Grannens katter tvärs över gatan sitter och tittar längtansfullt mot måsarna som kalasar på vårt fönsterbräde. Jag riktigt ser hur det kliar i klorna på dem. De kråmar sig, följer fåglarna med blicken som om det vore en avgörande boll i en 5-setare. Förmodligen för de någon slags dialog om vad de skulle göra med de där flygfäna om de bara fick möjligheten. Måsarna å sin sida är fullständigt omedvetna om att det sitter några filurer med mordiska tankar och spanar in dem. De kalasar på kanterna från en gammal Camembert, ni vet när de blivit gråa och droppar ammoniak. Det är mumma för en mås vill jag lova. Det satt en skrattis och blängde på mig. De är ganska så skygga och sätter sig inte gärna om man står bakom rutan och kollar in dem. Den här han (hon?) flyttar sig så att han inte kan se mig, så var det problemet löst! Om han inte ser mig så finns jag inte.
Jag kallar alla fåglar som jag inte kan könsbestämma som honor för han.
Alla datorer är också han. Har inte lärt mig hur man könsbestämmer dem än.
Bilar är både och, cyklar likaså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar