Livet på en pinne

Dagen innan midsommarafton ringer sällskapet och undrar om jag vet vad han står och tittar på?! Näe, säger jag som vanligt och undrar varför han tror att jag är synsk, för det är inte första gången. Men om han nu trodde det då hade han ju inte behövt ringa. Eller?
I vilket fall som så står han och tittar på en liten råkunge som inte kan flyga för den har skadat vingen. Jag vet att sällskapets näst högsta önskan är en egen råka. (Den högsta är en egen korp) Alltså vet jag också att jag kommer att tillbringa midsommar med en råka. Sällskapet är blödig, jag är blödig alltså kan det bara sluta på ett sätt.
Råkan får följa med hem.
I en gammal pilsnerlåda fick den åka taxi, det är det inte så många av hans sort som gjort. Jag gick och köpte kattmat. Den var hungrig. Tillräckligt stor för att kunna äta själv men tycker precis som fåglar i det där ungstadiet, mycket skönare att bli matad.
Stackaren har förmodligen brutit vingen när den skulle lära sig flyga, skadan har sedan läkt fel viket gör att när han väl försöker så slår han (den) kullerbyttor istället. Inte bra.
Inte bra att ha så stor fågel hemma heller.
Bajs överallt.
Ringer ett ornitologsällskap som endast rekommenderar döden.
Men va fan, det kan jag ju inte. Inte kan jag slänga ut på gräsmattan igen för att ge skatorna en ny chans till att hacka sönder den. Inte kan jag slå ihjäl den själv.
Helvete.
Dumma sällskap som alltid ska hitta kvaddade pippiar. Livet vore mycket enklare om han inte såg dem.
Vi har tidigare haft en alika, det var en rolig skit. Den gjorde mig halvt döv på ena örat.
Den här råkan är lite äldre, lite mer reserverad inte lika sällskaplig men vill ändå inte vara ensam. Så länge vi fanns i närheten så satt han mest på en pall i köket, sa inte mycket, bara om man kivades med den så kom det ett litet krra. Lämnade vi hemmet då blev det fart på den. Trist att vara ensam, måste se om det finns något kul att hitta på. I det läget är jag tacksam över att den inte kan flyga. Det räckte fullgott med vad den hade lyckats med i alla fall. Bajs överallt.
Vi inser att det här kommer inte att gå. Vem har en voljär? Vem vill ha en skadad råka? Ingen så vitt vi vet.
Men så bestämde vi oss för att ta en lång midsommardagspromenad och tänkte gå genom Folkets Park, där kom idén till att fråga Frank på terrariet om han hade plats. Jag kom nämligen ihåg att han har en liten innergård där jag sett en koltrast lägga ägg och trivas och tänkte att det kan ju vara stället för en sådan som Igor. Som tur är är Frank lika vekhjärtad som vi är så nu bor Igor i parken istället. Lämnade honom/henne för en stund sedan och hoppas på att det kommer att fungera.

Jag ska aldrig mer ta hand om skadade fåglar, hör ni det.
Aldrig.
Inte ens jag själv tror på det där.