Inte igen

Dagen började så bra.

Det var bara 20° vid sextiden.

Fan vad skönt, lite moln och svalka sista dagen på jobb innan semestern. Det är ju normalt sett varmt i köket redan innan och det blir inte ett dugg svalare av att det är varmare än normalt utomhus.

Tvärtom.

På vägen mötte jag nästan inga människor alls. Typiskt semestertomt. Inte ens grönsakshandlarna på Triangelen var på plats. Undrade om det hade med ramadan att göra? Tror inte det, var nog bara sena. Pengar brukar regera.

Runt hörnet möter jag hon som jag trodde hette Maja men som faktiskt heter Marianne, hon skulle köpa sina cigarrer som vanligt och vi önskar varandra en god morgon.

Nästan framme vid jobb, sitter en ensam kvinna på en bänk, jag tittar lite närmre och ser att det är H. Det är inget ovanligt att möta henne på morgnarna, det har vi gjort hur många gånger som helst. Det vill säga vi möts. Kommande från var sitt håll, önskar varandra en god morgon och ibland säger vi något mer om vi känner för det.

Men där satt hon.

Strålade som solen som just denna något svalare morgon dolde sig bak molnen.

Hej - God morgon, säger jag och undrar varför hon sitter där. Tänker att, ja kanske just för att det var en morgon att andas. Men nej (och ja) där satt hon och väntade på mig!

Med sig hade hon en bukett av margeritor en dahlia, lite hjärtans fröjd (citronmeliss) och basilika, till mig!? För att jag skulle få en fin start på min sista dag innan jag gick på semester. Tänka sig?! Jag blev så glad och rörd. Dessutom fick jag en jättefin gammal teburk från en numera sedan länge nerlagd delikatessbutik i stan. Som låg på min gata. Nu ska burken återbördas till sina forna marker igen. I vårt nya kök i vår nya lägenhet.

Tänka sig att någon gör något sådant!

Vilken start på en molnig dag.

Väl på jobb konstaterar jag och kökschefen att det hade varit bättre om klockan varit två och lunchen var över och vi snart skulle börja städa undan och lämna stället med vår hägrande semester framför oss. Nu var ju klockan bara halv åtta så det var bara att köra på som vanligt. Inte blev det så svalt som vi hoppats men saker rullade på som det brukar utan större mankemang.

Lunchen är över, dags att packa i hop. Jag myser lite för jag sluter lite tidigare än de andra, tänker att jag byter om, tar min vanliga fredagscigg och sedan går jag hem och påbörjar min välförtjänta fritid. (Som förvisso mest kommer att bestå av en helvetisk massa spacklande, slipande, spacklande, vävande och målande. För att inte tala om golvet som ska läggas och köket som ska bytas, men det är ok, för en gång skull ska vi renovera åt oss själva och inte andra)

Ska bara säga hej då till de som jobbar med när jag blir hejdad av L som vill prata med mig i köket. Öh, ja, visst, vad är det frågan om? Jag tror så klart att det har med jobbet att göra.

Icke så.

Nej, här tog glädjen slut. Medan jag var nere och bytte om kommer x in och talar om att y är död. Han bestämde sig för att lämna det här livet. Han bestämde detta och lämnar efter sig sin fru, en dotter sedan tidigare och alla andra som har någon form av relation till honom.

Bara så där.

Självklart är det inte bara så där, det begriper ju jag också.

Men ändå, ytterligare en människa som inte orkar med detta liv och väljer att ända det.

Och som jag ser det just nu, inte en tanke på de närmsta som finns kvar.

Fy fan vad jag är arg och ledsen.

Och då är min ilska och ledsamhet absolut inget att jämföra med dem står närmst.

Jävlahelvetesskit!!

Så, vilken tur att jag fick en så bra början på min dag i alla fall, det är jag ännu mer tacksam över nu.