Ibland blir jag rädd för min dator eller den som härskar i den, för det är uppenbarligen inte alltid jag som bestämmer. Lite orolig blev jag när den kl 9.24 visade ett dokument som var sparat 10.28 i dag. Undrar hur det går till. Rör jag mig helt plötsligt i ett annat tidsplan än er övriga. Är det det som händer efter en längre tids arbetslöshet. Man går upp i atomer. Flyter omkring i olika dimensioner samtidigt, gör något en timme framåt och talar om för mig att det är gjort en timma tidigare. Spooky. Men det ska samtidigt bli lite kul att se vad det var jag sparade?!
I helgen var det dags för en av de årliga höjdpunkterna i ankmatarlivet. Varför är man så dum att man hjälper till att göda de redan feta och fina ätochskitmaskinerna som ockuperar varenda ledig gräsplätt i den här staden? Varför? Det är ju korkat. Förmodligen för att de är bedårande när de är små. Gåsungar gör sig verkligen förtjänta av beteckningen huvudfotingar. Ser helt konstiga ut. Fast söta. Ännu sötare är ankungarna. Varje år. Sothönans punkungar är allt annat än gulliga men de har en viss charm de också. Tuffa mammor och pappor har de också. Vad du än gör, bråka aldrig med en sothöna, det kan sluta illa. Fråga gräsanden, grågåsen och måsen så får du höra. Det är många dunbollar just nu. Väldigt många. Stora blir de. Snabbt. Äter gör de och skiter gör de. Precis som de flesta andra. Den vitkindade gåsjävelen är till och med fridlyst! Egentligen så är jag inte arg på gåsarna, vad hade jag själv gjort om jag var en? Men jag kan lik förbaskat tycka att det är så tråkigt att det är gåsskit precis överallt. På vissa gräsmattor så tätt att du faktiskt inte kan sätta ner foten någonstan utan att trampa i det. Jag hoppas att gässen så att säga äter bort sig själva, för av vad jag kan se så betar de bort gräset fullständigt vilket gör att andra småväxter tar över och de verkar gässen inte äta. Så kanske håller de på med en form av moment 22. Hoppas kan man ju alltid.
Lite ledsamt är det i dag. Läste att Lennart Persson gått och dött. Kände inte honom personligen. Men vi hälsade alltid när vi sågs. Kommer verkligen att sakna hans entuiasmerande skrivande. Som "tur" är så har han skrivit så mycket att man kan lugnt börja om från början och ha att göra ett bra tag framöver. Men fattas kommer han att göra.
2 kommentarer:
vågar man gå så nära eller har du zoomat in den? väldigt söt är den, men jag gillar dem inte. definitivt inte. de som har simhud mellan tårna går väl an, men andra flygfä går bort, fetbort.
Nä jag vet att fåglarna och du inte är de såtaste vänner, jag gillar allihopa. Gåsarna sitter praktiskt taget i knäet på en och äter och du de har simhud mellan tårna... ;-)
Skicka en kommentar