Nytt

I dag hade jag tänkt att jag skulle göra en målande beskrivning av den kommande helgen, men det hinner jag inte.
Alltså får den beskrivningen komma i förskönande ordalag i efterhand.
Ett gott nytt år till önskar jag er alla!!

Äntligen över

Så, då var årets värsta helg till hälften avklarad.
Hjorten var attans god. Chokladmoussen lika så.
Lite klappar blev det men inte för mycket.
Jag är ju inte julens bästa vän om man säger så.
Det är alldeles för uppskruvat för min smak.
Jag vill ha lugn och ro, inte en massa onödigt spring som inte leder till någonting.
Då riskerar man att inte bli omtyckt av alla men det tar jag med ro.
Alla tycker ändå inte om mig även om jag hade älskat julfirande.
Tre apelsiner med nejlikor och en liten ljusslinga med stiliserade änglar det är vad julpynt som finns i detta hemmet. Ja och så bilden på ytterdörren förstås men den är mer till för brevbäraren än för vår skull.

En av ungarna på gården frågade mig i går om det var raketer på onsdag.
Va? Raketer på onsdag? Vad menar du? Så tänkte jag till och fattade att det var nyårsafton hon menade. Ja det är raketer på onsdag och i dag är det julafton. Det brydde hon sig inte smack om hon var bara intresserad av raketer och om affärerna som säljer raketer skulle vara öppna på julafton för hon hade märkt att de flesta butiker stängde tidigt. Att hon skulle vara alldeles för liten för att handskas med raketer fanns inte i hennes medvetande. Tyvärr kommer hon att vara ett av alla dessa barn som faktiskt får raketer av sina föräldrar. Nyår runt Möllan är skrämmande just ur den aspekten. Så många kids som har smällare och fyrverkeripjäser som deras föräldrar satt i nävarna på dem. Barn från 4 år och uppåt. Horribelt oansvarigt om du frågar mig. Beirut är en västanfläkt jämfört med torget en nyårsnatt. Lützendimman kan gå och gömma sig, här ser man inte handen framför sig när det är som värst. När du står där och inte ser någonting ska du veta att dina grannar troligtvis har utrustat sina små telingar med saker som blixtrar och dundrar. Varför ska man skjuta rakt upp i luften när man kan skjuta vågrätt?
Jag kommer som vanligt att fly fältet och bara hoppas på att stadsdelen finns kvar när jag kommer åter samt att grannens barn har alla lemmar kvar och inte lyckats skjuta bort någon annans heller.

I dag undrar magen varför den var tvungen att ta hand om en massa ost vid tvåtiden i natt? Räckte det inte med tarteletten, hjorten och moussen? Va? Var det nödvändigt att trycka i sig 5 sorters ost och dricka mer rödvin. Självklart. Det vill man väl alltid göra vid den tiden! Samt dricka konjak. Så det är lite bullrigt i de nedre trakterna i dag. Man släpper inte väder hur som helst. Andra kan komma till skada.

I morgon ska jag ge mig ut i readjungeln. Hujeda. Men jag ska bara till en affär och förhoppningsvis komma hem med en ny kamera. Risken är dock stor att jag vänder hemåt halvvägs när jag ser alla andra som med bestämda steg och vassa armbågar skall hugga för sig av vad som bjuds. Strunt samma om de behöver det eller inte. Det är ju billigt!

Ha det fortsatt bäst!

Slut

i fötterna och i hjärnan.
Nu har jag packat julklappar en masse till en massa främlingar.
En del roliga typer en del mindre roliga. Inte alla tycker att jag är så kul heller så det jämnar ut sig.
Men... nu ska jag slå i mina klappar också!!

Först lite fisksoppa så kanske orken kommer tillbaka.

I morgon blir det premiär på hjorten. Oh la la.

Om jag inte hör av mig i morgon så önskar jag er alla kända som okända den jul ni förtjänar!

Förlust

Häromdagen hördes en röst i radion som tyckte att det var för jävligt. Det jävliga var inte själva brottet utan var det begåtts. Tanten hade fått sitt kort skimmat. Det kunde hon tydligen leva med, men att man kunde göra så i en leksaksaffär! Stjäla ens pengar när man handlar leksaker det var tydligen ofattbart ruttet. Hade det varit bättre om det skett på bolaget? Eller på bageriet runt hörnet? Jag fattar inte vad det är så hemskt med att det skedde i en leksaksaffär, tjyvar finns där pengarna är?! Eller är man helig på något vis när man gynnar den stora leksakjätten för att handla till de oskyldiga små liven? Tror inte det, va?

Själv beställde jag en kamera för ett par veckor sedan sedan min gamla självdog i somras. Letade länge och noga på nätet för att hitta en bra säljare. Hittade en som kändes kanon som dessutom hade sjyssta priser, god kreditvärdighet, flera år inom branschen och verkade pålitlig. Så gick jag då här i väntans tider på att få min för tidiga julklapp, mailade och bad dem skynda sig om det gick. Ringde dem ett par dar senare bara för att höra att det var kö och kön var full och att jag skulle försöka igen senare. Hur fan kan en kö vara full? En telefonkö alltså. (Kön nere i affären kan ibland kännas som den är full av alkoholhaltiga element men det är en annan sak.) Skickar nya mail, nu lite argare, lite syrligare men trots allt artiga och korrekta. Händer inte ett smack. I fredags ringde sällskapet och sa att jag nog kunde glömma den där kameran för en av ägarna var nu efterlyst, var den andra var vet jag inte men så mycket fick jag klart för mig; att någon kamera skulle det inte bli! Suck där gick några surt förvärvade tusenlappar rätt i fickan på en som tyckte att han (jag förutsätter helt enkelt att det är en han) skulle ha mina pengar utan att jag skulle få något tillbaka. Jag var arg en hel kvart till jag försiktigt kikade in på mitt bankkonto och såg att jag faktiskt hade klarat mig! Ilska förbyttes i lättnad på ett ögonblick. Fast i dag är jag inte lika glad för just den kameran jag vill ha är tydligen slutsåld överallt?! Typiskt. Ja, jag kan ju alltid köpa den av tillverkaren på deras flådiga center men då kostar den 700 mer än vad jag tänkte betala från början.
Så TanT får helt enkelt bli utan julklapp i år och invänta lagerpåfyllning i butiker med humanare priser. Det lär väl bli framåt påsk... suck

Fast i går blev jag ändå glad, jag fick en jättefin sockertermometer. Skitsnygg, ni hade få se den på bild om inte, ja det vet ni ju varför. Nu kan jag göra kola och mermelad som blir perfekta i konsistensen. Slippa gissa. Skönt. Men några kolor innan jul blir det inte, franska mandelpepparkakor, ja. Ska färdigställas i dag. Sedan får det vara nog!

I dag och i morgon skall jag in till den lärda staden Lund och slå in paket. Har redan slagit in mängder och fler lär det bli, försökte i förra veckan hålla reda på hur många det blivit men tappade räkningen efter det sjuttontuttonde. Efter detta kommer jag inte att ha ork för fler inslagningar så jag tror att skippa julklapparna i år!

Smällare och Lundensare

Ja nu är det full fart på pyrotekniken, i alla fall här kring Möllan.
Det smäller titt som tätt. Det konstiga är bara att det är förbjudet att sälja smällare och detta har sannerligen inte varit några "ettöres" som bränts av. I förrgår natt försökte någon få bort kommunens gubbar som höll på med något (städade kanske, de körde omkring med små oranga traktorer) på torget med hjälp av fyrverkeripjäser (o)turligt nog var polisen runt hörnet. Det smällde till rejält, halva kvarteret hängde ut genom fönsterna i sina täcken med rufsiga sömniga frisyrer. Det var kul att se!
I går, precis när jag skulle till att somna lät det som om någon släppte ner två 40-fotscontainrar i backen från en högre höjd. Men eftersom jag inte hörde några sirener så gjorde jag bara ett försök till att somna om. Jag lyckades. Hoppas ingen kom till skada. Av smällen alltså, inte att jag somnade, jag somnar rätt snällt och stilla.
Smällarna kom inte från Rosengård vilket man kanske hade kunnat tro för där var det uppenbarligen livat i går. Lika intensivt som jag ogillar proffesionella tiggarligor lika litet har jag till övers för proffsbråkstakare. Den där lilla (?) gruppen av folk som bara vill vara med när det vankas stenkastning mot polisen. Den där svansen som alltid finns när det ligger bråk i luften. Bara man får slåss mot snuten så spelar det ingen roll vad eller vem man slåss för. Nötter! Stackars Rosengårdsbor, det kan fan inte vara lätt att leva som en vanlig medborgare där. Men de enda som kan ändra på ryktet om sig själva är de själva.
I det här fallet kan jag förstå att man är upprörd över att man inte får ha en lokal som man haft i många år, jag kan inte hela historien men jag köper att man kanske känner sig lurad, men är det inte de som inte hyr ut lokalen som ska stå till svars? Polis och brandkår försöker göra ett jobb som de måsta göra, kommenderade att göra. Vill vi att de godtyckligt låter bli att göra det de ska för att vissa ska få som de vill? Kanske när det gäller andras egendom som ligger en bit från oss själva, men den dagen då det gäller vårt eget? Troligtvis inte.
Ibland blir jag rädd att Rosengård kommer att brinna ner till grunden. Nerbränt av de som bor där.

I går på ett fik i den lärda staden Lund avlyssnade jag följande "samtal" mellan två äldre gentlemän. Ett par så där lite luggslitna akademiker som bara kan finnas i större studentstäder. Jag är i alla fall på plats för att köpa mig en kopp java att ta med då jag hör hur dessa herrar säger något om skvaller. Kontentan av deras samtal kan sammanfattas med "mänsklighetens samlade visdom är sprungen ur skvaller" Tyvärr hade jag ingen anledning/möjlighet att dröja kvar vilket jag gärna hade gjort för att få fortsätta tjuvlyssna på desa "kloka gubbar." Kan bara fantisera om vilka andra ämnen de hade avverkat på sitt eget filosofiska vis.

Allt vi vet och kan bygger på mänskligt skvaller... Jag blir fortfarande alldeles tramsigt glad när jag tänker på det. Det är sådana små glimtar som får en att ta dessa grå dagar med lite lättare humör.

Jag ska fortfarande jaga pomerans, det är inte så att det inte finns, det är jag som inte har något minne, i alla fall inte när jag behöver det.

Genius

"Men egentligen är det inte så stor skillnad mellan pojkar och flickor, inte i början. Och varför ska man då göra skillnad" säger en kvinna i gårdagens tidning där man har en genusdiskussion. Vad som är skoj (eller inte) är att hon precis innan sagt att hon har flickaktiga kläder på sin tös för: "Man vill ju visa att hon är en tjej, eftersom man är stolt över det barn man har." Make yer mind op, please.

Tycker att könsskillnaden är större än någonsin. I våra huvuden har den blivit lite bättre men i vårt verkliga liv har det inte hänt så himla mycket. Det ligger i tiden att säga rätt saker, samtidigt som man cementerar det gamla vanliga, lik förbannat. Vi var väl på rätt väg en gång i tiden med att försöka göra så liten skillnad på barnen som möjligt även om det innebar att vissa små grabbar fick stoltsera i klänning bara för att föräldrarna skulle visa att vi, vi gör minsann ingen skillnad på könen! Stackars små, undrar om de fortfarande går till terapeuten?! I alla fall försökte man göra något som skulle likna jämlikhet mellan könen.
I dag är det många faktorer som påverkar och som gör att det ser ut som det gör. Tänker inte gå närmare inpå vad, för då kommer jag att skriva en smärre avhandling och sedan kommer jag att bli anklagad för både det ena och det andra. (Jag, om någon, vet ju hur ofta folk läser det de vill läsa och inte det jag skrivit. Jag har inte ork just nu att bli hudflängd för att folk inte vill förstå vad jag säger så jag hoppar över det kapitlet i dag och nöjer mig med att konstatera att det känns som det går bakåt)

Fast på söndag går det framåt igen! Då är det vintersolstånd. Efter det blir det ljusare igen!

I dag kan jag stoltsera med fingrar som är gröna, lila, blå, gula, gröna och lite andra blandade kulörer. Nej jag har inte målat naglarna, (pekfingernageln har dessutom inte växt ut helt och hållet än, vilket inte har med saken att göra för jag målar aldrig naglarna ändå, kanske en gång vart femte år) jag har gjort lera! Flera kilo i olika färger och som den kladdmaja jag är ser jag ut därefter!

I dag går jakten ut på de malda pomeransskalen som jag glömde i går.

Oj på tv nu, auktionerar man ut en pärlplattetavla av dignitet. En tavla på ca en gånger två meter i nabbipärlor föreställande Lasse Åberg när han försöker trycka juice ur knappen i flygplansscenen ur Sällskapsresan. Helt vansinnigt fantastiskt. Jag vill inte ha den men det är skitkul. Men du kanske vill ha den? Inte. SMS:a in och önska en låt för 50 spänn då! Pengarna går till flyktingar i vår värld. Radiohjälpen ligger bakom så SR snor inte åt sig pengarna. Äh för resten, gå in på hemsidan och kolla lyssnarservice@sr.se

Herredumilde

messias är på väg!

I alla fall enligt en stolle på radion för en stund sedan. Det står så i bibeln och dagens jordskalv var tecknet?! Det är väl för tusan små jordskalv på den här planeten titt som tätt? Eller står det uttryckligen i bibeln att han skall dyka upp på dessa breddgrader? Vi som var de som blev kristnade sist skulle alltså få först tjing? Tror inte det. men nu tror jag ju överhuvudtaget inte...
Lite spännande är det när moder jord talar till oss. Lite grann som att; du ska inte gå omkring och känna dig alltför säker. Jag gör som jag vill, när jag vill! Så de så!
Vaknade i morse av klockan som ringde, stängde av, gav telefonen till sällskapet eftersom det var han som skulle upp. Undrade vad han höll på med? Varför ligger han och ryster som en dåre. Varför skakar sängen? Fattar än mindre när han tittar på mig (i mörkret) och undrar vad tusan jag sysslar med? Då fattade jag att det var ett jordskalv. Strax efter kom den ohängde och undrade vad som var på gång. Han fattade inte så mycket han heller, han trodde det var flickvännen som försökte skaka liv i honom.

Sonen medverkade i skolans stora kör som hade konsert i Paulikyrkan i går. Allt var väl genomfört men ack så tråkigt. Även om man tar musiserandet på allvar kan man väl välja något som är lite publikfriande? Framför allt så kändes det som allt gick i moll även om det inte var så. Enda höjdpunkten var sopranen som blåste väck kören med sin sång i O helga natt. Jävlar vilken pipa! Hundra man (flickor och pojkar) i kören ungefär och en liten dam utan mikrofon. 10 noll till tanten! Känner någon sig hugad kan man alltid höra dem på konserthuset på torsdag. Fast då får du betala för det, det hade jag som sitter med facit i handen inte gjort. Fast det finns ju en viss risk att jag är musikaliskt obildad och inte insåg storheten i det hela...

Nu ska jag ut och jaga blå karamellfärg.

Som man förtjänar

mår man i dag!
Fast det är inte så illa ändå. Kunde varit mycket värre med tanke på gårdagens intag.
Magen står ut i fyra hörn, fast det är vietnamesens förtjänst. Nudelsoppa extra vaganza räddar livet på vem som helst! Man blir som ny, i alla fall jag, sällskapet vill mest gå och lägga sig. Påstår att det är mitt fel att han mår som han gör. Eftersom han inte fick närvara under julefrokosten så var han tvungen att dra från krog till krog, den stackaren...
Nu sitter han och målar änglar.
Puttnutte. Tur han inte läser det här. Han har väl nog av mig i verkligheten?!

Fick till en ganska tjusig dukning i år också även om den inte alls blev som jag tänkt. Inte fick jag någon hjälp, inte. Hade planer på att hänga upp ett stort tygstycke i taket som jag sedan skulle fästa en massa silverkulor och hjärtan. Dessa hade jag preppat kvällen innan, suttit och satt fast nylontråd i olika längder. När jag väl fått tyghelvetet på plats var det dags för pyntet trodde jag. Tji den, nylontrådarna hade lyckats trassla in sig på ett sätt som jag aldrig trott var möjligt. Så i ett anfall av lätt vansinne klippte jag av skiten, la kulorna mitt på bordet, slet ner tyget från taket snöt mig i det, gick ner på den lokala krogen och fick en Guinness. Där satt jag och blängde såpass att ingen vågade sig fram till den delen av bardisken. Tyvärr var jag tvungen att gå hem och fortsätta, för chansen att någon, vem som helst, skulle dyka upp och fortsätta där jag börjat var minimal, för att inte säga obefintlig. Men det blev som sagt bra. Har inga bilder att visa då min nya kamera inte dykt upp än. Känner mig halv på något vis.
Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket glas som används under en tillställning. Nu hade mina vänner varit söta och diskat undan allt annat så jag hade bara glasen kvar. Bara?! Tror jag diskade 40 glas plus femtielva ljuskoppar. (Vi var 8 pers)
Kylen slapp en massa prinskorv i år, däremot är där patéer till ett mindre kompani. Orkar inte vi själva äta upp det så har jag en stående matgäst på listan. Ungtruten han är här varje dag och kolla läget. Häromdagen blev han nog lycklig, då låg där en hel stekt sill! Plus en persiljejärpe. Den truten får fan bättre mat än vad ungarna får i skolan.
Nej nu är det film och popcorntajm.
Kung Fu Hustle känner jag för.
Och riktiga smörpopocorn.
Ramlösa.

Som vanligt

Vardagsrummet är ett veritabelt kaos! Som alltid. Normalt sett har jag inget emot detta. Jag har aldrig haft fria ytor mer än en kvart i alla fall. Men på lördag, (i morgon, hjälp!) är det dags för den årliga Julefrokosten och då kommer det ett antal töser som ska sitta fint någon stans.
Detta är ingen nyhet, detta är något som sker varje år. Lik förbaskat är jag ute i sista sekunden. Det var meningen att jag skulle fixa och dona i dag, men det har kommit saker emellan, så jag får hyra den ohängde och hans flickvän att hjälpa mig i kväll. Visst hade jag kunnat göra det enkelt för mig, slänga en duk på köksbordet, sätta ut lite levande ljus och låta resten sköta sig självt. Men det är ju inte kul! Lite ansträngning ger ganska så mycket för trivseln vilket i mitt fall innebär att köskbordet flyttar in i vardagsrummet och halva möblemanget därifrån åker ut i köket och bildar en liten lounge där. Så långt allt väl, men var i helsicke ska jag göra av min datorhörna (som är en pöl mitt på golvet och ingen hörna om jag nu ska vara noga)?? Kan vi göra en snygg dukning runt klumpfoten (han heter så min fine Mac) där han får trona mitt på bordet? Kan ju ladda ner några spännande skärmsläckare som kan få lysa upp vår kväll, skärmen går ju trots allt att vrida nästan 360 grader! Med jämna mellanrum kan skrivaren spotta ur sig små trevliga saker att läsa högt vid bordet?! Vi kan skanna julskinkan!! Nej det kan vi inte , för det ska inte vara någon julskinka! Numera har jag infört en julefrokost utan julmat. Det är nämligen så tråkigt att äta julmat i två veckor efter vår träff. Gamla prinskorvar och skinkor, slattar av Jansson (som jag inte äter överhuvudtaget) och annat smått och ickegott när det bott i kylen ett par dagar. Alltså har jag infört alternativ jul där valet står en fritt (?) att ta med vad man vill bara det inte är tidigare uppräknade saker. Det gick bra förra året, då dignade bordet under allt från sushi till filloinbakad brie. Visst är det lite mer spännande än köttbullar och prinskorv?
Största problemet är var i hela världen skall vi gömma mandeln? Nu när jag avskaffat gröten. Visst, traditioner är till för att brytas, men inte alla, helt och hållet, väl? Jag tror jag skall limma fast den under en av stolarna så den som sätter sig på mandeln får välja sig en partner till nästa år att gifta sig med. Vi vill ju inget hellre än att få någon av våra systrar bortgifta. Endast av den anledningen att vi har redan hela konceptet för dennas bröllop klart. Alles! Jag förstår varför den som fick en av de första mandlarna gifte sig i hemlighet på annan ort. Det hade nog jag med!
Kolla in bilderna från förra årets möte, visst bev det grant? Vilken skillnad om man använder blixt eller inte?! Tyvärr kan man inte se att vi sitter under en stjärnhimmel, jag spikade med sällskapets (det var faktiskt mest han som fixade med den biten, jag tar åt mig äran) hjälp upp ett stort stycke tyg i mörkblå sammet med pyttestjärnor på. Från detta hängde det sedan en massa stjärnor som jag gjort av silvertråd och rörpärlor. Hur snyggt som helst.
Hur i helvete ska jag klå det?

Änglar finns

i vårt vardagsrum i alla fall. Sällskapet skulpterar för att dryga ut vår magra hushållskassa. Ni kanske får se dem på bild när de är klara och om min kamera kommit fram. Har i och för sig en lånekamera men den kan jag inte tömma för det duger inte med de vanliga usb-kablarna till den inte. Nej, den ska ha en egen. Jävla idioti som jag inte ska gå närmre in på för då tappar jag mitt för tillfället goda humör. Det blir ju inte ett dugg bättre av att högen av pappersnädukar, begagnade sådana, hotar att ta över golvet. Frånvaron av uttalande från min sida på senare tid har mer med virus att göra än taskig självkänsla. Jag har bara inte orkat kommunicera, inte ens med mig själv för det är ju just precis det jag gör när jag gör det här.
Snora är något som jag är jävligt bra på i alla fall.
Samt skvätta saft från grapefrukt eftersom jag envisas med att äta dem i halvor med sked.
Fast i dag tittar solen i alla fall fram då och då. Dagens största bekymmer är hur i hela vetet jag ska kunna förpacka och förflytta dessa extremt sköra bevingade varelser. Önskar mig en låda med träull. Men det löser sig på ett eller annat vis. Jag brukar vara uppfinningsrik så det räcker och blir över, ska bara sätta igång maskineriet. Låt er inte skrämmas av min för tillfället bistra attityd, den är ombytlig. Jag är inte den som hänger läpp för länge, det orkar jag inte. Det är roligare att vara glad! (men ge mig ett vettigt jobb, för helvete)
Ska fundera på vad jag skall erbjuda för musik på min andra blogg, det är alltid kul att leta musik. Jag börjar i en ände och slutar oftasts i en annan beroende på vad som dyker upp. Men nu måste jag ta tag i förpackningsfrågan först. Hoppas på att solen tittar fram under promenaden genom staden. Väl framme vid målet kommer jag förhoppningsvis mötas av den fyrbenta ryamattan. Hon blir i alla fall lycklig över att se mig!