lördag 26 september 2009

Böjelser och begär


I dag har jag shoppat loss. Inte så vanligt när det gäller mig. Är inte shoppingtypen om det inte är loppis förstås. Kläder är jag riktigt kass på. Hatar att prova. Inhandlar det mesta när det är halva reapriset vilket är ok för oftast är det inte värt mer. Fast det är klart jag har en gardeob som ser ut därefter. Men vem bryr sig, inte jag i alla fall. Jag tillhör sorten som lyckas vara modern och inne sådär en gång vart 7 år eller nå't. Ser i principip alltid likadan ut och ibland är det tydligen helt rätt?!

Okej får väl erkänna att jag kan shoppa loss i en pappersbutik eller en ostdito. Men det betraktas väl knappast som shopping i en riktig shoppares ögon?

Modelejonet lyfter nog inte på ögonbrynen inför dagen fynd heller, håller väl snarare för näsan. Jag köpte ca två kilo vitlök, 3 olika sorter. Enligt försäljaren så lyckades jag både inhandla vitlökens Rolls Royce samt densammes Citroen. Plus att jag såg några intressanta i en låda som stod baktill, de hade ingen bilklassificering men luktade underbart. Så nu är jag (vi) innehavare av 3 sorter fransk vitlök och 2 svenska samt en bunte av ospecificerad sort, förmodligen spansk eller kinesisk, men de åker ut nu. Tråkiga typer. Smakar förvisso vitlök men inte mer heller. Citroenen tog jag ett helt kilo av, den är lite lätt rökig, vilken soppa det skall bli på den. Mötte min chef (en av dem) på stan som undrade hur många år de skulle räcka? År? Det är slut innan året är slut kan jag lova. Då ska man veta att chefen är köksmästare?!

Många andra handlade loss ordentligt idag. Roade mig med att titta på folks handväskor. Såg fan inte en säger en som var snygg! Hur kan man på fullt allvar tycka att en Louis Vitton (ingen aning om hur det stavas) är snygg?? Dessutom hosta upp en massa sköna tusenlappar för att få äga eländet? Men jag såg en kul sak i ett skylt fönster, de hade handväskinsatser. Du flyttar alltså bara din insats från en väska till en annan utan att behöva tömma den. Jag tror dock att det är bättre att folk måste tömma sina väskor då och då. Jag tror man måste ha kontakt med sin inre handväska annars är risken stor att den tar över. Man måste gå till botten med saker och ting. Det är bara nyttigt. Dessutom lär man ju hitta saker som man inte längre trodde fanns. Sådant som försvann för ett par år sedan dyker helt pötsligt upp. På gott och ont så klart. 3 år gammal banan gör ingen glad...

Ja,ja, andra köper fula handväskor jag köper skånsk rapsolja av gudomlig kvalitet och vitlök en masse.

Alla är nöjda.

måndag 21 september 2009

Vandrande Pinnen


I närheten av jobb finns ett boende för några av de som kommit lite på kant med tillvaron. En av dem är just Vandrande pinnen. Jag kallar henne helt enkelt så för att man nästan aldrig ser henne utan en cigarr av något slag i munnen. Håret står på ända och röken står som ett töcken runt henne. Spelar ingen roll vilket väder det är, pinnen är alltid på vandring. Någon form av tvångsmässigt beteende har hon. Hon börjar med att vandra upp till tobaksaffären längre uppåt gatan där inhandlar hon ett rökverk eller fem, vad vet jag? Påbörjar sin bolmande vandring tillbaka när hon är åter vänder hon raskt och börjar om, men hon går inte hela vägen utan kanske tre fjärdedelar och så tillbaka igen. Så håller hon på och kortar av sin promenad för varje vända och till slut så går hon hem. Undrar om hon räknat ut hur länge cigarren räcker?

På samma boende (antar jag) finns också Fina Damen och AntiNewton. Fina damen borde egentligen kallas vandrande pinnen för det är inte mycket kött på den långa damen, men jag har märkt att hon lägger stor möda på vad hon skall ha på sig. Varje dag. Konstigt blir det men det märks att hon har tänkt till. Det är inga slumpmässiga val det är jag helt övertygad om. Ofta ser det ganska lustigt ut men eftersom hon verkar anstränga sig så, så får hon bli fina damen. AntiNewton har inte tyngdlagen på sin sida om jag säger som så. Inte så att han svävar fram eller så, men hans tyngdpunkt ligger betydligt längre bak än hos alla andra. Detta gör att han går med sin kulmage rätt ut i vädret kraftigt bakåtlutad, om du ser honom så kan du ju fundera på hur fasiken han gör när han skall sätta sig i en stol? Det går liksom inte...

Dessa tre typer ser jag allt som oftast, har ingen aning om de ser mig?

Vandrande pinnen gjorde dock min dag för ett tag sedan. Jag mötte henne på väg till jobb strax efter 7 på morgonen precis utanför tobaksaffären. Hon tittar på mig och ger mig världens leende, ett leende som man aldrig få se annars för den där cigarren som sitter i vägen. Jag log lika stort tillbaka och min dag var gjord! Kan inte ge någon rationell förklaring till varför det betydde så mycket men det gjorde det och jag blir fortfarande glad när jag tänker på det. I fredags fick jag också reda på vad hon heter för då stod hon och väntade på att tobakshandlaren skulle öppna. Han och jag hälsade som vanligt och sedan sa han Go´morron Maja. Maja får dock heta vandrande pinnen ett tag till i alla fall. Hon hör liksom till sitt (mitt) eget lilla gäng men det är kul att veta vad hon heter på riktigt och en dag kanske jag också börjar kalla henne vid sitt rätta namn.

Bilden har inget med dagens ämne att göra, hittade den häromdagen, är lite sugen på att ta hem den...

söndag 20 september 2009

Trögt


Har inte haft tid att läsa så mycket som jag vill och det påverkar uppenbart mitt skrivande. Har aldrig läst eller skrivit så lite i mitt liv på mycket länge. Tid har jag så det är inte det som saknas. Vet inte vad det är. Jag som brukar klämma mellan 1 och 7 böcker i veckan är helt plötsligt nere på 1 var fjortonde dag. Känns som om jag borde söka hjälp eller något. Läsning är något som alltid varit högprioriterat men som nu hamnat långt ner på göralistan. Kan man få medicin? Vilken doktor ska man gå till? Går lika ofta till bibblan som tidigare, kommer hem med massa böcker men måste lämna tillbaks det mesta oläst!

Å andra sidan så är det som om hela kreativiteten tagit slut. Jag tycker att jag mår bra och att livet börjar bli lite rättvist efter en lång nerförsbacke men jag får inte ett skvatt gjort! Det värsta är att jag har inte klart för mig vad det är jag gör i stället?! Måtte det gå över snart. Kanske är detta en början. Att jag faktiskt skriver några rader här igen. Hoppas kan man ju alltid...

Bilden ni ser är från i dag, har varit runt på en massa öppna gårdar runt Möllevången. Mycket loppisar och fika. Många fina gårdar en del mindre fina men med potential. Kom hem med 9 vinyl i hyfsat skick för 50 pix. Några meter tyg som jag inte behöver men hemskt gärna vill ha. (Kan aldrig vara fel i fall den slumrande kreativitetsådran saktar börja flöda igen) En bit av planket runt Folkets Park har blivit tillåten arena för väggmålning. Mycket häftiga motiv sprutas upp. Den här killen har en stil som inte alls liknar den gängse. Kolla in hans polare till vänster. Bara en snubbe med den hudfärgen kan på fullt allvar bära upp den kostymen! Hade jag tagit den på mig hade de som sett mig garvat ihjäl sig, förmodligen hade jag inte ens synts. Det hade varit mer av en vandrande kostym.

Jävligt sur är jag på gruppen som kallar sig för EHG. Får jag tag på någon eller några av dem så lovar jag att bemåla dem med deras egna färger och när jag är klar med det skall jag förpassa den tomma burken på ett ställe där det gjör jävligt ont! Dessa typer ränner runt stan och kladdar ner husväggar, bilar, ja allt som tycks komma i deras väg, natt efter natt. Störigt är bara förnamnet.