Hot love

I går försökte vi sätta eld på köket.
Vi lyckades nästan. Att smör brinner så bra var en överraskning. Tyckte att det luktade rätt gott ett tag.
Alltså, det ju inte riktigt meningen att det skulle bli så. Sällskapet hade tänkt smälta lite smör som han skulle pensla revbenen med. De vi skulle ha till middag, inte sina egna. Strax därefter får han för sig att han ska vänslas lite snabbt med undertecknad. Jag är ju sällan nödbedd gällande sådant, så jag är med på noterna. Sekunden efter förlösningen hör vi brandvarnarens piip piip piip och garvar och säger att det var ju timing! Vi trodde bara att det var ugnen som rök lite, det brukar den göra, så lite paff blev jag allt när sällskapet säger att det brinner i köket. På riktigt! Garvandes fick vi kämpa med flottigt sot en stund. Kastrullen kasserades.

Revbenen avåts så småningom.
Den brända knappen på fläkten är det enda som skvallrar om vad som hänt.
Själva så flinar vi mest när vi ser den.

Hunka hunka burning love...
med Elvis är ju den självklara låten till detta lilla intermezzo

PussÅKram!

Klassiker

I går gjorde jag och den ohängde en klassiker. Vi gick till Esset och bytte in våra vällästa exemplar av Larson, Ernie, Nemi och Pondus mot andra vällästa exemplar. Som vi dock inte läst än. Alltså kan alla i familjen se fram emot (?) kö till toaletten.

På vägen dit såg vi detta inte alltför vackra exemplar av Volvo 240. Men rolig är den.

En annan klassiker kom i natt när jag vaknade av att åskan låg och rullade över staden. Jag har åskradar. Tycker att det är så mysigt att somna in till det dova mullrandet.

Senare på morgonen vaknade jag av att flugpolisen svirrade mellan husväggarna, en klassiker den också såväl som de första lärkorna.

Jag känner mig rätt nöjd med dagen så här långt.

Orolig

Ibland blir jag rädd för min dator eller den som härskar i den, för det är uppenbarligen inte alltid jag som bestämmer. Lite orolig blev jag när den kl 9.24 visade ett dokument som var sparat 10.28 i dag. Undrar hur det går till. Rör jag mig helt plötsligt i ett annat tidsplan än er övriga. Är det det som händer efter en längre tids arbetslöshet. Man går upp i atomer. Flyter omkring i olika dimensioner samtidigt, gör något en timme framåt och talar om för mig att det är gjort en timma tidigare. Spooky. Men det ska samtidigt bli lite kul att se vad det var jag sparade?!

I helgen var det dags för en av de årliga höjdpunkterna i ankmatarlivet. Varför är man så dum att man hjälper till att göda de redan feta och fina ätochskitmaskinerna som ockuperar varenda ledig gräsplätt i den här staden? Varför? Det är ju korkat. Förmodligen för att de är bedårande när de är små. Gåsungar gör sig verkligen förtjänta av beteckningen huvudfotingar. Ser helt konstiga ut. Fast söta. Ännu sötare är ankungarna. Varje år. Sothönans punkungar är allt annat än gulliga men de har en viss charm de också. Tuffa mammor och pappor har de också. Vad du än gör, bråka aldrig med en sothöna, det kan sluta illa. Fråga gräsanden, grågåsen och måsen så får du höra. Det är många dunbollar just nu. Väldigt många. Stora blir de. Snabbt. Äter gör de och skiter gör de. Precis som de flesta andra. Den vitkindade gåsjävelen är till och med fridlyst! Egentligen så är jag inte arg på gåsarna, vad hade jag själv gjort om jag var en? Men jag kan lik förbaskat tycka att det är så tråkigt att det är gåsskit precis överallt. På vissa gräsmattor så tätt att du faktiskt inte kan sätta ner foten någonstan utan att trampa i det. Jag hoppas att gässen så att säga äter bort sig själva, för av vad jag kan se så betar de bort gräset fullständigt vilket gör att andra småväxter tar över och de verkar gässen inte äta. Så kanske håller de på med en form av moment 22. Hoppas kan man ju alltid.

Lite ledsamt är det i dag. Läste att Lennart Persson gått och dött. Kände inte honom personligen. Men vi hälsade alltid när vi sågs. Kommer verkligen att sakna hans entuiasmerande skrivande. Som "tur" är så har han skrivit så mycket att man kan lugnt börja om från början och ha att göra ett bra tag framöver. Men fattas kommer han att göra.

Ny marknad

Inte visste jag att Findus slagit sig in på mitt område?!
Billiga är de också. 4 porträtt för en hundring.

I går skulle jag till Lund, tänkte ta bussen, glömde telefonen. Inser att jag missar bussen, ändrar mig till att ta tåget, byter väska så jag får plats med en bok, glömmer kameran. Typiskt mig. Jag ska inte ha väska! Att jag inte lär mig? Det jag inte får ner i fickorna kan jag lämna därhän. Basta! I går saknade jag verkligen min förtrogne för när jag kom till stationen missade jag precis ett tåg men det gjorde inte så mycket för det skulle gå ett nytt ca 12 minuter senare. Det stod redan på plats och jag tänkte gå ombord när jag fick se en fin råka sitta på ett staket ovanför en papperskorg. Den satt där och spanade. Kollade så att ingen kollade på honom. (Henne?) Tittade igen, hoppade sedan ner och satte sig på kanten av korgen. Bligade nervöst omkring och skred sedan till verket. I papperskorgen fanns en något för stor vit plastpåse som skulle samla upp skräpet. Korgen är lite för djup för att råkan ska våga hoppa ner. Så medan han sitter där och nervöst tittar sig omkring så börjar han sakta hala upp påsen. Bit för bit drar han upp och håller fast med klorna. Upp kom en tom mosbricka, den kastades genast på marken likaså den tomma drickabägaren och allt annat som inte gick att äta. Till slut fann han vad letat efter, pommes, stora fina pommes. Och precis som för alla andra som letar efter något så låg de längst ner. Han fick sitt eftertraktade byte och lämnade en grundligt tömd papperskorg efter sig.
Där stod jag utan kamera! Satan! Fast jag tror att det är kombinationen tåg till Lund som gör att jag på något vis glömmer att utrusta mig. Samma sak hände i helgen när vi skulle på fest (sjöslag?) i nämda stad. Riktigt hur det hänger ihop vet jag inte men 2 ggr inom loppet av 5 dagar borgar väl för någon form av ett statistiskt belagt underlag.

Men låt mig återgå till mina tvåbenta favoriter, tyvärr så ligger de bakom en massa nerskräpning. Alikor, prålkråkor och måsar tillsammans med råkorna är de värsta bovarna. Det går undan om de är ett par stycken och ser för jävligt ut efteråt. Ta en promenad längs gågatan en tidig morgon/förmiddag så begriper du vad jag menar. Men ändå måste jag beundra deras skicklighet. Däremot har jag inte sett dem rycka blommor ur planteringarna så det tror jag att vi andra tvåbeningar ligger bakom. Hade sedan gubbarna och gummorna som ska tömma papperskorgarna gett fan i att ta bort kantringarna till de runda korgarna så hade det inte sett ut som det gör. Men eftersom de är så klena och måste göra ett moment extra som deras frökenkroppar inte mäktar med så har de helt enkelt försnillat de där kantringarna. Vilket ju gör att nästa trupp får mer att göra. Kommunalarbetarlogik i sitt esse!

Öppning

Var för ett tag sedan på stadens nya köptempel. Precis vid invigningen. Kanske inte så smart om man är funtad som jag är. Inte precis min stil att behöva fösas fram som ett kreatur bland alla andra. Jag är en ko som vill gå i egen takt dit jag vill när jag vill. Det gick inte. Att jag ändå utsatte mig och sällskapet för det här var för att annars vet jag med mig att jag inte kommer att komma dit förrän om 15 år. Titta på det och tycka att ser för jävligt ut. Så som Mobilia såg ut efter ett antal år. Sletet och trist. Alltså ville jag skåda bygget innan det förfaller. Sagt och gjort. Det var väl ganska storslaget, fräscht. Synd bara att innehållet i princip är det samma som på alla andra större köptempel. Nästan inget nytt under solen där inte, vilket då bekräftar min teori om att det var bra att jag gick dit nu för jag lär ju inte behöva ta mig dit fler gånger. Möjligtvis om om jag vill ha en häftig vy över infarten till Malmö när jag gympar. Men det gör jag ju inte. Dessutom har jag flera gym inom krypavstånd i fall lusten skulle bli oemotståndlig. Förvisso inte med svindlande utsikt, men ändå. Husen ni ser på bilden ligger mitt emot gymmet. Nästan ett halvt kvarter nybygge. Så snyggt. Inte de översta hörnbitarna kanske. De är nog häftiga invändigt, (ser ut som det är etagevåningar med egen terass,) utvändigt ser de bara konstiga ut. Men resten av kåken är kanonfin. Ovanligt snygg färgsättning dessutom. Eller rättare sagt det är nog själva valet av färger som fått mig att falla. Husen i sig är väl inga arkitektoniska underverk men de smälter in på ett jäkla snyggt sätt. Om man flyttar dit kan man roa sig med att titta på folk som sliter i sitt anletes svett, hela tiden kollande sig själva i spegeln, för varför ska man titta på något annat när man kan titta på sig själv? Så tyvärr ligger bygget lite fel för min smak. Antingen får man början på Lundavägen som utsikt eller nya köpcentrat och ingen av dem är trivsam eller vacker. Men byggnaden är som sagt snygg. Väl värd en titt. Köpcentrat kan ni hoppa över. Kolla då hellre in den gamla tårtbiten som ligger längst ut på Lundavägen mot utfarten, den håller på att renoveras och blir förmodligen en pärla när den är klar. Hoppas jag. Man vet ju trots allt aldrig med "bygherrar". En del av dem har inga hjärnor. Tyvärr.

PussÅKram

E du rent dum, eller?

Om man, låt säga 1975, hade sagt till en Kockumsarbetare att; på 2000-talet skulle det inte finnas något varv, ingen kran, dessutom skulle det bo folk i hamnen så hade han (eller hon med för den delen) tittat på en som om man kom från yttre rymden. Därefter hade man fått en lång utläggning om hur korkad man var.
Ett skruvat hus som skulle bli högre än alla andra hus i staden?! Svaret hade varit givet att det var den som påstod en sådan befängdhet som var vriden. Skruvad. Dum i nöttan. Bengaloo.
Bara en fubbick skulle komma på tanken att anlägga en jättebunker i betong som man ska åka bräda på fyra hjul i. Dumheter!
Tiden rusar förbi och ibland så blir jag blind i själva skeendet.
Jag hade nog inte heller kunnat drömma om att staden skulle se ut som den gör i dag när jag var 15 år. Malmö var en ful stad och skulle så förbli. Det hade man fått lära sig sedan barnsben. Ful och full av "bombhål" Och någon bättring skulle troligtvis inte upplevas i min människoålder. Basta!
Länge, länge gick jag omkring och tyckte att Malmö var den fulaste platsen på jorden. Kom någon och påstod något annat hävdade jag genast att personen i fråga nog behövde glasögon eller byta de som fanns. Var de påstridiga så visade jag på alla fula hus på Lugnet, drog med dem till Caroli, pekade på alla fula efterträdare jag kunde hitta. Själv såg jag aldrig ens det som faktiskt var fint. Som är fint.
I dag (sedan många år faktiskt) ser jag på Malmö med andra ögon, inte så att jag blundar för det fula absolut inte, men jag tar till mig det som är vackert och bra. Caroli och Lugnet ger mig fortfarande ångest och kommer nog att göra det resten av livet. Men här och där i staden dyker det upp nya byggnader som är fantastiskt fina och jag blir hur glad som helst. Dessutom är staden full av befintliga jättevackra hus. Tänkte härmed försöka visa på detta lite mera hädanefter.
Dagens bild får väl rätt och slätt visa på den expansion i hamnen som fortfarande pågår, kriser till trots.

PussÅKram