Tunna

Vad är det där för något?
Det är en hund.
Nä? Du skojar.
Nej, jag skojar inte, den pälsklädda tunnan har flytta in på ett par dar.
Förr gick hon under benämningen ryamattan på fyra ben, det var på den tiden hon var snygg. Det kan man inte påstå i dag. Till hälften hemmatrimmad till hälften vildväxt. Hemmatrimmad med godis är hon också. Jag får stränga förhållningsorder om att inte ge henne mer än si och så. Inga problem eftersom jycken inte äter medföljande mat. Dessutom får hon springa sig trött 2 ggr om dagen när hon är här. Tänk om husse och matte kunde hålla sig till sina egna förhållningregler? Då hade vi haft en dam i sina bästa år i bra skick. Men hon är lika charmig/ocharmig som tidigare. Lika skitig. Lika glad i att hjälpa råttorna på gården att göra större ingångar till deras bo. Och jag verkar fortfarande ligga på topp 5 listan.
I går gjorde vi stora rundan i parken i en dimma som var så tät att jag undrade om jag skulle våga släppa henne? Hon får nämligen spel om hon inte kan se mig och kan rusa blint åt vilket håll som helst. Hon har luktsinne men det tycks fungera väldigt selektivt. Hon har ögon men hon verkar inte använda dem mer än för att tigga vid matbordet. Hon har vissa likheter med Lucky Luke, precis som han så drar hon snabbare än sin egen skugga, som hon dessutom är rädd för.


Det är inte ofta man kan se alikor på vattnet men nu när isen ligger så kanar de omkring precis som måsarna, ånkorna, sothönsen och för att inte tala om rörhönorna. Sällan har jag sett något så avigt som en rörhöna på is. Med de pladuskor till fötter de har så bjuder de upp till ett lustigt skådespel. Det är inte lätt att hålla balansen på hårt vatten när man är pippi. Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder eftersom jag var tvungen att hålla reda på ryamattan samtidigt som jag skulle försöka fotografera något som nätt och jämnt syntes.