagn

Ja, så har jag då kommit till kapitlet barnvagnar på stan.
Ovan kan ni skåda den ohängde vid ganska späd ålder. Letade efter en bild på vår fina kovagn men hittade ingen. Så dumt att jag inte tog en bra bild på den, för ett sådant tapetseringsjobb kommer jag aldrig att göra igen. Första och enda sittvagn jag strippat och klätt om fullkomligt. Jag lovar att jag ångrade mig halvvägs. Vet ni hur många bitar en sufflett består av?! Fast det var värt besväret för bra blev det.
Oj, nu ljög jag. Jag har strippat fler vagnar fast det var sådana där enkla sulkyvarianter. Minns att jag klädde en med klassiskt engelskt jaktmotiv men det var ju en piss i den berömda floden jämfört med kovagnen. Som var en klassiker från Brio. I dag kör man omkring i trehjuliga monster med blinkers och vinterdäck. En del ser ut som rullande skötbord. Jättelika underreden och nästan ingenting upptill. Förutom här på Möllan för här duger fortfarande gamla modeller av Emmaljunga och tidigare nämnda märke.
Det finns andra skillnader med. Norr om Spångatan regerar barnvagnsmaffian eller de sk lattemammorna med sina små telingar i mobila monsteråk. Dessa mammor är de enda i världen som fött barn. Deras barn är fullständigt unika (vilket på ett sätt är sant) alltså; bereden väg för oss outstandings med våra fantastiska ättelägg! Vi kommer två, vi kommer gärna tre i bredd! Vi är inte villiga att flytta oss så att andra kan komma fram. Nej, nej. Är du inte klok? Här kommer vi fantastiska föräldrar som förärat resten av världen dessa bedårande, avgudadyrkade unikum!
Men, hallååå! Jag missunnar inte en enda mamma eller pappa att känna den känsla man gör när man blivit förälder. Men. Det betyder inte att omvärlden måste anpassas efter deras regler. De vandrar omkring som om bara de existerade. Resten av världen finns inte. Bredden på trottoaren är bara till för att få plats med så många barnvagnar i bredd som möjligt. Är de riktigt breda uppfattas de dessutom som någon slags plattform för massmöte. Gärna i samband med ingångar till olika förrättningar. Var tog lyhördheten, smidigheten vägen? Försvann den med att vattnet gick?
På Möllan är situationen lite annorlunda. 80% av alla barnvagnsförare är män. De resterande 20 är oftast kvinnor men vagnarna innehåller sällan barn. Däremot precis allt annat. T ex en månads förbrukning av grönsaker som man fick tag billigt på torget fem i tre en lördag. Ett halvt bohag balanseras i väg på halvtomma däck. Den försöker man ofta få med sig på bussen i rusningstrafik! Om man nu skall ha barn i den varför bara köra omkring på ett barn när man får plats med minst 4?! Trafiksituationen runt Möllan är vida berömd, inte bara på gatorna gäller detta. Här gäller det att hålla undan på trottoaren också gör du inte det får du räkna med att handgripligen bli föst åt sidan, mer eller mindre elegant. Eller promt pågången rakt framifrån. Ser du två vagnar i bredd är det rekord!
Ser du en kombivagn med kor på så är det vår gamla.
Hoppas att den fortfarande lever.

Pensionärer

finns det gott om.
Tyvärr så träffar man mest sura griniga typer som är så bittra att deras själar håller på att fräta dem sönder och samman. Tack och lov så är inte merparten sådana. Vet inte varför de "goda" håller sig inomhus eller så lyckas de göra sig osynliga när de vistas på stan.
Befinn dig aldrig i en butik som lockar med extrapriser på kaffe eller något annat åtråvärt. Du riskerar att bli överkörd och nertrampad av tidigare nämnda personer. Jag gjorde misstaget en gång. Det gör jag aldrig om. Jag råkade helt enkelt befinna mig i fel affär vid rätt tillfälle eller om det nu var tvärtom. Denna butik hade vid tillfället någon billig charkvara och eftersom jag skulle ha kalas så tänkte att det var ju bra, då skall jag passa på att handla lite. Men disken var renblåst och runtikring kretsade tanterna och farbröderna med sina vagnar likt fåglar vid ett utfodringsställe. Lite läskigt vill jag lova. Detta fick mig att ana att det vankades mer av det goda så jag tänkte att jag handlar det jag behöver och återkommer senare för att plocka upp lite av den hägrande lockvaran. I ögonvrån syns ett biträde komma med en stor vagn full med kött, samtidigt ser jag hur alla panschisarna går till attack. Hujeda. Det är ett minne jag kan vara för utan. Allt lugnar sig efter en stund och jag tänker att jag får kolla om det kan finnas några smulor kvar till en oerfaren jägare som jag. Jo minsann där ligger några ynkans paket som jag tänkte lägga vantarna på.
Då händer det!
Pang!
En osannolik smärta.
Hjälp! någon har skurit av mig hälsenorna!
Du milde, jag råkade komma före en stackars tant som inte fått något! Men eftersom hon kört på mig så kan jag inte påstå att jag var på gott humör eller speciellt välvilligt inställd till situationen alltså vänder jag mig om för att fråga kärringen vad i hela fridens da'r hon håller på med. Då visar det sig att hon skulle lägga tillbaks några paket. Hon hade tagit för mycket, upphetsad som hon blev i stridens hetta!
Varför hon hade så bråttom att lämna tillbaks dem att hon måste köra över mig på vägen blev jag aldrig klok på!
Se detta som en varning!

Jag återkommer till barnvagnarna. Skall bara äta först så blodsockret kommer i balans.
För allas bästa...

Barnvagnar

Jaja, jag skulle skriva om barnvagnar i bredd, jag återkommer så fort jag varit nere och slagits med några bittra pangsjonister i den lokala butiken. Det blir lite vassare då.
Vi ses snart!

Cyklistjävlar

Grrr vad jag blir förbannad på alla som måste hålla på att flänga fram på trottoarerna.
På cykel.
Jävla ofog är vad det är.
Det är inte det att de tar mer plats, för det gör de inte. Det är farten. På en gångbana/trottoar förväntar man sig att alla rör sig i ungefär samma hastighet. Jag blir lika rädd varje gång en cyklist kommer farande som ett jehu när jag sticker ut näsan genom dörren. Jag är inte det minsta övertygad om att den som cyklar alltid kan stanna på fläcken. Vad händer om man trampar fel, vinglar till eller viker av åt fel håll? Mer än en har fått uppsöka sjukhus för att de blivit påkörda av cyklister på trottoarer.
Jag har full förståelse för att man kanske inte vill vistas på gatan bland bilarna. För där råder en lag värre än djungelns. Men använd då för helvete de cykelbanor som finns! Dem är det gott om!
Det är lätt att tro att detta fenomen gäller en viss grupp i samhället. Icke. Alla cyklar på trottoaren. Barn. Pensionärer. Föräldrar med barn på pakethållaren.
Finns en viss risk för att det en dag står följande på löpsedeln; Cyklist allvarligt skadad av uppretad fotgängare. Denna fotgängare kan vara jag. Den som riskerar att få en käpp i hjulet är den idiot som kommer bakom mig och plingar med sin cykelklocka för att jag skall flytta mig så personen i fråga kan få fritt blås!
Vi kanske ska färga alla cykelbanor i en skarp tydlig kulör så att det liksom inte går att missta sig på vilket som är vad. För det verkar ju utan tvivel som att det är svårt att se skillnad på cykelbana/gångbana/trottoar.

I nästa avsnitt skall jag utgjuta mig över barnvagnar i bredd!

Kram

Mat

Vilken underlig rubrik för att vara jag, eller hur ;-)
I kväll (svt1 22.45) visas Mat, Dryck, Man, Kvinna. En tidig Ang Lee film.
Om du inte redan sett den. Se den. Men se för tusan till att vara mätt.
En mer snålvattenframkallande film får man leta efter.
Jag tror att jag skulle ge en lilltå för att få vara med om en liknande.
Måltid alltså, inte film.

Nu ska jag strax hasta in till Lund.
Kråkorna och råkornas stad.
Jag är så avundsjuk.

En svägerska tycker att jag är konstig som bara förstorar bilder på insekter,
grodor och paddor för att inte tala om fåglar. Hon tycker att det mer normala
borde vara att förstora bilder på man och barn. Amen, de ser jag ju varje dag?!
Den ohängde har jag dessuom bilder på så jag kan fylla ett antal album.
Roligare att titta på alla konstiga kryp och djur jag lyckats fånga på bild.

Men så ska man kanske inte heller applicera uttrycket normal på mig?!

Ha en god fredag!

PussÅKram

Mitt i prick

"Det finns hundra miljoner vapenägare i det här landet och ingen av dem kommer att råka ut för någon olycka idag. Vapenolyckor händer bara när vapen kombineras med droger, alkohol, dåliga föräldrar och dålig uppfostran. Punkt slut!"

Detta är ett citat av en vapenkåt man i USA. Han har på sätt och vis rätt men skall dessa vapenlobbyister alltid kunna skylla på att det är inte vapnet utan den med vapnet som ställer till det? För det är ju uppenbarligen inte så att det bara är väluppfostrade människor som inte nyttjar droger eller alkohol som innehar vapen. Vapen innehas av puckon! Alltför många puckon! Finland och USA lär vara de vapentätaste länderna gällande privatpersoner. Alltså kanske inte så konstigt att det händer många skottskador där, men jag har hört att i Kanada ska det också finnas mycket pangpang per capita men en mycket låg frekvens av mord/dödsfall vållade av skjutvapen.
Är inte det konstigt?! Privatpersoner skall inte ha tillgång till vapen så tillvida de inte är jägare. (En del av dem borde inte heller få ha det) Resten får skjuta på jobbet. Punk slut!

Jag kan bli lite nojjig på alla dessa vapen och puckon som finns i dag. Många verkar så lättprovocerade. Det är inget svårt att ta kål på någon med en picka. Det är alldeles för lätt. Ett ögonblicks verk och någon har ändrat sin och någon annans historia för alltid. Inte så att jag går omkring och är orolig över att bli skjuten, inte alls. Det är snarare så att jag börjar oroa mig för mig själv när jag rycker på axlarna och inte tycker att det är speciellt märkvärdigt när någon blivit skjuten här i staden. Inte oväntat. Att jag liksom accepterar det som en naturlig händelse.
Sjukt!

Nyskapande

I går sprang jag på den här lilla sötnosen.
Nej, jag pussade inte på den. Jag har prinsar så det räcker.
Var ute i skogen och letade svamp. Det finns massor, problemet är att jag känner inte till så många sorter och har förgiftat mig på svamp en gång i mitt liv och det räcker. Håller mig alltså till säkra kort. Men jag har bestämt mig för att det får bli ändring på det, måste plugga in några riskor och kremlor. Hittade en del soppar, en handfull kantareller och några ynkliga trattisar.
Tordyvlarna sjöng på sista versen. De låg överallt med buken i vädret. Jag vände på en som levde och den tittade på mig ungefär som varför gjorde du så? Jag skall ju ändå dö?!



I lördags hade vi bättre tur med svampen men då hade vi ju också värden som ciceron. Alla håller på sina svampställen så det var rart att få ta del av någons. Risken att jag eller sällskapet skulle hitta dit på egen hand är dessutom obefintlig så vi var väl ganska säkra kort att visa sina hemligheter för. Då fick vi ihop ett halvkilo. Dessa fick samsas med lite chalottenlök och en försvarlig mängd gräddde. Mumma. Sällskapet är ganska så skranglig och har en förkärlek för grädde. I detta fall var det nog ingen som misstyckte framför allt inte när slutprodukten kom som en liten tartelett!



Själv yxade jag till årets köttkub.



Ny innovation som sett dagens ljus. Jag varvade fläsk, lamm och nöt med kryddor som jag knöt ihop till ett snyggt paket. Detta grillades sedan i två timmar och blev riktigt bra. ytterst har man knaprig svål och genomstekt kött ju längre in man kommer ju mer rött blir det. Alltså något som passar alla smaker.
Köttkuben har nu utvärderats och kommer snart i ny skepnad. Det ni ser på bild är alltså version 1.0

Övermätta, lite lagom salongsberusade ägnade vi resten av kvällen till att hitta på porrfilmsmanus och att tänka ut vem vi skulle vilja se i huvudrollerna repektive vem som skulle regissera. Vi garvade så tårarna rann....