Hirkum Pirkum 2010

Nu närmar den sig.

Fianlen.

Den där som får världen att stanna.

Den som till och med får mig att stanna till.

Bromssträckan har varat ett tag nu.

Besvikelsen över att Sverige inte är med var väl första klossen.

Danskarna åkte ur. Snabbt och enkelt.

Brasilien, mitt lag, (har man hälsat på Pelé så har man) är inte heller med på tapeten längre!

Trots alla "mina" motgångar har jag stannat kvar vid apparaten och insett att jag troligtvis för första gången i mitt liv hållit på Tyskland! (I alla fall i fotboll)

Tyskarna har alltid varit bra. Många gånger alltför bra. Alltför effektiva. Tråkiga. Tyska.

Men aldrig att jag hejat på dem, fast det har jag ju sällan behövt heller. Brassarna har i de flesta fall hängt med länge och jag har inte ställt om till något annat lag att hålla på i fall de inte tagit sig till final.

Men tyskarnas första match i gruppspelet väckte en nyfikenhet.

Är detta avfällingarna till det gamla tyska maskineriet, det som kunde mala sönder vad som helst medan man somnade?

Det jag såg gjorde mig glad, jag log och skrattade och trodde att jag sett ett engångstillfälle.

Icke.

När det var dags för Englandsmatchen rådde inget tvivel om vilket lag jag höll på. Det kändes underligt. Det vore naturligare på något vis att hålla på Engländarna, mitt liv är klart mer färgat av öriket i Atlanten, jag har fler vänner därifrån än från Schweinhaxeland....

Men denna gång ville jag annorlunda. Bort med de trista bratsen från England, in med die junge deutchen, som spelar boll så att jag starkt funderar på att följa Bundesliga lite närmre.

Undrar om det är all surkålen jag ätit som börjar sätta sina spår?

Jevern med sin suveräna torra beska kanske också har gjort sitt till?

Kanske är det B min gamla vän? Fast hon och fotboll, det är väl som jag och dansband, det finns men det är inget vi bryr oss om.

Har jag helt enkelt blivit lättflörtad?

Kan det vara så att jag föredrar kul bollspel framför tråkigt?

Kan vara så enkelt.

Hoppas det bär hela vägen fram, men så som jag tippat hittills så ska jag kanske inte hoppas för mycket?!

Har länge tänkt skriva något om hur dum människan är.

Exemplen är alldeles för många.

Men det här med 22 män (?),(ja, jag ifrågasätter starkt vad man ska kalla italienska morsgrisar) och en enda boll har faktiskt fått mig på andra tankar.

Spar skiten till en annan gång.

Hyllesaften är klar och kommer att minna om sommaren även mitt i vintern.

Hittade äkta Johannesört på en rivningstomt här i stan så nu håller jag på med kräftsnapsen.

Det är den som syns på bilden.

Nu ska jag snart värma upp rören till TV:n inför semin, (ja jag har fortfarande tjockistv) och hoppas på underhållning av högsta kvalitet!