Arrrgghh!
Här slår man knut på sig själv för att göra den perfekta pajen. Enligt konsten alla regler. Men för att vara säker så kör jag med både hängslen och livrem. Dvs jag klär min springform med folie på insidan för att förhindra läckage. Kavlar degen lägger i den med babyhänder. Hel och fin. Förgräddar försiktigt. Klär den utanpå också! Hjälper det! Nej!! Nu har jag äggsmet i hela förbenade ugnen och var faktiskt på väg att slänga pajen i väggen.
Men så gör ju inte jag.
Jag besinnar mig.
Duktig flicka.
Räkna till tio.
Pytt.
Vid sju pyser det ur öronen.
Det enda som hindar mig från att ha paj över hela köket är att jag vet vem som får städa upp.
Jag.
Bara jag och ingen annan.
Därav satte jag mig här med kladdiga fingrar för att avreagera mig innan resten av familjen kommer hem och får på huvudet för något de faktiskt är oskyldiga till.
2 kommentarer:
Hmmm, vad var det för paj? Varför fyllde du den så mycket? "Varför" inleder en fråga som inte alltid har något svar... ;-)
Varför frågar du så mycket, va? ;-)
Gjorde två pajer exakt likadana med fyllning av skinka purjo och champinjoner. Den ena blev perfekt den andra blev paj...
Skicka en kommentar