tisdag 11 november 2008

Inneboende

Ja det var väl för bra för att vara sant.
Varför i hela fridens dar skulle jag klara mig undan?
Men det var nästan så jag gick på det.
Men icke.
Så i dag är jag inte snygg (som om jag brukar vara det).
Rödögd, påsig, snörvlig och snorig.
Någon har flyttat in i min hals och håller på att möblera för fullt.
Trista de där typerna som liksom aldrig kan slå sig till ro utan som måste byta boställe titt som tätt. Oj, detta uttalande ångrar jag genast! För man ska kanske vara jävligt glad över att de flyttar runt, för vem vill ha en sådan liten jävel med polare boendes där permanent!
Sonen har också drabbats, för andra gången på kort tid, sällskapet har precis blivit av med sina så det var väl förmätet att tro att just jag skulle klara mig den här gången. Bara för att jag trodde det så har jag fått en släng av urinvägsinfektion på köpet. Bara en liten men nog så irriterande. Som tur är i det fallet så har jag en blåsa som passar en häst och den fylls på dagarna i ända och på det viset tränger jag ut den oönskade basilusken!
I övrigt så känner jag mig rätt kry!

2 kommentarer:

Liz1e sa...

på tal om att flytta omkring....våra inneboende lever & frodas - ska vi byta:)

Trixie sa...

I de svåraste stunderna tror jag mig vilja byta en urinvägsinfektion mot nästan vad som helst. Men bara nästan ;-)