Döskalle

I går skulle jag ge blod, hade jag tänkt.
Det blev inte så. Jag hamnade på ÖB.
Jäkla skillnad.
Inte så att jag gått fel, nej, jag hade varit och utvärderat den ohängdes förmåga inom skolväsendet och tänkte att jag skulle hälsa på sällskapet på hans jobb som inte ligger så långt därifrån. Men innan dess drogs jag mot butiken för jag hade tänkt inhandla minkolja. De har ju en hästavdelning med lite av varje och de brukar ha bra lädermedel. De hade allt utom just nämnda olja. Så det fick bli lite steksnören och kryddor i stället?!
På väg till kassan tänker jag att jag ska nog köpa lite lösgodis att ha med mig och bjuda sällskapets anställda på. (Jag är ju snäll innerst inne.) Extrapris var det också. Därmed en hel del folk runt lådorna. En av dessa råkar tappa en ett gäng röda ferraris på golvet. Duktig som hon är plockar hon upp dem. Vad tror du hon gör sedan? Jo hon lägger dem i ett tomt godisfack! Jag harklar mig och frågar henne om det där inte var lite onödigt. Lite dumt att lägga dem så att någon annan kan riskera att ta dem. Då tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet på riktigt och förklarade att ingen skulle väl ta de ensamma bilarna ur den lådan när det fanns en med många fler i! Ok, tänkte jag och gick runt till andra sidan för att plocka på mig lite av varje. Det tar 20 sekunder sedan kommer hon till andra sidan och frågar mig om mitt förslag att låta dem ligga kvar var bättre. Hon ville uppenbarligen ha en dialog om detta, det ville inte jag. (Hon hade nog alla hästarna i stallet men de stod fan inte stilla i boxarna.) Tja, tyckte jag, jag hade nog föst dem åt sidan i alla fall. Påtalade att det fanns ju en risk att någon, exempelvis ett barn skulle få för sig att ta dem. Varför jag drog till med barn vet jag inte kanske för att vädja till något förnuft inom henne? Då högg hon genast till med att man fick faktiskt inte lov att ta ur burkarna och äta direkt! Ok, ok tänkte jag, jag har ingen lust att försöka förklara för damen i fråga att det var kanske inte riktigt så jag menade heller så jag tänker smita över på andra sidan och hoppas att diskussionen är över. Precis då ser jag i ögonvrån hur hon på nå'n konstig vänster lyckas sprätta ut en hel jävla skoffa med godis över halva golvet. Jag formligen springer runt hörnet samtidigt som jag hör henne säga högt att ja då fick hon väl ta till min metod då även om hon ansåg att den var långt ifrån önskvärd.

Jag flinade hela vägen till kassan. Så småaktig är jag.