Ny symaskin

Visst är det märkligt att alla symaskinsförsäljare är män? 97% av användarna är kvinnor eller åtminstone något åt det hållet. Varför är det då inte fler kvinnor som säljer symaskiner?

Det är fortfarande så att det är mest kvinnor som städar. Vad är det för kön på dammsugarförsäljaren?

Varför ljuger så många män ohejdat om sina förmågor och kunskaper och varför tror så många andra män på dem. Varför blir en ljugande man betrodd medan en ärlig kvinna misstrodd?
Förklara det för mig.
Nej för fan, strunta i det!
Jag klarar själv av att lista ut det.
Tänka sig.

Tänka sig att tanken på en kvinnlig förbundskapten till ett manligt lag ska vara så svårt?

Tänk om män kunde lyssna på vad kvinnor säger istället för att bara lyssna på sin egen röst. Då hade man, eller i alla fall jag sluppit följande scenario: In kommer man rusande, vrålar hej och en massa som jag är ointresserad av att höra. Frågar om jag är ensam. På detta svarar jag jakande. Personen i fråga rusar runt som en vilsen hund ett tag, kommer strax till baka och frågar om inte M är där? På detta svarar jag att det är väl knappast möjligt med hänsyn till mitt tidigare svar på vem som fanns i lokalen?! Samma person letar 2 dagar senare febrilt efter något. Var i helvete finns de?! skriker han och rusar runt som en galning, river och sliter i allt som kommer i hans väg. Där, säger jag och pekar rakt på dem. Han fortsätter sitt rafsande utan resultat och blir allt stirrigare. Ja men de ligger ju där, säger jag och pekar med hela armen. Där! Var? Var? Om du tittar dit jag pekar är chansen 100%ig att du hittar dem, så varför leta på alla andra ställen? Då fick jag reda på att han var inte riktigt vaken än därav kunde han alltså inte ta till sig den allra enklaste formen av information!
Underbart eller hur.

Många män frågar inte om en kvinnas åsikt om något utan vill oftast bara få bekräftat sin egen förträfflighet. De lyssnar inte ens på vad man har att säga.
Om en man ringer till vaktmästaren och påpekar att elementet (radiatorn) inte avger någon värme, kommer vaktmästaren genast springande och fixar utan något knussel. Om jag ringer börjar man genast ifrågasätta en massa. Är jag verkligen säker på att elementet inte fungerar? Har jag inte bara vridit ner termostaten? Är jag säker på att jag överhuvudtaget har ett element?
Såna här saker kan få mig att bli alldeles uppgiven.
Jag menar inte att alla män är på det här viset. Absolut inte.
Men alldeles för många är tyvärr det.
Jag gillar inte att bli klappad på huvudet och så där lagom käckt bli tillrättavisad fast det var jag som hade rätt från början.

Droppen till min nu snart uttömda ilska över detta fenomen kom häromdagen när sopgubbarna kom. Jag kallar dem för the sissy boys. Detta grundar sig i att en av dem råkade få lite skit på sin overall och höll på att gå fullkomlig bärsärk i soprummet på grund av detta. Kommer ut farandes och skäller på mig som en bandhund, som om det bara var jag som kastade sopor?! Titta nu vad som hänt, hur ska jag få bort det här? Va?! Ta den här, sa jag och gav honom en handduk så han kunde torka av sin overall. Man skulle kunna tro att han jobbade i frack. Vad tror han att overallen är till för? Själva droppen kom i måndags. Jag var på väg in i soprummet, sissy boys var på väg ut. Jag lämnade fri lejd åt dem. Den ene tackar den andre säger följande: ja, ja normalt sett så låter vi ju kärringar gå före säger han och flinar. Jag tittar honom lugnt i ögonen och säger: ja, det är ju därför jag släpper förbi er först.
Ridå.

Dagens bild visar min gamla trotjänare som nu får gå i pension. Många mil har den sytt. Den blev ersatt av en ännu äldre variant som nu ska få tjäna hos min mor. Själv har jag skaffat en sprillans ny Singer som fixar 9 lager jeans och kraftigt skinn! Här ska sys!