Finfest

Sitter här och känner mig lite som Quasimodo.
Lite hängig alltså. Framför allt på en sida. Inte så snyggt.
Inte kul när man ska på finfest på slottet.

Allt klär en skönhet sägs det. Fan tro't. Inte ens en beautyqeen klär i svullna ögonlock som hänger ut över fransarna och praktiskt taget hotar din syn?! Miss universum klär inte i gråa sopsäckar under ögonen, hon heller. Den illröda fnasigheten som uppstod på grund av ett konstant rinnande öga går nog att dölja med någon universalkräm som smetar av sig på annat. Det värsta av allt är att jag kan inte längre säga att jag inte kommer på grund av min rinnande näsa. För det har faktiskt slutat. Det är sviterna efter som jag kämpar med nu.

Sällskapet leker med silkepapper som om inget hade hänt.
Men så behöver han ju inte bekymra sig om utseendet heller. Mitt alltså. Sitt eget struntar han i.

Jag borde gå in i garderoben och plocka fram det jag skall ha på mig och prova att det sitter som det ska.
Nu.
Inte i morgon 1 timme innan avfärd. Som jag brukar. Bara för att upptäcka att det där passar inte längre av en eller annan anledning. Eller att nå't odjur har varit framme och tuggat på olämpligt ställe, typ mitt fram där det syns som mest. Jag har ju trots allt varit vittne vid festföremålets giftemål en gång i tiden, iklädd en svartröd randig klänning med en slits som hette duga. Klänningen fick många uppskattande kommentarer. Många undrade var den kom i från. Hemifrån, blev svaret, jag har gjort den av ett gammalt påslakan.Poff! Där försvann det skimret. Ingen var intresserad längre. Så ni förstår att jag har trots allt ett rykte att leva upp till. Tror jag, kanske är jag glömd och förlåten?
Bäst jag går till garderoben.
Nu!