fredag 3 oktober 2008

Älskling

Buhu, min älskling har lagt av!
Lagt av är kanske fel ordval men han har antytt på ett subtilt sätt att nu får det vara nog!
Att han bara har mage! Efter alla dessa år av heta möten. Tidpunkten har aldrig spelat någon roll. Morgon, middag eller kväll. Jag har ställt upp med min beskärda del och trott att alla inblandade var nöjda. Viss enformighet kan jag hålla med om att det blivit. Samma sak dag ut och dag in. Ibland med små avbrott där nyheter fått komma till tals. I alla fall en gång eller två för att sedan ratas därefter har vi återgått till gamla invanda rutiner.
Så här efteråt börjar jag faktiskt fundera på om det inte var det som var stötestenen, att jag liksom bytte ut något gammalt invant mot något nytt oprövat (i alla fall i den formen) och fortsatte med detta. Kände att det här var bra! Vissa likheter med det tidigare men ändå helt annorlunda. Kände sig älsklingen obekväm med denna hastiga omställning? Han var ju förvisso inkörd ordentligt på en och samma, men inte hade jag trott att han skulle ta så illa upp av lite nymodigheter.
Oavsett så är det för sent att ändra på nu. Han har sagt sitt och det är inte mycket jag kan göra åt det. Möjligtvis kan jag prova med något tvåkomponentsmaterial men det är nog inte så nyttigt?!
Vad svamlar jag om, undrar du?
Min tekanna så klart! Vad trodde du?
Min älskade fina handgjorda tekanna.
Härom morgonen fann jag rännilar längs diskbänken som ledde till nämnda kärlek. Jag förstod genast vad som hänt. En spricka i vårt förhållande hade uppstått. Jag blev och är fortfarande helt förtvivlad! Det var kärlek vid första ögonkastet. Åtminstone från min sida.
Ungefär fyratusenfemhundra (4500) liter te har bryggt i denna kanna! Merparten av det har jag själv druckit. Inte konstigt att man har festblåsa som är större än de flesta andra.
Det är svärmor som gjort den och visst, hon kan säkert göra en till. Men den kommer aldrig att bli som den här. Dessutom använder hon inte den glasyren längre. Jag kan få en ny kanna i samma form fast annan färg, men se det vill jag inte! Jag ringde så klart och undrade om det går att laga det var då jag fick tipset om tvåkomponenatren. Klart onyttigt. Undrar om hon vill bli av med mig...?!
Älsklingen är nu sorgligen ersatt av ett så kallat fynd från Öppna hjärtan för 20 spänn. Livet är inte riktigt det samma. Smärtan går förhoppningsvis över med tiden. Kanske kan en ny kärlek gro. Fast jag tror att jag skall hålla mig till fula funktionella tekannor för då blir det inte så dramatsiskt när de bestämmer sig för att lämna mig. Jag har nämligen varit med om detta tidigare. Min första kärlek på detta område gick hädan genom att börja läcka som ett såll på flera olika ställen. Han vart rent utmattad stackaren. Jag trodde dock att min senaste och jag skulle kampera ihop i många år till. Tji fick jag.
Men han skall få en hedersplats i hyllan. Som tack för lång och trogen tjänst.

Gör gärna ett besök hos svärisarna på Andréason Design
Där hittar du både bruksföremål och konst. Ibland båda på en gång.

2 kommentarer:

Balance sa...

Jag förstår dig. Nu var det längesen jag hade en tekanna, vill gärna ha en men inte hittat DEN, den som talar till mig och viskar löften om varmt te i mina förbipasserande öron, men oavsett vad det är som går sönder och som man har trivts med, älskat till och med, så länge att den känns som en del av sig själv, går det sönder, ja, då gör det jävlar i det ONT!!!

Trixie sa...

S ska försöka att göra ett livräddningsförsök på den. Den kan spricka helt eller så har jag tur och kan få sprickan överglaserad. Kan inte annat än prova eftersom den ändå inte kan användas så som den är nu. Håll tummarna. Hoppas att du själv hittar DEN snart!