Fula Pojkar

Nu begriper jag, äntligen fattar jag varför köket blev uppringt en fredag morgon av en herr Jonsson som undrade om vi hade kvar lite av gårdagens ärtbuffé. Det hade vi inte. Tyvärr för hans del. Jag har nu förstått efter att ha läst "Resa genom ensamheten" av Plura, begripit att han och hans kamrater är sålda på husmanskost. Det är ganska klart att mamman i familjen som varit kokerska både här och där lagt grunden för ett njutande av var dags mat.
Det behövs, verkar det som. Har du aldrig ätit rotmos med fläsklägg i hela ditt liv så är chansen minimal att du beställer det till lunch. Folk skulle också behöva lära sig äta fisk. I tisdags var det kokt torsk med senapsås och vi trodde vi skulle bli nersprugna. Så tusan heller. Vet inte vad folk skyllde på. Kanske trodde att vi varit ute och tjyvfiskat olovlig fångst om natten, eller att den skulle vara full med ben, vilket är den näst mest använda (bort)förklaringen till att man inte äter fisk. Den första är just att det smakar fisk! Det är väl just det som är vitsen med det hela.

Köpte stenbit i går av min lokale fiskhandlare. Vet inte ver han kommer i från men de har garanterat inga stenbitar i de vattnen. Han tittade lite ledsamt på mig ryckte ursäktande på axlarna och sa att han inte var så bra på att flå den, men jag skulle få den billigt, han hade många. Jag tror fortfarande att han har många kvar för de flesta är vana vid att få dem urtagna och flådda. Nu tillhör ju jag typen som "kan själv" så för mig var det inga problem att handskas med dem. Men har du inte gjort det kan de upplevas lite läskiga. De är inte snygga de där bumlingarna, skrovligare än det grövsta slippapper du hittar på marknaden och fulla med tjocka taggar som sticker ut här och där. De är inte världsgodast heller men det hör liksom till säsongen, precis som horngäddan.
I dag serverade vi ytterligare en höjdare, rimmad oxbringa med pepparrotsås. Jag och V var nog lyckligast av alla. Gästerna var det lite sämre beställt med. Till skillnad från i går då vi hade pannbiff av något slag, då jäklar vaknar folk till liv! Dörrarna hinner knappt slås upp för än stället är fullsatt och så är det varje gång det är en färsrätt! Milde himmel, färs är ju det allra enklaste att tillaga, det är väl inget att springa benen av sig för. (förstå mig rätt, våra biffar är goda)

I måndags begick den ohängde äggakagepremiär. Inte i inmundigande utan i tillagande. Hans mor dvs jag har bestämt att han måste kunna ett antal paradnummer till den dagen då han ska flytta hemifrån. Det vore pinsamt om ungen inte kan laga mat med tanke på den minimala mängd halvfabrikat som han förtärt.

Dessutom är det ju så att vägen till en kvinnas hjärta går via smaklökarna ni trodde väl inget annat?!
Sällskapet han har begripit det där. En dag fick jag en gädda i present. Andra får blommor jag får fisk. I förra veckan kom han hem med ett par rejäla bitar hälleflundra och innan dess ett par makabra entrecoter av garatimörad kvalitet.
Det blev sill på tisdagen, hälleflundra på torsdagen och så åts det sushi på fredagen, det blev mer fisk på en vecka än vad somliga får i sig under en hel livstid.
Sällskapet har också begripit den hårfina skillnaden av att jag säger "jag börjar bli hungrig" och att "jag är hungrig" Det är bara att sätta igång vid inledningsfrasen, säger jag att jag är hungrig är det för sent, det har den stackaren bistert fått erfara ett par gånger.
Hungrig Trixie inge bra.
Mätt Trixie går med på nästan vad som helst.
(fast bara nästan)