Måndag

Det är onsdag, jag vet men det känns fortfarande som måndag.

Många motgångar just nu.

Så pass att jag börjar stortjuta när skrivaren lägger av.
Jag har fått igång jävelskapet men det känns inte ett dugg bättre för det.

Alla mina kameror är trasiga. Analoga såväl som digitala.

I går hade någon pajat torktumlaren utan att meddela vaktis detta.
Något som normalt tar 3-4 timmar tog nu nio istället.
Som arbetslös har jag förvisso mer tid till sådant än många andra men jag tycker inte det är roligare att tillbringa extra tid i tvättstugan för det.

Fick avslag på ett jobb som jag gärna hade haft.

Får på omvägar höra att jag är sur på någon eftersom jag inte hör av mig.
Jag är (eller rättare sagt var) inte sur på personen i fråga.
Nu är jag.
Kan man inte ha kurage nog att höra av sig till mig eller säga rakt ut vad man har på hjärtat när man träffar mig så får man ta att jag blir lite lack. Människan i fråga ville ha hjälp med några saker och jag sa ok, är jag ledig (är ju trots allt livegen till af så jag kan inte göra precis vad jag vill med min tid) så hjälper jag till. Hör bara av dig. Människan hörde av sig, men inte till mig...

Ryggen kan inte bestämma sig för om den skall vara nådig eller ej.
Luras genom att hålla sig "frisk" så pass länge att jag får ett visst hopp för att i nästa ögonblick slå knut på mig.

Ska det hålla på på detta vis kommer jag väl att starta en ny underavdelning till de magsuras sammansvärjning. Medelålders bittra kärringar med halsbränna.

Hoppas de som skall prova på bågskytte idag har vett att lyssna till vad jag säger och inte göra på sitt eget lilla vis för att sedan skylla på mig, för det tror jag inte att jag fixar med ett leende.
Inte i dag.

I morgon är det en annan dag, va?

Nyheter

Tidningen idag är väldigt givande på många vis.
Rent personligt glädjer det mig oerhört att en välkänd krog i den här lilla staden blir av med sitt alkoholtillstånd. Utan att på något vis gå in på detaljer kan jag känna att det kanske finns lite rättvisa här i världen. Uttrycker jag mig i klarspråk hamnar jag väl i rätten och vi behöver inte slösa mer på statens resurser än nödvändigt.

På ett och samma uppslag talar man om att den här lilla stadens tillväxt lockar samtidigt som att man oroar sig för att företag kommer att flytta på grund av allt pangande och brännande av bilar?!

"Det här är bara tramsigheter, det finns viktigare saker att ägna sig åt än att bråka om 100 miljoner hit eller dit" säger Nils Stormby angående en arvstvist.
Ja, vad skall jag säga - Di rige di kan mens di fattie försöker....

Generalmajor Tony Stigsson som fick sparken för att han misshandlat sin hustru. Han har överklagat med motiveringen: misshandeln var ett brott utom tjänsten och som inte är allvarligt utan av "normalgraden"
Av normalgraden??? Vad menar han? Förmodligen att det var normalt i hans hem att banka hustrun när han tyckte att hon förtjänade det.

I en artikel om en utställning på Skissernas berättas det om falska löpsedelar som ett gäng konstnärer satt ihop. Det behöver man inte vara konstnär för att fixa. Jag och en god vän gjorde detta under många nätter på väg hem från krogen. Vi möblerade glatt om löpen och hoppades att i alla fall kioskägaren skulle få sig ett gott garv. Jag har dessutom lyckats få en helt oskyldig snubbe i finkan över natten på grund av mina tilltag. Det kallar jag konst!

"Han trodde först att det rörde sig om fanatiskt protestantiska kråkor men sedan även den ickekatolska organisten fått en sten i huvudet har den teorin grusats" Så säger rektorn till en katolsk skola i Norge. Kråkor som släpper stenar i tron att det är musslor som de ska få hål på är närmre sanningen.
Låt den utan skuld kasta första stenen....

Låt mig citera en ungom som vet vad som gäller: "Sd är främlingsfientligt och ni är kommunister. Samma skit"

Kaffe kan ge mindre bröst. Äntligen, äntligen har jag fått förklaringen till varför jag begåvats med knappt en handfull.

Är du albino bör du hålla dig borta från Burundi med omnejd. Du riskerar att dödas, styckas och säljas till häxor. Tydligen kan man få oturen i livet att vända om man offrar en albino. Men i finanskrisens spår kanske det devalveras till att gälla vitingar över lag...?!

Sist men inte minst: årets första fastlagsbullar är här! Wow! Nu är inte fastan långt borta!(1/2-09) Enda glädjen jag kan finna i detta är att de inte kallar bullen för semla.

Ha en god fredag för det tänker jag.

PussÅKram

Mammor och politik

Vad i h-vete är en hockeymamma? Jag har precis fått kläm på curlingföräldrarna. Enligt Sarah Palin så är skillnaden mellan en hockeymamma och en pitbull, läppstiftet. Alltså blir min konklution att där curlingföräldern sopar rent framför sina barn så kör hockeymorsan med kroppstackling direkt! Blir man inte utvisad då?

Svårt att föra vettiga polistiska diskussioner med tonårsbarn. De har någon slags inbyggd logik som bara finns hos dem och deras kompisar. Spelar ingen roll vilka argument du kommer med i deras värld går det alltid att applicera/förkasta beroende på dagshumör.
Oavsett.
Imponerande.
Påminner mig lite grann om de i regeringen...hmm

En farsot drar genom landet och då talar jag inte om influensa. Nej den heter Ba ba ba. Ingen kan ha missat den. Alla går och nynnar på den. Alla. Ja förutom tidigare nämnda åldersgrupp med magsyra i munnen, förstås. Miss Li borde få pris för att lyckats göra något som allt i från dagisbarn till städade gentlemen med portfölj inte kan låta bli att ryckas med av. Ja, ja jag vet att det finns en del där ute som hatar den men ni kan ju alltid joina vrånga panchisar med sura uppstötningar. Eller bilda en egen liten underavdelning kallad magsura tonåringar med alldeles för mycket åsikter om allt som MÅSTE gå stick i stäv med andras. Ba ba ba tilltalar barnet i tonåringen vilket genast får dem att gå spinn. Livsfarligt att bli påmind om att det inte var så länge sedan man var 7 när man inte ens nått fram till sin andra sjua vid sjutton! (En annan har ju hunnit med att fylla sju fem gånger.)

Själv blir jag bara genuint glad precis som jag blir av dessa tjejer.

Gillar det barnsligt naiva, vilket då gör mig till motsatsen av tonåring; Äldre på väg utför!

Nötter

I fredags var jag öm i fötterna. Efter en hel dags shopping. Jag och shopping är inte riktigt kompatibla. Om man inte säljer exempelvis böcker, papper och pennor. Då har jag inga problem. Men kläder, nej. Jag ser ut där efter. Det var ändå ok i fredags eftersom jag inte skulle shoppa själv utan mer vara guide. Det slutade med att den ohängde fick två tröjor och en hoodie med Che, sällskapet fick en t-shirt och en kaffemugg, båda med Chtulumotiv. Till mig själv lyckades jag med att införskaffa en Gromitalmanacka för nästa år! Utropstecknet finns där för det kunde lika gärna har varit på det viset att jag köpt den för i år, för halva priset. Loppisar och prylbodar är mer min melodi. Det är där man hittar glassmaskiner och degblandare och andra bra att ha saker för nästan inga pengar alls. Charkuteridiskar och ostaffärer klarar jag också av. Varför bor jag där jag bor?? Men det är inte bra att bo granne med stadens bästa ostbutik och ha en plånbok som är tunn som ett höstlöv. Det är inte förenligt. Det svider nästan i börsen bara av att titta. Fast de har ju faktiskt en fyndhörna de också...

Lördagen tillbringade jag och sällskapet ett par timmar med att instruera folk i bågskytte. Lika imponerande varje gång att se hur vissa har en naturlig talang för det hela medan andra kan gå därifrån muttrandes om att det är en jävla skitsport som de aldrig ska prova på igen. Största skillnaden mellan dessa två typer är att den förstnämnda lyssnat till vad som sagts, den andre "kan själv". resultatet blir därefter.

Gårdagen bjöd ju på ett underbart väder även om det försökte gäcka mig. När vi var klara med våra brunchbestyr så var himlen, tja vad tror ni, just det, mulen! Jag hade varit oförsiktig nog att nämna för sällskapet att det kunde vara skönt med en så kallad söndagspromenad. Vet inte om det vars samme man som kollrade bort det hela genom att börja prata om att gå på loppis i stället, för helt plötsligt var himlen alldeles blå igen. Mot Sherwoodskogen! I detta fall kallad Kungsparken. Jag hade stoppat en plastpåse i fickan, för vid den här tiden brukar jag hitta så mycket fint att fickorna inte räcker till. Den kom till användning! För första gången på närmre tio år var de ätliga kastanjerna så stora att det var lönt att ta dem med sig! Närmre ett kilo kunde vi plocka med oss. Dessa rostades och förtärdes med smör och salt. Det som blev över har alikorna och måsarna kalasat på. Det sista av köttsoppan jag gjorde i torsdags slank också ner. Något modifierad. Och den slank ner i våra strupar inte våra bevingade vänners.
Ett slappt förhållande till soffan intogs och vi kollade både Ironman och Be kind Rewind. Den sistnämnda var bäst även om jag säkert sov bort en del av den. Jag klarar inte mer än en film eller max ca 120 minuter framför tv:n sedan slocknar jag. Sittandes upprätt med öppna ögon. Vet inte hur många filmer jag sett början och slutet av? Men det är väl bättre att sova i mitten än att missa slutet? Eller? Jag vet ju inte....

Ha en bra måndag!

Sista rutan

Inte riktigt min vecka det här.
I går kom jag ut med den vandrande loppcirkusen. Hon var glad som en lärka och solen strålade på oss under tiden. Lite hotfulla moln i kanterna fanns det hela tiden men de höll sig på avstånd. Jag hade tänkt att jag skulle ta några fina bilder på trädtoppar som ser ut som om de blivit kyssta av solnedgången. Framför allt skulle jag ta en kul bild på mig och JB för att bildligt bevisa att vi varit ute. Så att ni inte skulle fortsätta tro att jag bara sitter och fabulerar. Bestämde att vi skulle sitta snyggt bredvid varandra nedanför vattentornet så att det kom lite snyggt i bakgrunden. Vi skrider till aktion, jag och jycken. Hon sitter fint jag sitter ännu finare. Upp med kameran och klick, ska kolla hur det blev. Jättekonstig bild. Vad är det? Är det mina shorts det där? Vad är det för konstiga grenar? Här är ju bara en massa löv och gräs. Jag börjar trycka på allt som går att trycka på. Hjälper inte. Displayen visar bara en och samma sak.
Kaiko alabama.
Skit!
Jag har definitivt inte råd att investera i nytt, just nu.
Fan!
Visst jag kan fortfarande ta bilder med eländet men jag kan bara göra inställningar på måfå. Kan ju vara kul om man vill experimentera. Vilket jag gärna gör men inte inte helt utan koll. 4801 exponeringar hann jag med innan skiten imploderade eller vad som nu hände. Inga yttre skador men displayen ger ett krossat intryck utan att vara det. Mystiskt. Förmodligen är det en garantifråga. Garantin har gått ut, jag har tagit alldeles för många bilder kameran är förmodligen inställd på någon slags självdestruktion. Ett mindre subtilt sätt att tala om för mig att det är dags att slösa pengar på nya grejor som inte heller kommer att hålla.
Uj uj nu har jag snart eldat upp mig ordentligt! Vilket inte är lönt... Alltså lägger vi inte mer ved i brasan...

Ska passa på medan jag minns att berätta att i morgon är det kartans dag, detta kartans år. I stadshuset här i staden har man en kartutställning som pågår just nu och i morgon öppnar de upp arkiven så att man kan få se en del av de riktigt gamla kartorna samt köpa faximiltryck av dylika. Är ni lika nördiga som jag så syns vi kanske där?

Här den sista bilden...

Mulen himmel

är namnet på en gammal konjaksgrogg.
Konjak hade suttit bra denna mulna dag som jag hade så storstilade planer för.
Denna dag som skulle utnyttjas till fullo. Jag skulle suga i mig sol och ta en jätterunda med ryamattan på fyra ben. Förmodligen var det min tanke på det hela i går som drog fram molnen. Jag ber om ursäkt, det var definitivt inte meningen. Blir bara så trött på att så fort jag planerar att sticka näsan utanför dörren så blir det omslag i vädret. Och då inte från det sämre till det bättre. Hade jag tillhört den sorten som tror på högre makter så hade jag lätt kunnat inbilla mig att jag skulle straffas för något. Frågan är bara; vad? För att vilja gå ut med en jycke? Bara för att jag vill gå utanför dörren? För att jag finns till? Inte lätt att veta. För det kan inte vara för mina synders skull, de har jag betat av för länge sedan. Ren som snö är jag. Tur att jag besitter en god självkännedom samt ett minne som är hyfsat kort.

Tror jag tar mig en konjak. Nähä det gör jag inte. Ingen sprit innan lunch säger en outtalad regel inom svensk alkoholpolitik. Hur skulle det se ut ifall jag satt där med en fin Grönstedt klockan 10 på förmiddagen. Förmodligen förbaskat bra. Det är alltid snyggt med en konjak. Jag har bara ett problem. Konjaken är slut! Det är den alltid.

Tröstar mig med lite Mothers Finest. Ingen sprit kan jag upplysa ovetande om, fast det hade varit ett underbart namn på en egentillverkad calva eller whisky eller konjak för den delen.
Fick ett otroligt sug efter denna gamla 70-tals discofunkmetalgrupp. Har även fått flipp på Beatles Love. Ljudbilden av Beatleslåtar som George Martin med son satte samman till Cirque du Soleil. Som en slags greatest hits fast man har blandat och pusslat och haft sig. Fantastiskt rolig att lyssna på. Om man nu kan sin Beatles annars blir det kanske inte lika spännande? Kvalitet är det, oavsett.
Kan också rekommendera DEVO om humöret inte är det bästa. Det blir garanterat bättre! Kolla in deras konsert från Llolapalooza 1996. De fick lite oväntat hoppa in i en lucka innan Metallica skulle äntra scenen. De fick inte låna någonting av deras utrustning. Vare sig ljud eller ljus. De fick hålla till längst fram på scenkanten. Men vilken konsert! Jättekul att se fullfjädrade Metallicafans hoppa upp och ner som galningar och sjunga: Are we not men? We are DEVO! Kunde inte hitta just den låten så ni får hålla tillgodo med Mongoloid från samma konsert! Kanske den Devolåt som det gjorts mest covers på.

Jag vågar knappt skriva det, men nu tittar solen fram så kanske, kanske får JenniBenni bli lycklig i dag. JB älskar matte och husse, därefter kommer jag. Hon kan tigga vid matbordet hur mycket hon vill, det kan jag ignorera, men hennes blick när jag lämnar henne utan att ta ut henne på en runda är svår att handskas med. Då ska man veta att hon är tillsammans med sina favoriter. Men det är så roligt att få gå på tur med mig!
Ha, jag kollade ut och tro det eller ej, men ovanför Möllan är det blå himmel men runt om kantas det av gråa moln! Vilket alltså betyder att om jag ger mig ut utanför mitt eget område kommer jag att hamna i oväder.

Hmmm....

Jag stannar väl hemma då.

Älskling

Buhu, min älskling har lagt av!
Lagt av är kanske fel ordval men han har antytt på ett subtilt sätt att nu får det vara nog!
Att han bara har mage! Efter alla dessa år av heta möten. Tidpunkten har aldrig spelat någon roll. Morgon, middag eller kväll. Jag har ställt upp med min beskärda del och trott att alla inblandade var nöjda. Viss enformighet kan jag hålla med om att det blivit. Samma sak dag ut och dag in. Ibland med små avbrott där nyheter fått komma till tals. I alla fall en gång eller två för att sedan ratas därefter har vi återgått till gamla invanda rutiner.
Så här efteråt börjar jag faktiskt fundera på om det inte var det som var stötestenen, att jag liksom bytte ut något gammalt invant mot något nytt oprövat (i alla fall i den formen) och fortsatte med detta. Kände att det här var bra! Vissa likheter med det tidigare men ändå helt annorlunda. Kände sig älsklingen obekväm med denna hastiga omställning? Han var ju förvisso inkörd ordentligt på en och samma, men inte hade jag trott att han skulle ta så illa upp av lite nymodigheter.
Oavsett så är det för sent att ändra på nu. Han har sagt sitt och det är inte mycket jag kan göra åt det. Möjligtvis kan jag prova med något tvåkomponentsmaterial men det är nog inte så nyttigt?!
Vad svamlar jag om, undrar du?
Min tekanna så klart! Vad trodde du?
Min älskade fina handgjorda tekanna.
Härom morgonen fann jag rännilar längs diskbänken som ledde till nämnda kärlek. Jag förstod genast vad som hänt. En spricka i vårt förhållande hade uppstått. Jag blev och är fortfarande helt förtvivlad! Det var kärlek vid första ögonkastet. Åtminstone från min sida.
Ungefär fyratusenfemhundra (4500) liter te har bryggt i denna kanna! Merparten av det har jag själv druckit. Inte konstigt att man har festblåsa som är större än de flesta andra.
Det är svärmor som gjort den och visst, hon kan säkert göra en till. Men den kommer aldrig att bli som den här. Dessutom använder hon inte den glasyren längre. Jag kan få en ny kanna i samma form fast annan färg, men se det vill jag inte! Jag ringde så klart och undrade om det går att laga det var då jag fick tipset om tvåkomponenatren. Klart onyttigt. Undrar om hon vill bli av med mig...?!
Älsklingen är nu sorgligen ersatt av ett så kallat fynd från Öppna hjärtan för 20 spänn. Livet är inte riktigt det samma. Smärtan går förhoppningsvis över med tiden. Kanske kan en ny kärlek gro. Fast jag tror att jag skall hålla mig till fula funktionella tekannor för då blir det inte så dramatsiskt när de bestämmer sig för att lämna mig. Jag har nämligen varit med om detta tidigare. Min första kärlek på detta område gick hädan genom att börja läcka som ett såll på flera olika ställen. Han vart rent utmattad stackaren. Jag trodde dock att min senaste och jag skulle kampera ihop i många år till. Tji fick jag.
Men han skall få en hedersplats i hyllan. Som tack för lång och trogen tjänst.

Gör gärna ett besök hos svärisarna på Andréason Design
Där hittar du både bruksföremål och konst. Ibland båda på en gång.

Folkvagn

Ja, så har jag då kommit till kapitlet barnvagnar på stan.
Ovan kan ni skåda den ohängde vid ganska späd ålder. Letade efter en bild på vår fina kovagn men hittade ingen. Så dumt att jag inte tog en bra bild på den, för ett sådant tapetseringsjobb kommer jag aldrig att göra igen. Första och enda sittvagn jag strippat och klätt om fullkomligt. Jag lovar att jag ångrade mig halvvägs. Vet ni hur många bitar en sufflett består av?! Fast det var värt besväret för bra blev det.
Oj, nu ljög jag. Jag har strippat fler vagnar fast det var sådana där enkla sulkyvarianter. Minns att jag klädde en med klassiskt engelskt jaktmotiv men det var ju en piss i den berömda floden jämfört med kovagnen. Som var en klassiker från Brio. I dag kör man omkring i trehjuliga monster med blinkers och vinterdäck. En del ser ut som rullande skötbord. Jättelika underreden och nästan ingenting upptill. Förutom här på Möllan för här duger fortfarande gamla modeller av Emmaljunga och tidigare nämnda märke.
Det finns andra skillnader med. Norr om Spångatan regerar barnvagnsmaffian eller de sk lattemammorna med sina små telingar i mobila monsteråk. Dessa mammor är de enda i världen som fött barn. Deras barn är fullständigt unika (vilket på ett sätt är sant) alltså; bereden väg för oss outstandings med våra fantastiska ättelägg! Vi kommer två, vi kommer gärna tre i bredd! Vi är inte villiga att flytta oss så att andra kan komma fram. Nej, nej. Är du inte klok? Här kommer vi fantastiska föräldrar som förärat resten av världen dessa bedårande, avgudadyrkade unikum!
Men, hallååå! Jag missunnar inte en enda mamma eller pappa att känna den känsla man gör när man blivit förälder. Men. Det betyder inte att omvärlden måste anpassas efter deras regler. De vandrar omkring som om bara de existerade. Resten av världen finns inte. Bredden på trottoaren är bara till för att få plats med så många barnvagnar i bredd som möjligt. Är de riktigt breda uppfattas de dessutom som någon slags plattform för massmöte. Gärna i samband med ingångar till olika förrättningar. Var tog lyhördheten, smidigheten vägen? Försvann den med att vattnet gick?
På Möllan är situationen lite annorlunda. 80% av alla barnvagnsförare är män. De resterande 20 är oftast kvinnor men vagnarna innehåller sällan barn. Däremot precis allt annat. T ex en månads förbrukning av grönsaker som man fick tag billigt på torget fem i tre en lördag. Ett halvt bohag balanseras i väg på halvtomma däck. Den försöker man ofta få med sig på bussen i rusningstrafik! Om man nu skall ha barn i den varför bara köra omkring på ett barn när man får plats med minst 4?! Trafiksituationen runt Möllan är vida berömd, inte bara på gatorna gäller detta. Här gäller det att hålla undan på trottoaren också gör du inte det får du räkna med att handgripligen bli föst åt sidan, mer eller mindre elegant. Eller promt pågången rakt framifrån. Ser du två vagnar i bredd är det rekord!
Ser du en kombivagn med kor på så är det vår gamla.
Hoppas att den fortfarande lever.