tisdag 6 april 2010

Kungligt värre


Oroa er inte, inte en chans i världen att jag tänker bry mig om majestäterna i tokhult.

Den kungliga glans som jag tänker beskriva den består i Sigvard Bernadottes gamla Virrvarr. Ni vet Perstorpsplattan som alla hade på 60-talet. Vi hade i form av bord som hade två mindre utdragsklaffar i kortändarna. Kanterna var klädda i grå plast. Aldrig hade man väl kunnat drömma om att detta skulle komma tillbaka.

Framför allt inte på det vis som ni kan se här på sidan.

Det började för ett par år sedan, det var på den tiden sällskapet hade ett eget snickeri, vet inte exakt vad det var vi höll på med just då, men förmodligen så var det en köksinredning av något slag. Någonstans föds en idé hos denna TanT om en elplanka klädd med - just det - Perstorpslaminat! Sällskapet tänder på tanken och vi diskuterar fram och tillbaka hur den skall se ut. Jag hade en bild, han en annan. Tiden gick, inget hände, inte på gitarrfronten i alla fall. Snickeriet såldes eftersom sällskapets lungor gick sönder för jämnan.

Nu är han friskare och tillbaka i verkstaden (dock inte egen)
Hela hösten har han gnällt över att han tappat sin kreativitet. Pytt har jag sagt. Du har formsvacka som alla andra. Sin kreativitet tappar man inte bara så där. Den kanske hamnar vid sidan av, men den finns där och skall bara (och bara) lockas fram igen.
Mycket riktigt, en dag stod han där och sade att han ville bygga en gitarr. En akustisk. Sagt och gjort en vecka senare hade hemmet berikats med en återvinningsgitarr (får väl ta några bilder på den med och beskriva allt den är gjord av) Sedan började han prata om att han kanske skulle ta upp den gamla idén med PerstorpsPlankan?!

Åter kom kungligheterna på tapeten. Vi bollade idéer fram och tillbaka men jag är ju inte vare sig formgivare eller snickare så jag lät sällskapet göra som han ville. Det brukar bli bäst då. Inte för att det är fel på mina idéer men jag kan inte riktigt visualisera dem på samma sätt som han kan och som dessutom har mer klart för sig vad som är möjligt att genomföra.
Resultatet blev denna bedårande, charmerande lilla elgitarr!








För den som är intresserad kan tilläggas att den är byggd av prima Finsk plywood. Halsen är Österrikisk lönn. Sadeln av älghorn. Inläggen av pärlemor. Di Marzio Super distortionmick. Stämskruvarna är från en 60-tals Gibson. Den är inte halvakustisk vilken man förledas att tro. Men laminatet är lite välvt.

Den är till salu men den är inte billig. Vet du någon som gillar annorlunda byggen så får de gärna höra av sig.