tisdag 25 november 2008

Himmel och helvete

Livet slaskar fram i djupa böljor för tillfället.
Ena stunden matt av att ingen vill ha mig som arbetskraft, eller ja det vill de men de vill inte betala för det, för att i nästa ögonblick engagera mig i precis vad som helst som roar för stunden.
Jag är gruvligt trött på att vända ut och in på mig för att kunna få ett jobb, eller ens komma till intervju. Hade faktiskt aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så jävla svårt! Hade förstått om jag bara sökt jobb som jag verkligen ville ha (de växer ju dessutom på träd) men jag är ju ute i alla hörn och snokar. Omskola dig, säger en del, jovisst om jag bara orkade komma på, till vad?! Starta eget säger andra. Ehh, ja, jo men vad har jag att sälja? Så känns det just nu. Det är i grund och botten inget fel på min fantasi och idérikedom men för de flesta idéer krävs kapital och mitt är minus.
Dessutom är det kallt ute.

Lycklig är jag över att jag har tre favoritförfattare som bara ligger och väntar på mig. Drar på det. Vill suga på karamellen så länge som möjligt. Läser något annat emellan. Vill inte slösa. Enquist, Rådström och Oates senaste. Kan nog dra på ett tag till genom att fundera på vem jag skall börja med.

På tal om något helt annat. Det har nu i två andra bloggar som är oberoende av varandra förts donationer på tal. Jag hänger på. Är du med i donationsregistret? Om inte, varför? För jag är ganska säker på att du gärna skulle vilja ha ett organ från någon annan om det skulle bli nödvändigt. Eller hur? Min åsikt är att du som vill ha också skall ge. Ingen diskussion om den saken från min sida. Tycker det är fruktansvärt egoistiskt att ens tänka tanken. Att vilja ha utan att själv ge, alltså. Här är adressen https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx. Gå in och anmäl dig. NU! Du som låtit bli av ren lathet. Du som låtit bli av andra anledningar kanske skall ta dig en funderare på hur du själv vill ha det efter den där olyckan där din mjälte spricker. Vill du ha en ny om det går? Eller du avstår bara för att du själv vill vara intakt när du dör och begravs. Ska du få dina fina organ uppbrända eller ska du låta dem ruttna bort?! Jag vet att många av er blir lite störda nu över att jag tycker som jag gör och dessutom har mage att anklaga en del av er för att inte ställa upp. Vad vet jag om dina personliga anledningar till att inte vara med? Inte ett skit! Jag är inte en säker på att jag vill veta. Vill du ha ska du ge. Basta. Avstår du från att få, bra då kan du dö med gott samvete. I alla fall på den punkten. I övrigt vet jag inte så noga ;-)

B fick en ny lever, den fungerar jättefint. Resten av kroppen är inte i fullt så gott skick, mycket på grund av mediciner och diverse komplikationer som lätt uppstår vid ett ingrepp som detta. Nu har dessutom njurarna lagt av. Inte helt och hållet men inte långt ifrån. Han är redo för dialys men påbörjar du det tar du det sista av njurarnas egen funktion. Han kanske klarar ett år till utan men sedan måste han få dialys eller helst en ny (begagnad) njure. Numera kan man "tvätta" njurar, du kan alltså få nästan vilken njure som helst, men det gäller inte organdonationer. De skall passa. Men om jag vill ge så kan de vaska. Lite konstigt tycker jag, men jag har säkert missat något i debatten. För det måste finnas en bra förklaring till att man inte kan fixa till de njurar som finns att för ges till de som är mest illa däran. Vad är skillnaden på att tvätta min njure eller X som dog i en olycka? Jag får forska lite.

Dessutom vill jag uppmana alla som inte svimmar att ge blod! Jag är "duktig" och har börjat igen efter ett alldeles för långt oförklarligt uppehåll. Just det, lathet heter det, visst! Mitt problem är att jag har så lågt blodvärde att de inte vill tappa mig. Det hjälper inte att äta järntabletter på tvären. Tyvärr. Men jag får ge när värdena är rätt och om det bara blir en gång om året i stället för tre, so what!?

Har jag varit jobbig nog för i dag?!

PussÅKram

söndag 23 november 2008

Liv på Möllan

Här sitter man efter en mycket god middag hos goda vänner med mycket prat och skratt. Löser dagens korsord, ja gårdagens är det ju nu, letar på nätet efter en lösning. Hittar den och av någon anledning får jag för mig att jag måste underhålla min musikblogg, just precis nu. Gör så och när jag nästan är klar så hör jag ett ljud utifrån som säger mig att; oj det var en ordentlig smäll! Någon måste ha kört på någon annan. Öppnar fönstret för att kolla, och i samma ögonblick ser jag två snubbar komma springandes och en halv sekund senare kommer det en, nej två, nej tre polisbilar som snabbt plockar pojkarna och sätter handfängsel på dem. Vilket tyder på att de redan var jagade. Eller? Vad vet jag? Bara en ren konklution (gillar det ordet) av vad jag hört och sett. Får väl gå in och kolla senaste nyheterna på nätet och se om jag har rätt.
Familjen sover sött(?)
Om några timmar ska vi upp och fixa till ett kaffekalas för sonens närmst sörjande. Han fyllde ju 16 häromdagen. Dessutom ska jag via konsult se till att faktiskt få ut den nya hemsidan som jag snickrat ihop.
Jag har jävlar i det snickrat, jag har gjort alla fel man kan göra, jag har gjort om och om och om. Delvis för att jag velat göra annorlunda, delvis för att jag klantat mig, men nu sitter jag fast. Allt är klart! Men jag kan inte komma åt servern som jag skall lägga det på. Skit!
Servern går att komma åt, det har jag kollat, men inte från det program som jag jobbat i, och jag har inte den blekaste aning om varför. Förhoppningsvis är det jag som dabbat mig (troligt) men jag har samtidigt fått indikationer från andra som haft samma problem och de, till skillnad från mig vet vad de sysslar med...

Nu har lugnet lägrat sig, inga blåljus inga hundskall, bara sällskapets snusningar från sovrummet. Dags för mig att lyssna på kudden som kallar...

torsdag 20 november 2008

Rövknullad

Ursäkta rubriken men jag blev så förbannad när jag läste artikeln i dag om arkitektfirman som gått i konken. I den konken är det många som är drabbade. Man försatte ett annat bolag som man var delägare i konken lite tidigare, dessa två kk har lett till att en annan firma som hade båda som kunder och den ena som delägare (gissa vem?) nästan gått på röven de också. Dessutom hade man inte pyntat färdigt sitt delägarskap, alltså häver man köpet nu och kräver firman på det belopp som hittills betalts in! Firman förlorade omkring en miljon på dessa affärer och fick sparka 5 man på stört.
Det här är en lång och krånglig historia som jag inte tänker trötta ut någon annan med.
Men min ilska kvarstår över att vissa somliga handskas med bolag och människor som om det vore ett jävla Simsspel.
Människor som brinner för sitt yrke, som kanske såg sin enda chans i att överleva var att sälja halva stocken av aktier till ett företag som dessutom kunde regenerera jobb. Inte förväntar de sig att de ett år senare skall stå på bar backe (mer eller mindre) och dessutom då ha blivit uppfuckad i ett jävligt fult rävspel där deras betydelse för delägarna uppenbarligen är lika med noll. Du har bara varit ett verktyg i deras leklåda. Jag är hundra på att de redan har nya företag i bakfickan som är på gång om än inte under samma namn. Förmodligen bor de kvar i sina flotta lägenheter och har kvar sina flådiga bilar....
Grrrrr!
Jag kan i min ilska ha faktafel angående vem som ägde hur mycket av vem, men förfarandet, slutsumman och förlorarna blir desamma.


Hoppas alla begriper att man kan vara en rövknullare eller känna sig rövknullad oavsett kön och läggning. Bara så att ingen övertolkar rubriken... Kom gärna med förslag på bättre ord med samma kraft. Uppfuckad har inte riktigt samma styrka.

onsdag 19 november 2008

Äntligen!

ska jag botoxas!
Det har bara tagit sådär en 6-7 år sedan jag kom på att det kanske var det jag skulle göra. Första behandlingen ska sättas in mellan tuttarna. Jag slipper tom att gå den långa vägen, jag skall få en tid ganska omgående. Men med tanke på min tidigare erfarenhet av sjukvården och dess tidsschema så kan det innebära precis vad som helst från i morgon till evigheten.
Skulle egentligen vara hos farbror doktorn nu i skrivande stund men de ringde för en timme sedan och undrade om jag kunde komma tidigare så det är redan avklarat.
I korridoren fanns ett puvarum, där vet jag vad de gör men vad buckleymetoden går ut på har jag inte en susning om. Det fanns även ett omklädningsrum för män. Enbart. Detta tyder på att flera kan klä av sig samtidigt, annars begriper jag inte varför det finns ett separat för det otäcka könet. Jag får förmoda att det fanns ett för sådana som mig också fast de hade gömt det.
Kanske, kanske ska jag slippa saltränder på framsidan av kläderna framöver. Nästa steg blir armhålorna för att sedan gå på utmaningen ryggen. Tyvärr (?) måste det gå 4 månader mellan behandlingarna så risken finns att det är dags att börja om så fort man gjort sista behandlingen. Jag kan kanske se fram emot att vara partiellt svettfri åtminstone. Hoppas verkligen att det funkar, kunde vara skönt att utöka garderoben med något lite mer färgglatt än svart och vitt.
Kanske kan mina livremmar få några fler år på nacken, som det är nu knäcks de efter två år, ungefär. Undrar hur de kommer att göra när det blir aktuellt med behandling i ansiktet? Tänk er botox på ena halvan men inte på den andra, jag kan nog komma att se något lustig ut. Ja lustigare än vanligt alltså. Och nu vet du att man faktiskt använder botox till annat än att släta ut skrynklor!

I morgon fyller den ohängde 16!

tisdag 18 november 2008

Fotboll

1283 och 1367 är siffror på en gul notislapp på vårt städskåp. Det skulle kunna vara historiska årtal som är särdeles viktiga att komma i håg. Det är självklart historiska årtal men fråga inte mig vad som hände då. Det är också antalet mål och matcher som en viss Pelé åstadkom under sin karriär.

När blev du kalenderbitare? undrar säkert vän av ordning som dessutom kommer att rätta mina siffror. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Mitt minne klarar inte av sådan fakta, därav lappen. Uppgiften är hämtad ur Pelés egen bok så har ni andra nuffror får ni ta det med honom.
Pelé och Zlatan, det är faktiskt så att jag hade kunnat tänka mig att vara där på fotbollsgalan bara för att få bådas autografer på samma papper. Jag har träffat Pelé men aldrig Zlatan. Vilket är lite knäppt med tanke på geografin!

Galan i övrigt hade jag som vanligt kunnat vara utan. Tycker det är erbarmligt dåligt regisserat. Men så är det gjort för fotbollfjånar på riktigt och de har väl inte så stora krav. Det är lite svensktoppen över det hela. Tjock med bröd och räksalladstuket...

Så lätt var det att göra sig ovän med halva svenska folket!

torsdag 13 november 2008

Lurad

kan man bli på många sätt.
Just nu mår jag bra, vilket får mig att bli orolig.
Var tog de inneboende vägen? Ingen ska inbilla mig att de är rädda för honungste. Kanske är det så att de tyckte att det var vidrigt och drog sig tillbaka för att gruva på en hämnd? Vad vet jag? Men mysko är det. Förmodligen kommer de att slå till med full kraft i morgon kväll för då ska jag på middag. Bidar sin tid de små jävlarna.
Jag tillhör ju sorten som aldrig är sjuk. Alltså det är klart att jag är sjuk men jag är enormt duktig på att förneka det. Till sjukan går jag bara om jag är döende. Jag tror att allt går över av sig självt om jag bara ignorerar det. Jag är en sådan som blir arg när jag skadar mig på ett sådant sätt att jag är tvungen att söka vård. Vill fixa själv! Kan förstås ha något att göra med väntetiderna på akuten att göra också. Högst irriterande att inte vara sjukare än att man kan få vänta hur många timmar som helst men vara tillräckligt illa där an för att inte kunna ta hand om det själv.

Jag fick svar på en remiss efter 10 månader där de berättade att de inte kunde göra något åt min situation för tillfället men att de skulle återkomma. Sagt och gjort. Får en kallelse. Infinner mig för att få reda på att de ändå inte kan göra något, för den doktorn som har hand om just det jag vill komma åt har slutat och de vet inte när den nya börjar! Kanske i september. Ja men då kan vi väl ta och göra alla förberedande undersökningar så är de klara när den nya doktorn dyker upp? Åh nej! Så lätt kan det ju inte vara. Nu har jag fått en ny kallelse som ber mig komma för precis samma sak som de gjorde förra gången. Det vill säga ingenting! Det har nu gått drygt 1 1/2 år sedan remissen skickades. Detta var den andra remissen den första fick jag inget svar på över huvud taget. Så allt som allt har det nog gått 4 år sedan jag frågade efter hjälp första gången.

Det är något allvarligt fel med logistiken inom sjukvården. Riktigt allvarligt.

Det jag vill behandlas för är inget jag dör av så jag har ingen brådska men nå'n jävla måtta får det väl ändå vara?
Likaså kan jag störa mig på att om jag går till min doktor och denna inte kan göra något åt min åkomma, utan jag måste vidare, och så visar det sig att just detta gör man inte här i staden längre om det inte är akut förstås. Vad händer då? Ingenting. Nada. Då ska jag själv sätta mig och ringa runt i landet för att se om någon annan någon annana stans kan fixa till mig?! Vore det inte bättre om min doktor tog hand om det? Hon borde väl vet mycket bättre än jag var det kan vara troligt att ja kan få hjälp?! Nu är jag ju fullt kapabel att ringa, men tänk på alla de som som inte riktigt klarar av det. Sitta där och ringa runt till olika instanser skjutsas runt i timmar i telefon innan du hamnar rätt. Kanske.
Varför kan inte systemet var så enkelt som att jag vill, låt säga, få fixat mina åderbråck. Om inte detta kan göras på plats borde man kunna lägga ut en förfrågan om vem som har plats och kan göra det. Över hela landet. Ganska självklart blir operationen ointressant om den finns ledig plats i Pajala (Inget ont om Pajala som sådant, jag har aldrig varit där) men halvvägs upp i landet kan jag kanske tänka mig att åka om besvären är tillräckligt stora.
Detta går naturligtvis att ordna i dag också. men bara om du ringer runt till vart enda jäkla sjukhus i landet och hör dig för. Gissa hur smidigt det är?!

Oj vad uppeldad jag blev!
Jag är nog hungrig!
Bäst att jag äter något innan jag tuggar sönder en hel organisation.

onsdag 12 november 2008

Bättre

Efter att ha tillbringat merparten av gårdagen på muggen så känns det bra mycket bättre i dag. Det är inte skönt att vara konstant pinknödig utan att egentligen vara det. Det är riktigt jäkla obehagligt. Det känns som om blåsan är sprängfull i ordets rätta bemärkelse. Man tror att den går sönder om man inte hinner på toa i tid. Väl där kommer det fem-sju svidande droppar, för du var ju där för två minuter sedan. Du hinner inte riktigt klämma ut de där fjuttiga dropparna för än det känns lika dant igen. Så håller det på. Jag alternerade mellan tekannan och muggen (toan alltså, om nu någon trodde något annat) för att i alla fall ha en anledning att besöka stället så många gånger som jag gjorde.

Nu är ju våran toa utrustad så att man kan befinna sig där ett par dygn utan att få tråkigt. Det händer att folk försvinner på fester, de flesta återfinner vi på nämnda ställe med näsan i en Pondus, National Geographic eller något annat läsvärt från travarna där inne. Känner man för det finns det finns det alltid en hög med korsord att välja på i olika svårighetsgrader. Snorklar, badskum och en sjöjungfru i barbieform som byter färg när den blir varm finns för de med sådana böjelser.
Varelserna i halsen kom liksom av sig i går. Tålde väl inte konkurrensen från de nedre regionerna. De jobbar på för fullt nu, och för min del så får de gärna ta över stafettpinnen. Av två onda ting har jag inga problem att välja det ena, åtminstone i detta fall.

Jag kommer att fortsätta mitt tebälgande med en liten tillsats av honung, i dag är det alltså anpassat för halsen. I går var tillsatsen citron, det gillar inte kisseblåsebasilusker. Vilken tur att jag sedan flera år tillbaka har vanan inne att hälla i mig oanade mängder vätska....

Förhoppningsvis ska jag få en chans att i dag bevisa att jag lärde mig något på kursen, har ingen laptop annars hade jag kunnat jobba från hemlighuset i går.

Såg att arbetsförmedlingen söker folk. Tror ni att de vill anställa en arbetslös?!

tisdag 11 november 2008

En stor röst har tysnat

I går dog Miriam Makeba...
och jag har mage att beklaga mig över en sketen förkylning

Inneboende

Ja det var väl för bra för att vara sant.
Varför i hela fridens dar skulle jag klara mig undan?
Men det var nästan så jag gick på det.
Men icke.
Så i dag är jag inte snygg (som om jag brukar vara det).
Rödögd, påsig, snörvlig och snorig.
Någon har flyttat in i min hals och håller på att möblera för fullt.
Trista de där typerna som liksom aldrig kan slå sig till ro utan som måste byta boställe titt som tätt. Oj, detta uttalande ångrar jag genast! För man ska kanske vara jävligt glad över att de flyttar runt, för vem vill ha en sådan liten jävel med polare boendes där permanent!
Sonen har också drabbats, för andra gången på kort tid, sällskapet har precis blivit av med sina så det var väl förmätet att tro att just jag skulle klara mig den här gången. Bara för att jag trodde det så har jag fått en släng av urinvägsinfektion på köpet. Bara en liten men nog så irriterande. Som tur är i det fallet så har jag en blåsa som passar en häst och den fylls på dagarna i ända och på det viset tränger jag ut den oönskade basilusken!
I övrigt så känner jag mig rätt kry!

måndag 10 november 2008

Så var det den där berömda dagen IGEN

Sitter här och tittar ut genom en knappt genomsiktlig ruta. Putsa fönster är inte min favorit, ingen annan i familjen verkar vara överdrivet road av det heller av utsikten att döma. Förmodligen skulle det bli lite mindre grått om man skalade bort ett lager skit. Kanske hela ens liv skulle bli ljusare? Frågan är om det är lönt. Har en stor trut som kommer varje dag och knackar på rutan. Han mögar ner vill jag lova. Visar man sig för honom så drar han men kan han inte se någon och det inte finns något att äta så sätter han i gång och bankar på fönstret. Det ser ut där efter.

I dag skall jag försöka bevisa för mig själv att jag kommer ihåg något av det som jag lärt mig de senaste två veckorna. Det blir inte lätt. Information har ju som bekant en förmåga att lägga sig lite här och där, väldigt sällan på ett och samma ställe.
Jag vet hur jag börjar, frågan är om jag kan sluta....

Det är bara att gratulera Kalmar till ett välförtjänt SM-guld! Vad sysslar di blåe med? 12 mål på de sista två matcherna är ju trevligt men lite sent, tycker jag.

Sydsvenskan skrev om ett problem som jag också funderat över. Om det på min dörr står att jag vill inte ha reklam och jag vill inte heller ha några gratistidningar, varför får jag då det lik förbannat? Reklambladen blir jag utan men Metros bostadstidning dimper ner. Hur kan jag välja bort en form av oadresserad reklam men inte en annan? Logiken, var är den. Posten försvarar sig med att Metro är deras uppdragsgivare och Metro har sagt att tidningen skall distribueras till alla hushåll. Basta. Metro å sin sida säger att det kan inte bestämma över brevbärarna, det gör posten. De har lyckast snärja in sig i ett slags moment 22 som det inte finns en lösning på i dagsläget. Jag undrar bara hur svårt det kan vara att respektera min önskan. Jag vill inte ha något som är oadresserat i min låda. I alla fall ingenting som postnissarna delar ut. Ok för det som de kallar samhällsinformation men när blev en annonstidning för bostäder betraktad som detta? Är det en orimlig begäran? Ja tydligen. Det lustiga i historien är att för något år sedan gick det alldeles utmärkt att ringa Metro och få klisterlappar där det stod att man undanbad sig deras alster....

Annat som saxats ur helgens tidning:
"Norrlänsk tiger bet skötare"
Så gnäller man om vargproblem...
"Skurkar försöker köpa norska sopor"
Ämne för en ny Jönsonligan kanske?
"Hundar kraschade med bil"
Ännu mer film, blir den bra kan man genast börja med uppföljningar. Katter slog i backen med flygplan, hamstar voltade med motorcykel. Outtömligt ämne.

Om jag skulle ta och göra lite nytta?

fredag 7 november 2008

Final

I dag är det sista kursdagen.
Examensdags alltså.
Kommer inte att gå ut med stora A.
För mycket info på för kort tid för att tillgodogöra sig allt.
Framför allt så befinner sig folk på vitt skilda stadier vilket gör att undervisningen blir lite haltande. Inget ont om mina kurskamrater! Det är inte vårt fel att vi buntats ihopa med våra olika förutsättningar. Jag tror att alla hade velat ha en vecka till, minst.
Jag hade velat ha en mer koncentrerad undervisning.
Lite fortare.
Så att jag kunde få svar på mina frågor som kommer att dyka upp.
Jag är ju alltid en sådan som undrar över sådant som ingen annan undrar över.
Varför försöker jag alltid göra sådant som inte går?
Varför kan jag inte nöja mig med det som finns?
(Jag är många försäljares skräck (jaja många andras också, jag vet) för jag frågar alldeles för mycket. Kan den göra si, kan den göra så, hur gör man det, va, kan den inte göra så, skitmaskin, visa mig något annat, va, vet du inget om det du skall sälja? Och nej, jag vill inte börja hos er för jag är världens sämsta försäljare)
Förhoppningsvis fastnar något av allt jag lärt mig lite längre än två dagar.
Men fan vet med detta teflonminne.

Ha en bra fredag!
PussÅKram

onsdag 5 november 2008

Skillnad

Världens ledare hyllar Barac Obama, Sveriges regering gratulerar....
På Wordpress.com kan man läsa om några som förtvivlat försöker att få bort Obama genom att hävda att det kommit nya dokument från Kenya som bevisar att Obama är född där.
Du milde.
Intressant ur en annan vinkel är att Amerika alltså är berett på att ha en (deras ord) svart ledare på toppen men inte en kvinna. Vad säger det om amerikanen?

Nu ska jag gå ut och sno en tallrik att ha till lunchen så jag inte blir lika trilsk som i går.
Sedan är det dags för mitt flödesschema över en ny hemsida jag skall skapa. Redan nu inser jag att oj! vad många sidor jag ska hålla reda på. Och jag är ju inte alls förvirrad redan innan?! Jag kommer att behöva fullkomlig hjärnkapacitet, hur uppnår man det?
Tips någon?!

måndag 3 november 2008

Ilska

Just nu sitter jag och surar över att folket på den här skolan inte är äldre än att de uppenbarligen har en mamma (eller pappa givetvis) som städar efter dem (statistiskt sett inte troligt, att pappan städar alltså).
Varför sätter man in skitig disk bland ren? Om man överhuvudtaget sätter in den? Hur svårt är det att följa enkla instruktioner? Kidsen som går här skall bli nätverkstekniker, marknadsförare, företagsprofilerare och mycket annat. Men att ta sig för något som kan underlätta för alla det kan man fan inte. Varför tror dessa barn att deras föräldrar ska komma hit och städa upp efter dem?
Jag vet inte om jag klassificera dem som bortskämda eller bara rätt och slätt dumma i huvudet?
Att jag sitter här och fräser i stället för att ägna mig åt något bättre kan bero på att jag är hungrig och det är en kvarts kö till micron. När jag väl är framme vid den kan jag se mig i månen efter en ren tallrik. Jag vet att jag ställde en där förra veckan. Finns den där nu? Nej så klart inte. Varför skall alltid jag diska tallriken och låta någon annan få en ren? Varför kan inte jag bära mig åt som alla andra? Bara skita i vilket i stället för att bli förbannad? För att jag är jag och inte som alla andra förhoppningsvis.
Ska fan ta med eget porslin hädanefter!
Om en halvtimma ser jag förhoppningsvis ljusare på livet.

God middag!

Monday monday

Måndag morgon.
Grått och kallt.
Fått upp sonen, sett till att han fått något matnyttigt i sig.
Skickat iväg honom till skolan med en uppmaning om att komma ihåg både det och det andra. Vilket han oftast glömmer. Jag hann inte skriva denna mening klart innan han stod i dörren igen för att hämta något han glömt. Skillnaden mellan mig och min son är att jag trots allt anstränger mig för att komma ihåg. Han har dessutom någon som påminner honom, det har inte jag.
Jag går från vardagsrummet mot köket i ett bestämt syfte, väl där har jag inte en aning om vad jag skulle där att göra. Bara att börja om från början. Jag får motion, om inte annat. Det olustiga med det taskiga minnet är att jag hur många gånger som helst lägger något på "ett bra ställe" för att jag skall komma ihåg. Gör jag det? Nej! Det finns saker som idag 8-10 år senare inte är funna. Problemet är att man letar på ställen som man tycker verkar rimliga. När saker försvinner ska man inte göra det, man skall leta på de mest osannolika ställena. Det är där de finns. Jag lovar. Vissa saker tror jag helt klart "beamar" (kommer inte på vad man säger på vårt språk) iväg sig till en annan dimension för att aldrig någonsin återvända. I går gjorde jag en arkeologisk utgrävning i ett av mina förråd (ja jag har flera) där fann jag saker som jag var övertygad om att jag inte hade. Jag var helt säker på att jag slängt dem. Icke. De har nog beamat sig tillbaka från tippen som kompensation för de som försvunnit eller något ditåt.

Oj, nu skall jag nog se till att få på mig lite vettiga kläder och packa ner det jag behöver inför dagens kurs. Hoppas hitta det förbenade lilla usb-minnet som jag förlade igår...
Tror jag skall ta fram ett snyggt senilsnöre för just mobila minnen, kanske ingen dum affärside.
Får se om jag kommer ihåg den.

Ha det bäst!
PussÅKram

söndag 2 november 2008

Städning

Tiden går.

Märker det på att jag var tvungen att redigera min läslista. Några titlar kom aldrig upp i aktuelltrutan utan fick lyftas ur direkt.
Ni har nog också märkt att jag har tillbringat mycket tid med mina vänner. Böckerna alltså. Då blir det inte så mycket tid över till att tänka och skriva. Ja, jag har väl inte slutat tänka precis men jag har inte fått saker och ting på pränt.
Går dessutom en kurs i webbdesign så huvudet är fullt av en massa annat än att krita i sin blogg.

Jag behöver en ny hårddisk. På riktigt. Eller i alla fall en defragmentering. Fan va bra det hade varit i fall man kunde slänga en massa skräp i papperskorgen. Gamla telefonnummer tex. Byta ut dem mot några nya som jag för mitt liv inte kan komma ihåg fast jag borde. Har dock lyckats lära mig mitt eget. Vilket är ganska så märkligt med tanke på att jag aldrig ringer mig själv! Jag kan på fullt allvar slå upp ett ords innebörd för att en halv dag senare ha glömt det. Illa. Däremot vet jag hur man kan testa hur starkt curare kan vara. Eller varför sengångare skiter när det regnar. Till vilken nytta då?

Undrar hur drömmarna på natten hade blivit i fall man lyckats sortera på kontoret. Det sägs ju att drömmar uppstår när hjärnan sorterar dagens händelser. Min hjärna sorterar i så fall på ett väldigt lustigt vis, för jag har för det mesta väldigt skoj när jag sover. Det blir kanske inte alls lika kul om det är ordning och reda?!

Ordning och reda hade jag behövt ha på vindskontoret. Himmel så mycket grejor. Så mycket att jag lagt beslag på en halva av grannens också. Med hans tillåtelse. Förmodligen hoppas jag på att han skall tro att det är hans eget, inse att det där är något han inte använt de senaste tre åren och slänga eller ge bort det. Hur han nu skall förklara för sig själv att han ägt en massa kvinnokläder i alldeles för små storlekar vet jag inte, det blir hans problem...