onsdag 17 februari 2010

Hiskeligt


vilka skor de vill att folk ska, bokstavligen, stolpa omkring i till våren. De ni ser på bilden är ändå ganska modesta, då kan ni ju börja fantisera om de andra. Ortopeden kommer att få fullt upp. Väntar bara på att få se de första fjånarna redan nu ge sig ut i sina nyförvärv. För har man köpt nya pjuck så måste de användas omgående, det fattar väl alla?! Att det sedan är -3° råkallt och fuktigt som bara den struntar man blankt i.

Att människor är konstiga är ingen nyhet men jag blir inte så lite betänksam när jag läser en artikel om den så kallade "Svarta änkans" uttalande i rätten. Hon står anklagad för att ha bränt inne sin man. Hon har ingen förklaring till vad som hänt eller vem som skulle kunna ha tuttat på. I resterna av branden hittar man förutom hennes make också resterna av deras hund. Svarta änkan säger då "Jag kan inte begripa att jag skulle ha gjort så här utan att ta med mig hunden"
Alltså, min tolkning av det hela är att hon skulle mycket väl kunna bränna inne sin make men aldrig hunden och eftersom den fanns där så är det inte hon som gjort det. Häpp!

Vad säger ni om Karl-Gustav Abrahamsssons uttalande: "hade vi inte haft samma anfader och ja, hade hon varit en vanlig människa så hade jag kanske remmat upp Maria"? Han är kommunalråd (s) i Vilhemina och Maria Kristofferson (c) likaså. Tydligen hade hon svarat respektlöst på hans frågor för att bemötas av detta. Men vad är det han säger egentligen? "Hade vi inte haft samma anfader" måste ju i vida eller snäva begrepp betyda att de på något vis är släkt?! "hade hon varit en vanlig människa" - hmm, vanlig människa vad menar karlen? Är inte politiker vanliga människor? Är de förmer än andra eller syftar han till något ännu högre med tanke på gemensam anfader? Att han skulle kunna tänka sig att randa röven på henne framgår dock ganska tydligt tycker jag!

Är det inte märkligt vad ett OS kan göra med en? Jag är definitivt ingen skidnörd, men visst steg pulsen när Charlotte Kalla närmade sig den sista mellantiden. Så lite nörd jag är hade jag räknat bort Björn Ferry med tanke på skador och sjukdomar... Där sitter jag i soffan och känner pulsen öka inför sista skjutomgången. I kväll ska stridsvagnen från Tärnaby stå i backen. Jag blir nervös bara av att tänka på det.

Hur ska detta sluta?

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag??


Den ohängde gjorde slut med sin flickvän i går.
Hon grät.
Han grät.
Det var fan inte långt ifrån att jag också grät.
Jag minns det (inte som igår) allt för väl, hur ont det gjorde när den första kärleken gjorde slut. Inte blev det bättre av att han gick direkt till min kusin. Hon som hade D-kupa redan i åttan. Själv har jag ju aldrig fyllt ur mer än minsta möjliga storlek. Låter jag gammal och bitter? Inte över det, inte, även om jag vet att det var den stora anledningen. Vi ser ju ut som vi gör och det ska vi göra också. Duger jag inte så välj någon annan istället för att beklaga dig. Men vart jag ville komma var väl att jag minns hur ont det gjorde. Den stora klumpen av ångest i bröstet som aldrig tycktes vilja krympa. De heta salta tårarna som fanns i överflöd. De svidande rödkantade ögonen och den snustorra halsen. Orden som stockar sig och huvudet som inte kan fatta att det sant. Man befinner sig i ett läge där man förmodligen skulle gjort vad som helst för att slippa gå igenom detta helvete.
Där befinnner sig E i dag på alla hjärtans dag.
Tror inte sonen tänkte på det, att det är Valentines day today.

Alla hjärtans dag, denna köpmännens djävulska påfund. Denna dag som berättar om du är älskad och ihågkommen eller ej. Fy fan. Stackars alla dessa ungar (och vuxna med för den delen) som inte får ett uppskattande hjärta, en chokladask eller en bukett blommor. Stackars alla de som får det bara för att det alla hjärtans dag och aldrig annars.
Stackars min man om han kommer med choklad eller blommor!

Skänk en slant till de hemlösa i stället. Här eller i Haiti eller var du finner bäst. Det är ca 4 minus i dag och det har börjat snöa igen. Vi har i princip haft minus sedan innan jul. Det är ingen höjdare att vara uteliggare normalt sett, nu måste det vara ett rent helvete.

Skulle ha åkt lotsbåt i dag men det finns inga båtar att lotsa. Kunde åkt båt i alla fall och sett Öresund på ett sätt som jag aldrig sett det, men bara tanken på att kliva ur pyjamasen fick mig att tänka, nej tack men jag avstår. Det är minus och det snöar och jag känner mig inte helt hundra i skallen. Vill inte fälla fler tårar av ledsamhet. Känner mig skör, vill att det ska bli ljust och varmt. Vill ladda batterierna så att jag orkar mer än att jobba. Jag vill skratta så att jag kiknar och får magknip. Jag vill le till jag får kramp i käkmusklerna.

PussÅKram på er!

lördag 13 februari 2010

Död och begraven

Var på begravning häromdagen.
Kan konstatera att jag uppnått den ålder nu då man träffar gamla bekanta på dylika tillställningar, enkom.
Vi var i en stor nyrenoverad men jäkligt kall kyrka. Minst hälften av oss är säkert tokateister. Han som begrovs hade nog garvat om han sett det hela.
Men nu är ju han borta och det är för familjen som hela showen görs.
Hoppas jag klargjort hur jag vill ha det när det är min tur, eller åtminstone hur jag definitivt inte vill ha det.
Det är så hemskt när en främmande människa ska beskriva en annan människa och dennes egenskaper genom andras uppgifter. Det stakas och harklas och namnen låter fel i munnen. När prästen gång på gång försöker övertyga oss om att gud minsann kommer att ta emot R fast han inte dog på rätt sätt så känns det bara jobbigt.
När R:s mamma i princip lägger sig på kistan och hela hon utstrålar så mycket förtvivlan då brister även mina fördämningar.
R hade du kunnat se detta framför dig, hade du hört din flickväns förtvivlade snyftningar, hade du kunnat föreställa dig en av dina äldsta vänners ansiktsuttryck hade du fan tänkt dig noga för. Nu kunde du tydligen inte det eller så brydde du dig inte. Jag vet inte hur du tänkte och det gör ingen annan heller. Tvivlar ibland på att du verkligen tänkte.
Min bror som jag inte pratat med på minst 10 år kom aldrig. Det hade jag trott. Det var via honom som jag lärde känna R. Nu blev jag i och för sig glad över att han inte dök upp för då slapp jag konfronteras med en människa som bestämt sig för att jag borde dö. Jag borde i hans ögon dö för att jag har fördärvat hans liv. Att det är han själv som lyckats med det på helt egen hand har han glömt. Lättare att skylla på någon annan. Inte så att jag tror att broren bokstavligen tänkt ta livet av mig, men att ständigt få höra via gemensamma bekanta att jag borde tas av daga är inte så kul. Därför var jag också väldigt glad att han höll sig väck så slapp jag ta den diskussionen där och då. Det finns bättre tillfällen till sådant.
Några av oss gick och tog ett par gravöl. Det är en bra "uppfinning" Alla behöver lätta på locket lite grann för det är alltid omtumlande när någon lämnar in. Det blir både skratt och gråt. Mycket skrönor brukar det bli.

tisdag 9 februari 2010

Krig och elände

Varför blir folk så förvånade när soldater blir beskjutna och kanske till med dör? Vad tror de egentligen? Att folk blir rustade med pickadollor av plast som skjuter vatten och att allt bara är på skoj?!

Varför har Albanerna i den här staden så mycket extra testosteron? Varför måste de hela tiden positionera sig och skjuta ner varandra? Fast i mina ögon skjuter de inte ner varandra fort nog?!

Varför är fotbollssupportrar så jävla dumma i huvudet? Varför träffas i minusgrader och skrika för full halls att hata GAIS? Det är en träningsmatch för tusan. Och varför hata överhuvudtaget? Hur kan det komma sig att det bara är män i gruppen? Varför bär de inte sitt favoritlags färger för inte har väl MFF bytt färg till svart?

Varför tycker många män att "vill du inte ha mig ska du fan inte ha någon annan heller" slår sin före detta sönder och samman eller till och med dödar henne. Bra förebild man blir för eventuella barn som finns med i sammanhanget. Oj, nu har ni en död mamma och en pappa som ska sitta i fängelse ett antal år. Ni blev visst föräldralösa. Tänkte inte på det. Tänkte bara på mitt eget ego.

Varför är så många kvinnor hämndlystna och elaka. "Får inte jag som jag vill ska jag allt göra livet surt för dig," på ett eller annat vis. Varför är kvinnor så oerhört nedlåtande om andra kvinnliga varelser?

Varför känns det som om människan är rutten?
Varför har vi så svårt att vara snälla?
Varför ska vi hela tiden hålla på och mäta oss mot varandra och alltid tycka att den andre kommer till korta, för jag är minsann mycket bättre än du är?!
Varför tycker folk att regler är till för att fäljas? Det vill säga du ska följa reglerna jävligt noga medan jag kan göra lite som jag själv vill?

Jag har sagt det förr; mänskligheten förtjänar inte den där fina klumpen vi har innanför pannbenet. Vi förtjänar fan inte mer än ryggmärgen. Gång på gång bevisar vi hur dumma och elaka vi är. Gång på gång kan vi göra saker som strider mot förnuftet, vi vet att det är galet och fel, men vi gör det ändå.

Vad är det för fel på oss?

torsdag 4 februari 2010

Gammal och sjuk?

I sydis i dag stod att läsa om en man som slagit sin hustru med en käpp. Polisen vittnar om sår på benen samt armarna som hon försökt skydda sig med. Detta borde enligt gängse normer ge 2 månaders fängelse. Det slapp gubbjävelen med motivet att han var för gammal och för sjuk för att klara av det. Uppenbarligen var han inte för gammal och eller för sjuk för att slå henne så hårt och så mycket att polis fick tillkallas?!

tisdag 2 februari 2010

Kränkt?

I går var det en fjortis som kallad mig för hora. Jag blev mest full i skratt och tyckte att något bättre kunde hon väl kommit på? Jag borde i dessa tider ha blivit kränkt men det blev jag inte. Hon blev det nog, det var väl därför hon kallade mig hora. Hon blev kränkt eller vad jag nu ska kalla det av att jag råkade nudda vid henne när vi möttes på trottoaren. Själv märkte jag inget för då hade jag per automatik bett om ursäkt. När jag kommit 10 meter bort börjar hon yla för att påkalla min uppmärksamhet så jag ylar tillbaka och undrar om det är mig hon "talar" till. Jodå det var det. Hur kunde jag ha fräckheten att gå förbi och enligt henne gå på henne utan att be om ursäkt?! Va?!
Att jag hade undvikit att gå på hennes polare som gick baklänges (och således inte kunde se mig) och sedan tagit mig förbi henne och hennes 3 polare som gick på rad och inte flyttade sig en millimeter hade ingen som helst relevans i det hela.
När jag förflyttat mig ytterligare ett par meter längre bort så kom det: jävla HORA!

Så tråkigt det måste vara att växa upp i dag och konstant behöva känna att man måste hävda sig i tid och otid. Så trist det måste vara att det starkaste skällsordet man kan komma på att använda är hora.

Har de ingen synonymlära i skolan längre?