Inte spotta i glasen

Börjar fundera på om det inte skulle behövas ett totalt nikotinförbud på krogen.
Åtminstone på den jag jobbar på. Inte nog med att man spottar ut sina begagnade påsar lite här och där. Några inbillar sig att springan mellan väggen och bordet är en speciell ficka för detta ändamål. Undrar om man gör så hemma också? Mellan köksbordet och väggen, va? Tror inte det. Detta kan man kanske stå ut med men när man börjar slänga lösprillor på golvet då börjar jag närma mig ett förbudsivrarstadium. Den berömda droppen kom häromdagen när jag hittade flera nikotintuggummi på golvet. Vilket jävla sätt! Det är illa nog med snuset, men det går i alla fall att dammsuga upp. Någon undrade hur jag kunde veta att det var just nikotintuggummi, hade jag möjligtvis smakat på dem. Självklart jag smakar på allt jag hittar på golvet. Gamla köttbullar, pommes frites, rödbetor, you name it! Nej såklart gör jag inte det och även om jag är en slasktratt så har jag mina gränser. Gällande tuggummit så var det inte konstigare än att jag hittade foliebitar som avslöjade vad det rörde sig om. Jag har haft svårare för att definiera de jag hittat som sitter under borden. Jäkla skolmatsalsfasoner.

Har också undrat mycket över vem det är som placerar en chilinöt och en påse snus på en tvärslå till ett av borden. De är inte tillplattade så de har inte suttit under någon sko utan de bara ligger där snyggt och prydligt. Det har hänt mer än en gång. Har vi månne råttor som samlar och tänkt hämta lite senare?

Det har varit svårt att tillfredsställa the sissy boys. Häromveckan blev jag utkallad och fick förklarat för mig att säckarna som låg vid grinden fick de knappt ens titta på än mindre ta i, så vad hade jag tänkt mig med dem? Jag hade inte tänkt mig mer än att lyfta ut dem från golvet i soprummet, för att bana väg för pojkarna men det var tydligen inte bra nog? Den ene av flinade lite och konstaterade att jag alltså inte hade gjort det av elakhet. Nej just det, jag gjorde det för att vara snäll, tänka sig. Passade på att slänga säckarna i sopbilen. Kan själv. När jag kom in igen hade en av mina chefer haft ett samtal med sursissyn som hade hämtat honom för att fråga varför jag såg så vresig ut?! Hans kompanjon svarade då att det var inte så märkligt, det gjorde väl alla som såg honom?! Tror faktiskt att han är lite grann på min sida.

Borde anlita någon som gör en låt om "dem sissyboys" Ska vara reggaestuk på den och bör sjungas på en blandning av jamaicansk engelska och svenska. Mycket rim kan det bli. Noice, nojs, gojs, toys...
Någon som känner sig manad? Sätt igång, jag lovar att lyssna på alla förslag.
Glasåtervinningspojkarna däremot, det är gossar det! Tömmer min tunna utan att jag bett om det. Inga kärringar där inte!

Ny symaskin

Visst är det märkligt att alla symaskinsförsäljare är män? 97% av användarna är kvinnor eller åtminstone något åt det hållet. Varför är det då inte fler kvinnor som säljer symaskiner?

Det är fortfarande så att det är mest kvinnor som städar. Vad är det för kön på dammsugarförsäljaren?

Varför ljuger så många män ohejdat om sina förmågor och kunskaper och varför tror så många andra män på dem. Varför blir en ljugande man betrodd medan en ärlig kvinna misstrodd?
Förklara det för mig.
Nej för fan, strunta i det!
Jag klarar själv av att lista ut det.
Tänka sig.

Tänka sig att tanken på en kvinnlig förbundskapten till ett manligt lag ska vara så svårt?

Tänk om män kunde lyssna på vad kvinnor säger istället för att bara lyssna på sin egen röst. Då hade man, eller i alla fall jag sluppit följande scenario: In kommer man rusande, vrålar hej och en massa som jag är ointresserad av att höra. Frågar om jag är ensam. På detta svarar jag jakande. Personen i fråga rusar runt som en vilsen hund ett tag, kommer strax till baka och frågar om inte M är där? På detta svarar jag att det är väl knappast möjligt med hänsyn till mitt tidigare svar på vem som fanns i lokalen?! Samma person letar 2 dagar senare febrilt efter något. Var i helvete finns de?! skriker han och rusar runt som en galning, river och sliter i allt som kommer i hans väg. Där, säger jag och pekar rakt på dem. Han fortsätter sitt rafsande utan resultat och blir allt stirrigare. Ja men de ligger ju där, säger jag och pekar med hela armen. Där! Var? Var? Om du tittar dit jag pekar är chansen 100%ig att du hittar dem, så varför leta på alla andra ställen? Då fick jag reda på att han var inte riktigt vaken än därav kunde han alltså inte ta till sig den allra enklaste formen av information!
Underbart eller hur.

Många män frågar inte om en kvinnas åsikt om något utan vill oftast bara få bekräftat sin egen förträfflighet. De lyssnar inte ens på vad man har att säga.
Om en man ringer till vaktmästaren och påpekar att elementet (radiatorn) inte avger någon värme, kommer vaktmästaren genast springande och fixar utan något knussel. Om jag ringer börjar man genast ifrågasätta en massa. Är jag verkligen säker på att elementet inte fungerar? Har jag inte bara vridit ner termostaten? Är jag säker på att jag överhuvudtaget har ett element?
Såna här saker kan få mig att bli alldeles uppgiven.
Jag menar inte att alla män är på det här viset. Absolut inte.
Men alldeles för många är tyvärr det.
Jag gillar inte att bli klappad på huvudet och så där lagom käckt bli tillrättavisad fast det var jag som hade rätt från början.

Droppen till min nu snart uttömda ilska över detta fenomen kom häromdagen när sopgubbarna kom. Jag kallar dem för the sissy boys. Detta grundar sig i att en av dem råkade få lite skit på sin overall och höll på att gå fullkomlig bärsärk i soprummet på grund av detta. Kommer ut farandes och skäller på mig som en bandhund, som om det bara var jag som kastade sopor?! Titta nu vad som hänt, hur ska jag få bort det här? Va?! Ta den här, sa jag och gav honom en handduk så han kunde torka av sin overall. Man skulle kunna tro att han jobbade i frack. Vad tror han att overallen är till för? Själva droppen kom i måndags. Jag var på väg in i soprummet, sissy boys var på väg ut. Jag lämnade fri lejd åt dem. Den ene tackar den andre säger följande: ja, ja normalt sett så låter vi ju kärringar gå före säger han och flinar. Jag tittar honom lugnt i ögonen och säger: ja, det är ju därför jag släpper förbi er först.
Ridå.

Dagens bild visar min gamla trotjänare som nu får gå i pension. Många mil har den sytt. Den blev ersatt av en ännu äldre variant som nu ska få tjäna hos min mor. Själv har jag skaffat en sprillans ny Singer som fixar 9 lager jeans och kraftigt skinn! Här ska sys!

Döskalle

I går skulle jag ge blod, hade jag tänkt.
Det blev inte så. Jag hamnade på ÖB.
Jäkla skillnad.
Inte så att jag gått fel, nej, jag hade varit och utvärderat den ohängdes förmåga inom skolväsendet och tänkte att jag skulle hälsa på sällskapet på hans jobb som inte ligger så långt därifrån. Men innan dess drogs jag mot butiken för jag hade tänkt inhandla minkolja. De har ju en hästavdelning med lite av varje och de brukar ha bra lädermedel. De hade allt utom just nämnda olja. Så det fick bli lite steksnören och kryddor i stället?!
På väg till kassan tänker jag att jag ska nog köpa lite lösgodis att ha med mig och bjuda sällskapets anställda på. (Jag är ju snäll innerst inne.) Extrapris var det också. Därmed en hel del folk runt lådorna. En av dessa råkar tappa en ett gäng röda ferraris på golvet. Duktig som hon är plockar hon upp dem. Vad tror du hon gör sedan? Jo hon lägger dem i ett tomt godisfack! Jag harklar mig och frågar henne om det där inte var lite onödigt. Lite dumt att lägga dem så att någon annan kan riskera att ta dem. Då tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet på riktigt och förklarade att ingen skulle väl ta de ensamma bilarna ur den lådan när det fanns en med många fler i! Ok, tänkte jag och gick runt till andra sidan för att plocka på mig lite av varje. Det tar 20 sekunder sedan kommer hon till andra sidan och frågar mig om mitt förslag att låta dem ligga kvar var bättre. Hon ville uppenbarligen ha en dialog om detta, det ville inte jag. (Hon hade nog alla hästarna i stallet men de stod fan inte stilla i boxarna.) Tja, tyckte jag, jag hade nog föst dem åt sidan i alla fall. Påtalade att det fanns ju en risk att någon, exempelvis ett barn skulle få för sig att ta dem. Varför jag drog till med barn vet jag inte kanske för att vädja till något förnuft inom henne? Då högg hon genast till med att man fick faktiskt inte lov att ta ur burkarna och äta direkt! Ok, ok tänkte jag, jag har ingen lust att försöka förklara för damen i fråga att det var kanske inte riktigt så jag menade heller så jag tänker smita över på andra sidan och hoppas att diskussionen är över. Precis då ser jag i ögonvrån hur hon på nå'n konstig vänster lyckas sprätta ut en hel jävla skoffa med godis över halva golvet. Jag formligen springer runt hörnet samtidigt som jag hör henne säga högt att ja då fick hon väl ta till min metod då även om hon ansåg att den var långt ifrån önskvärd.

Jag flinade hela vägen till kassan. Så småaktig är jag.

Kyla

Varför undrar folk hela tiden om jag inte fryser i mina knälånga shorts när det trots allt är 10°?!

De undrar inte varför tanter i kjol fryser om benen. De har förvisso nylonstrumpor men de kyler fan mer än de värmer. Möjligtvis har de någon form av placeboeffekt.

Man undrar inte, varför tjejer som har kjolar som är kortare än mina bredaste livremmar (och de är inte breda!), om de fryser om bena?! Visst de har i 99 fall av 100 snyggare ben än jag (det är inte svårt) men det blir man väl inte varm av? Jag borde ha det bättre förspänt som inte ens rakar mina! Ingen ifrågasätter varför folk tillbringar en midsommar utomhus i 6 gradig pluskyla endast iförda tyllgardiner. Men skulle jag få för mig att äta julbord utomhus vid 12° skulle jag genast bli ifrågasatt och troligtvis inspärrad.

Visst är det underligt?

Den beväpnade kaninen (eller om det nu är en hare med hängande öron) hittade jag för ett tag sedan på ett lågt betongfundamant runt en ödetomt mitt i stan.

Lekar och spel

Vissa saker begriper man inte, som det på bilden. Inte tusan blir man sugen. Inte ens om man som jag, gillar lever.

Numera jobbar jag ju på en restaurang, där serveras en alldeles utmärkt kalvlever. Dock har vi inga bilder på maträtterna.

Vi har haft en återkommande gäst som alltid har bett att få sin mat delad för han har brutit armen och har den i paket (armen, inte maten). Det är väl ok om det är helt kött men när det är köttbullar? Då kan man väl dela själv? Eller är det så att han bara har en arm och det är den som är bruten? Det är kanske Def Leppards trummis som blivit stammis?

En annan gäst använder nog inte kniv och gaffel, troligtvis äter personen inte med fingrarna heller. Jag tror att denna person liksom kör ner huvudet i tallriken och försöker snappa upp maten. Detta är förklaringen till att hälften ligger på golvet och resten på bordet. Lite näring för mycket pengar.

Häromdagen hade det uppenbarligen utkämpats någon form av mästerskap i tandpetarfäktning. Kanske ett DM? Inte vet jag om man samlas på olika krogar runtom i landet och har utslagstävlingar för att sedan ha final på finare krog i huvudstaden? Eller kanske hade man kast med litet spjut? Jag vet inte, bara att golvet var fullt av tandpetare.
En dag hade man tävlat i tidningsklipp. Vem kan strimla en tidning i flest bitar? På kortast tid, får man förmoda. Många strimlor blev det. Undrar vad vinnaren fick för pris? Undrar också vilket tillstånd gästen befann sig i, som trodde att springan mellan bordet och väggen var ett ställe där man förvarade sina begagnade prillor.
Funderar på hur stackaren kände sig, den personen som lekt älskar, älskar inte med ett par rosor. Många kronblad blir det. Hoppas det slutade lyckligt, hoppas också att någon kan upplysa personen i fråga att man använder Margeriter eller Gerberor för detta ändamål. Samt att man får bara göra det på en blomma inte hålla på till man får det svar man vill.
Kissa på kanten och kast med liten papperstuss i stor papperskorg som man oftast missar är vanligt förekommande.
Vanligaste nöjet är annars glaskrossning, den brukar både personal och gäster uppskatta.

Och så tror man att folk går på krogen för att äta!

Böjelser och begär

I dag har jag shoppat loss. Inte så vanligt när det gäller mig. Är inte shoppingtypen om det inte är loppis förstås. Kläder är jag riktigt kass på. Hatar att prova. Inhandlar det mesta när det är halva reapriset vilket är ok för oftast är det inte värt mer. Fast det är klart jag har en gardeob som ser ut därefter. Men vem bryr sig, inte jag i alla fall. Jag tillhör sorten som lyckas vara modern och inne sådär en gång vart 7 år eller nå't. Ser i principip alltid likadan ut och ibland är det tydligen helt rätt?!

Okej får väl erkänna att jag kan shoppa loss i en pappersbutik eller en ostdito. Men det betraktas väl knappast som shopping i en riktig shoppares ögon?

Modelejonet lyfter nog inte på ögonbrynen inför dagen fynd heller, håller väl snarare för näsan. Jag köpte ca två kilo vitlök, 3 olika sorter. Enligt försäljaren så lyckades jag både inhandla vitlökens Rolls Royce samt densammes Citroen. Plus att jag såg några intressanta i en låda som stod baktill, de hade ingen bilklassificering men luktade underbart. Så nu är jag (vi) innehavare av 3 sorter fransk vitlök och 2 svenska samt en bunte av ospecificerad sort, förmodligen spansk eller kinesisk, men de åker ut nu. Tråkiga typer. Smakar förvisso vitlök men inte mer heller. Citroenen tog jag ett helt kilo av, den är lite lätt rökig, vilken soppa det skall bli på den. Mötte min chef (en av dem) på stan som undrade hur många år de skulle räcka? År? Det är slut innan året är slut kan jag lova. Då ska man veta att chefen är köksmästare?!

Många andra handlade loss ordentligt idag. Roade mig med att titta på folks handväskor. Såg fan inte en säger en som var snygg! Hur kan man på fullt allvar tycka att en Louis Vitton (ingen aning om hur det stavas) är snygg?? Dessutom hosta upp en massa sköna tusenlappar för att få äga eländet? Men jag såg en kul sak i ett skylt fönster, de hade handväskinsatser. Du flyttar alltså bara din insats från en väska till en annan utan att behöva tömma den. Jag tror dock att det är bättre att folk måste tömma sina väskor då och då. Jag tror man måste ha kontakt med sin inre handväska annars är risken stor att den tar över. Man måste gå till botten med saker och ting. Det är bara nyttigt. Dessutom lär man ju hitta saker som man inte längre trodde fanns. Sådant som försvann för ett par år sedan dyker helt pötsligt upp. På gott och ont så klart. 3 år gammal banan gör ingen glad...

Ja,ja, andra köper fula handväskor jag köper skånsk rapsolja av gudomlig kvalitet och vitlök en masse.

Alla är nöjda.

Vandrande Pinnen

I närheten av jobb finns ett boende för några av de som kommit lite på kant med tillvaron. En av dem är just Vandrande pinnen. Jag kallar henne helt enkelt så för att man nästan aldrig ser henne utan en cigarr av något slag i munnen. Håret står på ända och röken står som ett töcken runt henne. Spelar ingen roll vilket väder det är, pinnen är alltid på vandring. Någon form av tvångsmässigt beteende har hon. Hon börjar med att vandra upp till tobaksaffären längre uppåt gatan där inhandlar hon ett rökverk eller fem, vad vet jag? Påbörjar sin bolmande vandring tillbaka när hon är åter vänder hon raskt och börjar om, men hon går inte hela vägen utan kanske tre fjärdedelar och så tillbaka igen. Så håller hon på och kortar av sin promenad för varje vända och till slut så går hon hem. Undrar om hon räknat ut hur länge cigarren räcker?

På samma boende (antar jag) finns också Fina Damen och AntiNewton. Fina damen borde egentligen kallas vandrande pinnen för det är inte mycket kött på den långa damen, men jag har märkt att hon lägger stor möda på vad hon skall ha på sig. Varje dag. Konstigt blir det men det märks att hon har tänkt till. Det är inga slumpmässiga val det är jag helt övertygad om. Ofta ser det ganska lustigt ut men eftersom hon verkar anstränga sig så, så får hon bli fina damen. AntiNewton har inte tyngdlagen på sin sida om jag säger som så. Inte så att han svävar fram eller så, men hans tyngdpunkt ligger betydligt längre bak än hos alla andra. Detta gör att han går med sin kulmage rätt ut i vädret kraftigt bakåtlutad, om du ser honom så kan du ju fundera på hur fasiken han gör när han skall sätta sig i en stol? Det går liksom inte...

Dessa tre typer ser jag allt som oftast, har ingen aning om de ser mig?

Vandrande pinnen gjorde dock min dag för ett tag sedan. Jag mötte henne på väg till jobb strax efter 7 på morgonen precis utanför tobaksaffären. Hon tittar på mig och ger mig världens leende, ett leende som man aldrig få se annars för den där cigarren som sitter i vägen. Jag log lika stort tillbaka och min dag var gjord! Kan inte ge någon rationell förklaring till varför det betydde så mycket men det gjorde det och jag blir fortfarande glad när jag tänker på det. I fredags fick jag också reda på vad hon heter för då stod hon och väntade på att tobakshandlaren skulle öppna. Han och jag hälsade som vanligt och sedan sa han Go´morron Maja. Maja får dock heta vandrande pinnen ett tag till i alla fall. Hon hör liksom till sitt (mitt) eget lilla gäng men det är kul att veta vad hon heter på riktigt och en dag kanske jag också börjar kalla henne vid sitt rätta namn.

Bilden har inget med dagens ämne att göra, hittade den häromdagen, är lite sugen på att ta hem den...

Trögt

Har inte haft tid att läsa så mycket som jag vill och det påverkar uppenbart mitt skrivande. Har aldrig läst eller skrivit så lite i mitt liv på mycket länge. Tid har jag så det är inte det som saknas. Vet inte vad det är. Jag som brukar klämma mellan 1 och 7 böcker i veckan är helt plötsligt nere på 1 var fjortonde dag. Känns som om jag borde söka hjälp eller något. Läsning är något som alltid varit högprioriterat men som nu hamnat långt ner på göralistan. Kan man få medicin? Vilken doktor ska man gå till? Går lika ofta till bibblan som tidigare, kommer hem med massa böcker men måste lämna tillbaks det mesta oläst!

Å andra sidan så är det som om hela kreativiteten tagit slut. Jag tycker att jag mår bra och att livet börjar bli lite rättvist efter en lång nerförsbacke men jag får inte ett skvatt gjort! Det värsta är att jag har inte klart för mig vad det är jag gör i stället?! Måtte det gå över snart. Kanske är detta en början. Att jag faktiskt skriver några rader här igen. Hoppas kan man ju alltid...

Bilden ni ser är från i dag, har varit runt på en massa öppna gårdar runt Möllevången. Mycket loppisar och fika. Många fina gårdar en del mindre fina men med potential. Kom hem med 9 vinyl i hyfsat skick för 50 pix. Några meter tyg som jag inte behöver men hemskt gärna vill ha. (Kan aldrig vara fel i fall den slumrande kreativitetsådran saktar börja flöda igen) En bit av planket runt Folkets Park har blivit tillåten arena för väggmålning. Mycket häftiga motiv sprutas upp. Den här killen har en stil som inte alls liknar den gängse. Kolla in hans polare till vänster. Bara en snubbe med den hudfärgen kan på fullt allvar bära upp den kostymen! Hade jag tagit den på mig hade de som sett mig garvat ihjäl sig, förmodligen hade jag inte ens synts. Det hade varit mer av en vandrande kostym.

Jävligt sur är jag på gruppen som kallar sig för EHG. Får jag tag på någon eller några av dem så lovar jag att bemåla dem med deras egna färger och när jag är klar med det skall jag förpassa den tomma burken på ett ställe där det gjör jävligt ont! Dessa typer ränner runt stan och kladdar ner husväggar, bilar, ja allt som tycks komma i deras väg, natt efter natt. Störigt är bara förnamnet.

Sommarexem

Stranden är klart överreklamerad. Full med ungar som vill bada men inte får, barn som inte vill bada men av någon anledning har föräldrar som tycker tvärtom. 17-tutton musikanläggningar som konkurrerar med varandra, ingen av dem spelar något du gillar. Det luktar för jävligt av all kokosolja som folk smörjer in sig med som dessutom drar dit alla jävla flugor som vill bita en. Det som knastrar mellan tänderna när du tar en tugga av den ljumma vattenmelonen är inte kärnor, det är sand, sand som följer med dig hem, sand som finns i alla upptänkliga och icke dito gömmor. Du har sand mellan tårna, mellan benen, i naveln, i armvecken och halsgropen, du har sand i näsa öron och hårbotten. För att inte tala om all sand som finns i filtar handdukar etc etc. All denna sand hamnar så småningom i ditt hem, som ett mindre Sahara. Ett jäkligt litet Sahara men dock. När sommaren är över kan man skyffla upp alltihopa i en rullebör och köra tillbaks det. Tyvärr är ju parkerna också ute ur leken tack vare alla gåsajävlar. Gåsarna i sig går väl att stå ut med men skiten de lämnar efter sig är mer tveksam.
Alltså kvarstår uteserveringarna! Där man kan få en kall öl, en kopp nylagat gott kaffe eller något kallt läskande som inte innehåller sand. Man slipper skrikiga ungar och vrålande radioapparater, tyvärr händer det att de jobbiga kidsens föräldrar dyker upp och förfriskar sig lite i överkant och blir lika jobbiga som sina ungar.
Men vid det laget har jag gått hem!

Naturens gång

Jag fattar det inte?
Det är nätt och jämnt att mitt blod duger för donation. (ja,ja, jag vet att de mest är rädda för att jag skall svimma eller bli kass, nog duger mitt blod alltid när det gäller)

Mygg och knott däremot måste anse att mitt blod är förstklassigt. Så bra så att de gärna går i döden för att få sig en slurk?! Förklara annars varför, fastän jag smetat in mig i det starkaste jävla myggmedel som finns på marknaden, de lik förbannat ska hitta en orörd yta som de kan slå sig ner på. Vilken är då denna yta undrar du. Runt ögonen min vän, runt ögonen. Där får man inte använda myggmedlet enligt bruksanvisningen. Man får inte smeta in små barn med det heller för det är inte bra för dem, vare sig ögon eller småknoddar.
Där sitter man och luktar som ett alldeles eget Union Carbide, barnen rynkar på näsan, katten går omvägar, sällskapet vill inte pussas, sonen är glad att han stannade i stan, alla röker som galningar i min närhet och i slutändan är det bara myggen som vill umgås. Och eftersom jag inte smort mig runt ögonen är det där de stämmer träff! Suger i sig och ropar på sina kamrater: kom hit, kom hit, här är prima vara! Klart man nappar på ett sådant erbjudande?!
Detta resulterar i att jag har dubbla påsar under ögonen, (ena lagret är mina alldeles egna) ögonlocken är tyngre än vanligt samt att jag ser ut som jag försökt mig på någon form av primitiv(?) pricktatuering i rött! De jäklarna har stuckit så nära ögat att jag inte fattar hur de kunde missa det! Har några bumlingar i hårbotten också för där glömde jag ju så klart att smörja mig. Därutöver kan jag väl räkna ihop ett 40-tal bett till, jag kan ju inte vara insmord precis hela tiden. Främst i knävecken, (höjdare de också) runt anklarna, sedan är de väl ganska jämt fördelade över resten kroppen.

Jättemånga forskare säger sig vara gåtans lösning närmre än någonsin, alltså vad det verkligen är som gör att mygg blir brutalt mer attraherade av sådana som mig än andra. (Sällskapet fick tre (3) bett som var borta innan vi var tillbaka i stan!) Kom på något som får de att sky mig som pesten, helst utan att jag själv dör på kuppen. Jag och några till kommer villigt att betala vad det kostar, om vi överlever så länge.

Jag önskar mig fler sådana som på bilden. Fler rödhakar, fler flugsnappare, fler småpjoddar, fler av allt som äter mygg!

Att jag överlevt vampyrer är nog för att jag är marinerad i vitlök, inifrån och ut...

Stängda dörrar

I går låg det ett handskrivet kuvert innanför dörren när jag kom hem. Nyfiken blev jag, det är ju inte så ofta det inträffar nuförtiden. Försökte lista ut vem det kunde vara eftersom jag känner igen de flesta av minna vänners handstil. (Inte alla så klart, bara de som skickar brev och kort, jag är inte synsk som jag tidigare påtalat) Jag gick bet på den uppgiften men hoppades på en kul överraskning i alla fall.

Det fick jag.

Det var från ett jehovas vittne som beklagade sig över hur svårt det var att komma in i vår trappa och därför valde att skicka personliga brev i stället! Får man ljuga som jehovas? Förmodligen lika mycket som man får ljuga inom andra religiösa rörelser. Varför påstår jag att hon ljuger då? Jo, för i mitt hus är det inga problem att komma in Här drälller det emellanåt av allsköns folk som inte har här att göra, så det är inte det som är problemet. Dörrarna är av modell "saloon". Kan det vara så att dessa några av gud utvalda inte pallar att missionera från dörr till dörr på Möllan av ren och skär (inbillad) rädsla? Rädda för vem de ska möta? En muslim kanske? Någon med dreads ner till ändan? Jonkare? Sådana som jag?

Mig dödsdömde de när jag var femton. Justa metoder. Tur man inte var av bräckligare virke vid den åldern.

Men jag lever alltså fortfarande och i dag skriver man snälla små brev till mig där man är "övertygad om att jag kommer att uppleva fantastisk lycka och glädje om jag undersöker bibeln och själv upptäcker vilken skatt den egentligen är" De säger även att "lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov" Och om jag skulle behöva hjälp så står de till mitt förfogande. jag kan skicka in bifogad kupong, eller besöka dem på vissa tider, det är fri entré och ingen kollekt tas!
Med följde ett blad som säger "kan man få svar på livets stora frågor?" Bland annat svaras det på vad som händer när man dör. "bibelns svar; När man dör upphör man att existera. De döda vet ingenting alls. Eftersom de döda inte kan tänka eller känna något kan de inte skada eller hjälpa dem som lever" Låter helt ok i mina öron.
På frågan "Kan man träffa de döda igen?" så går det tydligen alldeles utmärkt för bibeln svarar: "De flesta som dött kommer att få liv igen. Jesus lovade att de som är i minnesgravarna skall....komma ut"

Bra då begriper jag varför man söker upp folk som man dömt till döden?!

Vad är meningen med livet? Svar "Vi får ett meningsfullare liv om vi låter bibeln påverka våra beslut" Häpp!
Det finns ett gammalt uttryck som säger något om fjällen som skall falla från ögonlocken, detta tolkar jag som att man kommer att se klart? Upplever det som fjällen ligger kvar på de flesta som säger sig ha sett ljuset.

Jag skulle ha kunnat skriva något mycket elakare, syrligare, grymmare och vassare om vad jag egentligen tycker om religiösa fjånar. Framför allt frireligiösa sekter, men jag tror jag spar min energi till något bättre.

Scientologer se upp!

Livet på en pinne

Dagen innan midsommarafton ringer sällskapet och undrar om jag vet vad han står och tittar på?! Näe, säger jag som vanligt och undrar varför han tror att jag är synsk, för det är inte första gången. Men om han nu trodde det då hade han ju inte behövt ringa. Eller?
I vilket fall som så står han och tittar på en liten råkunge som inte kan flyga för den har skadat vingen. Jag vet att sällskapets näst högsta önskan är en egen råka. (Den högsta är en egen korp) Alltså vet jag också att jag kommer att tillbringa midsommar med en råka. Sällskapet är blödig, jag är blödig alltså kan det bara sluta på ett sätt.
Råkan får följa med hem.
I en gammal pilsnerlåda fick den åka taxi, det är det inte så många av hans sort som gjort. Jag gick och köpte kattmat. Den var hungrig. Tillräckligt stor för att kunna äta själv men tycker precis som fåglar i det där ungstadiet, mycket skönare att bli matad.
Stackaren har förmodligen brutit vingen när den skulle lära sig flyga, skadan har sedan läkt fel viket gör att när han väl försöker så slår han (den) kullerbyttor istället. Inte bra.
Inte bra att ha så stor fågel hemma heller.
Bajs överallt.
Ringer ett ornitologsällskap som endast rekommenderar döden.
Men va fan, det kan jag ju inte. Inte kan jag slänga ut på gräsmattan igen för att ge skatorna en ny chans till att hacka sönder den. Inte kan jag slå ihjäl den själv.
Helvete.
Dumma sällskap som alltid ska hitta kvaddade pippiar. Livet vore mycket enklare om han inte såg dem.
Vi har tidigare haft en alika, det var en rolig skit. Den gjorde mig halvt döv på ena örat.
Den här råkan är lite äldre, lite mer reserverad inte lika sällskaplig men vill ändå inte vara ensam. Så länge vi fanns i närheten så satt han mest på en pall i köket, sa inte mycket, bara om man kivades med den så kom det ett litet krra. Lämnade vi hemmet då blev det fart på den. Trist att vara ensam, måste se om det finns något kul att hitta på. I det läget är jag tacksam över att den inte kan flyga. Det räckte fullgott med vad den hade lyckats med i alla fall. Bajs överallt.
Vi inser att det här kommer inte att gå. Vem har en voljär? Vem vill ha en skadad råka? Ingen så vitt vi vet.
Men så bestämde vi oss för att ta en lång midsommardagspromenad och tänkte gå genom Folkets Park, där kom idén till att fråga Frank på terrariet om han hade plats. Jag kom nämligen ihåg att han har en liten innergård där jag sett en koltrast lägga ägg och trivas och tänkte att det kan ju vara stället för en sådan som Igor. Som tur är är Frank lika vekhjärtad som vi är så nu bor Igor i parken istället. Lämnade honom/henne för en stund sedan och hoppas på att det kommer att fungera.

Jag ska aldrig mer ta hand om skadade fåglar, hör ni det.
Aldrig.
Inte ens jag själv tror på det där.

Den blomstertid

Han, den ohängde, gick ut sitt första gymnasieår i går.
Det gick väl bra förutom att han försökte smita från kören genom att dåna. Dålig stil, det har inte fått från mig?! Betygen blev hyfsade. Att det inte går bättre har inte med förmågan att göra snarare ovilja (ren och skär lathet) att göra.
Men vem är jag att gnälla. Jag vägrade att gå gymnasiet för jag fick inte gå den linje jag ville. Det är sant. Jag till och med ringde och skällde på rektorn. Den ohängde är som en sommarbris om man jämför med hans ömma moder i samma ålder. Orkanen har bedarrat med åren men nog är det stormvarning emellanåt och slutar blåsa, gör det aldrig.
När sonen (det blir så jobbigt att skriva "han den ohängde" varje gång) började på dagis (och nu måste jag upplysa alla läsare att detta som följer har inget med nostalgi att göra, möjligtvis att jag börjar bli till åren, men ni behöver inte plocka fram några näsdukar eller så) var bland det första han gjorde, en pistol av ett par duplobitar. Jag fann detta både komiskt och en smula, inte skrämmande, men väl förvånande. Inte så att grabben aldrig fått leka med pickadollor eller andra vapen. Men det fanns inte i leksakslådan och det var inga prylar som prioriterades, (Förmodligen därför hör jag "vän av ordning" viska) I morse när jag varit ute i regnet (iförd gummistövlar och försvarets regnkappa årgång -60) såg jag i skyltfönstret det ni ser på bilden. En liten godisfylld handgranat. Made in China. Säljs i en butik vars namn ska få den att verka amerikansk. I själva verket ägs den av araber och de flesta kunderna kommer från mellanöstern. Plastic fantastic i allt. Naturmaterial såsom bomull och trä göre sig icke besvär i ett av dessa plastens mekka.
Men jag blev upprörd på något vis. Gillar inte tanken på att man ska köpa små godiskulor förpackade i form av en handgranat. Oavsett var den är tillverkad. Många av de som handlar där är flyktingar, de köper massor med pistoler och liknande till sina ungar. Jag kan tycka att det är underligt men jag kan också någon stans förstå det. Det är väl inte märkligare än att vi som inte varit i krig på ett par hundra år måste tydligen tillfredställa oss genom att betala för att leka krig ett par timmar genom att skjuta färgpatroner på varandra
Eller rättare, jag fattar det inte. Betala för att leka krig?!
Varför blev jag upprörd, är det värre med en godishandgranat än en pistol gjord av ett par bitar duplo? På något vis tycker jag det utan att kunna klargöra exakt varför just nu. Men det kanske klarnar.
På tal om granater så fick sonen kallelse från pliktverket häromveckan. Han tittade på mig, log sitt bredaste leende och sa, glöm det mamma, glöm det. Så lätt blir du inte av med mig!

Jävla morsgris!

PussÅKram!

Bakom betongbunkern

Har ni varit på baksidan av Ålens på Södergatan på senare tid?
Om inte, tycker jag att ni ska ta er dit.
Bostadskomplexet som man på nå'n konstig vänster lyckats klämma in på den gamla parkeringsplatsen är riktigt snyggt. Mina bilder kan inte göra någon rättvisa så därför ska ni gå dit och kolla själva. Ibland lyckas man riktigt bra med att stoppa in sprillans nytt bland det gamla. Ibland inte alls. Bunkern är lika ful som den alltid varit, undrar vad tusan man tänkte på när man smällde upp den. Att det skulle vara nytt, futuristiskt eller var det så enkelt som att det skulle påminna om en gråsosse? Var det senaste alternativet man var ute efter så lyckades man verkligen! Ålens har dock räddat fasaden (fadäsen) på framsidan med glas men varför gjorde man inget åt baksidan? Ännu större anledning nu när man fått snygg granne.

Oskadd

Jycken på bilden har fått vara med om en del i sitt liv.
Först tror jag han blev köpt som leksak åt familjens barn. Det fungerade troligtvis hyfsat så länge han var liten och söt. Han är fortfarande liten och söt, har alltid varit, och kommer så att förbli. Som leksak blev han förmodligen tråkig därför försökte familjen sälja honom. Till vem som helst. De lyckas till slut sälja honom till en något försupen gammal krigsskadad jugge som har förälskat sig grymt i honom.
Problemet var att juggen bodde i industrilängan där vi hade vår dåvarande verkstad. Han bodde i en husvagn inne i längan. Förutom hans egen svets- och plåtverkstad så fanns det en svarvare, en målare, en skoterklubb också vi och vårt snickeri. Ja och en annan galen svetsare också som kom från något av arabländerna.(Hans landsmän hade ett och annat att säga om hans uppförande.) Han åt gladeligen gris och drack sprit så det stod hätliga till och gav så att säga fan i Allah.
Jag möttes en morgon av en strålande glad jugge som undrade om jag kunde gissa vad han gjort kvällen innen. Köpt hund sa jag. Va?! Hur kan du veta det? Så full och så förlskad som du var kunde kvällen bara sluta på ett sätt!
Hur som helst så var detta inte den bästa av miljöer för en liten rädd pekingese. Juggen försökte då ge den till målaren som redan hade två eller tre av samma sort. Det gick så där. Eller närmre bestämt inte mer än två dagar. Så där satt han snart igen, gråtmild med en hund i famnen. Han försökte sälja den till oss, till sonen, till alla som kom till firman. Inget napp. Då försökte han ge bort den. Lyckades ungefär lika bra.
Jag tog hem den stackarn ett par dagar för att han skulle slippa ifrån detta bullriga skitiga och dammiga ställe. Sa till juggen att han fick fan hitta ett nytt hem till efter helgen för den stackarn kunde ju inte bo sådär. Någonstans visste jag ju att han inte skulle hitta någon så jag sa att jag kunde prova med min mor, se om hon ville ha honom. Gratis.
Jag är inte dummare än att jag vet att det är mycket svårare att säga nej när man väl träffat den lille Loppan som vi döpte honom till. Men min mor sa nej, det går inte, klarar inte av det nu. Ok sa jag, jag letar vidare.
När ska du lämna tillbaks honom sa moren min.
På måndag, sa jag.
Söndag eftermiddag var min mor ägare till en hund!
Juggen blev både glad och ledsen. Loppan ville gärna bli klappad men han lade sig alltid en bit ifrån. Jättesnäll och jättekelen men höll sig alltid på avstånd. Själv tänkte jag att det är inte mycket hund kvar i den där räddharen. Det tog en månad sedan var han herre i huset. Fick inte kallas för Loppan utan nu var det Kompis som gällde. Själv tycke jag Loppan är betydligt roligare men nu är det ju inte jag som ska leva med honom så Kompis får väl gå an, då.
Tiden går, han lindar morsan runt hela tassen. Tror att alla andra finns till för hans skull. Som de flesta andra jyckar. Livet går sin gilla gång tills han en dag råkar möta en sibirisk Lajka som i pur förvåning över att det kom någon runt hörnet, försökte göra slarvsylta av honom.
Han blev ett öga fattigare och känner sig lite osäker på medelstora ljusa jyckar annars mår han efter omständigheterna bra. Han känner sig som en kung för nu pjattar ju alla med honom.
Undrar om han ska behöva vara med om fler omstörtande händelser i livet eller om det är nog nu?

Hot love

I går försökte vi sätta eld på köket.
Vi lyckades nästan. Att smör brinner så bra var en överraskning. Tyckte att det luktade rätt gott ett tag.
Alltså, det ju inte riktigt meningen att det skulle bli så. Sällskapet hade tänkt smälta lite smör som han skulle pensla revbenen med. De vi skulle ha till middag, inte sina egna. Strax därefter får han för sig att han ska vänslas lite snabbt med undertecknad. Jag är ju sällan nödbedd gällande sådant, så jag är med på noterna. Sekunden efter förlösningen hör vi brandvarnarens piip piip piip och garvar och säger att det var ju timing! Vi trodde bara att det var ugnen som rök lite, det brukar den göra, så lite paff blev jag allt när sällskapet säger att det brinner i köket. På riktigt! Garvandes fick vi kämpa med flottigt sot en stund. Kastrullen kasserades.

Revbenen avåts så småningom.
Den brända knappen på fläkten är det enda som skvallrar om vad som hänt.
Själva så flinar vi mest när vi ser den.

Hunka hunka burning love...
med Elvis är ju den självklara låten till detta lilla intermezzo

PussÅKram!

Klassiker

I går gjorde jag och den ohängde en klassiker. Vi gick till Esset och bytte in våra vällästa exemplar av Larson, Ernie, Nemi och Pondus mot andra vällästa exemplar. Som vi dock inte läst än. Alltså kan alla i familjen se fram emot (?) kö till toaletten.

På vägen dit såg vi detta inte alltför vackra exemplar av Volvo 240. Men rolig är den.

En annan klassiker kom i natt när jag vaknade av att åskan låg och rullade över staden. Jag har åskradar. Tycker att det är så mysigt att somna in till det dova mullrandet.

Senare på morgonen vaknade jag av att flugpolisen svirrade mellan husväggarna, en klassiker den också såväl som de första lärkorna.

Jag känner mig rätt nöjd med dagen så här långt.

Orolig

Ibland blir jag rädd för min dator eller den som härskar i den, för det är uppenbarligen inte alltid jag som bestämmer. Lite orolig blev jag när den kl 9.24 visade ett dokument som var sparat 10.28 i dag. Undrar hur det går till. Rör jag mig helt plötsligt i ett annat tidsplan än er övriga. Är det det som händer efter en längre tids arbetslöshet. Man går upp i atomer. Flyter omkring i olika dimensioner samtidigt, gör något en timme framåt och talar om för mig att det är gjort en timma tidigare. Spooky. Men det ska samtidigt bli lite kul att se vad det var jag sparade?!

I helgen var det dags för en av de årliga höjdpunkterna i ankmatarlivet. Varför är man så dum att man hjälper till att göda de redan feta och fina ätochskitmaskinerna som ockuperar varenda ledig gräsplätt i den här staden? Varför? Det är ju korkat. Förmodligen för att de är bedårande när de är små. Gåsungar gör sig verkligen förtjänta av beteckningen huvudfotingar. Ser helt konstiga ut. Fast söta. Ännu sötare är ankungarna. Varje år. Sothönans punkungar är allt annat än gulliga men de har en viss charm de också. Tuffa mammor och pappor har de också. Vad du än gör, bråka aldrig med en sothöna, det kan sluta illa. Fråga gräsanden, grågåsen och måsen så får du höra. Det är många dunbollar just nu. Väldigt många. Stora blir de. Snabbt. Äter gör de och skiter gör de. Precis som de flesta andra. Den vitkindade gåsjävelen är till och med fridlyst! Egentligen så är jag inte arg på gåsarna, vad hade jag själv gjort om jag var en? Men jag kan lik förbaskat tycka att det är så tråkigt att det är gåsskit precis överallt. På vissa gräsmattor så tätt att du faktiskt inte kan sätta ner foten någonstan utan att trampa i det. Jag hoppas att gässen så att säga äter bort sig själva, för av vad jag kan se så betar de bort gräset fullständigt vilket gör att andra småväxter tar över och de verkar gässen inte äta. Så kanske håller de på med en form av moment 22. Hoppas kan man ju alltid.

Lite ledsamt är det i dag. Läste att Lennart Persson gått och dött. Kände inte honom personligen. Men vi hälsade alltid när vi sågs. Kommer verkligen att sakna hans entuiasmerande skrivande. Som "tur" är så har han skrivit så mycket att man kan lugnt börja om från början och ha att göra ett bra tag framöver. Men fattas kommer han att göra.

Ny marknad

Inte visste jag att Findus slagit sig in på mitt område?!
Billiga är de också. 4 porträtt för en hundring.

I går skulle jag till Lund, tänkte ta bussen, glömde telefonen. Inser att jag missar bussen, ändrar mig till att ta tåget, byter väska så jag får plats med en bok, glömmer kameran. Typiskt mig. Jag ska inte ha väska! Att jag inte lär mig? Det jag inte får ner i fickorna kan jag lämna därhän. Basta! I går saknade jag verkligen min förtrogne för när jag kom till stationen missade jag precis ett tåg men det gjorde inte så mycket för det skulle gå ett nytt ca 12 minuter senare. Det stod redan på plats och jag tänkte gå ombord när jag fick se en fin råka sitta på ett staket ovanför en papperskorg. Den satt där och spanade. Kollade så att ingen kollade på honom. (Henne?) Tittade igen, hoppade sedan ner och satte sig på kanten av korgen. Bligade nervöst omkring och skred sedan till verket. I papperskorgen fanns en något för stor vit plastpåse som skulle samla upp skräpet. Korgen är lite för djup för att råkan ska våga hoppa ner. Så medan han sitter där och nervöst tittar sig omkring så börjar han sakta hala upp påsen. Bit för bit drar han upp och håller fast med klorna. Upp kom en tom mosbricka, den kastades genast på marken likaså den tomma drickabägaren och allt annat som inte gick att äta. Till slut fann han vad letat efter, pommes, stora fina pommes. Och precis som för alla andra som letar efter något så låg de längst ner. Han fick sitt eftertraktade byte och lämnade en grundligt tömd papperskorg efter sig.
Där stod jag utan kamera! Satan! Fast jag tror att det är kombinationen tåg till Lund som gör att jag på något vis glömmer att utrusta mig. Samma sak hände i helgen när vi skulle på fest (sjöslag?) i nämda stad. Riktigt hur det hänger ihop vet jag inte men 2 ggr inom loppet av 5 dagar borgar väl för någon form av ett statistiskt belagt underlag.

Men låt mig återgå till mina tvåbenta favoriter, tyvärr så ligger de bakom en massa nerskräpning. Alikor, prålkråkor och måsar tillsammans med råkorna är de värsta bovarna. Det går undan om de är ett par stycken och ser för jävligt ut efteråt. Ta en promenad längs gågatan en tidig morgon/förmiddag så begriper du vad jag menar. Men ändå måste jag beundra deras skicklighet. Däremot har jag inte sett dem rycka blommor ur planteringarna så det tror jag att vi andra tvåbeningar ligger bakom. Hade sedan gubbarna och gummorna som ska tömma papperskorgarna gett fan i att ta bort kantringarna till de runda korgarna så hade det inte sett ut som det gör. Men eftersom de är så klena och måste göra ett moment extra som deras frökenkroppar inte mäktar med så har de helt enkelt försnillat de där kantringarna. Vilket ju gör att nästa trupp får mer att göra. Kommunalarbetarlogik i sitt esse!

Öppning

Var för ett tag sedan på stadens nya köptempel. Precis vid invigningen. Kanske inte så smart om man är funtad som jag är. Inte precis min stil att behöva fösas fram som ett kreatur bland alla andra. Jag är en ko som vill gå i egen takt dit jag vill när jag vill. Det gick inte. Att jag ändå utsatte mig och sällskapet för det här var för att annars vet jag med mig att jag inte kommer att komma dit förrän om 15 år. Titta på det och tycka att ser för jävligt ut. Så som Mobilia såg ut efter ett antal år. Sletet och trist. Alltså ville jag skåda bygget innan det förfaller. Sagt och gjort. Det var väl ganska storslaget, fräscht. Synd bara att innehållet i princip är det samma som på alla andra större köptempel. Nästan inget nytt under solen där inte, vilket då bekräftar min teori om att det var bra att jag gick dit nu för jag lär ju inte behöva ta mig dit fler gånger. Möjligtvis om om jag vill ha en häftig vy över infarten till Malmö när jag gympar. Men det gör jag ju inte. Dessutom har jag flera gym inom krypavstånd i fall lusten skulle bli oemotståndlig. Förvisso inte med svindlande utsikt, men ändå. Husen ni ser på bilden ligger mitt emot gymmet. Nästan ett halvt kvarter nybygge. Så snyggt. Inte de översta hörnbitarna kanske. De är nog häftiga invändigt, (ser ut som det är etagevåningar med egen terass,) utvändigt ser de bara konstiga ut. Men resten av kåken är kanonfin. Ovanligt snygg färgsättning dessutom. Eller rättare sagt det är nog själva valet av färger som fått mig att falla. Husen i sig är väl inga arkitektoniska underverk men de smälter in på ett jäkla snyggt sätt. Om man flyttar dit kan man roa sig med att titta på folk som sliter i sitt anletes svett, hela tiden kollande sig själva i spegeln, för varför ska man titta på något annat när man kan titta på sig själv? Så tyvärr ligger bygget lite fel för min smak. Antingen får man början på Lundavägen som utsikt eller nya köpcentrat och ingen av dem är trivsam eller vacker. Men byggnaden är som sagt snygg. Väl värd en titt. Köpcentrat kan ni hoppa över. Kolla då hellre in den gamla tårtbiten som ligger längst ut på Lundavägen mot utfarten, den håller på att renoveras och blir förmodligen en pärla när den är klar. Hoppas jag. Man vet ju trots allt aldrig med "bygherrar". En del av dem har inga hjärnor. Tyvärr.

PussÅKram

E du rent dum, eller?

Om man, låt säga 1975, hade sagt till en Kockumsarbetare att; på 2000-talet skulle det inte finnas något varv, ingen kran, dessutom skulle det bo folk i hamnen så hade han (eller hon med för den delen) tittat på en som om man kom från yttre rymden. Därefter hade man fått en lång utläggning om hur korkad man var.
Ett skruvat hus som skulle bli högre än alla andra hus i staden?! Svaret hade varit givet att det var den som påstod en sådan befängdhet som var vriden. Skruvad. Dum i nöttan. Bengaloo.
Bara en fubbick skulle komma på tanken att anlägga en jättebunker i betong som man ska åka bräda på fyra hjul i. Dumheter!
Tiden rusar förbi och ibland så blir jag blind i själva skeendet.
Jag hade nog inte heller kunnat drömma om att staden skulle se ut som den gör i dag när jag var 15 år. Malmö var en ful stad och skulle så förbli. Det hade man fått lära sig sedan barnsben. Ful och full av "bombhål" Och någon bättring skulle troligtvis inte upplevas i min människoålder. Basta!
Länge, länge gick jag omkring och tyckte att Malmö var den fulaste platsen på jorden. Kom någon och påstod något annat hävdade jag genast att personen i fråga nog behövde glasögon eller byta de som fanns. Var de påstridiga så visade jag på alla fula hus på Lugnet, drog med dem till Caroli, pekade på alla fula efterträdare jag kunde hitta. Själv såg jag aldrig ens det som faktiskt var fint. Som är fint.
I dag (sedan många år faktiskt) ser jag på Malmö med andra ögon, inte så att jag blundar för det fula absolut inte, men jag tar till mig det som är vackert och bra. Caroli och Lugnet ger mig fortfarande ångest och kommer nog att göra det resten av livet. Men här och där i staden dyker det upp nya byggnader som är fantastiskt fina och jag blir hur glad som helst. Dessutom är staden full av befintliga jättevackra hus. Tänkte härmed försöka visa på detta lite mera hädanefter.
Dagens bild får väl rätt och slätt visa på den expansion i hamnen som fortfarande pågår, kriser till trots.

PussÅKram

Brännande

Jag har gjort det igen!
Plockat etternällor och bränt mig satan jävlar.
8 timmar efteråt bultar det fortfarande.

Experterna säger att tricket är att, så kallat plocka dem medhårs. Hur fan plockar man något som har "taggar" som står rätt ut, medhårs. (Föreställ er själva med orakade ben i ett par nylonstrumpor, krusbärseffekten.) Experterna säger också att när de hamnat i vatten så bränns de inte längre. Möjligtvis kokande vatten och då bränner man sig lik förbannat. Ibland undrar jag om expertisen plockat vitplister istället för nässlor?

Men det är väl så att vill man ha guldkant på tillvaron så får man jobba för det. Det går ju bra att plocka vanliga nässlor, men de smakar ju som att kyssa sin syster i jämförelse med sin kusin etternässlan. Klorofyll i sin bästa form. Liten elak och naggande god. Lånade sällskapets arbetshandskar, för vanliga trädgårdsvantar duger inte, samt gick lös med sax och fick ihop en full kasse. Nu är de förvällda och jag vågar ta i dem utan skyddsutrustning. Ska bli till en paj och självklart till soppa. Har redan gjort en omgång soppa med frikadeller.
De flesta har inte ätit denna fantastiska nyttoväxt. Men om ni mot förmodan tar mod till er och ger er ut i djungeln ska jag guida er väg köket. (Tänk bara på att inte plocka nällor i vägrenar eller på soptippar)
Skölj och rensa nällorna i ett par omgångar vatten, är ni av den åsikten att lite skit rensar magen hoppa då över det momentet. Förväll dem hastigt. Ta bort de största stabbarna. Fräs lök och vitlök (förslagsvis nedmonterat till bitar i hyfsad storlek) in en klick smör. Tillsätt en lagoma mängd grönsaksbuljong. I med hackade nällor. Kok upp. Mixa till en för dig sjysst konsistens. Smaka av med salt och peppar. Vill du ha en mustig variant kan du "spä" den med vispgrädde. Själv vill jag ha den klar med frikadeller och eller ägghalvor.
Njut! Det är inte bara gott, det är nyttigt också. Och vips, där tappade hälften av läsekretsen intresset. Men jag lovar det finns nyttiga saker som är goda!
Faktiskt.
På allvar.
Tro mig.
PussÅKram

Premiär

Nu har den värsta krutröken lagt sig. Vrålen dämpats betydligt. Blommorna i rabatten har fått extra förstärkning av ljusblått som om de inte vore blåa nog i sig själv. Öldoften börjar tunnas ut och alla vi andra kan snart få plats på våra stamhak igen. Sorlet och pimplandet startade vid lunchtid för att eskalera vid 16-tiden för att sedan avta till det som man hör nu, enstaka fyllevrål; Forza Malmeeeö!

Jodå, visst hade väl även jag velat vara med om premiärmatch på den nya arenan, men plånboken tillåter inga utsvävningar just nu. Det får bli lite senare på säsongen. Är mäkta nyfiken på hur den känns, den nya. Den gamla var för tråkig så det är ju inte en dag för tidigt med en riktig fotbollsarena. Den ännu äldre är ju för liten för herrallsvenskan men ack så charmig. På gamla IP sitter man så nära att man känner linimentdoften från spelarna och innan bytet till konstgräs, doften från gräsmattan. Så det är ingen dålig arena som Malmös damer har som sin egen.

Det finns en sak som går igen på alla fotbollsmatcher. Gnället. Det precis likadant om det är herrar eller damer som spelar. Om de är stora eller små. Alla matcher hemsöks alltid av någon missnöjd jäkel som aldrig är nöjd. Det spelar ingen roll att laget vann med 2 mål. Målen gjordes i så fall på fel sätt. Fattar inte hur man pallar vara så negativ och dessutom plåga sig själv på detta vis vecka ut och vecka in. Fast de kanske har piskor och spikklubbor i garderoben som de gärna vill att deras partner ska använda på dem? Vad vet jag, det är kanske ren avkoppling för en masochist att sitta på läktaren och ondgöra sig över precis allt?!

Själv har jag haft en egen hejarklack. På gamla stadion. Utan att kunna spela boll. Inte illa.

Nattlig utlösning

Tidigt i morse vaknade jag av ett jäkla kablam!
Lät som om någon sprängde en container i Folkets Park. Det gjorde de inte. Någon gillade inte att en av krogarna hade stängt så denna försökte tydligen öppna dörren själv med hjälp av explosiva ämnen.
Kanske var det en prostest mot att krogarna kanske snart bara får ha öppet till tre.
Kanske har någon något otalt med ägaren.
Kanske var det bara en felriktad fyrverkipjäs (enligt ägaren som säger sig vara chockad och absolut inte kan förstå detta illdåd) kanske råkade någon bara tappa en handgranat, eller vad det nu var, på trappan när de gick förbi tjugo i fyra i morse.
Jag vet inte.
Det är märkligt många i den här staden och i landet i övrigt också för den delen, som får bilar och egendomar sprängda i småbitar. Folk får knivar i magen och ryggen de blir skjutna lite här och där, de blir kidnappade och misshandlade. Gemensamt för alla är de har ingen som helst jävla aning om varför detta drabbade just dem. Det är alltid ett misstag. Själva är de rena och oskyldiga som lamm inför påskslakten.
Det som bekymrar mig mest är min egen reaktion på det hela. Den är ganska ljum. Jaha nu är idioterna igång och förgör varandra igen. Fine by me. Ha ihjäl varandra och låt det gå undan!
För det är ju faktiskt så att de flesta kriminella är puckon, på riktigt, det är inte bara som de framställs på film. Det är korkade män (i de allra flesta fall, dock inte alltid, det finns korkade kriminella brudar också!) oftast utrustade med alldeles för stora egon och för mycket eller ibland för lite pengar. Plus lite vapen och allehanda sprängämnen. Tyvärr har de en benägenhet att vilja avlägsna sina fiender från planetens yta. Men först vill de gärna ha lite slantar, ibland mycket slantar. Därför spränger man lite först för att visa att man minsann menar allvar. Man skjuter någon i knäet eller rispar dem tillräckligt mycket med en kniv för att de ska förstå allvaret.
Men då uppenbaras detta faktum gång på gång att det är alltid fel snubbe man skjutit, fel kille man börjat strimla. Fel ägares ställe man lekte kemilektion med.
Allt enligt offren.
Vilket omedelbart får mig att tänka på påsken.
Oskyldiga lamm
Uppståndelse.
Om att kasta första stenen etc.
Och vips så var jag strax tillbaka på Möllevången igen!
Och nej, jag tänker inte flytta.
Och ja, jag får väl vara en oansvarig mor då.
Och nej, det där med att kasta första stenen har väl inte direkt någon påskanknytning det bara passade mina syften.

PussÅKram!

Ond bråd död

önskar jag de som klonat in en vintergen i panflöjtspelande indianer.
Ännu mera död önskar jag dem som försett dem med högtalarutrustning.
Förr i tiden kunde man värja sig lite grann, i dag kommer man liksom inte undan.
Från att har varit en sju-åtta man är man i dag nere i två med bautahögtalare i stället.
Förr fanns de bara på sommaren.
I centrum av Malmö och om man hade otur, i centrum av Köpenhamn när man befann sig där.
Det kunde man ju överleva.
Men sedan började någon klona de här typerna.
Fort gick det. Helt plötsligt fanns det flöjtspelare i vart enda jävla gathörn.
I både Malmö och Köpenhamn samtidigt!
Men de fanns där som sagt bara på sommaren. På vintern var man fredad.
Ända tills för ett par år sedan när någon klonade dem med en ishavstorsk eller fan vet vad.
Nu tål de vinterkyla också. Fan!
Det borde vara skottpengar på den som ligger bakom detta massiva försök att fördärva all form av bra låtar genom att låta dem gå genom ett panflöjtsfilter!
Några av dem har till och med med sig några utklädda tomtar som dansar regndans eller vad det nu kan vara.
Jag hade fan skämts om jag var indian och såg detta.
I helvetet sitter de sida vid sida med sitarspelarna som bakom sig har en skön samling säckpipeblåsare som gör sitt bästa för att överrösta den ylande pedalsteelguitaren.
Längst in i ett hörn sitter jag med en banjo och gråter!

Allsmäktiga

Påven inte så poppis stod det på löpet i dag.
Nähä?!

Ursäkta mig men hur fan kan man vara katolik?

Jag kan begripa att det är en religion som tilltalar män.
Du kan göra vad fan som helst och komma undan med några fader vår.
Men kvinnorna, vad tänker de på?
Fast jag undrar ju alltid vad religiösa tänker på?!
Men just katoliker upplever jag som så in i bomben skenheliga.

Så låter man sig styras av män i pråliga kläder som förväntas leva i celibat.
Det vet vi ju hur det går.
Man knullar småpojkar och fördömer nioåriga flickor som gjort abort för att man blivit med barn för ens styvfar inte kunde hålla snorren i styr.
I båda fallen handlar det om BARN!

De står där i sina snygga dräkter och säger ingenting när en av biskoparna på fullt allvar menar att man inte gasade ihjäl judar under andra världskriget. I alla fall inte såå många som historien säger. Kanske några men det var nog mest av misstag?! Eller vad menar gubbjävulen?

Häromdagen var han med den mest fåniga mössan av alla i Afrika. (allas vår vagga som det ser ut, utom för en del förstås. Inte en chans att man som vit kristen på något vis skulle kunna härstamma därifrån. Över min döda kropp eller helst över en svart mans döda kropp)
Lillguden påstod i vilket fall som att "kondomutdelning (och då självklart all form av bruk av kondom oavsett var du fått den i från) förvärrar aids och HIV-problemet"
Häpp.
"Lösningen ligger i ett andligt och mänskligt uppvaknande"
Dubbelhäpp!
"Vänskap med dem som lider" ska visst också hjälpa enligt tidigare talare.
Trippelhäpp!!!

Några har börjat ha ihjäl oskyldig på Irland, gissa vem?

Hur lång tid tror ni det tar tills ingen säger något mer?

Tills det är alldeles tyst och allt fortgår som vanligt?

Under tiden ser katolikerna till att befolka världen med fler katoliker...

Upphittat

Hah, de här godingarna hittade jag i mina gömmor!

Är det så att man inte vill en sådan så kan man ju alltid prova med;

eller du blir kanske rent av sugen på;

Detta ställe var en guldgruva, det har blivit lite bättre i dag men fortfarande
dyker det upp lite galenskaper då och då. Till min oförställda glädje!

Förvirring

I dag på min vandring genom ett välkänt köptempel fann jag detta:

Som den Popocornqueen jag är så blev jag såklart omåttligt nyfiken. Kan man gå upp mitt i natten för att göra en stor bunke med dessa godsaker så är man förmodligen inte riktigt rätt hopskruvad. Fast det har jag aldrig påstått. Jag har kamrater som har undangömda svartbrända förvridna vrak till kastruller som de använder till att poppa i. Själv har jag använt samma kastrull i 25 år och det kan man fan inte se. Men så vet jag ju hur man gör. Har man poppat i så många år så blir det lite erfarenhet. Så det är jag bra på, som sagt. Alltså blir jag väldigt nyfiken på vad detta kan vara. Är det en tång? Är det en stång? Är det en tång på en stång? Lådan bakom innehöll omslagspapper, vanliga trådsilar på skaft samt det ni ser på bilden nedan. Jag kan inte på något vis påstå att jag känner mig tillfredställd. Jag får helt enkelt inte ihop det. Pappret vet jag vad man har till så det kan vi stryka från listan. Men silen längst ut på skaftet? Är det för någon som är rädd för innehållet i kastrullen och måste hålla sig på behörigt avstånd? Modern form av kollekthåv? Styv fjärilshåv? Jag kan komma på mycket men inget som har med popcorn att göra. Alltså återstår den sista mojängen. Kan någon stilla min undran? Jag kommer att grubbla mig fördärvad om ingen kommer med en bra förklaring. Det kommer att bli många sömlösa nätter framöver...

Skrämd

blir man när man förpassas till ställen som ska hjälpa en att få ett jobb eftersom man ju uppenbarligen inte klarar det själv. Inte så mycket av stället i sig. De gör nog så gott de kan. Men att AF inte har någon form av kvalitetskontroll på vem de skickar iväg för dyra pengar är sorgligt. Vet inte riktigt vad jag skall tro när jag möts av folk som gladeligen går omkring med usbminnet runt halsen som vilka läsglasögon eller mobiltelefoner som helst och tycker att de är helcoola. Folk som kommer så tidigt de kan för att kunna sätta sig i ett hörn och lägga patiens på datorn utan att någon kan se dem. Tror de. Människor som inte klarar av att ta in två meningar efter varandra utan minst en paus på 5 minuter. Och när de väl tagit till sig mening två så har de glömt ettan. Typer som är totalt ointresserade av vad som sägs och görs för de ska pensioneras inom ett till två år. De där som bara vill vara arbetslösa på sina egna villkor och som faktiskt inte fattar att de snart är ute ur systemet. Några som pratar så usel svenska att du faktiskt inte begriper vad de säger hur gärna du än vill.
Så ser mina vardagar ut för tillfället. Förhoppningsvis är jag snart därifrån då jag deklarerat vad jag anser om min omgivning. Berättade att jag inte har behov av något vuxendagis där vi ska klippa och klistra våra nya cv.
I 3 (tre) veckor ska vi knöla med detta?! Jag blir helt matt men som jag skrivit, efter att ha förstått hur en hel del av typerna där är, så vete fan om det räcker med 3 veckor för dem att få till två rader om sig själv på ett vitt papper. Sorry men jag har jävligt svårt för dumhet. Idioter fixar jag, men folk som gör sig dummare än vad de är klarar jag knappt av. Inga längre stunder i alla fall. Människor som beter sig som om de var omyndigförklarade i stället för att agera vuxet och på egen hand får mig att bli väldigt trött.
Nu finns där en hel del bra folk också. Så klart. Men det är ju inte dem jag har problem med.
Hjälp mig med ett jobb! Jag kan nästan allt, om inte, så kan jag alltid låtsas. Eller lära mig.
Man behöver dessutom inte betala så mycket för mig just nu. Det är rea på sådana som jag.
Så passa på! Alla ni som undrar hur i hela fridens da'r jag kan vara utan jobb, jag som vore en tillgång för vilket företag som helst (era ord), håll era öron och ögon öppna åt mig!

Hasardspel

är inte bra.
Riktigt illa är det när man kan sitta vid köksbordet och stuka ringtån när man spelar yatzy. Där sitter jag i godan ro med en kopp kaffe och sällskapet som min ständige utmanare i detta enkla men beroendeframkallande spel. Tärningarna är som vanligt. Förbundna med djävulen. Vet inte om det är elefanten som fick sätta livet till eller den onde kinesen som tillverkade dem som ligger bakom. Men något djävulskap är det. Normalt sett är det bara tärningarna som bråkar genom att göra som de vill och inte som jag tänkt. Men nu har det gått så långt att fysiska åkommor uppstår utan någon som helst anledning. Helt plötligt känner jag hur det hugger till i höger fot. Det gör ont men jag tolkar det mest som att jag vilat på tårna i fel vinkel. Bryr mig inte. Tänker att det släpper efter ett tag. Tji den. Det gjorde bara mer ont. Kollar in foten lite närmre och upptäcker att ena tån är alldeles blå och öm. Jag har en timma tidigare legat i badet och då var den minsann som vanligt. Vaknade i natt av att jag trasslat in foten i lakanet och det gjorde ont så jag nästan tappade andan. Som tur är går det alldeles utmärkt att gå och stå, ändå.
Men hur kan man stuka en tå genom att sitta still?
Om nu de onda krafterna är inblandade så undrar jag vad de vill säga? Sluta genast upp med att spela sällskapspel med oss. Vi är tärningar av hög klass och kräver lite pengar på bordet. Vi är värda mer än än ett par parti yatzy. (Ett par? Flera hundra snarare) Men om det nu verkligen är så att de vill straffa oss användare så borde de ju börja med sällskapet för han har ju faktiskt hotat med hammaren ett par gånger. Att de fortfarande finns är helt och hållet min förtjänst! Tror ni jag vinner för det?!

Längtan

Grannens katter tvärs över gatan sitter och tittar längtansfullt mot måsarna som kalasar på vårt fönsterbräde. Jag riktigt ser hur det kliar i klorna på dem. De kråmar sig, följer fåglarna med blicken som om det vore en avgörande boll i en 5-setare. Förmodligen för de någon slags dialog om vad de skulle göra med de där flygfäna om de bara fick möjligheten. Måsarna å sin sida är fullständigt omedvetna om att det sitter några filurer med mordiska tankar och spanar in dem. De kalasar på kanterna från en gammal Camembert, ni vet när de blivit gråa och droppar ammoniak. Det är mumma för en mås vill jag lova. Det satt en skrattis och blängde på mig. De är ganska så skygga och sätter sig inte gärna om man står bakom rutan och kollar in dem. Den här han (hon?) flyttar sig så att han inte kan se mig, så var det problemet löst! Om han inte ser mig så finns jag inte.

Jag kallar alla fåglar som jag inte kan könsbestämma som honor för han.
Alla datorer är också han. Har inte lärt mig hur man könsbestämmer dem än.
Bilar är både och, cyklar likaså.

Idrott och politik

Så är det igång. Igen.
Debatten om idrott och politik, hur det hör ihop eller inte.
Det är ju uppenbarligen så att det är bara då och då som det hör ihop.
Inte alltid. Just nu gäller det en tennismatch som många vill sätta stopp för.
Detta är arrangören grymt medveten om. Alltså säger de, spela, men vi släpper inte in någon publik. Då får alla idrottsinstanser spel och kräver att matchen måste så klart spelas inför publik.
Stockholm säger; vi tar den.
Bra, säger jag, var så goda. Ta matchen. Slit den med hälsan. Så sparar vi ett par miljoner i omkostnad på att vi inte behöver hårdbevaka ytterligare ett förbrödringsevenemang. (Sporten föder ädla känslor,bla bla bla, ni vet) Det räcker så gott med alla stolpskott som det skall hållas reda på inför de flesta allsvenska matcherna.
Jag kan förstå att man vill stoppa matchen. Jag kan också förstå de som spelar att de vill genomföra den. Varför skall någon enskild person behöva klä skott för vad landets regering håller på med? I så fall ska vi alla ställas ansvariga för allt vad vår egen regering hittar på. Alltid.
Så måste det ju bli, eller hur.
Jag tycker inte att Israel gör rätt i sin krigföring mot palestinier men jag kan fan inte beskylla varenda Israelit för detta. Än mindre en enskild jude i Malmö. Ändå är det just vad som sker.
Jag hade personligen förmodligen blivit vansinnig om någon hade kommit och kört bort mig från stället där jag bott hela mitt liv och min släkt sedan lång tid tillbaka. Flytta på er för nu ska de här bo här i stället. De bodde här för jättejättelänge sedan och nu har omvärlden varit så taskiga mot dem att de måste få flytta tillbaka! Själv hade jag gått i taket. Du med tror jag. (När ska aboriginierna få tillbaka Australien? Indianerna nord- och sydamerika? Samerna sitt? Etc etc. Jag bara undrar)
I vilket fall som så får jag flytta, mot min vilja. Har inget val. Hittar någon annan stans att bo, inte så långt mitt tidigare hem. Där får jag bo. Ett tag. Till nybyggarna tycker att, du får flytta, för där skall vi bo. Också. Vi tänker bygga en mur här, jaså du har din åker på andra sidan. Synd om dig, är vi på gott humör släpper vi kanske igenom dig. Då och då.
Mycket förenklat och hårdraget.
Å andra sidan förstår jag att nybyggarna är livrädda för de på andra sidan muren. Framför allt som det ofta hörs bud på att de borde utplånas från jordens yta helt och hållet.
Många vill ha fred, lugn och ro. På båda sidor. De allra flesta skulle jag tro. Men, det konstiga är att de som vill ligga i luven på varandra är de med mest makt över folket. Skumt.
Läget Palestina-Israel känns som ett Catch 22.
Tyvärr.
Nu vet jag att en del av er blir så in i bänken förbannade på mig för att jag tycker som jag gör. Att jag är en riktig fegis som inte tar ställning för den ena eller den andra. Det gör jag ju fast inte med förbundna ögon. Konflikten är så komplex så att jag ibland känner att enda lösningen vore en fet atombomb som ställde till det så pass att ingen kunde leva där på bra länge, utan fick hitta andra lösningar. Ingen bra idé. Jag vet. Men jag har faktiskt inga bra idéer om hur man löser detta gigantiska problem när så många uppenbarligen inte vill lösa det.
Däremot skiljer jag mig från många i det att jag har jävligt svårt för att anklaga enskilda personer eller grupper av människor här i Malmö eller någon annan stans för att på något vis vara skyldiga till vad Israel håller på med. Eller Palestina.

PussÅKram

Inte lätt

att stava rätt.
Inte ens vi som är infödda fixar det alla gånger. Men gällande skylten ovan så hade jag nästan önskat att de bett en inföding göra en korrekturläsning innan de beställde. Den är så full av fel att jag inte såg alla första gången jag läste. Men å andra sidan hade jag inte fått något att garva åt om det hade blivit rätt från början...

Cripy, är det möjligen en hel halvgrillad kykcling?

Varför

köar folk rakt ut från bankomater? I stället för att köa längs med väggen? Blir det mer oordning i ledet? Tar det längre tid? Eller gillar alla som tar ut pengar att helt enkelt vara i vägen?

Varför frågar grabben som bara har en sak att betala endast den som står längst fram om han får gå före? Inte oss andra som ju uppenbarligen var före honom, vi också? Varför blir han sedan sur när vi andra protesterar?

Varför parkerar somliga alltid i svängen? Är det för att parkeringsbolaget inte vågar säga till? Somliga vissa har har liksom hela rundpallen som sin egna lilla privata parkeringsruta. Utan hänsyn till andras framkomst. Såklart. Det är allt ifrån gipsade Toyotor från 80-talet till sprillans nya Mercor. Men alltid samma.

Varför gasar man för fullt vid övergångsstället när hela jävla stolpen är röd? Varför har man dessutom ett litet barn utan bälte i framsätet?

Varför går män och pojkar och tar upp hela jävla trottoaren utan att vika undan en tum? Jag menar, jag kan faktiskt inte bli mindre än jag är! Eller är det jag som är dum i huvudet och inte fattar att jag skall kliva ut i gatan och visa hänsyn till dessa typer? Samma män som aldrig skulle hålla upp en dörr för sig men samtidigt påstår att de är väluppfostrade och att de aldrig skulle behandla en kvinna som mindre värd. Pytt! Numera vältrar jag fram som en pansarvagn. Ve den som inte viker undan i det gänget. Och stackars den som måste ge upp sin manlighet och vika undan för mig. Aj aj. Fast först måste han ju skälla ut mig. Ja ja.

Varför är det vanligast att huckledamer och gamla gubbar i keps struntar i att du har företräde?

Varför talar man om för sina barn att man inte ska cykla på trottoaren samtidigt som man själv gör det?

Varför struntar gubben i halalslakteriet i mig så länge att jag nästan går därifrån? Det är bara jag och han. Det finns ingen man han kan låta gå före, ingen dam som talar hans tungomål heller. Hon är ju trots allt mer värd som kund än jag. Men bara om jag är där annars är hon inte heller mycket värd.

Varför fattar inte snubbarna från Scientologirörelsen att jag inte vill göra deras jävla stresstest. Varför fattar de inte vad nej tack betyder? Är det borttaget ur deras språk? Senast motivationen var ; jamen vi är i Sverige och det är gratis! Jag vet inte riktigt hur jag skulla tolka det? Borde jag som svensk nappa på erbjudandet för att det var gratis? Får man betala i alla andra länder? Jag vill oavsett inte, jag ger mig fan på att de kan få ett lik att vara stressat. I alla fall tillräckligt för att få ett erbjudande om gå med i deras organisation och försörja dem ett tag till. Även om de uttrycker det lite annorlunda.

Varför kastar man sten på bussar och hindrar brandbilar och ambulanser från att komma fram? (Detta har skett många gånger innan några dumma snutjävlar uttalade sig i mindre väl valda ordalag) Vad säger man när man själv behöver hjälp men kanske inte får det i tid pga andras (och kanske ens egen) dumhet Oj, det var ju inte meningen att det skulle drabba mig?!

Varför är jag så sur då?

Förmodligen en kombo av kyla, slask, idiotförklaring, ont om pengar samt att den förbannade lilla MiniMacen vägar att gå igång från startskivan!

PussÅKram