Smällare och Lundensare

Ja nu är det full fart på pyrotekniken, i alla fall här kring Möllan.
Det smäller titt som tätt. Det konstiga är bara att det är förbjudet att sälja smällare och detta har sannerligen inte varit några "ettöres" som bränts av. I förrgår natt försökte någon få bort kommunens gubbar som höll på med något (städade kanske, de körde omkring med små oranga traktorer) på torget med hjälp av fyrverkeripjäser (o)turligt nog var polisen runt hörnet. Det smällde till rejält, halva kvarteret hängde ut genom fönsterna i sina täcken med rufsiga sömniga frisyrer. Det var kul att se!
I går, precis när jag skulle till att somna lät det som om någon släppte ner två 40-fotscontainrar i backen från en högre höjd. Men eftersom jag inte hörde några sirener så gjorde jag bara ett försök till att somna om. Jag lyckades. Hoppas ingen kom till skada. Av smällen alltså, inte att jag somnade, jag somnar rätt snällt och stilla.
Smällarna kom inte från Rosengård vilket man kanske hade kunnat tro för där var det uppenbarligen livat i går. Lika intensivt som jag ogillar proffesionella tiggarligor lika litet har jag till övers för proffsbråkstakare. Den där lilla (?) gruppen av folk som bara vill vara med när det vankas stenkastning mot polisen. Den där svansen som alltid finns när det ligger bråk i luften. Bara man får slåss mot snuten så spelar det ingen roll vad eller vem man slåss för. Nötter! Stackars Rosengårdsbor, det kan fan inte vara lätt att leva som en vanlig medborgare där. Men de enda som kan ändra på ryktet om sig själva är de själva.
I det här fallet kan jag förstå att man är upprörd över att man inte får ha en lokal som man haft i många år, jag kan inte hela historien men jag köper att man kanske känner sig lurad, men är det inte de som inte hyr ut lokalen som ska stå till svars? Polis och brandkår försöker göra ett jobb som de måsta göra, kommenderade att göra. Vill vi att de godtyckligt låter bli att göra det de ska för att vissa ska få som de vill? Kanske när det gäller andras egendom som ligger en bit från oss själva, men den dagen då det gäller vårt eget? Troligtvis inte.
Ibland blir jag rädd att Rosengård kommer att brinna ner till grunden. Nerbränt av de som bor där.

I går på ett fik i den lärda staden Lund avlyssnade jag följande "samtal" mellan två äldre gentlemän. Ett par så där lite luggslitna akademiker som bara kan finnas i större studentstäder. Jag är i alla fall på plats för att köpa mig en kopp java att ta med då jag hör hur dessa herrar säger något om skvaller. Kontentan av deras samtal kan sammanfattas med "mänsklighetens samlade visdom är sprungen ur skvaller" Tyvärr hade jag ingen anledning/möjlighet att dröja kvar vilket jag gärna hade gjort för att få fortsätta tjuvlyssna på desa "kloka gubbar." Kan bara fantisera om vilka andra ämnen de hade avverkat på sitt eget filosofiska vis.

Allt vi vet och kan bygger på mänskligt skvaller... Jag blir fortfarande alldeles tramsigt glad när jag tänker på det. Det är sådana små glimtar som får en att ta dessa grå dagar med lite lättare humör.

Jag ska fortfarande jaga pomerans, det är inte så att det inte finns, det är jag som inte har något minne, i alla fall inte när jag behöver det.