Alla hjärtans dag??

Den ohängde gjorde slut med sin flickvän i går.
Hon grät.
Han grät.
Det var fan inte långt ifrån att jag också grät.
Jag minns det (inte som igår) allt för väl, hur ont det gjorde när den första kärleken gjorde slut. Inte blev det bättre av att han gick direkt till min kusin. Hon som hade D-kupa redan i åttan. Själv har jag ju aldrig fyllt ur mer än minsta möjliga storlek. Låter jag gammal och bitter? Inte över det, inte, även om jag vet att det var den stora anledningen. Vi ser ju ut som vi gör och det ska vi göra också. Duger jag inte så välj någon annan istället för att beklaga dig. Men vart jag ville komma var väl att jag minns hur ont det gjorde. Den stora klumpen av ångest i bröstet som aldrig tycktes vilja krympa. De heta salta tårarna som fanns i överflöd. De svidande rödkantade ögonen och den snustorra halsen. Orden som stockar sig och huvudet som inte kan fatta att det sant. Man befinner sig i ett läge där man förmodligen skulle gjort vad som helst för att slippa gå igenom detta helvete.
Där befinnner sig E i dag på alla hjärtans dag.
Tror inte sonen tänkte på det, att det är Valentines day today.

Alla hjärtans dag, denna köpmännens djävulska påfund. Denna dag som berättar om du är älskad och ihågkommen eller ej. Fy fan. Stackars alla dessa ungar (och vuxna med för den delen) som inte får ett uppskattande hjärta, en chokladask eller en bukett blommor. Stackars alla de som får det bara för att det alla hjärtans dag och aldrig annars.
Stackars min man om han kommer med choklad eller blommor!

Skänk en slant till de hemlösa i stället. Här eller i Haiti eller var du finner bäst. Det är ca 4 minus i dag och det har börjat snöa igen. Vi har i princip haft minus sedan innan jul. Det är ingen höjdare att vara uteliggare normalt sett, nu måste det vara ett rent helvete.

Skulle ha åkt lotsbåt i dag men det finns inga båtar att lotsa. Kunde åkt båt i alla fall och sett Öresund på ett sätt som jag aldrig sett det, men bara tanken på att kliva ur pyjamasen fick mig att tänka, nej tack men jag avstår. Det är minus och det snöar och jag känner mig inte helt hundra i skallen. Vill inte fälla fler tårar av ledsamhet. Känner mig skör, vill att det ska bli ljust och varmt. Vill ladda batterierna så att jag orkar mer än att jobba. Jag vill skratta så att jag kiknar och får magknip. Jag vill le till jag får kramp i käkmusklerna.

PussÅKram på er!