Måndag

Det är onsdag, jag vet men det känns fortfarande som måndag.

Många motgångar just nu.

Så pass att jag börjar stortjuta när skrivaren lägger av.
Jag har fått igång jävelskapet men det känns inte ett dugg bättre för det.

Alla mina kameror är trasiga. Analoga såväl som digitala.

I går hade någon pajat torktumlaren utan att meddela vaktis detta.
Något som normalt tar 3-4 timmar tog nu nio istället.
Som arbetslös har jag förvisso mer tid till sådant än många andra men jag tycker inte det är roligare att tillbringa extra tid i tvättstugan för det.

Fick avslag på ett jobb som jag gärna hade haft.

Får på omvägar höra att jag är sur på någon eftersom jag inte hör av mig.
Jag är (eller rättare sagt var) inte sur på personen i fråga.
Nu är jag.
Kan man inte ha kurage nog att höra av sig till mig eller säga rakt ut vad man har på hjärtat när man träffar mig så får man ta att jag blir lite lack. Människan i fråga ville ha hjälp med några saker och jag sa ok, är jag ledig (är ju trots allt livegen till af så jag kan inte göra precis vad jag vill med min tid) så hjälper jag till. Hör bara av dig. Människan hörde av sig, men inte till mig...

Ryggen kan inte bestämma sig för om den skall vara nådig eller ej.
Luras genom att hålla sig "frisk" så pass länge att jag får ett visst hopp för att i nästa ögonblick slå knut på mig.

Ska det hålla på på detta vis kommer jag väl att starta en ny underavdelning till de magsuras sammansvärjning. Medelålders bittra kärringar med halsbränna.

Hoppas de som skall prova på bågskytte idag har vett att lyssna till vad jag säger och inte göra på sitt eget lilla vis för att sedan skylla på mig, för det tror jag inte att jag fixar med ett leende.
Inte i dag.

I morgon är det en annan dag, va?