Aha, han går inte ut om det regnar.
Han den skumme som hälsar på allt och alla.
Jag hälsar förvisso på allt och alla jag med eller nästan i alla fall.
Han hälsar på alla busschaufförer som kör förbi. Det gör inte jag.
En morgon hälsade han på mig och jag hälsade tillbaka.
Ren reflex från min sida. Hälsar någon, så hälsar jag tillbaka.
Sonen undrade många gånger när han var liten "Vem var det?" "Vem är det där?"
Han blev lika förundrad varje gång jag sa att jag inte visste.
Hur kan man hälsa på någon man inte känner? Tja det är väl inte så märkligt. De allra flesta blir glada om man gör det. Det kostar inget, det gör inte ont.
Fast ibland blir det fel. Som med hon den galna tanten som skäller på en om man svarar henne. Henne hälsar man bara på en gång.
Han jag möter nu om mornarna har jag också bestämt mig för att inte hälsa på mer. Jag studerar varje skyltfönster intensivt, stirrar blint ner i marken eller skådar himlen när vi möts. Tyvärr är det något med honom som gör honom lite väl creepy i mina ögon. Jag kan inte sätta fingret på vad, det är mer en magkänsla. Jag litar på min magkänsla, den kan säkert vara missvisande men det känns ändå bäst så. Den här snubben ger mig känslan av att om jag hälsar fler gånger på honom så kommer han att vilja mer än att hälsa. Jag kan ha fel men jag tänker inte testa.
Så en morgon gjorde jag mitt bästa för att inte se honom. (Inte så svårt när man passerar ett fönster med allt från änglar till t-shirts med ylande vargar samt allt annat ni kan föreställa er där emellan.) När han kommit ett par meter bakom mig så väser han jäkla kattafitta!
Jag kan inte påstå att jag kände mig mer manad att hälsa på honom efter det. Han brukar ge ifrån sig konstiga små läten när vi passerar varandra som jag låtsas att jag inte hör.
Världen är full av märkliga människor och öden. Han har säkert något intressant att berätta men han får göra det för någon annan. Min kvot av "tosingar" är full för tillfället.
Kanske gillar han inte när det regnar, i så fall slipper vi varandra ganska mycket den här årstiden skulle jag tro. Han slipper bli arg och besviken och jag slipper känna mig taskig för att jag kanske misstror en oförarglig snubbe som bara vill hälsa?
Jävla kattafitta?!
ps. katten på bilden har inget med texten att göra.
