i vårt vardagsrum i alla fall. Sällskapet skulpterar för att dryga ut vår magra hushållskassa. Ni kanske får se dem på bild när de är klara och om min kamera kommit fram. Har i och för sig en lånekamera men den kan jag inte tömma för det duger inte med de vanliga usb-kablarna till den inte. Nej, den ska ha en egen. Jävla idioti som jag inte ska gå närmre in på för då tappar jag mitt för tillfället goda humör. Det blir ju inte ett dugg bättre av att högen av pappersnädukar, begagnade sådana, hotar att ta över golvet. Frånvaron av uttalande från min sida på senare tid har mer med virus att göra än taskig självkänsla. Jag har bara inte orkat kommunicera, inte ens med mig själv för det är ju just precis det jag gör när jag gör det här.
Snora är något som jag är jävligt bra på i alla fall.
Samt skvätta saft från grapefrukt eftersom jag envisas med att äta dem i halvor med sked.
Fast i dag tittar solen i alla fall fram då och då. Dagens största bekymmer är hur i hela vetet jag ska kunna förpacka och förflytta dessa extremt sköra bevingade varelser. Önskar mig en låda med träull. Men det löser sig på ett eller annat vis. Jag brukar vara uppfinningsrik så det räcker och blir över, ska bara sätta igång maskineriet. Låt er inte skrämmas av min för tillfället bistra attityd, den är ombytlig. Jag är inte den som hänger läpp för länge, det orkar jag inte. Det är roligare att vara glad! (men ge mig ett vettigt jobb, för helvete)
Ska fundera på vad jag skall erbjuda för musik på min andra blogg, det är alltid kul att leta musik. Jag börjar i en ände och slutar oftasts i en annan beroende på vad som dyker upp. Men nu måste jag ta tag i förpackningsfrågan först. Hoppas på att solen tittar fram under promenaden genom staden. Väl framme vid målet kommer jag förhoppningsvis mötas av den fyrbenta ryamattan. Hon blir i alla fall lycklig över att se mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar