Död och begraven

Var på begravning häromdagen.
Kan konstatera att jag uppnått den ålder nu då man träffar gamla bekanta på dylika tillställningar, enkom.
Vi var i en stor nyrenoverad men jäkligt kall kyrka. Minst hälften av oss är säkert tokateister. Han som begrovs hade nog garvat om han sett det hela.
Men nu är ju han borta och det är för familjen som hela showen görs.
Hoppas jag klargjort hur jag vill ha det när det är min tur, eller åtminstone hur jag definitivt inte vill ha det.
Det är så hemskt när en främmande människa ska beskriva en annan människa och dennes egenskaper genom andras uppgifter. Det stakas och harklas och namnen låter fel i munnen. När prästen gång på gång försöker övertyga oss om att gud minsann kommer att ta emot R fast han inte dog på rätt sätt så känns det bara jobbigt.
När R:s mamma i princip lägger sig på kistan och hela hon utstrålar så mycket förtvivlan då brister även mina fördämningar.
R hade du kunnat se detta framför dig, hade du hört din flickväns förtvivlade snyftningar, hade du kunnat föreställa dig en av dina äldsta vänners ansiktsuttryck hade du fan tänkt dig noga för. Nu kunde du tydligen inte det eller så brydde du dig inte. Jag vet inte hur du tänkte och det gör ingen annan heller. Tvivlar ibland på att du verkligen tänkte.
Min bror som jag inte pratat med på minst 10 år kom aldrig. Det hade jag trott. Det var via honom som jag lärde känna R. Nu blev jag i och för sig glad över att han inte dök upp för då slapp jag konfronteras med en människa som bestämt sig för att jag borde dö. Jag borde i hans ögon dö för att jag har fördärvat hans liv. Att det är han själv som lyckats med det på helt egen hand har han glömt. Lättare att skylla på någon annan. Inte så att jag tror att broren bokstavligen tänkt ta livet av mig, men att ständigt få höra via gemensamma bekanta att jag borde tas av daga är inte så kul. Därför var jag också väldigt glad att han höll sig väck så slapp jag ta den diskussionen där och då. Det finns bättre tillfällen till sådant.
Några av oss gick och tog ett par gravöl. Det är en bra "uppfinning" Alla behöver lätta på locket lite grann för det är alltid omtumlande när någon lämnar in. Det blir både skratt och gråt. Mycket skrönor brukar det bli.