Herredumilde

messias är på väg!

I alla fall enligt en stolle på radion för en stund sedan. Det står så i bibeln och dagens jordskalv var tecknet?! Det är väl för tusan små jordskalv på den här planeten titt som tätt? Eller står det uttryckligen i bibeln att han skall dyka upp på dessa breddgrader? Vi som var de som blev kristnade sist skulle alltså få först tjing? Tror inte det. men nu tror jag ju överhuvudtaget inte...
Lite spännande är det när moder jord talar till oss. Lite grann som att; du ska inte gå omkring och känna dig alltför säker. Jag gör som jag vill, när jag vill! Så de så!
Vaknade i morse av klockan som ringde, stängde av, gav telefonen till sällskapet eftersom det var han som skulle upp. Undrade vad han höll på med? Varför ligger han och ryster som en dåre. Varför skakar sängen? Fattar än mindre när han tittar på mig (i mörkret) och undrar vad tusan jag sysslar med? Då fattade jag att det var ett jordskalv. Strax efter kom den ohängde och undrade vad som var på gång. Han fattade inte så mycket han heller, han trodde det var flickvännen som försökte skaka liv i honom.

Sonen medverkade i skolans stora kör som hade konsert i Paulikyrkan i går. Allt var väl genomfört men ack så tråkigt. Även om man tar musiserandet på allvar kan man väl välja något som är lite publikfriande? Framför allt så kändes det som allt gick i moll även om det inte var så. Enda höjdpunkten var sopranen som blåste väck kören med sin sång i O helga natt. Jävlar vilken pipa! Hundra man (flickor och pojkar) i kören ungefär och en liten dam utan mikrofon. 10 noll till tanten! Känner någon sig hugad kan man alltid höra dem på konserthuset på torsdag. Fast då får du betala för det, det hade jag som sitter med facit i handen inte gjort. Fast det finns ju en viss risk att jag är musikaliskt obildad och inte insåg storheten i det hela...

Nu ska jag ut och jaga blå karamellfärg.

Som man förtjänar

mår man i dag!
Fast det är inte så illa ändå. Kunde varit mycket värre med tanke på gårdagens intag.
Magen står ut i fyra hörn, fast det är vietnamesens förtjänst. Nudelsoppa extra vaganza räddar livet på vem som helst! Man blir som ny, i alla fall jag, sällskapet vill mest gå och lägga sig. Påstår att det är mitt fel att han mår som han gör. Eftersom han inte fick närvara under julefrokosten så var han tvungen att dra från krog till krog, den stackaren...
Nu sitter han och målar änglar.
Puttnutte. Tur han inte läser det här. Han har väl nog av mig i verkligheten?!

Fick till en ganska tjusig dukning i år också även om den inte alls blev som jag tänkt. Inte fick jag någon hjälp, inte. Hade planer på att hänga upp ett stort tygstycke i taket som jag sedan skulle fästa en massa silverkulor och hjärtan. Dessa hade jag preppat kvällen innan, suttit och satt fast nylontråd i olika längder. När jag väl fått tyghelvetet på plats var det dags för pyntet trodde jag. Tji den, nylontrådarna hade lyckats trassla in sig på ett sätt som jag aldrig trott var möjligt. Så i ett anfall av lätt vansinne klippte jag av skiten, la kulorna mitt på bordet, slet ner tyget från taket snöt mig i det, gick ner på den lokala krogen och fick en Guinness. Där satt jag och blängde såpass att ingen vågade sig fram till den delen av bardisken. Tyvärr var jag tvungen att gå hem och fortsätta, för chansen att någon, vem som helst, skulle dyka upp och fortsätta där jag börjat var minimal, för att inte säga obefintlig. Men det blev som sagt bra. Har inga bilder att visa då min nya kamera inte dykt upp än. Känner mig halv på något vis.
Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket glas som används under en tillställning. Nu hade mina vänner varit söta och diskat undan allt annat så jag hade bara glasen kvar. Bara?! Tror jag diskade 40 glas plus femtielva ljuskoppar. (Vi var 8 pers)
Kylen slapp en massa prinskorv i år, däremot är där patéer till ett mindre kompani. Orkar inte vi själva äta upp det så har jag en stående matgäst på listan. Ungtruten han är här varje dag och kolla läget. Häromdagen blev han nog lycklig, då låg där en hel stekt sill! Plus en persiljejärpe. Den truten får fan bättre mat än vad ungarna får i skolan.
Nej nu är det film och popcorntajm.
Kung Fu Hustle känner jag för.
Och riktiga smörpopocorn.
Ramlösa.

Som vanligt

Vardagsrummet är ett veritabelt kaos! Som alltid. Normalt sett har jag inget emot detta. Jag har aldrig haft fria ytor mer än en kvart i alla fall. Men på lördag, (i morgon, hjälp!) är det dags för den årliga Julefrokosten och då kommer det ett antal töser som ska sitta fint någon stans.
Detta är ingen nyhet, detta är något som sker varje år. Lik förbaskat är jag ute i sista sekunden. Det var meningen att jag skulle fixa och dona i dag, men det har kommit saker emellan, så jag får hyra den ohängde och hans flickvän att hjälpa mig i kväll. Visst hade jag kunnat göra det enkelt för mig, slänga en duk på köksbordet, sätta ut lite levande ljus och låta resten sköta sig självt. Men det är ju inte kul! Lite ansträngning ger ganska så mycket för trivseln vilket i mitt fall innebär att köskbordet flyttar in i vardagsrummet och halva möblemanget därifrån åker ut i köket och bildar en liten lounge där. Så långt allt väl, men var i helsicke ska jag göra av min datorhörna (som är en pöl mitt på golvet och ingen hörna om jag nu ska vara noga)?? Kan vi göra en snygg dukning runt klumpfoten (han heter så min fine Mac) där han får trona mitt på bordet? Kan ju ladda ner några spännande skärmsläckare som kan få lysa upp vår kväll, skärmen går ju trots allt att vrida nästan 360 grader! Med jämna mellanrum kan skrivaren spotta ur sig små trevliga saker att läsa högt vid bordet?! Vi kan skanna julskinkan!! Nej det kan vi inte , för det ska inte vara någon julskinka! Numera har jag infört en julefrokost utan julmat. Det är nämligen så tråkigt att äta julmat i två veckor efter vår träff. Gamla prinskorvar och skinkor, slattar av Jansson (som jag inte äter överhuvudtaget) och annat smått och ickegott när det bott i kylen ett par dagar. Alltså har jag infört alternativ jul där valet står en fritt (?) att ta med vad man vill bara det inte är tidigare uppräknade saker. Det gick bra förra året, då dignade bordet under allt från sushi till filloinbakad brie. Visst är det lite mer spännande än köttbullar och prinskorv?
Största problemet är var i hela världen skall vi gömma mandeln? Nu när jag avskaffat gröten. Visst, traditioner är till för att brytas, men inte alla, helt och hållet, väl? Jag tror jag skall limma fast den under en av stolarna så den som sätter sig på mandeln får välja sig en partner till nästa år att gifta sig med. Vi vill ju inget hellre än att få någon av våra systrar bortgifta. Endast av den anledningen att vi har redan hela konceptet för dennas bröllop klart. Alles! Jag förstår varför den som fick en av de första mandlarna gifte sig i hemlighet på annan ort. Det hade nog jag med!
Kolla in bilderna från förra årets möte, visst bev det grant? Vilken skillnad om man använder blixt eller inte?! Tyvärr kan man inte se att vi sitter under en stjärnhimmel, jag spikade med sällskapets (det var faktiskt mest han som fixade med den biten, jag tar åt mig äran) hjälp upp ett stort stycke tyg i mörkblå sammet med pyttestjärnor på. Från detta hängde det sedan en massa stjärnor som jag gjort av silvertråd och rörpärlor. Hur snyggt som helst.
Hur i helvete ska jag klå det?

Änglar finns

i vårt vardagsrum i alla fall. Sällskapet skulpterar för att dryga ut vår magra hushållskassa. Ni kanske får se dem på bild när de är klara och om min kamera kommit fram. Har i och för sig en lånekamera men den kan jag inte tömma för det duger inte med de vanliga usb-kablarna till den inte. Nej, den ska ha en egen. Jävla idioti som jag inte ska gå närmre in på för då tappar jag mitt för tillfället goda humör. Det blir ju inte ett dugg bättre av att högen av pappersnädukar, begagnade sådana, hotar att ta över golvet. Frånvaron av uttalande från min sida på senare tid har mer med virus att göra än taskig självkänsla. Jag har bara inte orkat kommunicera, inte ens med mig själv för det är ju just precis det jag gör när jag gör det här.
Snora är något som jag är jävligt bra på i alla fall.
Samt skvätta saft från grapefrukt eftersom jag envisas med att äta dem i halvor med sked.
Fast i dag tittar solen i alla fall fram då och då. Dagens största bekymmer är hur i hela vetet jag ska kunna förpacka och förflytta dessa extremt sköra bevingade varelser. Önskar mig en låda med träull. Men det löser sig på ett eller annat vis. Jag brukar vara uppfinningsrik så det räcker och blir över, ska bara sätta igång maskineriet. Låt er inte skrämmas av min för tillfället bistra attityd, den är ombytlig. Jag är inte den som hänger läpp för länge, det orkar jag inte. Det är roligare att vara glad! (men ge mig ett vettigt jobb, för helvete)
Ska fundera på vad jag skall erbjuda för musik på min andra blogg, det är alltid kul att leta musik. Jag börjar i en ände och slutar oftasts i en annan beroende på vad som dyker upp. Men nu måste jag ta tag i förpackningsfrågan först. Hoppas på att solen tittar fram under promenaden genom staden. Väl framme vid målet kommer jag förhoppningsvis mötas av den fyrbenta ryamattan. Hon blir i alla fall lycklig över att se mig!