Skojare

Ha, vilken blåsning vi gick på.
Här trodde man att man skulle gå på 50-årskalas och så hamnar man på ett bröllopp!
Vilken tur att jag hade varit inne i garderoben i tid och fixat utstyrseln och inte kommit invirad i ett lakan som jag ett tag lekte en tanke med. Hade sett något ut det, men eftersom jag var klädd i lakan förra gången så hade det kanske gått bra nu med. Jubilaren tillika bruden visste knappt till sig av glädje över att ha blåst oss alla.
Hon är förlåten, men bara nästan för jag hade inte min kamera med mig eftersom jag "bara" skulle på 50-års fest. Eftersom jag klätt mig fint på uppmaning av värdfolket så hade jag liksom inte plats för kameran. Jag och handväskor är ingen bra kombo. Jag är en fickmänniska. Handväskor glömmer jag bort. Ska jag ha en väska ska den åtmistone kunna få ner ett A4 block annars kan det vara. Pågen från landet som var med sa att han hade sin med sig, vad hjälpte det när han inte hade laddat batteriet? Många, nästan alla hade kamera. Utom jag! Jag som normalt sett är den familjens hovfotograf. Katastrof! Jag bryr mig liksom inte om andras bilder. Jag vill ha mina egna! Men visst jag förstår att jag inte blev tillfrågad denna gång, jag hade ju kunnat ana ugglor i mossen eller bröllopp på slottet.
Eftersom jag har klippkort på vännens bröllopp (allt enligt henne själv) förväntar jag mig att få reda på det nästa gång?! ;-)
Kom i säng vid sex i morse så livet är lite urlakat just nu. Gick ner i parken och matade fåglarna med lite ost och skinka. Då var jag populär kan jag lova. Måsarna åt faktiskt ur händerna, inte helt vanligt, men så var det också godis som serverades. Fast kallt som attan var det. Så det var vansinnigt skönt att komma hem igen. Varm choklad gjord på Vahlronakakao och en god mörk rom med massor med vispgrädde gjorde en på bättre humör!
Nu blir det soffsittning med chips.

Nästan färdig

Varför måste det vara den kallaste dagen på året i dag?
Är det för att jag skall ha kjol och strumpbyxor, modell nylon, tunnare?
Kyla+nylon=obehag! Men jag tänker fan inte raka benen, lite skydd ska jag ha kvar.
Det får bli krusbärsben under kläderna. Ingen ska dit och kolla i alla fall.
Jag tycker inte om kalasbyxor även om det är finmodell.
I morgon kommer jag att ha så där läskigt ont i skenbenen efter att ha gått i högklackat.
Med den onda rygg jag har så blir det inte så ofta klack på skorna, det får jag dessutom betala dyrt för dagen efter. Fattar inte att det kan göra så förbaskat ont, där är ju knappt någonting.
Så idag (i morgon) kommer jag att leva upp till devisen: Vill man vara fin får man lida pin?!
Jaja, nu är det dags att sätta på ansiktet, önska mig lycka till.
Maskerad är mer min modell.
Strunt samma det blir säkert en afton att minnas!

Finfest

Sitter här och känner mig lite som Quasimodo.
Lite hängig alltså. Framför allt på en sida. Inte så snyggt.
Inte kul när man ska på finfest på slottet.

Allt klär en skönhet sägs det. Fan tro't. Inte ens en beautyqeen klär i svullna ögonlock som hänger ut över fransarna och praktiskt taget hotar din syn?! Miss universum klär inte i gråa sopsäckar under ögonen, hon heller. Den illröda fnasigheten som uppstod på grund av ett konstant rinnande öga går nog att dölja med någon universalkräm som smetar av sig på annat. Det värsta av allt är att jag kan inte längre säga att jag inte kommer på grund av min rinnande näsa. För det har faktiskt slutat. Det är sviterna efter som jag kämpar med nu.

Sällskapet leker med silkepapper som om inget hade hänt.
Men så behöver han ju inte bekymra sig om utseendet heller. Mitt alltså. Sitt eget struntar han i.

Jag borde gå in i garderoben och plocka fram det jag skall ha på mig och prova att det sitter som det ska.
Nu.
Inte i morgon 1 timme innan avfärd. Som jag brukar. Bara för att upptäcka att det där passar inte längre av en eller annan anledning. Eller att nå't odjur har varit framme och tuggat på olämpligt ställe, typ mitt fram där det syns som mest. Jag har ju trots allt varit vittne vid festföremålets giftemål en gång i tiden, iklädd en svartröd randig klänning med en slits som hette duga. Klänningen fick många uppskattande kommentarer. Många undrade var den kom i från. Hemifrån, blev svaret, jag har gjort den av ett gammalt påslakan.Poff! Där försvann det skimret. Ingen var intresserad längre. Så ni förstår att jag har trots allt ett rykte att leva upp till. Tror jag, kanske är jag glömd och förlåten?
Bäst jag går till garderoben.
Nu!

Härdad

Här sitter jag och känner mig halvt förlamad, i alla fall i ansiktet. Vänstra sidan gör lite som den vill. Jag känner att det kittlar till och att det rinner från både öga och näsa. Jag lovar att det slår om till höger sida lagom till finkalaset vi ska bevista på måndag. Det finns tyvärr ingen vattenfast mascara eller annat smink som står emot dessa floder. Dessutom tror jag det är lättare att sminka ner mig på den ena sidan än att försöka sminka upp den taskiga sidan. Bäst är nog att i detta fall stanna hemma i stället för att smitta ner alla andra.

Nyår avlöpte i utomhusgrillningens tecken. Liten vildgris på spett. Några lösa ankbröst och en halv lax fick också känna värmen från grillen. Nu pratar jag stor hemmabyggd grill alltså, med tak och allt. Ingen köpegrill inte. Inte ens den flådigaste lyxWebern (eller vad tusan den nu heter, "grillarnas kung") kommer i närheten av detta mästerverk. Den är utgrävd i backen, stagad med stock och sten från omgivningen, är pyntad med allehanda upphittade ting för att blidka den ende grillgud som existerar: Cremos. (Börjar faktiskt tro att vi skulle kunna försörja oss ett tag på att åka runt till folk och bygga naturgrillar åt dem. Ja det vill säga jag marknadsför och de andra bygger... Dessutom kan vi sälja oss som grillmästare ock komma hem til folk och steka hela djur över glöd för dyra pengar.)

I år var det kallt!. Förra nyåret kunde man vara ute hur länge som helst, i år var man tvungen att gå in och värma sig med jämna mellanrum. Själv höll jag mig mest inomhus och fixade till allt annat som behövs för en lyckad grillmiddag. (Värdparet skall vid tillfälle få en vanlig jävla förskärare som man enkelt fixar tomater och lök med!!) Snörde ihop årets godaste glaze till grisen. Hastigt vin och citronfrästa pilgrimsmusslor till vegetarianerna. För en gång skull åt vi vid rimlig tid. Allt blev färdigt samtidigt. Alla åt på en gång utom vi som fixat allt, vi är aldrig speciellt hungriga efter en hel dags matjobbande. Lögn, värden (i detta fall) kan alltid äta men sällskapet och jag är rätt lika. Småätandet och matosen räcker långt. Vilket ju är rätt tråkigt, för alla andra hugger in av hjärtats lust och har verkligen sett fram emot detta, själv sitter man och petar i maten.

Tror vi var tretton vuxna och fem barn i ett ganska litet hus. Barnen for som en serpentin genom huset hela tiden och kommenderade oss att hälsa ordentligt på drottningen eller vem det nu kunde vara som kom gåendes. Så där höll kidsen på hur länge som helst. Ända till klockan började närma sig midnatt då stannade tiden plötsligt eller gick i varje fall väldigt långsamt. Var tredje minut från 23.20 var det någon unge som frågade vad klockan var. I år hade vi inga raketer. Raketmästaren var hemma med bruna febern. Men vi hade asiatiska lyktor som sällskapet färfärdigat med viss hjälp från gästerna. Så kvart i tolv stod vi och malde metatabletter. Två lyktor brann upp. Tre ville inte trots hårt arbete inte lyfta men alla de andra for till väders. Jättevackert när de försvinner i väg. Här hade jag ju tänkt att jag skulle dokumentera, korka upp skumpan och skåla med allt och alla. I stället var jag lykthållare medan sällskapet fyllde på bränsle och satte fjutt. Bubblet drack jag vid den vedeldade spisen i köket vid halvett-tiden när jag tinade upp fingrarna. Efter detta blev folk inte nyktrare. Konstigt?! Någon har nog ännu kaktustaggar både här och där. Emellanåt hade vi kortkorta perioder av kaos där så mycket hände samtidigt att vi nog måste sätta oss ner och gå igenom vem som såg vad för att få en hel historia. En barnstol och ett vinglas gick i kras. Det i sig är imponerande. Det fanns potentional till massförstörelse. Så mycket folk på så liten yta. Det är uppenbart att vi går att ha i möblerade rum... I alla fall stundtals.