Mör

I dag är jag mör. Har ont i nyporna och är helt slut i ryggen. Träningsvärk.
Nej, jag har inte börjat på gym (det skulle nog behövas) jag har maratonstädat! Tror fan att det känns, jag höll på i 12 (tolv) timmar! Det värsta är att jag inte lyckats göra allt ändå?! Detta säger något om min effektivitet kontra hur stökigt mitt hem måste varit innan "tornadon" Trixie drog fram!? Inte tusan har jag dammat av böckerna eller tavelramarna. Pryttelhyllan i vardagsrummet bevärdigade jag knappt med en blick. Jag väntade i och för sig till det var mörkt och då ser man ju inte så mycket av dammet. I dag blundar jag. Hur kan man då få träningsvärk av att städa undrar säkert vän av ordning? Tja, det är ganska mögit bakom spisen som dessutom är en jäkla pjäs att flytta på. Putsa fönster kräver sin kvinna det också, för att inte tala om rensningen under badkaret. Jag undrar vem tusan det är som suttit och käkat choklad av ett känt märke därinne och slängt pappret under karet?! Tennisbollen och studsebollen fattar jag. Likaså kammarna och alla "provpåsar med schampo/duschtvål. (Är det någon som är intresserad så har jag en diger samling som jag kan skänka. "Bra att ha på resan" Som inte legat under karet alltså!!) En del oidentifierbart. Jag var ordentligt utrustad med dykardräkt, överdragskläder och skyddshjälm. Man vet ju aldrig? Vem som bor där? Jag har aldrig varit rädd för monster under sängen eller spöken i garderoben men under badkaret kan jag inte vara riktigt säker. Förmodligen blev, detta vad det nu kan vara för något, skrämd när jag började rycka i fronten till karet och försvann in i ett mörkare hörn än vanligt. Jag såg alltså ingen men jag kände doften. Inte så att det luktar peach-melba nu, men lite fräschare än innan i alla fall. Undrar om det uppskattas? Kanske har jag förklaringen till chokladpappret? Det är ett godismonster? För inte äter den jäkeln spindlar. Vilka nät där var. Och så många!
Har nog aldrig haft så mycket spindelnät som det senaste året. Plockar dem efterhand men de tillverkas i samma takt som jag tar bort dem. Spindlarna i sig är en tanig oansenlig sort som flyttade in för två år sedan men de spinner nät precis överallt. I går hittade jag ett heldammigt i taket i badrummet och tänkte att det rycker jag, ända till jag såg att det var bebott. Dessa spindlar lever tydligen av damm för jag ser aldrig någon annan fångst. Inte ens de förhatliga små fruktflugorna fastnade i deras nät. Jag ger mig den på att sitter jag still tillräckligt länge så spinner de ett nät från mig med och då pratar vi minuter, inte timmar.
Tunnan är återlämnad till husse och matte. Det är alltid lika skönt även om det är förenat med en viss saknad. Saknar ivern när det är något på gång, hennes glädje över att gilla mig, promenaderna och rastningarna tillsammans med andra hundar eller ensamma i backarna. Jag saknar inte sena kvällspromenaden i hällregn och blåst. Inte heller de bedjande ögonen som följer mig från det jag påbörjar tillagningen av en måltid till den är uppäten. Jag saknar inte tycka synd om mig suckarna eller det är såå jäkla synd om just mig gnällandet. Jag är gärna utan halva det grustag som släpats in genom dörren varje gång man varit ute.
Nu ska jag sätta upp lite grejor på vinden. Lyckades sortera bort en del till förmån för lite fria ytor. Som jag förvisso vet kommer att vara fyllda innan lunch i morgon. Jag känner mig och mina löss.
Kom just på att träningsvärken faktiskt inte alls kommer från städningen! Den härstammar från helgens slipande och oljande av mina soffbord. Har man stått med en stor burra ett par timmar blir man öm i nävarna. Tre bord med benställning befriades från sin gamla fula vitpigmeneterade olja och beströks med ny neutral och blev så jäkla granna! Vitoljad ek är inte min melodi, snyggt precis när det är gjort men åldras oerhört fult, enligt mig.
Kan tillägga att jag stängt in den ohängde på hans (sitt?) rum, han blir utsläppt när han sanerat klart. Det kan nog ta ett par veckor...