Så var det den där berömda dagen IGEN

Sitter här och tittar ut genom en knappt genomsiktlig ruta. Putsa fönster är inte min favorit, ingen annan i familjen verkar vara överdrivet road av det heller av utsikten att döma. Förmodligen skulle det bli lite mindre grått om man skalade bort ett lager skit. Kanske hela ens liv skulle bli ljusare? Frågan är om det är lönt. Har en stor trut som kommer varje dag och knackar på rutan. Han mögar ner vill jag lova. Visar man sig för honom så drar han men kan han inte se någon och det inte finns något att äta så sätter han i gång och bankar på fönstret. Det ser ut där efter.

I dag skall jag försöka bevisa för mig själv att jag kommer ihåg något av det som jag lärt mig de senaste två veckorna. Det blir inte lätt. Information har ju som bekant en förmåga att lägga sig lite här och där, väldigt sällan på ett och samma ställe.
Jag vet hur jag börjar, frågan är om jag kan sluta....

Det är bara att gratulera Kalmar till ett välförtjänt SM-guld! Vad sysslar di blåe med? 12 mål på de sista två matcherna är ju trevligt men lite sent, tycker jag.

Sydsvenskan skrev om ett problem som jag också funderat över. Om det på min dörr står att jag vill inte ha reklam och jag vill inte heller ha några gratistidningar, varför får jag då det lik förbannat? Reklambladen blir jag utan men Metros bostadstidning dimper ner. Hur kan jag välja bort en form av oadresserad reklam men inte en annan? Logiken, var är den. Posten försvarar sig med att Metro är deras uppdragsgivare och Metro har sagt att tidningen skall distribueras till alla hushåll. Basta. Metro å sin sida säger att det kan inte bestämma över brevbärarna, det gör posten. De har lyckast snärja in sig i ett slags moment 22 som det inte finns en lösning på i dagsläget. Jag undrar bara hur svårt det kan vara att respektera min önskan. Jag vill inte ha något som är oadresserat i min låda. I alla fall ingenting som postnissarna delar ut. Ok för det som de kallar samhällsinformation men när blev en annonstidning för bostäder betraktad som detta? Är det en orimlig begäran? Ja tydligen. Det lustiga i historien är att för något år sedan gick det alldeles utmärkt att ringa Metro och få klisterlappar där det stod att man undanbad sig deras alster....

Annat som saxats ur helgens tidning:
"Norrlänsk tiger bet skötare"
Så gnäller man om vargproblem...
"Skurkar försöker köpa norska sopor"
Ämne för en ny Jönsonligan kanske?
"Hundar kraschade med bil"
Ännu mer film, blir den bra kan man genast börja med uppföljningar. Katter slog i backen med flygplan, hamstar voltade med motorcykel. Outtömligt ämne.

Om jag skulle ta och göra lite nytta?

Monday monday

Måndag morgon.
Grått och kallt.
Fått upp sonen, sett till att han fått något matnyttigt i sig.
Skickat iväg honom till skolan med en uppmaning om att komma ihåg både det och det andra. Vilket han oftast glömmer. Jag hann inte skriva denna mening klart innan han stod i dörren igen för att hämta något han glömt. Skillnaden mellan mig och min son är att jag trots allt anstränger mig för att komma ihåg. Han har dessutom någon som påminner honom, det har inte jag.
Jag går från vardagsrummet mot köket i ett bestämt syfte, väl där har jag inte en aning om vad jag skulle där att göra. Bara att börja om från början. Jag får motion, om inte annat. Det olustiga med det taskiga minnet är att jag hur många gånger som helst lägger något på "ett bra ställe" för att jag skall komma ihåg. Gör jag det? Nej! Det finns saker som idag 8-10 år senare inte är funna. Problemet är att man letar på ställen som man tycker verkar rimliga. När saker försvinner ska man inte göra det, man skall leta på de mest osannolika ställena. Det är där de finns. Jag lovar. Vissa saker tror jag helt klart "beamar" (kommer inte på vad man säger på vårt språk) iväg sig till en annan dimension för att aldrig någonsin återvända. I går gjorde jag en arkeologisk utgrävning i ett av mina förråd (ja jag har flera) där fann jag saker som jag var övertygad om att jag inte hade. Jag var helt säker på att jag slängt dem. Icke. De har nog beamat sig tillbaka från tippen som kompensation för de som försvunnit eller något ditåt.

Oj, nu skall jag nog se till att få på mig lite vettiga kläder och packa ner det jag behöver inför dagens kurs. Hoppas hitta det förbenade lilla usb-minnet som jag förlade igår...
Tror jag skall ta fram ett snyggt senilsnöre för just mobila minnen, kanske ingen dum affärside.
Får se om jag kommer ihåg den.

Ha det bäst!
PussÅKram