måndag 2 november 2009

Inte spotta i glasen


Börjar fundera på om det inte skulle behövas ett totalt nikotinförbud på krogen.
Åtminstone på den jag jobbar på. Inte nog med att man spottar ut sina begagnade påsar lite här och där. Några inbillar sig att springan mellan väggen och bordet är en speciell ficka för detta ändamål. Undrar om man gör så hemma också? Mellan köksbordet och väggen, va? Tror inte det. Detta kan man kanske stå ut med men när man börjar slänga lösprillor på golvet då börjar jag närma mig ett förbudsivrarstadium. Den berömda droppen kom häromdagen när jag hittade flera nikotintuggummi på golvet. Vilket jävla sätt! Det är illa nog med snuset, men det går i alla fall att dammsuga upp. Någon undrade hur jag kunde veta att det var just nikotintuggummi, hade jag möjligtvis smakat på dem. Självklart jag smakar på allt jag hittar på golvet. Gamla köttbullar, pommes frites, rödbetor, you name it! Nej såklart gör jag inte det och även om jag är en slasktratt så har jag mina gränser. Gällande tuggummit så var det inte konstigare än att jag hittade foliebitar som avslöjade vad det rörde sig om. Jag har haft svårare för att definiera de jag hittat som sitter under borden. Jäkla skolmatsalsfasoner.

Har också undrat mycket över vem det är som placerar en chilinöt och en påse snus på en tvärslå till ett av borden. De är inte tillplattade så de har inte suttit under någon sko utan de bara ligger där snyggt och prydligt. Det har hänt mer än en gång. Har vi månne råttor som samlar och tänkt hämta lite senare?

Det har varit svårt att tillfredsställa the sissy boys. Häromveckan blev jag utkallad och fick förklarat för mig att säckarna som låg vid grinden fick de knappt ens titta på än mindre ta i, så vad hade jag tänkt mig med dem? Jag hade inte tänkt mig mer än att lyfta ut dem från golvet i soprummet, för att bana väg för pojkarna men det var tydligen inte bra nog? Den ene av flinade lite och konstaterade att jag alltså inte hade gjort det av elakhet. Nej just det, jag gjorde det för att vara snäll, tänka sig. Passade på att slänga säckarna i sopbilen. Kan själv. När jag kom in igen hade en av mina chefer haft ett samtal med sursissyn som hade hämtat honom för att fråga varför jag såg så vresig ut?! Hans kompanjon svarade då att det var inte så märkligt, det gjorde väl alla som såg honom?! Tror faktiskt att han är lite grann på min sida.

Borde anlita någon som gör en låt om "dem sissyboys" Ska vara reggaestuk på den och bör sjungas på en blandning av jamaicansk engelska och svenska. Mycket rim kan det bli. Noice, nojs, gojs, toys...
Någon som känner sig manad? Sätt igång, jag lovar att lyssna på alla förslag.
Glasåtervinningspojkarna däremot, det är gossar det! Tömmer min tunna utan att jag bett om det. Inga kärringar där inte!

lördag 17 oktober 2009

Ny symaskin


Visst är det märkligt att alla symaskinsförsäljare är män? 97% av användarna är kvinnor eller åtminstone något åt det hållet. Varför är det då inte fler kvinnor som säljer symaskiner?

Det är fortfarande så att det är mest kvinnor som städar. Vad är det för kön på dammsugarförsäljaren?

Varför ljuger så många män ohejdat om sina förmågor och kunskaper och varför tror så många andra män på dem. Varför blir en ljugande man betrodd medan en ärlig kvinna misstrodd?
Förklara det för mig.
Nej för fan, strunta i det!
Jag klarar själv av att lista ut det.
Tänka sig.

Tänka sig att tanken på en kvinnlig förbundskapten till ett manligt lag ska vara så svårt?

Tänk om män kunde lyssna på vad kvinnor säger istället för att bara lyssna på sin egen röst. Då hade man, eller i alla fall jag sluppit följande scenario: In kommer man rusande, vrålar hej och en massa som jag är ointresserad av att höra. Frågar om jag är ensam. På detta svarar jag jakande. Personen i fråga rusar runt som en vilsen hund ett tag, kommer strax till baka och frågar om inte M är där? På detta svarar jag att det är väl knappast möjligt med hänsyn till mitt tidigare svar på vem som fanns i lokalen?! Samma person letar 2 dagar senare febrilt efter något. Var i helvete finns de?! skriker han och rusar runt som en galning, river och sliter i allt som kommer i hans väg. Där, säger jag och pekar rakt på dem. Han fortsätter sitt rafsande utan resultat och blir allt stirrigare. Ja men de ligger ju där, säger jag och pekar med hela armen. Där! Var? Var? Om du tittar dit jag pekar är chansen 100%ig att du hittar dem, så varför leta på alla andra ställen? Då fick jag reda på att han var inte riktigt vaken än därav kunde han alltså inte ta till sig den allra enklaste formen av information!
Underbart eller hur.

Många män frågar inte om en kvinnas åsikt om något utan vill oftast bara få bekräftat sin egen förträfflighet. De lyssnar inte ens på vad man har att säga.
Om en man ringer till vaktmästaren och påpekar att elementet (radiatorn) inte avger någon värme, kommer vaktmästaren genast springande och fixar utan något knussel. Om jag ringer börjar man genast ifrågasätta en massa. Är jag verkligen säker på att elementet inte fungerar? Har jag inte bara vridit ner termostaten? Är jag säker på att jag överhuvudtaget har ett element?
Såna här saker kan få mig att bli alldeles uppgiven.
Jag menar inte att alla män är på det här viset. Absolut inte.
Men alldeles för många är tyvärr det.
Jag gillar inte att bli klappad på huvudet och så där lagom käckt bli tillrättavisad fast det var jag som hade rätt från början.

Droppen till min nu snart uttömda ilska över detta fenomen kom häromdagen när sopgubbarna kom. Jag kallar dem för the sissy boys. Detta grundar sig i att en av dem råkade få lite skit på sin overall och höll på att gå fullkomlig bärsärk i soprummet på grund av detta. Kommer ut farandes och skäller på mig som en bandhund, som om det bara var jag som kastade sopor?! Titta nu vad som hänt, hur ska jag få bort det här? Va?! Ta den här, sa jag och gav honom en handduk så han kunde torka av sin overall. Man skulle kunna tro att han jobbade i frack. Vad tror han att overallen är till för? Själva droppen kom i måndags. Jag var på väg in i soprummet, sissy boys var på väg ut. Jag lämnade fri lejd åt dem. Den ene tackar den andre säger följande: ja, ja normalt sett så låter vi ju kärringar gå före säger han och flinar. Jag tittar honom lugnt i ögonen och säger: ja, det är ju därför jag släpper förbi er först.
Ridå.

Dagens bild visar min gamla trotjänare som nu får gå i pension. Många mil har den sytt. Den blev ersatt av en ännu äldre variant som nu ska få tjäna hos min mor. Själv har jag skaffat en sprillans ny Singer som fixar 9 lager jeans och kraftigt skinn! Här ska sys!


torsdag 8 oktober 2009

Döskalle


I går skulle jag ge blod, hade jag tänkt.
Det blev inte så. Jag hamnade på ÖB.
Jäkla skillnad.
Inte så att jag gått fel, nej, jag hade varit och utvärderat den ohängdes förmåga inom skolväsendet och tänkte att jag skulle hälsa på sällskapet på hans jobb som inte ligger så långt därifrån. Men innan dess drogs jag mot butiken för jag hade tänkt inhandla minkolja. De har ju en hästavdelning med lite av varje och de brukar ha bra lädermedel. De hade allt utom just nämnda olja. Så det fick bli lite steksnören och kryddor i stället?!
På väg till kassan tänker jag att jag ska nog köpa lite lösgodis att ha med mig och bjuda sällskapets anställda på. (Jag är ju snäll innerst inne.) Extrapris var det också. Därmed en hel del folk runt lådorna. En av dessa råkar tappa en ett gäng röda ferraris på golvet. Duktig som hon är plockar hon upp dem. Vad tror du hon gör sedan? Jo hon lägger dem i ett tomt godisfack! Jag harklar mig och frågar henne om det där inte var lite onödigt. Lite dumt att lägga dem så att någon annan kan riskera att ta dem. Då tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet på riktigt och förklarade att ingen skulle väl ta de ensamma bilarna ur den lådan när det fanns en med många fler i! Ok, tänkte jag och gick runt till andra sidan för att plocka på mig lite av varje. Det tar 20 sekunder sedan kommer hon till andra sidan och frågar mig om mitt förslag att låta dem ligga kvar var bättre. Hon ville uppenbarligen ha en dialog om detta, det ville inte jag. (Hon hade nog alla hästarna i stallet men de stod fan inte stilla i boxarna.) Tja, tyckte jag, jag hade nog föst dem åt sidan i alla fall. Påtalade att det fanns ju en risk att någon, exempelvis ett barn skulle få för sig att ta dem. Varför jag drog till med barn vet jag inte kanske för att vädja till något förnuft inom henne? Då högg hon genast till med att man fick faktiskt inte lov att ta ur burkarna och äta direkt! Ok, ok tänkte jag, jag har ingen lust att försöka förklara för damen i fråga att det var kanske inte riktigt så jag menade heller så jag tänker smita över på andra sidan och hoppas att diskussionen är över. Precis då ser jag i ögonvrån hur hon på nå'n konstig vänster lyckas sprätta ut en hel jävla skoffa med godis över halva golvet. Jag formligen springer runt hörnet samtidigt som jag hör henne säga högt att ja då fick hon väl ta till min metod då även om hon ansåg att den var långt ifrån önskvärd.

Jag flinade hela vägen till kassan. Så småaktig är jag.

tisdag 6 oktober 2009

Kyla


Varför undrar folk hela tiden om jag inte fryser i mina knälånga shorts när det trots allt är 10°?!

De undrar inte varför tanter i kjol fryser om benen. De har förvisso nylonstrumpor men de kyler fan mer än de värmer. Möjligtvis har de någon form av placeboeffekt.

Man undrar inte, varför tjejer som har kjolar som är kortare än mina bredaste livremmar (och de är inte breda!), om de fryser om bena?! Visst de har i 99 fall av 100 snyggare ben än jag (det är inte svårt) men det blir man väl inte varm av? Jag borde ha det bättre förspänt som inte ens rakar mina!
Ingen ifrågasätter varför folk tillbringar en midsommar utomhus i 6 gradig pluskyla endast iförda tyllgardiner. Men skulle jag få för mig att äta julbord utomhus vid 12° skulle jag genast bli ifrågasatt och troligtvis inspärrad.

Visst är det underligt?

Den beväpnade kaninen (eller om det nu är en hare med hängande öron) hittade jag för ett tag sedan på ett lågt betongfundamant runt en ödetomt mitt i stan.