Vandrande Pinnen

I närheten av jobb finns ett boende för några av de som kommit lite på kant med tillvaron. En av dem är just Vandrande pinnen. Jag kallar henne helt enkelt så för att man nästan aldrig ser henne utan en cigarr av något slag i munnen. Håret står på ända och röken står som ett töcken runt henne. Spelar ingen roll vilket väder det är, pinnen är alltid på vandring. Någon form av tvångsmässigt beteende har hon. Hon börjar med att vandra upp till tobaksaffären längre uppåt gatan där inhandlar hon ett rökverk eller fem, vad vet jag? Påbörjar sin bolmande vandring tillbaka när hon är åter vänder hon raskt och börjar om, men hon går inte hela vägen utan kanske tre fjärdedelar och så tillbaka igen. Så håller hon på och kortar av sin promenad för varje vända och till slut så går hon hem. Undrar om hon räknat ut hur länge cigarren räcker?

På samma boende (antar jag) finns också Fina Damen och AntiNewton. Fina damen borde egentligen kallas vandrande pinnen för det är inte mycket kött på den långa damen, men jag har märkt att hon lägger stor möda på vad hon skall ha på sig. Varje dag. Konstigt blir det men det märks att hon har tänkt till. Det är inga slumpmässiga val det är jag helt övertygad om. Ofta ser det ganska lustigt ut men eftersom hon verkar anstränga sig så, så får hon bli fina damen. AntiNewton har inte tyngdlagen på sin sida om jag säger som så. Inte så att han svävar fram eller så, men hans tyngdpunkt ligger betydligt längre bak än hos alla andra. Detta gör att han går med sin kulmage rätt ut i vädret kraftigt bakåtlutad, om du ser honom så kan du ju fundera på hur fasiken han gör när han skall sätta sig i en stol? Det går liksom inte...

Dessa tre typer ser jag allt som oftast, har ingen aning om de ser mig?

Vandrande pinnen gjorde dock min dag för ett tag sedan. Jag mötte henne på väg till jobb strax efter 7 på morgonen precis utanför tobaksaffären. Hon tittar på mig och ger mig världens leende, ett leende som man aldrig få se annars för den där cigarren som sitter i vägen. Jag log lika stort tillbaka och min dag var gjord! Kan inte ge någon rationell förklaring till varför det betydde så mycket men det gjorde det och jag blir fortfarande glad när jag tänker på det. I fredags fick jag också reda på vad hon heter för då stod hon och väntade på att tobakshandlaren skulle öppna. Han och jag hälsade som vanligt och sedan sa han Go´morron Maja. Maja får dock heta vandrande pinnen ett tag till i alla fall. Hon hör liksom till sitt (mitt) eget lilla gäng men det är kul att veta vad hon heter på riktigt och en dag kanske jag också börjar kalla henne vid sitt rätta namn.

Bilden har inget med dagens ämne att göra, hittade den häromdagen, är lite sugen på att ta hem den...