Lurad

kan man bli på många sätt.
Just nu mår jag bra, vilket får mig att bli orolig.
Var tog de inneboende vägen? Ingen ska inbilla mig att de är rädda för honungste. Kanske är det så att de tyckte att det var vidrigt och drog sig tillbaka för att gruva på en hämnd? Vad vet jag? Men mysko är det. Förmodligen kommer de att slå till med full kraft i morgon kväll för då ska jag på middag. Bidar sin tid de små jävlarna.
Jag tillhör ju sorten som aldrig är sjuk. Alltså det är klart att jag är sjuk men jag är enormt duktig på att förneka det. Till sjukan går jag bara om jag är döende. Jag tror att allt går över av sig självt om jag bara ignorerar det. Jag är en sådan som blir arg när jag skadar mig på ett sådant sätt att jag är tvungen att söka vård. Vill fixa själv! Kan förstås ha något att göra med väntetiderna på akuten att göra också. Högst irriterande att inte vara sjukare än att man kan få vänta hur många timmar som helst men vara tillräckligt illa där an för att inte kunna ta hand om det själv.

Jag fick svar på en remiss efter 10 månader där de berättade att de inte kunde göra något åt min situation för tillfället men att de skulle återkomma. Sagt och gjort. Får en kallelse. Infinner mig för att få reda på att de ändå inte kan göra något, för den doktorn som har hand om just det jag vill komma åt har slutat och de vet inte när den nya börjar! Kanske i september. Ja men då kan vi väl ta och göra alla förberedande undersökningar så är de klara när den nya doktorn dyker upp? Åh nej! Så lätt kan det ju inte vara. Nu har jag fått en ny kallelse som ber mig komma för precis samma sak som de gjorde förra gången. Det vill säga ingenting! Det har nu gått drygt 1 1/2 år sedan remissen skickades. Detta var den andra remissen den första fick jag inget svar på över huvud taget. Så allt som allt har det nog gått 4 år sedan jag frågade efter hjälp första gången.

Det är något allvarligt fel med logistiken inom sjukvården. Riktigt allvarligt.

Det jag vill behandlas för är inget jag dör av så jag har ingen brådska men nå'n jävla måtta får det väl ändå vara?
Likaså kan jag störa mig på att om jag går till min doktor och denna inte kan göra något åt min åkomma, utan jag måste vidare, och så visar det sig att just detta gör man inte här i staden längre om det inte är akut förstås. Vad händer då? Ingenting. Nada. Då ska jag själv sätta mig och ringa runt i landet för att se om någon annan någon annana stans kan fixa till mig?! Vore det inte bättre om min doktor tog hand om det? Hon borde väl vet mycket bättre än jag var det kan vara troligt att ja kan få hjälp?! Nu är jag ju fullt kapabel att ringa, men tänk på alla de som som inte riktigt klarar av det. Sitta där och ringa runt till olika instanser skjutsas runt i timmar i telefon innan du hamnar rätt. Kanske.
Varför kan inte systemet var så enkelt som att jag vill, låt säga, få fixat mina åderbråck. Om inte detta kan göras på plats borde man kunna lägga ut en förfrågan om vem som har plats och kan göra det. Över hela landet. Ganska självklart blir operationen ointressant om den finns ledig plats i Pajala (Inget ont om Pajala som sådant, jag har aldrig varit där) men halvvägs upp i landet kan jag kanske tänka mig att åka om besvären är tillräckligt stora.
Detta går naturligtvis att ordna i dag också. men bara om du ringer runt till vart enda jäkla sjukhus i landet och hör dig för. Gissa hur smidigt det är?!

Oj vad uppeldad jag blev!
Jag är nog hungrig!
Bäst att jag äter något innan jag tuggar sönder en hel organisation.