Slut

i fötterna och i hjärnan.
Nu har jag packat julklappar en masse till en massa främlingar.
En del roliga typer en del mindre roliga. Inte alla tycker att jag är så kul heller så det jämnar ut sig.
Men... nu ska jag slå i mina klappar också!!

Först lite fisksoppa så kanske orken kommer tillbaka.

I morgon blir det premiär på hjorten. Oh la la.

Om jag inte hör av mig i morgon så önskar jag er alla kända som okända den jul ni förtjänar!

Förlust

Häromdagen hördes en röst i radion som tyckte att det var för jävligt. Det jävliga var inte själva brottet utan var det begåtts. Tanten hade fått sitt kort skimmat. Det kunde hon tydligen leva med, men att man kunde göra så i en leksaksaffär! Stjäla ens pengar när man handlar leksaker det var tydligen ofattbart ruttet. Hade det varit bättre om det skett på bolaget? Eller på bageriet runt hörnet? Jag fattar inte vad det är så hemskt med att det skedde i en leksaksaffär, tjyvar finns där pengarna är?! Eller är man helig på något vis när man gynnar den stora leksakjätten för att handla till de oskyldiga små liven? Tror inte det, va?

Själv beställde jag en kamera för ett par veckor sedan sedan min gamla självdog i somras. Letade länge och noga på nätet för att hitta en bra säljare. Hittade en som kändes kanon som dessutom hade sjyssta priser, god kreditvärdighet, flera år inom branschen och verkade pålitlig. Så gick jag då här i väntans tider på att få min för tidiga julklapp, mailade och bad dem skynda sig om det gick. Ringde dem ett par dar senare bara för att höra att det var kö och kön var full och att jag skulle försöka igen senare. Hur fan kan en kö vara full? En telefonkö alltså. (Kön nere i affären kan ibland kännas som den är full av alkoholhaltiga element men det är en annan sak.) Skickar nya mail, nu lite argare, lite syrligare men trots allt artiga och korrekta. Händer inte ett smack. I fredags ringde sällskapet och sa att jag nog kunde glömma den där kameran för en av ägarna var nu efterlyst, var den andra var vet jag inte men så mycket fick jag klart för mig; att någon kamera skulle det inte bli! Suck där gick några surt förvärvade tusenlappar rätt i fickan på en som tyckte att han (jag förutsätter helt enkelt att det är en han) skulle ha mina pengar utan att jag skulle få något tillbaka. Jag var arg en hel kvart till jag försiktigt kikade in på mitt bankkonto och såg att jag faktiskt hade klarat mig! Ilska förbyttes i lättnad på ett ögonblick. Fast i dag är jag inte lika glad för just den kameran jag vill ha är tydligen slutsåld överallt?! Typiskt. Ja, jag kan ju alltid köpa den av tillverkaren på deras flådiga center men då kostar den 700 mer än vad jag tänkte betala från början.
Så TanT får helt enkelt bli utan julklapp i år och invänta lagerpåfyllning i butiker med humanare priser. Det lär väl bli framåt påsk... suck

Fast i går blev jag ändå glad, jag fick en jättefin sockertermometer. Skitsnygg, ni hade få se den på bild om inte, ja det vet ni ju varför. Nu kan jag göra kola och mermelad som blir perfekta i konsistensen. Slippa gissa. Skönt. Men några kolor innan jul blir det inte, franska mandelpepparkakor, ja. Ska färdigställas i dag. Sedan får det vara nog!

I dag och i morgon skall jag in till den lärda staden Lund och slå in paket. Har redan slagit in mängder och fler lär det bli, försökte i förra veckan hålla reda på hur många det blivit men tappade räkningen efter det sjuttontuttonde. Efter detta kommer jag inte att ha ork för fler inslagningar så jag tror att skippa julklapparna i år!

Smällare och Lundensare

Ja nu är det full fart på pyrotekniken, i alla fall här kring Möllan.
Det smäller titt som tätt. Det konstiga är bara att det är förbjudet att sälja smällare och detta har sannerligen inte varit några "ettöres" som bränts av. I förrgår natt försökte någon få bort kommunens gubbar som höll på med något (städade kanske, de körde omkring med små oranga traktorer) på torget med hjälp av fyrverkeripjäser (o)turligt nog var polisen runt hörnet. Det smällde till rejält, halva kvarteret hängde ut genom fönsterna i sina täcken med rufsiga sömniga frisyrer. Det var kul att se!
I går, precis när jag skulle till att somna lät det som om någon släppte ner två 40-fotscontainrar i backen från en högre höjd. Men eftersom jag inte hörde några sirener så gjorde jag bara ett försök till att somna om. Jag lyckades. Hoppas ingen kom till skada. Av smällen alltså, inte att jag somnade, jag somnar rätt snällt och stilla.
Smällarna kom inte från Rosengård vilket man kanske hade kunnat tro för där var det uppenbarligen livat i går. Lika intensivt som jag ogillar proffesionella tiggarligor lika litet har jag till övers för proffsbråkstakare. Den där lilla (?) gruppen av folk som bara vill vara med när det vankas stenkastning mot polisen. Den där svansen som alltid finns när det ligger bråk i luften. Bara man får slåss mot snuten så spelar det ingen roll vad eller vem man slåss för. Nötter! Stackars Rosengårdsbor, det kan fan inte vara lätt att leva som en vanlig medborgare där. Men de enda som kan ändra på ryktet om sig själva är de själva.
I det här fallet kan jag förstå att man är upprörd över att man inte får ha en lokal som man haft i många år, jag kan inte hela historien men jag köper att man kanske känner sig lurad, men är det inte de som inte hyr ut lokalen som ska stå till svars? Polis och brandkår försöker göra ett jobb som de måsta göra, kommenderade att göra. Vill vi att de godtyckligt låter bli att göra det de ska för att vissa ska få som de vill? Kanske när det gäller andras egendom som ligger en bit från oss själva, men den dagen då det gäller vårt eget? Troligtvis inte.
Ibland blir jag rädd att Rosengård kommer att brinna ner till grunden. Nerbränt av de som bor där.

I går på ett fik i den lärda staden Lund avlyssnade jag följande "samtal" mellan två äldre gentlemän. Ett par så där lite luggslitna akademiker som bara kan finnas i större studentstäder. Jag är i alla fall på plats för att köpa mig en kopp java att ta med då jag hör hur dessa herrar säger något om skvaller. Kontentan av deras samtal kan sammanfattas med "mänsklighetens samlade visdom är sprungen ur skvaller" Tyvärr hade jag ingen anledning/möjlighet att dröja kvar vilket jag gärna hade gjort för att få fortsätta tjuvlyssna på desa "kloka gubbar." Kan bara fantisera om vilka andra ämnen de hade avverkat på sitt eget filosofiska vis.

Allt vi vet och kan bygger på mänskligt skvaller... Jag blir fortfarande alldeles tramsigt glad när jag tänker på det. Det är sådana små glimtar som får en att ta dessa grå dagar med lite lättare humör.

Jag ska fortfarande jaga pomerans, det är inte så att det inte finns, det är jag som inte har något minne, i alla fall inte när jag behöver det.

Genius

"Men egentligen är det inte så stor skillnad mellan pojkar och flickor, inte i början. Och varför ska man då göra skillnad" säger en kvinna i gårdagens tidning där man har en genusdiskussion. Vad som är skoj (eller inte) är att hon precis innan sagt att hon har flickaktiga kläder på sin tös för: "Man vill ju visa att hon är en tjej, eftersom man är stolt över det barn man har." Make yer mind op, please.

Tycker att könsskillnaden är större än någonsin. I våra huvuden har den blivit lite bättre men i vårt verkliga liv har det inte hänt så himla mycket. Det ligger i tiden att säga rätt saker, samtidigt som man cementerar det gamla vanliga, lik förbannat. Vi var väl på rätt väg en gång i tiden med att försöka göra så liten skillnad på barnen som möjligt även om det innebar att vissa små grabbar fick stoltsera i klänning bara för att föräldrarna skulle visa att vi, vi gör minsann ingen skillnad på könen! Stackars små, undrar om de fortfarande går till terapeuten?! I alla fall försökte man göra något som skulle likna jämlikhet mellan könen.
I dag är det många faktorer som påverkar och som gör att det ser ut som det gör. Tänker inte gå närmare inpå vad, för då kommer jag att skriva en smärre avhandling och sedan kommer jag att bli anklagad för både det ena och det andra. (Jag, om någon, vet ju hur ofta folk läser det de vill läsa och inte det jag skrivit. Jag har inte ork just nu att bli hudflängd för att folk inte vill förstå vad jag säger så jag hoppar över det kapitlet i dag och nöjer mig med att konstatera att det känns som det går bakåt)

Fast på söndag går det framåt igen! Då är det vintersolstånd. Efter det blir det ljusare igen!

I dag kan jag stoltsera med fingrar som är gröna, lila, blå, gula, gröna och lite andra blandade kulörer. Nej jag har inte målat naglarna, (pekfingernageln har dessutom inte växt ut helt och hållet än, vilket inte har med saken att göra för jag målar aldrig naglarna ändå, kanske en gång vart femte år) jag har gjort lera! Flera kilo i olika färger och som den kladdmaja jag är ser jag ut därefter!

I dag går jakten ut på de malda pomeransskalen som jag glömde i går.

Oj på tv nu, auktionerar man ut en pärlplattetavla av dignitet. En tavla på ca en gånger två meter i nabbipärlor föreställande Lasse Åberg när han försöker trycka juice ur knappen i flygplansscenen ur Sällskapsresan. Helt vansinnigt fantastiskt. Jag vill inte ha den men det är skitkul. Men du kanske vill ha den? Inte. SMS:a in och önska en låt för 50 spänn då! Pengarna går till flyktingar i vår värld. Radiohjälpen ligger bakom så SR snor inte åt sig pengarna. Äh för resten, gå in på hemsidan och kolla lyssnarservice@sr.se