I dag har jag varit på konsthallen, var tvungen att kolla in ett par objekt en sista gång. Där finns ett rum med två vajerupphängda vattenkar, två strålkastare, två högtalare och två shakers. Vattnets rörelsemönster styrs av insamlade meteorologiska data över de senaste svåra stormarna i Europa. Det är superhäftigt om man stannar mer än 30 sekunder. Man måste ge det en chans, och sedan är man fast. Ljudet och rörelserna i karen blir till slut hypnotiska och ger en känsla av att man bara vill ha mer. När jag var där inne för andra gången i dag kom det in ett par grabbar som förmodligen hade intagit någon form att illegala substanser. De slog sig ner på golvet och bara satt där. Det enda som störde deras bild var nog jag, för jag hade ingen lust att gå. Inte förrän en himla massa ungar i "jagskasnartbörjaskolan" storlek stormade in. Då bröts förtrollningen. Förhoppningsvis blev barnen lika imponerade som jag. Innan jag gick fick jag en bassning för att jag hade fotograferat. Ajabaja, så får man inte göra. Jag kunde bara inte låta bli. Jag ville helt enkelt ha ett minne och det kunde inte utställningskatalogen ge mig.
För att sona mina synder så jag kunde leva i harmoni resten av dagen gick jag till blodcentralen. Där tog det fem minuter och trettiosex sekunder att tappa de där 4,5 dl som de vill ha. Tyvärr kan man inte gå och lämna blod varje gång man så kallat syndat, för då skulle man snart behöva en transfusion och då kan man ju lika gärna låta bli att ge blod. För sluta synda lär man (jag) inte göra. Problematiken i det där ligger egentligen i att vi har så olika definition av vad som är synd eller inte. Jag är fullblodsateist och har lite andra referensramar än "di religöse"
Alla som kan borde ge blod. Det är bara att tänka tanken att det kan vara man själv eller någon som står en nära som kan behöva ett par påsar när man minst anar det. Olyckor rår vi liksom inte över. Så bege dig till närmsta blodcentral och anmäl dig! Få tummen ur den berömda bakdelen. Du behöver inte ge mer än max 3-4 ggr om året. Det har du tid med. Du vet bara inte om det.
I dag är jag mör. Har ont i nyporna och är helt slut i ryggen. Träningsvärk.
Nej, jag har inte börjat på gym (det skulle nog behövas) jag har maratonstädat! Tror fan att det känns, jag höll på i 12 (tolv) timmar! Det värsta är att jag inte lyckats göra allt ändå?! Detta säger något om min effektivitet kontra hur stökigt mitt hem måste varit innan "tornadon" Trixie drog fram!? Inte tusan har jag dammat av böckerna eller tavelramarna. Pryttelhyllan i vardagsrummet bevärdigade jag knappt med en blick. Jag väntade i och för sig till det var mörkt och då ser man ju inte så mycket av dammet. I dag blundar jag. Hur kan man då få träningsvärk av att städa undrar säkert vän av ordning? Tja, det är ganska mögit bakom spisen som dessutom är en jäkla pjäs att flytta på. Putsa fönster kräver sin kvinna det också, för att inte tala om rensningen under badkaret. Jag undrar vem tusan det är som suttit och käkat choklad av ett känt märke därinne och slängt pappret under karet?! Tennisbollen och studsebollen fattar jag. Likaså kammarna och alla "provpåsar med schampo/duschtvål. (Är det någon som är intresserad så har jag en diger samling som jag kan skänka. "Bra att ha på resan" Som inte legat under karet alltså!!) En del oidentifierbart. Jag var ordentligt utrustad med dykardräkt, överdragskläder och skyddshjälm. Man vet ju aldrig? Vem som bor där? Jag har aldrig varit rädd för monster under sängen eller spöken i garderoben men under badkaret kan jag inte vara riktigt säker. Förmodligen blev, detta vad det nu kan vara för något, skrämd när jag började rycka i fronten till karet och försvann in i ett mörkare hörn än vanligt. Jag såg alltså ingen men jag kände doften. Inte så att det luktar peach-melba nu, men lite fräschare än innan i alla fall. Undrar om det uppskattas? Kanske har jag förklaringen till chokladpappret? Det är ett godismonster? För inte äter den jäkeln spindlar. Vilka nät där var. Och så många!
Har nog aldrig haft så mycket spindelnät som det senaste året. Plockar dem efterhand men de tillverkas i samma takt som jag tar bort dem. Spindlarna i sig är en tanig oansenlig sort som flyttade in för två år sedan men de spinner nät precis överallt. I går hittade jag ett heldammigt i taket i badrummet och tänkte att det rycker jag, ända till jag såg att det var bebott. Dessa spindlar lever tydligen av damm för jag ser aldrig någon annan fångst. Inte ens de förhatliga små fruktflugorna fastnade i deras nät. Jag ger mig den på att sitter jag still tillräckligt länge så spinner de ett nät från mig med och då pratar vi minuter, inte timmar.
Tunnan är återlämnad till husse och matte. Det är alltid lika skönt även om det är förenat med en viss saknad. Saknar ivern när det är något på gång, hennes glädje över att gilla mig, promenaderna och rastningarna tillsammans med andra hundar eller ensamma i backarna. Jag saknar inte sena kvällspromenaden i hällregn och blåst. Inte heller de bedjande ögonen som följer mig från det jag påbörjar tillagningen av en måltid till den är uppäten. Jag saknar inte tycka synd om mig suckarna eller det är såå jäkla synd om just mig gnällandet. Jag är gärna utan halva det grustag som släpats in genom dörren varje gång man varit ute.
Nu ska jag sätta upp lite grejor på vinden. Lyckades sortera bort en del till förmån för lite fria ytor. Som jag förvisso vet kommer att vara fyllda innan lunch i morgon. Jag känner mig och mina löss.
Kom just på att träningsvärken faktiskt inte alls kommer från städningen! Den härstammar från helgens slipande och oljande av mina soffbord. Har man stått med en stor burra ett par timmar blir man öm i nävarna. Tre bord med benställning befriades från sin gamla fula vitpigmeneterade olja och beströks med ny neutral och blev så jäkla granna! Vitoljad ek är inte min melodi, snyggt precis när det är gjort men åldras oerhört fult, enligt mig.
Kan tillägga att jag stängt in den ohängde på hans (sitt?) rum, han blir utsläppt när han sanerat klart. Det kan nog ta ett par veckor...
Vad är det där för något?
Det är en hund.
Nä? Du skojar.
Nej, jag skojar inte, den pälsklädda tunnan har flytta in på ett par dar.
Förr gick hon under benämningen ryamattan på fyra ben, det var på den tiden hon var snygg. Det kan man inte påstå i dag. Till hälften hemmatrimmad till hälften vildväxt. Hemmatrimmad med godis är hon också. Jag får stränga förhållningsorder om att inte ge henne mer än si och så. Inga problem eftersom jycken inte äter medföljande mat. Dessutom får hon springa sig trött 2 ggr om dagen när hon är här. Tänk om husse och matte kunde hålla sig till sina egna förhållningregler? Då hade vi haft en dam i sina bästa år i bra skick. Men hon är lika charmig/ocharmig som tidigare. Lika skitig. Lika glad i att hjälpa råttorna på gården att göra större ingångar till deras bo. Och jag verkar fortfarande ligga på topp 5 listan.
I går gjorde vi stora rundan i parken i en dimma som var så tät att jag undrade om jag skulle våga släppa henne? Hon får nämligen spel om hon inte kan se mig och kan rusa blint åt vilket håll som helst. Hon har luktsinne men det tycks fungera väldigt selektivt. Hon har ögon men hon verkar inte använda dem mer än för att tigga vid matbordet. Hon har vissa likheter med Lucky Luke, precis som han så drar hon snabbare än sin egen skugga, som hon dessutom är rädd för.
Det är inte ofta man kan se alikor på vattnet men nu när isen ligger så kanar de omkring precis som måsarna, ånkorna, sothönsen och för att inte tala om rörhönorna. Sällan har jag sett något så avigt som en rörhöna på is. Med de pladuskor till fötter de har så bjuder de upp till ett lustigt skådespel. Det är inte lätt att hålla balansen på hårt vatten när man är pippi. Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder eftersom jag var tvungen att hålla reda på ryamattan samtidigt som jag skulle försöka fotografera något som nätt och jämnt syntes.
Det gick, men ett tag var jag på väg att slå sönder något. När jag blev utloggad på grund av inaktivitet brast något. Jag hade nämligen precis fyllt i en uppgift som de ville ha och så har de mage att tycka att jag är inaktiv?!
Svärmor får byta bolag eller fixa själv hädanefter. Det sa jag förra året och året där innan också....
Till slut, med min "omoderna webbläsare" lyckades jag knö mig förbi alla hinder. Men så fick jag också åla, hasa, hoppa och gräva mig fram. Men det gick. Ut kom jag på andra sidan med 7 dokument varav tre är helt onödiga. Förmodligen har företaget en koppling till bläckförsäljarna. Kan de inte lura en på vikten så kan de alltid luras genom att skriva ut ett par sidor extra. Bara därför att...liksom. Det är uppenbart att de ska ha sista ordet på något vis. "Jaså du lyckades ta dig förbi alla hinder vi satt ut, hmm vad ska vi då hitta på för att jävlas med dig? Ahhh vi slösar med papper och bläck!!"
Jag har endast genomfört en god handling.
Den fick mig förvisso att undra vad i helvete det är som får mig att göra det.
Igen.
År efter år.
Nej, jag vill inte höra något om att jag är envis, hårdnackad eller liknande och därför får skylla mig själv.
Jag är faktiskt snäll!
Det säger alla som träffat mig mer än 8 gånger.
Innan dess tvivlar de starkt.
