Himmel och helvete

Livet slaskar fram i djupa böljor för tillfället.
Ena stunden matt av att ingen vill ha mig som arbetskraft, eller ja det vill de men de vill inte betala för det, för att i nästa ögonblick engagera mig i precis vad som helst som roar för stunden.
Jag är gruvligt trött på att vända ut och in på mig för att kunna få ett jobb, eller ens komma till intervju. Hade faktiskt aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så jävla svårt! Hade förstått om jag bara sökt jobb som jag verkligen ville ha (de växer ju dessutom på träd) men jag är ju ute i alla hörn och snokar. Omskola dig, säger en del, jovisst om jag bara orkade komma på, till vad?! Starta eget säger andra. Ehh, ja, jo men vad har jag att sälja? Så känns det just nu. Det är i grund och botten inget fel på min fantasi och idérikedom men för de flesta idéer krävs kapital och mitt är minus.
Dessutom är det kallt ute.

Lycklig är jag över att jag har tre favoritförfattare som bara ligger och väntar på mig. Drar på det. Vill suga på karamellen så länge som möjligt. Läser något annat emellan. Vill inte slösa. Enquist, Rådström och Oates senaste. Kan nog dra på ett tag till genom att fundera på vem jag skall börja med.

På tal om något helt annat. Det har nu i två andra bloggar som är oberoende av varandra förts donationer på tal. Jag hänger på. Är du med i donationsregistret? Om inte, varför? För jag är ganska säker på att du gärna skulle vilja ha ett organ från någon annan om det skulle bli nödvändigt. Eller hur? Min åsikt är att du som vill ha också skall ge. Ingen diskussion om den saken från min sida. Tycker det är fruktansvärt egoistiskt att ens tänka tanken. Att vilja ha utan att själv ge, alltså. Här är adressen https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx. Gå in och anmäl dig. NU! Du som låtit bli av ren lathet. Du som låtit bli av andra anledningar kanske skall ta dig en funderare på hur du själv vill ha det efter den där olyckan där din mjälte spricker. Vill du ha en ny om det går? Eller du avstår bara för att du själv vill vara intakt när du dör och begravs. Ska du få dina fina organ uppbrända eller ska du låta dem ruttna bort?! Jag vet att många av er blir lite störda nu över att jag tycker som jag gör och dessutom har mage att anklaga en del av er för att inte ställa upp. Vad vet jag om dina personliga anledningar till att inte vara med? Inte ett skit! Jag är inte en säker på att jag vill veta. Vill du ha ska du ge. Basta. Avstår du från att få, bra då kan du dö med gott samvete. I alla fall på den punkten. I övrigt vet jag inte så noga ;-)

B fick en ny lever, den fungerar jättefint. Resten av kroppen är inte i fullt så gott skick, mycket på grund av mediciner och diverse komplikationer som lätt uppstår vid ett ingrepp som detta. Nu har dessutom njurarna lagt av. Inte helt och hållet men inte långt ifrån. Han är redo för dialys men påbörjar du det tar du det sista av njurarnas egen funktion. Han kanske klarar ett år till utan men sedan måste han få dialys eller helst en ny (begagnad) njure. Numera kan man "tvätta" njurar, du kan alltså få nästan vilken njure som helst, men det gäller inte organdonationer. De skall passa. Men om jag vill ge så kan de vaska. Lite konstigt tycker jag, men jag har säkert missat något i debatten. För det måste finnas en bra förklaring till att man inte kan fixa till de njurar som finns att för ges till de som är mest illa däran. Vad är skillnaden på att tvätta min njure eller X som dog i en olycka? Jag får forska lite.

Dessutom vill jag uppmana alla som inte svimmar att ge blod! Jag är "duktig" och har börjat igen efter ett alldeles för långt oförklarligt uppehåll. Just det, lathet heter det, visst! Mitt problem är att jag har så lågt blodvärde att de inte vill tappa mig. Det hjälper inte att äta järntabletter på tvären. Tyvärr. Men jag får ge när värdena är rätt och om det bara blir en gång om året i stället för tre, so what!?

Har jag varit jobbig nog för i dag?!

PussÅKram