torsdag 25 mars 2010

Sjukt?


Var hos tant doktorn i dag.
Fick vänta lite för länge och när det sedan äntligen är min tur då presenteras jag för en kandidat som ska ta hand om mig. "Ja men det sa de väl på telefon?" Nope sa jag och tänkte på vilken jävla procedur det var att överhuvudtaget få en tid. Framför allt en som inte var kl 9 på morgonen. Men kandidater ska ju bli läkare de med och klart att de får experimentera med mig. Jag är inte den som är den. Att jag skulle dit var för att en annan tant doktor som skriver ut lustiga piller till mig tyckte att jag har lite väl lågt blodvärde. Det tyckte inte den här. Jag hade normalt blodvärde, fast lite lågt kanske ändå, men det höll sig inom ramen för normalt fast det kanske var lite lågt.
Ja ni förstår. Det gör inte jag...

Alltså, kan man göra något åt detta normala låga blodvärde då? Utan att behöva äta järntabletter som fuckar upp kistan. Nej eller jo, det kan man ju, men det verkar som jag redan gör allt annat man kan göra.

Jaha, kan ni göra något åt mina fina åderbrock då?
Nej, pga besparingar så görs inga skönhetsoperationer. Ja men jag skiter i det som är stort som en falukorv men den lilla jäveln vid hälen som knappt syns men som gör förbaskat ont emellanåt, kan ni göra något åt den då? Ja men du kan ju uppenbarligen gå och behöver inte äta smärtstillande varje dag så du får nog vänta ett par år... Men du kan få ett telefonnummer här som du kan ringa, det behövs ingen remiss dit. Så om de bestämmer sig för att ta hand om mig så kommer den skånska sjukvården att få ta hand om räkningen i alla fall. Detta var inget jag sa högt...

OK vi klättrar lite högre upp, vad kan ni göra åt min babianröv? Salva hjälper knappt. Det gör ont och det blöder rätt duktigt ibland. Operation, gummiband, whatever. Nej, tyvärr så opererar man bara om babianändan får felväxt och stryper syretillförseln och området börjar dö. Dessutom är det inte lönt eftersom min mage inte fungerar som den ska så kommer den säkert tillbaka.
Jaha kan vi göra något åt min krångliga mage då?
Nja, nu är det ju så att de flesta magar är lite konstiga så om inget överjävligt inträffar så ligger vi lågt. Jag bör ge fan i järntabletterna i alla fall.

Summa summarum är att jag enligt dem är tillräckligt frisk för att inte behöva någon närmre form av undersökning eller åtgärd. Detta är på sätt och vis sant. Jag är inte döende men jag hade gärna sett att jag fått lite mer hjälp innan jag når dit därhän.

Gick efteråt upp för att hälsa på den ohängdes pappa. Där kan vi tala om chock. Han var tunnare än en Belzenfånge. (obs det är bildligt menat, inte som någon form av exakthet) 38,5 kilo väger han. (jag tänker inte rabbla upp allt som drabbat honom) Man får gärna ta alla mina resurser och lägga på honom, det är lugnt, jag är frisk som en nötkärna!

Bilden föreställer en av alla bänkar på Umas. Skylten säger att det är ett rökfritt sjukhus, där som på så många andra sjukhus. Fine by me. Men varför har man satt "karmar" på bänkarna? Får rökarna spastiska anfall som får dem att ramla av. Hallucinerar de och måste ha något att hålla sig i?
Varför?

2 kommentarer:

Balance sa...

Vilken resa! Men det där med karmarna på bänkarna köper jag, för när min far skulle sätta sig behövde han alltid något att hålla sig i, som stöd, både när han skulle sätta sig och när han skulle resa sig. Men dock var det ena riktigt fula karmar de hade satt dit. :-)

Trixie sa...

Jojo, jag kan också förstå att man kan behöva stöd. Men man kunde kanske satt dit lite fler av de nyare varianterna i stället för att fördärva fina gamla bänkar. Det ser ju helt vansinnigt ut.