TanT

Människan är fan ta mig det farligaste djuret på den här planeten.

2011-07-24T10:43:00.005+02:00

I bland blir det för mycket av allt.

Jag har funderat mycket på vad som kan ligga bakom många tragiska dödsfall.
Jag kan fortsätta att fundera. Eftersom jag inte varit på plats eller känt dem det rör sig om så det fritt fram för mina fantasier. Det är så lätt att läsa vad som står i tidningarna och sedan välja att tro på vad som skrivs. Eller att läsa mellan raderna. Det kan lätt bli tokigt, för jag vet ju som sagt inte.

Men jag har inte kunnat låta bli att fundera på hur man som barn känner sig när mamma dödat pappa med ett skott i nacken. (nu förutsätter jag givetvis att det som media berättat är sant, något annat kan jag inte förhålla mig till) De ska även ha varit på plats när det skedde om än inte direkt bevittnat det hela. Inse att man plötsligt i praktiken är föräldralös för att en förälder är död och den andre lär inte bo hemma på ett tag. Blev barnen förvånade, kunde de ana att något sådant skulle ske?
Hur ska man förhålla sig till sin mamma, sig själv och sin omgivning efter något sådant?
Hur?

Vad kände den lille grabben som blev knivmördad av sin egen pappa? Jag kan nästan (förstå mig rätt nu) känna att det var skönt att han dog så att han inte resten av livet behövde gå omkring med den skräckfyllda minnesbilden när hans pappa faktiskt stack en kniv i honom. Den förvåning och fasa den stackarn måste ha känt?! Jag har en egen teori om vad som hänt och den bottnar i egoism, om inte jag får så ska inte du heller få. Eliminera och samtidigt skadar jag dig för livet. Nu kan du sitta där utan barn. Vill du inte ha mig så ska du inte ha vår gemensamma avkomma heller. Jag kan ha helt fel. Oavsett så har ett oskyldigt barn fått sätta livet till.
Hur ska mamman förhålla sig till detta resten av livet?

Hur många föräldrar, barn, syskon, släkt och vänner ska nu förhålla sig till att en ensam man antingen försökte spränga alternativt skjuta ihjäl någon som stod dem nära?
Jag tänker på oron och fasan av att veta att ditt barn befann sig på Utøya när du får höra vad som hänt. Innan du fått kontakt och vet hur det har gått.
Eller ännu hemskare, inte fått kontakt.
Hur ska du hantera att just du klarade dig men inte din bästa vän? Att du klarade dig överhuvudtaget?
Tänk att just nu inte veta om ditt barn, din bäste vän, din rumskamrat överlevt, för att personen saknas.
Vilken vånda.

Någonstans bottnar detta dåd i hat.
Varför hatar vi så mycket?
Trodde Breivik att livet på något sätt skulle bli enklare efter vad han gjort?
Trodde han att folk skulle lära sig "en läxa"?
Följden blir väl snarare att fler kommer att hata, men inte det han hade tänkt sig.

Jag känner mig tom och sorgsen.
Det finns inga ord som räcker till.
Jag har ingen mirakelmedicin.

Om det var mitt barn...

2011-05-26T17:09:00.004+02:00

som hade rusat in på plan och attackerat målvakten,
så vet jag inte riktigt vad jag hade gjort.

Nu har jag ju mycket svårt att föreställa mig den ohängde att få för sig något sådant för han kan knappt skilja ett fotbollslag från ett annat men tanken har ändå föresvävat mig.

Hur kändes det att titta på tv:n eller höra på radion det som hände och inse att det är mitt barn som gjort detta?!

Jag såg i tidningarna att familjen gått ut med ett öppet brev där de ber att grabben ska få en rättvis dom. Vad är en rättvis dom i det här fallet?
Som förälder så kan du ju inte ha varit blind för ditt barns fritidsintresse. Inte helt och hållet. Klart att jag inte vet allt min son håller på med och jag hoppas verkligen inte att han överraskar mig på något negativt vis en vacker dag.

Jag vill ju knappast kalla det ett fotbollsintresse när man verkar mer inriktad på att irritera sig på motståndarlagets supportrar. Men i dag verkar det som om att man inte får gilla ett lag utan att mer eller mindre hata dess motståndare. En viss rivalitet har ju alltid funnits och ska ju finnas för spänningens skull men det är fortfarande på plan som matchen skall avgöras. Av lagen. Inte av supportrarna eller vad de nu skall kallas.

Vad tänkte snubben när han brände av raketen (nu förutsätter jag att dagens uppgifter stämmer) och därefter tar sig in på planen för att gå till attack mot HIF's målvakt. Kan man säga att han tänkte. Ja det kan man, annars hade han bara handlat instinktivt och då vete fan om han ska få gå lös bland andra.
Självklart blir man lack när motståndarna gör mål, det hör till, men vad ska jag som publik göra åt det? Mitt jobb är möjligtvis att sporra mitt lag efter bästa förmåga att prestera än bättre. På läktaren.
Åter igen, vad tänkte killen? "Öh jag blev så förbannad när HIF gjorde mål att jag bara var tvungen att bränna av en fyrverkeripjäs mot och sedan gå in och hälsa på deras målvakt?!"
Trodde han på fullt allvar att han skulle eliminera målvakten så att det blev lättare för Malmö att göra mål? Trodde han på dessutom att folk skulle hylla honom för detta?
Tänkte han tanken att de enda som möjligtvis älskar honom just nu är Helsingborgare. Förmodligen inte. Han tänkte inte, så enkelt är det och då kommer vi tillbaka till det jag sa innan att då vete fan om han ska gå lös bland vanligt folk.
För kan man inte inse konsekvensen av sitt handlande, och i detta fallet handlar det inte om att handduken blir skitig om jag torkar mig på den innan jag tvättat händerna, så bör man tas om hand tills man lärt sig detta.

Men åter till tanken om det var min son det gällde.
Hade jag inte gjort mitt bästa för att finna förmildrande omständigheter? Hade jag inte sökt få andra att förstå att han inte är så'n egentligen. Hade jag möjligtvis lagt skulden på hans kamrater, på politikerna, samhället i stort?
Jag vet inte, jag vet bara att jag tänkt annorlunda om det var mitt barn det gällde. Det är mycket lättare att tycka att ett främmande barn ska hängas ut och hudflängas.

Men, men, med detta menar jag inte att det på något vis är försvarbart, det som är gjort. Jag är lycklig som slipper vara den mamman. Mamman som måste undra; hur i helvete kunde det gå så här? Kunde jag gjort på något annat vis? Var gick det fel? Är det mitt fel?

Om man ska tro det man läst och hört så är detta inte en mönstergosse, han har tydligen legat på gränsen till dumheter ett bra tag.
Men inte kan jag tro att han ens var snubblande nära att förstå vad efterspelet till hans lilla uppvisning skulle bli.
Undrar om han kommer att känna av att han är hatad nu? Precis som han hatar?
Jag hatar inte honom, jag hatar inte HIF-supportrar, inte några andra heller.
(Utan motståndare ingen match, ingen liga. Så enkelt är det, så den som gillar fotboll borde ju bara vara glad åt detta faktum.)
Men den stora mobben är i gång, den som säger att "du skall icke" har snabbt släppt på den regeln och visar sig själv vara likadan.
Trist.
Men inte oväntat.

Ett saftigt bötesbelopp är att vänta, så saftigt att han aldrig kommer att kunna betala tillbaka om han inte vinner storvinsten på Lotto. Han kommer för evigt att bli hågkommen för vad han gjorde den dagen i maj med 24 000 förväntansfulla på läktarna. Årets match så här långt skulle avgöras. Stämningen är på topp. Folk var glada och upprymda. Det talades om folkfest.
Ingen kommer att glömma honom.
Inte många vill ha med honom att göra mer än möjligtvis en och annan Helsingborgare som tyckte att han gjorde bra i från sig.
Många vill honom illa.
Jag kan på sätt och vis förstå dem men det gör bara dem till samma sorts människa.
Icke tänkande.
Och det ändrar inte på resultatet.

Han måste rimligtvis ställa sig frågan; varför tänkte jag mig inte för?!
Tusentals gånger.
Undrar om han har något bra svar?

Så slår det mig att han kanske planerat detta?!
Han tänkte kanske att nu jävlar ska jag skrämma skiten ur honom?!
Han kanske skulle göra det igen om han fick en chans.

Jag är jävligt glad att jag inte är hans mamma!

ps bilden är från 16 maj 1976 MFF mötte Elfsborg och vann med hela 6-0

Var går gränsen?

2011-05-05T15:53:00.003+02:00

Jag har varit tyst länge nu.
Eller, tyst har jag väl inte varit, bara inte så medelsam.
Har fört en inre dialog, (ja dialog inte monolog) dagligen om en massa saker.
Somligt borde kanske kommit på pränt eftersom jag då tänkt ett varv till.
Förmodligen är det därför. Jag har inte varit färdigtänkt och då går det inte att skriva heller.
Eller så har jag tänkt så mycket att allt varit fullkomligt glasklart och jag har inte funnit någon anledning att älta det igen.
Faktum är att jag vet inte mer än att jag saknat mitt eget skrivande ibland?!
Det är ganska skönt att ventilera sig på detta vis, blir lite mer substans än att hålla allt inne i skallen.

Dagens tanke är just; var går gränsen?
När är du utsatt för ett övergrepp?
Är det när du själv begriper det eller när någon annan gör det?
Blev du utsatt även om du fattade vad som hände och du slingrade dig undan?

När jag var yngre fanns det på vår gård en snubbe som sålde och servade trädgårdsmaksiner modell större. Han hade en massa hundar som jag brukade gå ut med. Han hade också en väldigt söt son vars namn jag glömt för länge sedan. Jag var så där avståndsförälskad som man bara kan bli i 11-12-års åldern innan sexualiteten sätter fart. Han var söt och jag gillade att kolla in honom. Mer än så var det inte. Förmodligen struntade han fullständigt i mig för han var ett par år äldre och tjejerna hängde nog i klasar runt honom.
En som däremot inte struntade i mig var hans farsa.
En dag tryckte han upp mig mot väggen tungkysste mig och fingrade både här och där. Själv var jag ganska okysst och totalt ointresserad. Framför allt av honom! Jag både förstod vad som skedde och samtidigt inte. Min sexualitet var som sagt inte väckt, alltså begrep jag inte varför han gjorde som han gjorde samtidigt förstod jag att det här var inte riktigt bra. Jag slingrade mig ur situationen bokstavligt talat och gick därifrån.
Nu var det inte så att jag aldrig mer gick dit, men jag gick aldrig in till hundarna om det inte fanns någon annan där också. Jag har inget minne av att han skulle sagt något om att jag inte fick säga det till någon men det var ju inte heller något som jag gärna berättade för någon annan. Jag kan inte minnas att det upprepades så det gjorde det förmodligen inte heller.
Jag kan ju inte med bästa vilja i världen påstå att jag skulle tagit någon som helst skada av denna händelse så det är inte därför jag funderar över det.
Tanken som slår mig är snarare, gjorde han detta med andra småtjejer?
Var jag en engångsföreteelse eller var detta något han gjorde när han kunde?

Några år senare råkade jag ut för en ännu äldre man som också tyckte det var kul att pilla på unga flickor. Han fick pilla en gång men det var nog mest för att jag blev så överrumplad av situationen att det tog mig en stund att fatta vad som försiggick. Att han den då högt aktade skribenten som hade en underskön hustru ville leka med mitt underliv gick över mitt förstånd. (jag bodde hemma hos dem ett par dagar) På något vis slingrade jag mig ur den situationen också och såg till att aldrig vara ensam med honom igen, i alla fall inte utan tillräckligt med kläder på mig. Det upprepades aldrig.
Berättade jag för någon? Nej.
Varför? Ja, varför skulle jag berätta en sådan sak? Vem skulle jag berätta det för?
Gjorde han så med andra allt för unga damer också?
Eller var jag ett engångstillfälle?

Sådant får jag aldrig veta och jag har som sagt inte funderat över händelserna förrän nu när Sjöberg fick media att pinka på sig.

Var går gränsen?

Hur många barn och i dag vuxna lever med skam och skuld över det som de blir/blivit utsatta för? Hur många är/kommer att bli kvaddade för livet för att vuxna inte kan sätta gränser?

Nostalgi

2011-01-10T16:26:00.002+01:00

Jaha, nu har han gått och dött, Gerry Rafferty.
Kommer ni ihåg honom?
Inte?
Jo om jag säger Baker Street så börjar det ringa en klocka eller hur?
Den plattan lyssnade jag otroligt mycket på när den var ny. Gillade den som bara den. Sedan kom det annat att lyssna på och jag glömde väl mer eller mindre bort den i nästan hur många år som helst. Så en dag blev jag sugen och upptäckte att jag inte kunde hitta skivan (LP). Tillräckligt sugen för att leta upp den och illegalt hämta hem den för lyssning.
Spänningen var på sin topp, var den lika bra som förr?!
Ja!
Eller rättare, jag vet inte.
Den öppnar bara portarna till en svunnen tid med mycket trevliga minnen och jag klarar inte av att bedöma om det är bra eller ej. Och jag kan strunta fullkomligt i vilket för den väcker så mycket glädje när jag hör den att den därför alltid kommer att vara en bra platta.
Tror dessutom att jag hittade den på vinyl i min före dettas skivsamling, det var alltså där den var! Så det blir till att gräva i högarna och hoppas att mitt minne inte lurat mig eller att någon i familjen kastat den för att det tyckte att skivomslaget var lite tacky och aldrig hört talas om mannen...?

Södra Förstadsgatan 63

2010-12-15T20:39:00.003+01:00

ger mig numera en glädjekick!
Efter att ha varit runt i Prag och tittat sig snurrig på alla fantastiska byggnader blir man lite ledsen när man är hemma igen. Alla dessa fina hus (ok inte alltid i så gott skick) som rivits i den här staden kan ju få en att krokna för mindre. Alla dessa nya fula hus som byggs gör mig inte gladare. Fast jag skall erkänna att det byggts ganska många fina hus också.
Det som gör mig gladast just nu är det gamla jugendhuset på nämnda adress. De flesta har bott där, inte jag även om det var nära ett tag. Kåken förföll mer och mer ägaren verkade inte bry sig. Man tittade inte ens närmre på huset längre när man gick förbi, såg bara att det blev tommare och tommare.
Men så en dag började det hända saker.
Renovering.
Ja,ja, vad som helst kan ju hända. Det vet jag av egen djup negativ erfarenhet.
Men, wow, när de tog bort lite av fasadbetäckningen sent i somras såg man helt plötsligt delar av ett nytt gammalt hus.
När hela täcket var borta såg att de hade satt in en smidesgrind/port.
Oj!
Hmm, undrade om de tänkte göra något åt den fula 70-tals fasaden nertill också, för de tänkte väl ändå inte låta det förskräckliga sitta kvar nu när resten blivit så vackert?!
Ingenting hände, ännu mindre skedde fram till en dag då det tog fart. Nu har man rivit ner den gamla fasadbeklädnaden. Satt in nya fina fönster i trästommar och ser ut att gjuta nya "portaler" som ska passa in.
I dags läge är det bara två fönster och dörren till guldaffären som ska fixas och det är ju förståeligt att man inte gör allt på en gång eftersom verksamheten är i gång.
Kolla så fint det blir!
Det här är sådant som förgyller min morgonpromenad till jobbet.
Mer av detta om jag får be!

Huvudsaken

2010-12-01T16:14:00.004+01:00

Snorigt läge.
Snorigt värre.
Huvudet känns som en basketboll. (Hur jag nu kan veta det)
Allting rinner ut där det går.
Annars är det väl rätt bra.

Huvudbonader är intressant.
Själv har jag nästan aldrig mössa eller annat. Kan bero på att jag är en varmpanna...

Chassidiska kvinnor (och män också?) får inte visa håret i offentligheten. Det löser många genom att bära peruk! Vet inte om jag skall skratta eller gråta. Gubbar i alla åldrar ska ha små fåniga mössor på skulten när det går i körkan eller överlag för att visa att de är religiösa. Kidsen på stan låter gärna kepan sitta högt upp på huvudet så det ser ut som om de har vattenskalle. Man har gärna hoodieluvan ovanpå. Snacka om att se fåniga ut! Vet inte vem de tillber mer än möjligtvis någon stenrik hiphopare, den lokale gangstern eller bara mammon rätt och slätt?!
Man får inte ha keps eller mössa inomhus om man är under 75 (nu pratar vi utanför religiösa byggnader, märk väl) men tanter i alla åldrar får gärna bära hatt var som helst?!
Var finns logiken?
Den finns inte.

En kvinna vände sig till DO eftersom hon kände sig diskriminerad för att hon inte skulle få bära niqab under sin utbildning, ni har nog alla läst om det i dagarna. Jag tänker inte gå in på vem som har sagt vad utan bara funderar själv.
Visa säger att det är koranen som säger att kvinnan måste täcka sitt hår när hon vistas bland andra än familjen. Vissa säger att det är traditionen. Vilken tradition? Somliga säger att det är en kulturell grej.
Strunt samma, summan för min del blir faktiskt att det är män som bestämt detta. Många kvinnor skall dessutom täcka nästan allt för att mannen inte skall bli frestad av henne. Blir han det är det hennes fel.
Eller hur?!
Men om det nu är så att mannen inte kan hålla sina känslor i styr och framför allt då snorren, är det då inte bud på att vi låser i männen i stället? Låter dem endast gå ut med förbundna ögon och blindhund. Varför kan inte männen inse att det är deras tankar som är "orena" som kvinnorna får bära bördan för? Va fan, bind fast snorren vid låret med en livrem. Pinka längs benet eller skaffa kateter ifall det förstnämnda känns olustigt. Varje gång snorren vill leka ståndaktig soldat får mannen en smärtsam påminnelse om sina tankar och slutar kanske med detta så småningom?!
Fan tro't men håll med om att det är en idé så god som någon annan...?

Folk får ha vilken hatt de vill, när de vill men jag tycker likväl att det är konstigt att det måste påvisas att man är troende. Tinningslockar, stort skägg, turban, huvudduk, peruk, kalott... Om den där guden som man nu ska visa detta för är så allsmäktig och ser allt, tror ni inte att han/hon har koll på vem som tror eller inte? Har inte troende mer tilltro? Eller tror man helt enkelt att man får pluspoäng? Får komma före i kön när det är dags?

Men är det inte mycket mer än det jag nämnt så kan jag leva med det,(tänkte eventuellt skaffa mig en gloria och reta gallfeber på alla!) men när man stänger in människan i heltäckande tyg från topp till tå och bara lämnar en springa för ögonen då tycker jag faktiskt att man har gått bra jävla för långt. Dessa kvinnor får gärna hävda att de basar i sitt eget hem och att mannen har ingenting att säga till om där, men det är väl inte meningen att man ska vara hemma vid spisen hela tiden?! För att ha frihet?!
Jag finner ett slags motsattförhållande i niqabkvinnan som utbildar sig. Det är något som inte stämmer, förhoppningsvis blir de fler för det är nog enda sättet att få slut på eländet.
Jag skulle faktiskt inte vilja lämna mina barn på dagis till en människa som jag bara ser ögonen på. Inget annat. Jag skulle inte vilja bli serverad av henne på krogen heller. Jag skulle inte vilja se det lilla jag ser av henne i kassan på konsum heller. Det är faktiskt väldigt svårt att avgöra en människas sinnestillstånd bara genom att se på ögonen. Det är inte ögonen som visar om du är glad, ledsen, sur eller arg. Det är ögonen i kombo med resten av ansiktet och framför allt munnen som gör att du kan bedöma vilket tillstånd den du tittar på befinner sig i. Har du dessutom tagit bort möjligheten att bedöma kroppsspråket i övrigt säger det sig väl självt att den du betraktar blir väl anonym.

På tal om mössor kommer jag ihåg när sonen var barnvagnsliten. (Liten inte sliten) En glad liten (?) köttbulle som mest påminde om en ung Chrustjev. Åtminstone inbillar man sig att Krusse såg ut så som barn. Frös aldrig. Ville alltså inte alltid ha mössa, det blev för bra. Då slapp han för hans ömma moder ansåg sig kapabel att bedöma när det var dags använda den vare sig sonen samtyckte eller ej. På Triangelen blir jag bannad av en gammal rar dam (surkärring) för att han inte har mössa på sig. Vi är inomhus. Det är hur varmt som helst. Men av någon anledning så frös sonen om huvudet. Ansåg hon. Me, bad mama. Utanför sker samma sak, en dam seglar förbi och talar högt om för sitt sällskap att det var för förfärligt att jag lät det stackars barnet sitta barhuvad. Jag vänder mig om, ser att hennes sällskap är skallig. Tar chansen att det är hennes son och undrar vid vilken ålder man bör sluta sätta mössa på sina barn?! Han vek sig dubbel, det gjorde inte hon.

Nu är sonen myndig och får bestämma själv om han vill ha mössa eller ej!
Han påminner inte det minsta om vare sig en köttbulle eller Chrustjev längre.

Vaskning

2010-11-25T18:57:00.003+01:00

Det görs mycket dumt här i världen.

Att ta lån för att ha råd att hälla ut dyr Champagne i vasken tillhör kategorin - riktigt korkad.

I alla fall enligt min mening. Ett sådant beteende är ju bara ett av bevisen för att det går utför med människan, som människa?!

Folk gör som sagt mycket dumheter men vissa känns värre än andra. Som att lägga flera tusen på ett par trasiga jeans. Och som sagt, att hälla dyra droppar i vasken.

Kan inte Peppes Bodega bli den första att vägra utföra sådana dumheter? I stället kan väl bratsen få tävla om vem som lagt mest pengar på välgörenhet.

På storbildsskärm kan alla få ta del av vem som gett mest.

"För tillfället är CarrlJohan af Kyllinghjärna den som ligger i topp. Han har köpt 320 getter och får till de som behöver dessa, men snart kan han bli omkörd av Marrgaretha Grisahoe som precis sett till att köpa antibiotika till en hel by i Indien"

Etc etc.

Finns det ingen smart jäkel som kan få till det här på riktigt?

Jag rör mig i fel kretsar, dessutom blir folk bara arga när jag kommer med förslag.

Fattiga som rika. Jag utstrålar något konstigt, fråga mig inte vad, men väldigt många begriper inte vad jag säger, de hör något, börjar prata i mun på mig och tolkar resten som de själva vill. Det blir inte bra. Men en smord, smidig fan borde kunna presentera detta på rätt sätt.

Hälla dyra goda droppar i vasken till ingen nytta?! Inte kastar man diamanter i kanalen bara för att man kan?

Eller?

Gnällkärring

2010-11-24T16:50:00.004+01:00

Du milde, vad är det som händer?

Upptäcker att jag börjar bli en riktig gnällkärring.

Hoppas det endast är ett tillfälligt lågvattenmärke annars kommer jag att bli olidlig.

Stör mig på det mesta nu för tiden känns det som.

Vore kanske inte så dumt att gå i ide och sova bort den här trötta tiden.

Vakna i slutet av april och klämma en jättefrukost.

Kanske är jag lite übergnällig just nu för att den där infektionen som ligger latent i mig bara bryter ut i småportioner här och där i stället för att knocka mig ett par da'r.

Just nu har jag blåsor i hela munhålan inklusive tungan.

Hur jäkla kul är det.

Inte alls.

Till råga på allt så börjar lappmöglet rasa ner från himlen!

SLUTA! Det är inte ens december.

Längtar tillbaka till Prag.

Där, till skillnad från här, har folk vett att använda papperskorgarna till skräp. Precis som det är tänkt. Visst fanns det folk som städade men man såg tydligt hur folk aktivt slängde sitt skräp där de borde. Inga busshållplatser med halvätna falafel inte. Inte heller såg jag någon som cyklade på trottoarerna, fast jag såg å andra sidan inte så många som cyklade överhuvudtaget. Ett par budnissar och någon enstaka fritidscyklist.

Klotter däremot fanns det ganska gott om på sina ställen. Lika trist här som där.

Undrar hur det kan komma sig att Impalas fönsterskydd aldrig blir nerklottrade? Alla och jag menar alla andra får sin dos av sprayburkarna. Kan det vara för att de säljer färgen där? För det kan väl inte vara så att alla Malmös klottrare jobbar där? Jag vill inte påstå något men visst är det lite märkligt...

Några förtjänar att få sina sprayburkar tömda i ansiktet och sedan uppkörda någonstans där det gör ont och är mörkt. Framför allt de där som bara klottrar EHG överallt. Överallt. Har kollat upp initialerna och det verkar ju vara någon några som faktiskt kan måla, så vem fan är det som måste skita ner stan med dessa tre bokstäver? Fans? Stryp dem om du springer på dem.

Väldigt många av torghandlarna på Möllan har fått sina ganska skruttiga bilar pimpade av graffittimålare. Det är lite fräckt.

Medan jag ändå är i gång kan jag berätta att de vinterklonade indianerna med sina förstärkta panflöjter har intagit centrum. Allmän varning utfärdas!

Ska avsluta med en god sak innan jag kryper ner i ett varmt bad.

Prova Malmö Bryggeriets CacaoPorter.

Himmelsk chokladporter med en underbar fyllig strävhet. Riktigt bra.

Bilden är "Gatukonst" från Prag

Det offentliga rummet

2010-11-16T17:59:00.003+01:00

Vad är det som händer med folk när de kommer utanför sina egna dörrar?

Vad är det som gör det legitimt att bära sig åt som de aldrig skulle göra i sitt eget hem.

Eller sina vänners för den delen.

Inte sätter man tuggummi under bordet hemma hos vännerna när man är där och käkar middag. Man spottar inte ut det på deras altan heller. Ännu mindre chans att man ger det till deras krukväxter. Man ser till att det hamnar där det ska. I slasken, papperskorgen eller annat lämpligt kärl.

Inte lämnar man sina begagnade snusprillor på golvet hos polaren? Inte tusan tror man att vännens blommor är nikotinberoende och behöver en prilla de med. (förvisso en begagnad men de tål kanske inte så starkt?!)

Inte heller vattnar man kompisens blommor om inte denna bett om det?

Använder man deras toalett så visst lämnar man den lika snygg som den var när man kom in? Man spottar inte ut lössnuset i vasken och sedan bara låter det ligga. Inte heller lämnar man en massa papper kvar på golvet. Vare sig det är använt eller ej.

Visst är det väl så?

Så vad i hela fridens da'r är det som får folk att tappa konceptet helt i offentlig miljö?

Varför droppar man sin skit där man befinner sig?

Varför är det ok att spotta ut sitt tuggummi på trottoaren?

Eller att lämna det i blomkrukan på köpcentrat?

Eller under bordet och till och med på golvet i restaurangen?

Hur kan det komma sig att det är ok att grisa ner offentliga toaletter?

Att klottra rista och fördärva i största allmänhet?

Varför åker man ut i naturen och dumpar sin skit, jag menar du kunde ju lika gärna åka till skitspissen som att leta upp en enslig liten väg där du kunde göra dig av med ditt skräp?

Varför lägga soporna utanför tunnan när det finns plats i?

Etc, etc , ja, jag vet att jag svurit över detta förr och detta lär väl knappast bli sista gången heller...

Jag sköter mig och jag förmodar att du också gör så.

SÅ VEM FAN ÄR DET SOM GRISAR NER?!

Ibland

2010-10-23T01:54:00.002+02:00

är livet så jäkla enkelt.

Jag sitter mitt i natten, nöjd efter en god middag med goda vänner och några öl på krogen och tänker att det här ska jag inte skriva nu, utan vänta till i morgon.

Just nu är jag nöjd.

Mätt och glad.

Flummar in på Little Feat, på vinyl.

Vet att jag snart befinner mig i Prag. Så gott det ska bli.

Sonen är i tokhult. Lycklig.

Har i dag fått Franska kökets stora kokbok från 1967.

Helt underbar.

Och varit nere på Möllans ost och fått en korg med godsaker, bara sådär, för att jag fyllt år.

Samtidigt är jag så beklämd över att någon (några) idiot ränner runt med skjutvapen och pangar på folk som inte ser ut som jag. Blond och blåögd.

Funderar på hur rubrikerna hade varit om någon (några) sköt på så'na som mig.

Blond med blåa ögon?

Så här sitter jag med min Calvados och brottas....

Kattafittemannen

2010-10-19T17:14:00.004+02:00

Aha, han går inte ut om det regnar.

Han den skumme som hälsar på allt och alla.

Jag hälsar förvisso på allt och alla jag med eller nästan i alla fall.

Han hälsar på alla busschaufförer som kör förbi. Det gör inte jag.

En morgon hälsade han på mig och jag hälsade tillbaka.

Ren reflex från min sida. Hälsar någon, så hälsar jag tillbaka.

Sonen undrade många gånger när han var liten "Vem var det?" "Vem är det där?"

Han blev lika förundrad varje gång jag sa att jag inte visste.

Hur kan man hälsa på någon man inte känner? Tja det är väl inte så märkligt. De allra flesta blir glada om man gör det. Det kostar inget, det gör inte ont.

Fast ibland blir det fel. Som med hon den galna tanten som skäller på en om man svarar henne. Henne hälsar man bara på en gång.

Han jag möter nu om mornarna har jag också bestämt mig för att inte hälsa på mer. Jag studerar varje skyltfönster intensivt, stirrar blint ner i marken eller skådar himlen när vi möts. Tyvärr är det något med honom som gör honom lite väl creepy i mina ögon. Jag kan inte sätta fingret på vad, det är mer en magkänsla. Jag litar på min magkänsla, den kan säkert vara missvisande men det känns ändå bäst så. Den här snubben ger mig känslan av att om jag hälsar fler gånger på honom så kommer han att vilja mer än att hälsa. Jag kan ha fel men jag tänker inte testa.

Så en morgon gjorde jag mitt bästa för att inte se honom. (Inte så svårt när man passerar ett fönster med allt från änglar till t-shirts med ylande vargar samt allt annat ni kan föreställa er där emellan.) När han kommit ett par meter bakom mig så väser han jäkla kattafitta!

Jag kan inte påstå att jag kände mig mer manad att hälsa på honom efter det. Han brukar ge ifrån sig konstiga små läten när vi passerar varandra som jag låtsas att jag inte hör.

Världen är full av märkliga människor och öden. Han har säkert något intressant att berätta men han får göra det för någon annan. Min kvot av "tosingar" är full för tillfället.

Kanske gillar han inte när det regnar, i så fall slipper vi varandra ganska mycket den här årstiden skulle jag tro. Han slipper bli arg och besviken och jag slipper känna mig taskig för att jag kanske misstror en oförarglig snubbe som bara vill hälsa?

Jävla kattafitta?!

ps. katten på bilden har inget med texten att göra.

Äntligen!!

2010-10-17T11:44:00.003+02:00

Så är vi till slut på plats i det nya paläet.

Det har inte varit helt smärtfritt.

Förutom allt fysiskt mögarbete som vi lagt ner på vår semester och hur många kvällar som helst så var nog skilsmässan aldrig så nära som när förrådet i den gamla lägenheten skulle tömmas! Tänk själv; ett rum på nästan 8 kvadrat, påfyllt under 15 år med en massa "bra att ha" grejor varav det mesta är mitt. I nya lägenheten som är större finns inget sådant förråd. Alltså blir det problem. Sällskapet var så svart i synen att jag bad honom att ta time out och göra något annat medan jag tömde på egen hand. Han vägrade, undrar om han var rädd att jag skulle spara på allt?! Det tog tid, det blev mycket kul för grannarna att botanisera bland. Det blev ett stort släp till tippen. Lik förbaskat fick vi tjyvlåna ett vindsförråd några dagar för att få plats med alla lådor. Vårt eget förråd är ju fyllt till bristningsgränsen. På tisdag kommer de från Öppna Hjärtat och hämtar gamla möbler och annat bra att ha. Bättre att de får det och säljer det så går pengarna till behövande barn. Och det finns många behövande barn runtom i världen.

I bland sitter jag i mitt nya fina kök och känner mig inte riktigt hemma.

Det är ett alldeles underbart kök, vi har gjort vad vi kunnat för att få det så maximalt efter våra önskemål som möjligt. Vilket inte är helt lätt med en hyreslägenhet och en hyresvärd som inte vill satsa en krona för än man trör dem på halsen, då kläms det fram några spottstyver som ska räcka till allt. Med de skrala förutsättningarna har vi lyckats göra ett slott av en rivningskåk. Tänk vad det kunde blivit ifall snålheten inte hade bedragit visheten?!

Nu ska vi bara träla med klädkammaren och sovrummet ett tag, sedan är det helt klart. Detta vet alla att det kan ta år. Man vänjer sig alldeles för fort vid att det står en stege i hallen att köksutgången är blockerad av, ja, jag vet inte vad, femtielva ryggsäckar utan eget boende på hallgolvet, en säckakärra har slagit sig ner i vardagsrummet tillsammans med en Guinnesskylt. Det känns helt OK. Hörnet där jag sitter just nu och skriver finns det tjusiga framtidsvisioner om. Jag misstänker att vi verkligen menar framtid, lång framskriden sådan.

Luften har liksom gått ur oss lite. Det har varit ett hittills mycket tufft år på många plan. Alldeles för mycket har hänt som inte borde ha skett.

Batterierna är nästan urladdade och behöver en ordentlig påfyllning, under tiden så får de felaktigt placerade tingestarna stanna kvar där de är. Visionerna får komma när det finns ork.

Lite påfyllning har skett när vi dragit tills skogs och plockat svamp. Framför allt när vi kommit hem med korgarna fulla av godsaker. Att jag sedan drog på mig fästingar som i sin tur gett mig en släng av Borrelia är sådant man får leva med. (jag har fått penicillin och har inte känt av några symptom så det ska nog inte vara någon större fara.)

I går släppte vi ut Kleinmutter i havet. Nu kan hon färdas över hela världen i sin egen takt. Det var en jättefin dag, strålande sol och lagom med vind. Kylan nöp lite i kinderna. Kleinmutter hade gillat hela tillställningen.

I dag ska vi försöka fiska upp några abborrar ur kanalen, eller sätta upp hyllor i klädkammaren och göra framsteg i hemmet.

Kanske både och.

Fan tro´t

Lite framförhållning

2010-08-26T06:38:00.004+02:00

Ja, du Kleinmutter,

du lyckades få oss att stilla sitta och stampa takten till musiken du valt till din begravning. Jag och flera med mig fick känslan av att du tänkt dig att det var dags för en liten svängom. Men hur skulle det se ut?! Tänka sig ett kapell fullt med dansande.

Det hade varit rätt häftigt.

Men så gör man ju inte.

Sådant går inte för sig.

Nänä.

Ordning och reda ska det vara.

Dig var det ordning med. Tänk att du var så klok att du hade bestämt hur allt skulle vara.

De flesta av oss är inte så kloka.

Undrar varför? Varför är det så svårt att sätta på pränt hur vi önskar vad som ska ske med oss när vi dör? Är det för att vi kanske tror att vi befäster något, att döden kommer snabbare på grund av det? Men dö ska vi ju, allesamman.

Det lite lustiga är att när kvinnor säger "när jag dör" - så säger mannen "om jag dör".

Men det är ju så. Ingen kommer undan att sätta tofflorna.

Ingen.

Och ändå finns det alltid några som på fullt allvar tror att just de ska klara sig.

Märkligt.

Jag vet en sak som jag skulle vilja ändra på. Jag tycker att när man lagt sin kistblomma och/eller tagit farväl vid kistan så går man ut. Är det många som ska gå fram är det till slut lite plågsamt att följa, jag vet inte var jag skall titta. På mina fötter, i taket, på dem vid kistan?? Kanske är det bara jag som tycker så men den dagen det är dags för mig att lämna in så tycker jag att vi skippar det inslaget.

OK?

Lägg en blomma, säg något eller gör vad tusan du vill men gå sedan ut. Dessutom måste du skynda dig för jag hade tänkt att det skulle ske till tonerna av Stevie Wonder med Signed, Sealed, Delivered. Världens bästa SW-låt, tyvärr bara 2.38 lång så det gäller att det går undan. Men å andra sidan så kanske det inte kommer så många. Jag vet ju faktiskt inte. Det är också viktigt att man förstår att jag inte har gått och blivit hällörad, texten till trots, som ju kan tolkas som att jag överlämnar mig till någon form av högre makt. Sådant motsätter jag mig starkt. Det får inte spelas Stairway to heaven heller, i alla fall inte med Zeppelin. Ska den vara med så ska det vara med Zappa, så får alla sig ett gott skratt i alla fall.

Efter att man tagit vad man behöver som kan användas som reservdelar till någon annan så tycker jag att det är bäst att bli uppbränd. Det är trångt nog på den här planeten utan att jag ska ta lika mycket eller mer plats som död. Askan får efterlevande göra vad de behagar med. Precis vad de vill, för jag bryr mig inte. Inte nu och än mindre då.

Eftersom jag inte är med i Svenska kyrkan så har jag inte heller rätt att ligga i vigd jord och det vill jag ju absolut inte heller. Ett av de värsta scenario jag kan tänka mig det är att begravningsceremonien hålls i en kyrka och en präst som ju definitivt inte känt mig skall tala om mig som om det vore det omvända. Hu! Och dessutom blanda in gud, jesus och fan och hans moster i det hela. Jag är inte troende, har aldrig varit, inte ens när jag gick i söndagsskola i 6-årsåldern. Där var jag nog mest för att alla andra var där och det fanns inte så mycket i byn att göra på söndagar för 6-åringar. Kanske var jag där bara för att mina föräldrar ville slippa mig ett par timmar.

Oavsett så är det inget som satt några spår i mig. Jag har väldigt svårt att föreställa mig att det skulle ändra på sig under min levnadstid. Dessutom är det alldeles för många som ser mig som satan själv, eller åtminstone som hans högra hand. (Vilket innebär att om jag är satan själv är jag också en han?!)

Jag ska dock villigt erkänna att jag hellre är lite småjävlig än att jag beter mig som om jag vore allsmäktig...

Kontentan av det hela blir till slut att de som är kvar får göra som de känner bäst, jag lär ju inte lägga mig i men jag har i alla fall dragit upp några riktlinjer!

Kleinmutter

2010-08-01T18:57:00.004+02:00

Lilla Kleinmutter,

var det nödvändigt att ta dig själv på orden så bokstavligt?

Jag vet att du sa att du inte ville gå på fler begravningar, det har jag full förståelse för, men det här var väl ändå att ta i?! Nu fick du oss att sitta på en begravning och inse att vi inte varit på vår sista i år.

Inte för att jag ett enda ögonblick tror att du räknat ut det här, absolut inte, men jag måste raljera lite. Annars går jag sönder.

MM:s dotter bad oss att förlåta MM för vad han gjort. Att han försatt sin familj och sina vänner i den sits han gjort. Jo, det kanske jag kan göra, om ett tag. Än så länge vill jag fortfarande slå honom på käften.

Kleinmutter dig vill jag inte slå, jag bara önskar att det inte hade hänt alls eller att jag åtminstone hade hunnit andas ut innan det var dags igen.

Alla är lika chockade.

Alla träffade ju dig "häromdagen".

Du var ute i köket hos mig och tyckte att kockarna skulle ta och kolla i kokboken från Toscana som du precis köpt. Du hade sett ett recept som du skulle prova snarast. Du var så glad att böckerna var så billiga. Du hade köpt en inbunden som jag inte minns vilken det var och så hade du köpt Mia Skäringers senaste "Dyngkåt och hur helig som helst". Den titeln gillade du och hade hört att den skulle vara bra, så den skulle jag få låna när du hade läst klart den...

Vi pratade om hur vi skulle knuffa på vår hedersmedlem om att snart ha fest i hans kolonistuga innan sommaren tar slut.

Du skulle ju vara med när jag hyfsar till mina siffror nästa månad.

Du skulle ju vara med och fira att sonen min fyller myndig.

Det är så mycket du skulle vara med om, men nu blir det ju inte så.

Vi har inte alltid varit såta vänner, det fanns en tid då du var ganska så elak och jag trodde att vi skulle bli ovänner för resten av livet. Det var innan du fick din nya höft. När du fått den visade sig den gamla goa Kleinmutter igen. Vilken himla tur att du bestämde dig för att operera till slut ändå?!

Nu fattas TösaTanterna en ängel. Fast jag kommer att duka fram till dig ändå när det är dags för julefrokosten. Tror vi får göra en avvikelse till gamla traditioner och köpa in en gammeldansk så vi kan skåla ordentligt för dig. På gammalt hederligt TT vis. Och tänk, vi ska ju ha 20-årsjubileum nästa år. Usch, vad konstigt det kommer att bli.

Den lilla tröst jag och många andra har är att det verkar ha gått ganska fort, att du hade en kraftig huvudvärk och sedan blev medvetslös. Att dina goa grannar tog hand om dig, att du inte var ensam. Du hade gillat läkaren som hade hand om dig, han tog verkligen hand om oss andra också och förklarade allt som behövde förklaras. Dessutom vet jag att delar av dig kommer någon annan till nytta, har med allra största trolighet redan gjort. Det känns bra. Och ja, jag är också donator. Det känns bra.

Däremot känns det inte bra att ha minst en begravning till att gå på.

Nu säger jag som du, Kleinmutter, jag vill inte gå på fler, det är bra nu. Din också, sedan är det nock!

Är det ingen som kan tänkas gifta sig?

Kunde väl vara en trevlig motvikt!

Inte igen

2010-07-23T22:30:00.004+02:00

Dagen började så bra.

Det var bara 20° vid sextiden.

Fan vad skönt, lite moln och svalka sista dagen på jobb innan semestern. Det är ju normalt sett varmt i köket redan innan och det blir inte ett dugg svalare av att det är varmare än normalt utomhus.

Tvärtom.

På vägen mötte jag nästan inga människor alls. Typiskt semestertomt. Inte ens grönsakshandlarna på Triangelen var på plats. Undrade om det hade med ramadan att göra? Tror inte det, var nog bara sena. Pengar brukar regera.

Runt hörnet möter jag hon som jag trodde hette Maja men som faktiskt heter Marianne, hon skulle köpa sina cigarrer som vanligt och vi önskar varandra en god morgon.

Nästan framme vid jobb, sitter en ensam kvinna på en bänk, jag tittar lite närmre och ser att det är H. Det är inget ovanligt att möta henne på morgnarna, det har vi gjort hur många gånger som helst. Det vill säga vi möts. Kommande från var sitt håll, önskar varandra en god morgon och ibland säger vi något mer om vi känner för det.

Men där satt hon.

Strålade som solen som just denna något svalare morgon dolde sig bak molnen.

Hej - God morgon, säger jag och undrar varför hon sitter där. Tänker att, ja kanske just för att det var en morgon att andas. Men nej (och ja) där satt hon och väntade på mig!

Med sig hade hon en bukett av margeritor en dahlia, lite hjärtans fröjd (citronmeliss) och basilika, till mig!? För att jag skulle få en fin start på min sista dag innan jag gick på semester. Tänka sig?! Jag blev så glad och rörd. Dessutom fick jag en jättefin gammal teburk från en numera sedan länge nerlagd delikatessbutik i stan. Som låg på min gata. Nu ska burken återbördas till sina forna marker igen. I vårt nya kök i vår nya lägenhet.

Tänka sig att någon gör något sådant!

Vilken start på en molnig dag.

Väl på jobb konstaterar jag och kökschefen att det hade varit bättre om klockan varit två och lunchen var över och vi snart skulle börja städa undan och lämna stället med vår hägrande semester framför oss. Nu var ju klockan bara halv åtta så det var bara att köra på som vanligt. Inte blev det så svalt som vi hoppats men saker rullade på som det brukar utan större mankemang.

Lunchen är över, dags att packa i hop. Jag myser lite för jag sluter lite tidigare än de andra, tänker att jag byter om, tar min vanliga fredagscigg och sedan går jag hem och påbörjar min välförtjänta fritid. (Som förvisso mest kommer att bestå av en helvetisk massa spacklande, slipande, spacklande, vävande och målande. För att inte tala om golvet som ska läggas och köket som ska bytas, men det är ok, för en gång skull ska vi renovera åt oss själva och inte andra)

Ska bara säga hej då till de som jobbar med när jag blir hejdad av L som vill prata med mig i köket. Öh, ja, visst, vad är det frågan om? Jag tror så klart att det har med jobbet att göra.

Icke så.

Nej, här tog glädjen slut. Medan jag var nere och bytte om kommer x in och talar om att y är död. Han bestämde sig för att lämna det här livet. Han bestämde detta och lämnar efter sig sin fru, en dotter sedan tidigare och alla andra som har någon form av relation till honom.

Bara så där.

Självklart är det inte bara så där, det begriper ju jag också.

Men ändå, ytterligare en människa som inte orkar med detta liv och väljer att ända det.

Och som jag ser det just nu, inte en tanke på de närmsta som finns kvar.

Fy fan vad jag är arg och ledsen.

Och då är min ilska och ledsamhet absolut inget att jämföra med dem står närmst.

Jävlahelvetesskit!!

Så, vilken tur att jag fick en så bra början på min dag i alla fall, det är jag ännu mer tacksam över nu.

33° i skuggan

2010-07-11T13:21:00.003+02:00

Varför lyckas jag pricka in världens största tvätthög som måste tas i tu med på årets varmaste dag?

Varför måste kycklingkrematoriet i botten av huset envisas med att ha sin bakdörr öppen så fort det börjar bli varmt? Det kan knappast vara så att de tror att de ska locka ner mig som kund med den kväljande fågelfettsdoften. Dessutom är det så att dörren ska vara stängd. Den får inte stå öppen men när man påtalar detta kan ingen av dem tala svenska. Bara sådär på ett ögonblick. Men vill jag köpa en falafel då begriper de...

Varför måste den sista skvätten mjölk skära sig fullständigt när jag ska skumma den till min välförtjänta latte?

Varför sitter jag framför min dator i stället för att vara ute i det fina vädret?!

Varför lyckas inte ens måsarna hålla truten i detta varma väder?

Varför måste jag ha fel på termostaten och svettas hundra ggr mer än alla andra?

Varför tror min hyresvärd att han inte behöver renovera lägenheten jag vill byta till mig? Varför tycker de inte att det är rimligt, när den senaste hyresgästen bott där i 13 år och det var inte nyrenoverat när de flyttade in?!

Varför stjäl någon allt städmaterial i tvättstugan?

Varför blockerar husets invånare utgången till porten med sina cyklar?

Varför måste man stå och röka på vindsavsatsen och fimpa på golvet och i trappan?

Varför måste någon sätta upp dumma klisterlappar i hissen med politiska budskap som jag ger fullständigt fan i?!

Varför vill inte mina porslinsblommor blomma? (Ja förutom en galning som inte gör något annat)

Varför står det en papegojbur utanför min dörr?

Varför är det inget gott i kylen?

Varför är jag så jäkla gnällig?

Tur att jag i alla fall har hemgjord jordgubbsglass och björnbärssorbet i frysen!

Hirkum Pirkum 2010

2010-07-07T18:42:00.005+02:00

Nu närmar den sig.

Fianlen.

Den där som får världen att stanna.

Den som till och med får mig att stanna till.

Bromssträckan har varat ett tag nu.

Besvikelsen över att Sverige inte är med var väl första klossen.

Danskarna åkte ur. Snabbt och enkelt.

Brasilien, mitt lag, (har man hälsat på Pelé så har man) är inte heller med på tapeten längre!

Trots alla "mina" motgångar har jag stannat kvar vid apparaten och insett att jag troligtvis för första gången i mitt liv hållit på Tyskland! (I alla fall i fotboll)

Tyskarna har alltid varit bra. Många gånger alltför bra. Alltför effektiva. Tråkiga. Tyska.

Men aldrig att jag hejat på dem, fast det har jag ju sällan behövt heller. Brassarna har i de flesta fall hängt med länge och jag har inte ställt om till något annat lag att hålla på i fall de inte tagit sig till final.

Men tyskarnas första match i gruppspelet väckte en nyfikenhet.

Är detta avfällingarna till det gamla tyska maskineriet, det som kunde mala sönder vad som helst medan man somnade?

Det jag såg gjorde mig glad, jag log och skrattade och trodde att jag sett ett engångstillfälle.

Icke.

När det var dags för Englandsmatchen rådde inget tvivel om vilket lag jag höll på. Det kändes underligt. Det vore naturligare på något vis att hålla på Engländarna, mitt liv är klart mer färgat av öriket i Atlanten, jag har fler vänner därifrån än från Schweinhaxeland....

Men denna gång ville jag annorlunda. Bort med de trista bratsen från England, in med die junge deutchen, som spelar boll så att jag starkt funderar på att följa Bundesliga lite närmre.

Undrar om det är all surkålen jag ätit som börjar sätta sina spår?

Jevern med sin suveräna torra beska kanske också har gjort sitt till?

Kanske är det B min gamla vän? Fast hon och fotboll, det är väl som jag och dansband, det finns men det är inget vi bryr oss om.

Har jag helt enkelt blivit lättflörtad?

Kan det vara så att jag föredrar kul bollspel framför tråkigt?

Kan vara så enkelt.

Hoppas det bär hela vägen fram, men så som jag tippat hittills så ska jag kanske inte hoppas för mycket?!

Har länge tänkt skriva något om hur dum människan är.

Exemplen är alldeles för många.

Men det här med 22 män (?),(ja, jag ifrågasätter starkt vad man ska kalla italienska morsgrisar) och en enda boll har faktiskt fått mig på andra tankar.

Spar skiten till en annan gång.

Hyllesaften är klar och kommer att minna om sommaren även mitt i vintern.

Hittade äkta Johannesört på en rivningstomt här i stan så nu håller jag på med kräftsnapsen.

Det är den som syns på bilden.

Nu ska jag snart värma upp rören till TV:n inför semin, (ja jag har fortfarande tjockistv) och hoppas på underhållning av högsta kvalitet!

PangPang

2010-06-10T21:09:00.006+02:00

I går morse när jag tog mig till jobb funderade jag på att skriva om alla dessa växlingskontor och resebyråer som snart finns i varannan lokal här på Möllan. (I de andra finns det antingen en falafelmästare av något slag, en putteblecksförsäljare eller en frisör)

Tänk att jag tänkte så rätt och ändå så fel. Mina tankar var ju om varför det finns ett sådant behov av att växla pengar? och finns det verkligen underlag för allt detta resande?

Men kan väl säga att jag fick tänka om lite senare på dagen.

Sällskapet ringde vid 18-snåret och frågade vad som hände på Bergsgatan. Ingen aning sa jag, har precis kommit hem. Jag får kolla, vi ses där nere. Tittar ut och får se sjuttontutton gula länstrafikbussar. Stillastående. Jaha, har chaufförerna gått ut i strejk och parkerat sig här? Det var väl ett ovanligt drag, tänkte jag, verkar inte klokt, bäst jag kollar nyheterna. Där fick jag reda på det som resten av landet också visste, att det varit skottlossning och två män är skjutna.

Here we go again.

Hittar sällskapet på ett av stamlokusen bakom en avspärrning. Vi skämtar med ägaren om att det var ett nytt sätt att locka till sig kunder och att han inte får göra det för ofta för då kan det bli jobbigt. När vi ändå är där bestämmer vi oss för att ta en öl och kolla in folket som kollar. En stund senare släpper de spärren och trafiken flyter igen. Vi sitter kvar och babblar precis som så många andra, helt plötsligt smäller det till som om någon bränt av en smällare á la mindre kinapuff. Uteserveringen töms på tre röda! Alla, utom jag, sällskapet och en annan tjej, försvinner. Även jag är halvvägs på väg bort i ren reflex.

Inom loppet av två minuter är det fullt av poliser igen.

Någon har blivit skjuten i foten.

Samtidigt kommer det fler poliser som kör åt sjukhuset till.

Vi blir alla "inspärrade" på uteserveringen. Där satt vi alla som djur på zoo med den skillnaden att vi fick matas.

Tjejen vid grannbordet hade fått nog av Malmö och ville flytta hem till Genarp igen, jag förstår henne.

Själv blir jag både upprörd och uppgiven på samma gång. Det är väl själve den att de här testosteronstinna idioterna ska hålla på och ha ihjäl varandra med skjutvapen mitt bland alla andra?! (De två första visade sig senare ha blivit skjutna inne på växlingskontoret) Dessutom klarar de inte av att ha ihjäl varandra. Hade de åtminstone lyckats med detta så hade ju trots allt antalet idioter minskat, men nej, de skjuter som blinda höns. Skadar varandra och sedan skall alla samlas vid akuten och fortsätta göra upp där! Detta ledde till att vi ett tag trodde att ytterligare en person skjutits, för systerdottern till en kompis kom därifrån och hade sett en man ligga orörlig på marken. Men de hade "bara" slagits.

Vad är det för fel på folk?

Så många och så mycket att jag blir trött bara av att tänka på det.

Dessutom är den siste idioten är inte född än...

Polisen var i alla fall klok nog och skickade den sist skjutne till Lund, tur var väl det annars hade det väl inte varit mycket kvar av vår sprillans nya akutavdelning i den här staden!

Sist skjutne är garanterat fel ordval, senaste är nog mer rätt, för det lär inte sluta här, tyvärr...

Många undrar återigen om det inte är dags att flytta härifrån?

Nä, det tänker jag inte göra, inte än. Det är fortfarande större risk att bli nermejad av en galen trafikant på fyra eller två hjul.

När förhållandet blir omvänt, då bor jag någon annan stans.

Jag är inte klok jag heller, jag vet.

ps. Tack alla, för alla goda tankar och ord ni har delgivit mig sedan förra rapporten. De värmde!

Mörker och ljus

2010-05-29T11:34:00.004+02:00

Det var väl själva den, trodde att begravningen skulle bli ett slags slut. I stället fungerade den som en katalysator. Ett lager med bränsle för hjärnan att tumla runt i.

Till att börja med kan jag ju be alla de som inte har någon pappa alls om ursäkt för mitt påstående om "hur kul är det att mista sin pappa innan man fyllt 18" och alla som mist sin i ännu yngre år. Fast jag hoppades förstås att mitt citat inte skulle väcka anstöt utan mötas av en viss förståelse för situationen.

Det har varit en hård vecka, det ska erkännas. Många tankar om mitt eget tillkortakommande i många lägen. Många funderingar över mitt eget beteende. Hur uppfattas jag och hur uppfattar jag att jag uppfattas?! Det skiljer sig ganska mycket. Inte alltid och inte överallt, men tillräckligt för att jag ska ha fått mig en (förmodligen välförjänt) snyting.

Det är så tramsigt lätt att köra på i ullstrumporna.

Göra som man alltid gjort.

Tro att man är lyhörd fast än man snarare är lomhörd.

Se saker och ting med grumliga ögon fast själv inbillar man sig att man har en örns blick.

Som så många andra, tror jag.

Men tvivlet, tvivlet på min egen person, min egen förmåga, min roll som mamma, som livskamrat, som vän, som arbetskamrat, det har gnagt och det gnager än.

Troligtvis lär jag mig något om mig själv men det är så himla svårt att se sina påtalade brister med andras ögon. Man vill ju gärna styra upp bilden och säga, ja men så illa är det väl inte. Och, nej jag håller inte alls med dig det är du som uppfattat saken galet.

Det kan vara både och, ibland har jag rätt och ibland har jag fel fast jag är så övertygad om att det är jag som sitter inne med sanningen.

Så jag har pysslat med någon form av rannsakning den senaste veckan. Det har inte gjort mig gladare men kanske efterklokare.

Kanske kommer det ut en TanT som tänker innan hon talar.

Fast TanT själv tvivlar starkt även på detta.

TanT tänker i alla fall försöka.

Någon stans skymtar ett ljus i tunneln och jag tänker inte som Kafka att det kan vara ett tåg...

Mötte vandrande pinnen i går. Vi brukar mötas utanför Thomas tobak på Triangeln fredagmornar vid sju. Hon ska in och köpa en ranson rökverk och jag är som vanligt på väg till jobb. I går förvånade hon mig storligen genom att vara den som först tilltalade mig. Hon sa något i stil med " Nej, men vad är det för en trevlig liten dam som kommer här?!" Sedan tänkte hon efter och kom på att hon själv också var en trevlig dam. Därpå förvånar hon mig än mer genom att ge mig en kram. Vet inte om det var för att Thomas dök upp just då och hon blev extra lycklig över att veta att snart skulle hennes nikotinbegär stillas. Men hon sa inte att hon skulle handla rökverk hon skulle "växla pengar"!

På vägen till jobb tyckte jag att det inte var riktigt som vanligt. Väldigt mycket människor i 20-25-års åldern på Södra Förstadsgatan. Ni vet hur det är, man möter ungefär samma människor på samma ställe varje morgon. Det här var klart annorlunda. Vart skulle alla dessa vi denna tid? Jo de kom som myror till marmeladen. Marmeladen i det här fallet var en tillfällig butikslokal som hade utförsäljning av ett klädmärke jag aldrig hört talas om. (nu säger ju det inte speciellt mycket eftersom jag inte är så där jäkla road av paltor och dess designers) Det var tjocksmockt i butiken, klockan fem i sju en fredag morgon!? Likt lämlar strömmade de till från alla håll. Lite ovana vid den tidiga morgontimman lite ovana vid stadsdelen.

Dagen innan köpte jag mig en ny scanner. I affären satt den vackraste tjej jag sett på länge. Hon vände sig om och log när jag kom in. Jag dånade. Hon var så snygg att jag skämtsamt hoppades att hon inte skulle vara bländande smart också. Jag fick aldrig någon möjlighet att utröna något om detta eftersom jag blev betjänad av en trevlig yngling i hatt ganska omgående.

I dag ska Grus I Dojjan fira 40! Det tänker inte jag missa.

Överstökat

2010-05-20T15:21:00.005+02:00

Så är det då äntligen gjort.

Nu har vi sagt adjö för sista gången.

Nu kan vi kanske se framåt igen och försöka minnas de goda stunder vi hade tillsammans.

Att jag säger vi i stället för jag är för att jag inräknar sonen i detta sammanhang.

Det gäller honom i än högre grad än mig själv.

Tänk att mista sin pappa innan man ens fyllt arton? Hur kul är det? Min försvann när jag var 28 vilket jag tyckte var ganska tidigt ändå.

Vilka tankar snurrar i skallen?

Hur mår du, min son? Bra fråga, är ofta svaret.

Hur mår jag? Jo tack jag mår fint, det är trots allt ganska många år sedan som jag var gift med sonens far. Det finns ju en anledning till att vi skiljdes. (precis som det fanns en anledning till att vi gifte oss och skaffade barn ihop) Min sorg är inte så värst stor eller jo det är den ju, men den är förknippad med hur sonen mår. När han är ledsen så får jag hjärteont.

Det är svårt att formulera tankarna, rädd som jag är att det kan bli mycket bitterhet och ilska över någon som faktiskt inte kan försvara sig.

Sonens äldsta syster höll ett fantastiskt tal vid kistan. Man kan nog kalla det en uppgörelse eller kanske snarare ett bokslut. Tösernas mamma höll också ett bra tal som beskrev M mycket bra. Båda talade om goda saker men framför allt så blundade ingen för det som inte var så bra. Det blev aldrig något hyckleri som det ofta kan bli när någon dött. Man skall inte tala illa om de döda, hur dumt de än betett sig, finns det många som tycker.

Det skall väl inte jag heller göra, men, när man tydligt ser hur någon trampar upp vägen mot en för tidig död på egen hand, kan man faktiskt inte bli annat än förbannad.

Det är så mycket jag skulle vilja skriva men jag tror att jag avstår mest av rädsla att du som läser (i det här fallet bryr jag mig faktiskt om dig som läsare) skall missförstå mig. Det är något som jag är alldeles för van vid. Folk läser, men de lägger ofta in egna ord mellan raderna och uttolkar något helt annat än det jag sagt eller skrivit.

Just nu är den ohängde ute och fiskar horngädda med sällskapet. Jag hade tänkt att jag skulle göra ett snyggt blogginlägg, men känner att jag för en gång skull inte kan samla mina tankar till något vettigt att sätta på pränt. Känns som om jag gläntar på locket till en vulkan och vill nog inte att lavan skall rinna iväg och bränna hål på allt som kommer i dess väg.

Tror att jag går ner till caféet får mig en stor latte, sätter mig på statyn på torget och njuter av solen som visar sig från sin bästa sida i dag. Nästa vecka ska det bli skitväder igen så det gäller verkligen att passa på. I morgon drar vi till Göteborg, hälsar på vänner och framför allt för att se :And There Was Light.

Livet rullar vidare, inget blir som förr.

Nya händelser väntar runt hörnet, dåliga så väl som goda!

Kungligt värre

2010-04-06T19:16:00.010+02:00

Oroa er inte, inte en chans i världen att jag tänker bry mig om majestäterna i tokhult.

Den kungliga glans som jag tänker beskriva den består i Sigvard Bernadottes gamla Virrvarr. Ni vet Perstorpsplattan som alla hade på 60-talet. Vi hade i form av bord som hade två mindre utdragsklaffar i kortändarna. Kanterna var klädda i grå plast. Aldrig hade man väl kunnat drömma om att detta skulle komma tillbaka.

Framför allt inte på det vis som ni kan se här på sidan.

Det började för ett par år sedan, det var på den tiden sällskapet hade ett eget snickeri, vet inte exakt vad det var vi höll på med just då, men förmodligen så var det en köksinredning av något slag. Någonstans föds en idé hos denna TanT om en elplanka klädd med - just det - Perstorpslaminat! Sällskapet tänder på tanken och vi diskuterar fram och tillbaka hur den skall se ut. Jag hade en bild, han en annan. Tiden gick, inget hände, inte på gitarrfronten i alla fall. Snickeriet såldes eftersom sällskapets lungor gick sönder för jämnan.

Nu är han friskare och tillbaka i verkstaden (dock inte egen)

Hela hösten har han gnällt över att han tappat sin kreativitet. Pytt har jag sagt. Du har formsvacka som alla andra. Sin kreativitet tappar man inte bara så där. Den kanske hamnar vid sidan av, men den finns där och skall bara (och bara) lockas fram igen.

Mycket riktigt, en dag stod han där och sade att han ville bygga en gitarr. En akustisk. Sagt och gjort en vecka senare hade hemmet berikats med en återvinningsgitarr (får väl ta några bilder på den med och beskriva allt den är gjord av) Sedan började han prata om att han kanske skulle ta upp den gamla idén med PerstorpsPlankan?!

Åter kom kungligheterna på tapeten. Vi bollade idéer fram och tillbaka men jag är ju inte vare sig formgivare eller snickare så jag lät sällskapet göra som han ville. Det brukar bli bäst då. Inte för att det är fel på mina idéer men jag kan inte riktigt visualisera dem på samma sätt som han kan och som dessutom har mer klart för sig vad som är möjligt att genomföra.

Resultatet blev denna bedårande, charmerande lilla elgitarr!

För den som är intresserad kan tilläggas att den är byggd av prima Finsk plywood. Halsen är Österrikisk lönn. Sadeln av älghorn. Inläggen av pärlemor. Di Marzio Super distortionmick. Stämskruvarna är från en 60-tals Gibson. Den är inte halvakustisk vilken man förledas att tro. Men laminatet är lite välvt.

Den är till salu men den är inte billig. Vet du någon som gillar annorlunda byggen så får de gärna höra av sig.

Sjukt?

2010-03-25T17:51:00.005+01:00

Var hos tant doktorn i dag.
Fick vänta lite för länge och när det sedan äntligen är min tur då presenteras jag för en kandidat som ska ta hand om mig. "Ja men det sa de väl på telefon?" Nope sa jag och tänkte på vilken jävla procedur det var att överhuvudtaget få en tid. Framför allt en som inte var kl 9 på morgonen. Men kandidater ska ju bli läkare de med och klart att de får experimentera med mig. Jag är inte den som är den. Att jag skulle dit var för att en annan tant doktor som skriver ut lustiga piller till mig tyckte att jag har lite väl lågt blodvärde. Det tyckte inte den här. Jag hade normalt blodvärde, fast lite lågt kanske ändå, men det höll sig inom ramen för normalt fast det kanske var lite lågt.
Ja ni förstår. Det gör inte jag...
Alltså, kan man göra något åt detta normala låga blodvärde då? Utan att behöva äta järntabletter som fuckar upp kistan. Nej eller jo, det kan man ju, men det verkar som jag redan gör allt annat man kan göra.

Jaha, kan ni göra något åt mina fina åderbrock då?
Nej, pga besparingar så görs inga skönhetsoperationer. Ja men jag skiter i det som är stort som en falukorv men den lilla jäveln vid hälen som knappt syns men som gör förbaskat ont emellanåt, kan ni göra något åt den då? Ja men du kan ju uppenbarligen gå och behöver inte äta smärtstillande varje dag så du får nog vänta ett par år... Men du kan få ett telefonnummer här som du kan ringa, det behövs ingen remiss dit. Så om de bestämmer sig för att ta hand om mig så kommer den skånska sjukvården att få ta hand om räkningen i alla fall. Detta var inget jag sa högt...

OK vi klättrar lite högre upp, vad kan ni göra åt min babianröv? Salva hjälper knappt. Det gör ont och det blöder rätt duktigt ibland. Operation, gummiband, whatever. Nej, tyvärr så opererar man bara om babianändan får felväxt och stryper syretillförseln och området börjar dö. Dessutom är det inte lönt eftersom min mage inte fungerar som den ska så kommer den säkert tillbaka.
Jaha kan vi göra något åt min krångliga mage då?
Nja, nu är det ju så att de flesta magar är lite konstiga så om inget överjävligt inträffar så ligger vi lågt. Jag bör ge fan i järntabletterna i alla fall.

Summa summarum är att jag enligt dem är tillräckligt frisk för att inte behöva någon närmre form av undersökning eller åtgärd. Detta är på sätt och vis sant. Jag är inte döende men jag hade gärna sett att jag fått lite mer hjälp innan jag når dit därhän.

Gick efteråt upp för att hälsa på den ohängdes pappa. Där kan vi tala om chock. Han var tunnare än en Belzenfånge. (obs det är bildligt menat, inte som någon form av exakthet) 38,5 kilo väger han. (jag tänker inte rabbla upp allt som drabbat honom) Man får gärna ta alla mina resurser och lägga på honom, det är lugnt, jag är frisk som en nötkärna!

Bilden föreställer en av alla bänkar på Umas. Skylten säger att det är ett rökfritt sjukhus, där som på så många andra sjukhus. Fine by me. Men varför har man satt "karmar" på bänkarna? Får rökarna spastiska anfall som får dem att ramla av. Hallucinerar de och måste ha något att hålla sig i?
Varför?

Fula Pojkar

2010-03-11T18:29:00.007+01:00

Nu begriper jag, äntligen fattar jag varför köket blev uppringt en fredag morgon av en herr Jonsson som undrade om vi hade kvar lite av gårdagens ärtbuffé. Det hade vi inte. Tyvärr för hans del. Jag har nu förstått efter att ha läst "Resa genom ensamheten" av Plura, begripit att han och hans kamrater är sålda på husmanskost. Det är ganska klart att mamman i familjen som varit kokerska både här och där lagt grunden för ett njutande av var dags mat.
Det behövs, verkar det som. Har du aldrig ätit rotmos med fläsklägg i hela ditt liv så är chansen minimal att du beställer det till lunch. Folk skulle också behöva lära sig äta fisk. I tisdags var det kokt torsk med senapsås och vi trodde vi skulle bli nersprugna. Så tusan heller. Vet inte vad folk skyllde på. Kanske trodde att vi varit ute och tjyvfiskat olovlig fångst om natten, eller att den skulle vara full med ben, vilket är den näst mest använda (bort)förklaringen till att man inte äter fisk. Den första är just att det smakar fisk! Det är väl just det som är vitsen med det hela.

Köpte stenbit i går av min lokale fiskhandlare. Vet inte ver han kommer i från men de har garanterat inga stenbitar i de vattnen. Han tittade lite ledsamt på mig ryckte ursäktande på axlarna och sa att han inte var så bra på att flå den, men jag skulle få den billigt, han hade många. Jag tror fortfarande att han har många kvar för de flesta är vana vid att få dem urtagna och flådda. Nu tillhör ju jag typen som "kan själv" så för mig var det inga problem att handskas med dem. Men har du inte gjort det kan de upplevas lite läskiga. De är inte snygga de där bumlingarna, skrovligare än det grövsta slippapper du hittar på marknaden och fulla med tjocka taggar som sticker ut här och där. De är inte världsgodast heller men det hör liksom till säsongen, precis som horngäddan.
I dag serverade vi ytterligare en höjdare, rimmad oxbringa med pepparrotsås. Jag och V var nog lyckligast av alla. Gästerna var det lite sämre beställt med. Till skillnad från i går då vi hade pannbiff av något slag, då jäklar vaknar folk till liv! Dörrarna hinner knappt slås upp för än stället är fullsatt och så är det varje gång det är en färsrätt! Milde himmel, färs är ju det allra enklaste att tillaga, det är väl inget att springa benen av sig för. (förstå mig rätt, våra biffar är goda)

I måndags begick den ohängde äggakagepremiär. Inte i inmundigande utan i tillagande. Hans mor dvs jag har bestämt att han måste kunna ett antal paradnummer till den dagen då han ska flytta hemifrån. Det vore pinsamt om ungen inte kan laga mat med tanke på den minimala mängd halvfabrikat som han förtärt.

Dessutom är det ju så att vägen till en kvinnas hjärta går via smaklökarna ni trodde väl inget annat?!
Sällskapet han har begripit det där. En dag fick jag en gädda i present. Andra får blommor jag får fisk. I förra veckan kom han hem med ett par rejäla bitar hälleflundra och innan dess ett par makabra entrecoter av garatimörad kvalitet.
Det blev sill på tisdagen, hälleflundra på torsdagen och så åts det sushi på fredagen, det blev mer fisk på en vecka än vad somliga får i sig under en hel livstid.
Sällskapet har också begripit den hårfina skillnaden av att jag säger "jag börjar bli hungrig" och att "jag är hungrig" Det är bara att sätta igång vid inledningsfrasen, säger jag att jag är hungrig är det för sent, det har den stackaren bistert fått erfara ett par gånger.
Hungrig Trixie inge bra.
Mätt Trixie går med på nästan vad som helst.
(fast bara nästan)

Hiskeligt

2010-02-17T16:43:00.004+01:00

vilka skor de vill att folk ska, bokstavligen, stolpa omkring i till våren. De ni ser på bilden är ändå ganska modesta, då kan ni ju börja fantisera om de andra. Ortopeden kommer att få fullt upp. Väntar bara på att få se de första fjånarna redan nu ge sig ut i sina nyförvärv. För har man köpt nya pjuck så måste de användas omgående, det fattar väl alla?! Att det sedan är -3° råkallt och fuktigt som bara den struntar man blankt i.

Att människor är konstiga är ingen nyhet men jag blir inte så lite betänksam när jag läser en artikel om den så kallade "Svarta änkans" uttalande i rätten. Hon står anklagad för att ha bränt inne sin man. Hon har ingen förklaring till vad som hänt eller vem som skulle kunna ha tuttat på. I resterna av branden hittar man förutom hennes make också resterna av deras hund. Svarta änkan säger då "Jag kan inte begripa att jag skulle ha gjort så här utan att ta med mig hunden" Alltså, min tolkning av det hela är att hon skulle mycket väl kunna bränna inne sin make men aldrig hunden och eftersom den fanns där så är det inte hon som gjort det. Häpp!

Vad säger ni om Karl-Gustav Abrahamsssons uttalande: "hade vi inte haft samma anfader och ja, hade hon varit en vanlig människa så hade jag kanske remmat upp Maria"? Han är kommunalråd (s) i Vilhemina och Maria Kristofferson (c) likaså. Tydligen hade hon svarat respektlöst på hans frågor för att bemötas av detta. Men vad är det han säger egentligen? "Hade vi inte haft samma anfader" måste ju i vida eller snäva begrepp betyda att de på något vis är släkt?! "hade hon varit en vanlig människa" - hmm, vanlig människa vad menar karlen? Är inte politiker vanliga människor? Är de förmer än andra eller syftar han till något ännu högre med tanke på gemensam anfader? Att han skulle kunna tänka sig att randa röven på henne framgår dock ganska tydligt tycker jag!

Är det inte märkligt vad ett OS kan göra med en? Jag är definitivt ingen skidnörd, men visst steg pulsen när Charlotte Kalla närmade sig den sista mellantiden. Så lite nörd jag är hade jag räknat bort Björn Ferry med tanke på skador och sjukdomar... Där sitter jag i soffan och känner pulsen öka inför sista skjutomgången. I kväll ska stridsvagnen från Tärnaby stå i backen. Jag blir nervös bara av att tänka på det.

Hur ska detta sluta?

Alla hjärtans dag??

2010-02-14T09:44:00.005+01:00

Den ohängde gjorde slut med sin flickvän i går.
Hon grät.
Han grät.
Det var fan inte långt ifrån att jag också grät.
Jag minns det (inte som igår) allt för väl, hur ont det gjorde när den första kärleken gjorde slut. Inte blev det bättre av att han gick direkt till min kusin. Hon som hade D-kupa redan i åttan. Själv har jag ju aldrig fyllt ur mer än minsta möjliga storlek. Låter jag gammal och bitter? Inte över det, inte, även om jag vet att det var den stora anledningen. Vi ser ju ut som vi gör och det ska vi göra också. Duger jag inte så välj någon annan istället för att beklaga dig. Men vart jag ville komma var väl att jag minns hur ont det gjorde. Den stora klumpen av ångest i bröstet som aldrig tycktes vilja krympa. De heta salta tårarna som fanns i överflöd. De svidande rödkantade ögonen och den snustorra halsen. Orden som stockar sig och huvudet som inte kan fatta att det sant. Man befinner sig i ett läge där man förmodligen skulle gjort vad som helst för att slippa gå igenom detta helvete.
Där befinnner sig E i dag på alla hjärtans dag.
Tror inte sonen tänkte på det, att det är Valentines day today.

Alla hjärtans dag, denna köpmännens djävulska påfund. Denna dag som berättar om du är älskad och ihågkommen eller ej. Fy fan. Stackars alla dessa ungar (och vuxna med för den delen) som inte får ett uppskattande hjärta, en chokladask eller en bukett blommor. Stackars alla de som får det bara för att det alla hjärtans dag och aldrig annars.
Stackars min man om han kommer med choklad eller blommor!

Skänk en slant till de hemlösa i stället. Här eller i Haiti eller var du finner bäst. Det är ca 4 minus i dag och det har börjat snöa igen. Vi har i princip haft minus sedan innan jul. Det är ingen höjdare att vara uteliggare normalt sett, nu måste det vara ett rent helvete.

Skulle ha åkt lotsbåt i dag men det finns inga båtar att lotsa. Kunde åkt båt i alla fall och sett Öresund på ett sätt som jag aldrig sett det, men bara tanken på att kliva ur pyjamasen fick mig att tänka, nej tack men jag avstår. Det är minus och det snöar och jag känner mig inte helt hundra i skallen. Vill inte fälla fler tårar av ledsamhet. Känner mig skör, vill att det ska bli ljust och varmt. Vill ladda batterierna så att jag orkar mer än att jobba. Jag vill skratta så att jag kiknar och får magknip. Jag vill le till jag får kramp i käkmusklerna.

PussÅKram på er!

Död och begraven

2010-02-13T17:39:00.003+01:00

Var på begravning häromdagen.
Kan konstatera att jag uppnått den ålder nu då man träffar gamla bekanta på dylika tillställningar, enkom.
Vi var i en stor nyrenoverad men jäkligt kall kyrka. Minst hälften av oss är säkert tokateister. Han som begrovs hade nog garvat om han sett det hela.
Men nu är ju han borta och det är för familjen som hela showen görs.
Hoppas jag klargjort hur jag vill ha det när det är min tur, eller åtminstone hur jag definitivt inte vill ha det.
Det är så hemskt när en främmande människa ska beskriva en annan människa och dennes egenskaper genom andras uppgifter. Det stakas och harklas och namnen låter fel i munnen. När prästen gång på gång försöker övertyga oss om att gud minsann kommer att ta emot R fast han inte dog på rätt sätt så känns det bara jobbigt.
När R:s mamma i princip lägger sig på kistan och hela hon utstrålar så mycket förtvivlan då brister även mina fördämningar.
R hade du kunnat se detta framför dig, hade du hört din flickväns förtvivlade snyftningar, hade du kunnat föreställa dig en av dina äldsta vänners ansiktsuttryck hade du fan tänkt dig noga för. Nu kunde du tydligen inte det eller så brydde du dig inte. Jag vet inte hur du tänkte och det gör ingen annan heller. Tvivlar ibland på att du verkligen tänkte.
Min bror som jag inte pratat med på minst 10 år kom aldrig. Det hade jag trott. Det var via honom som jag lärde känna R. Nu blev jag i och för sig glad över att han inte dök upp för då slapp jag konfronteras med en människa som bestämt sig för att jag borde dö. Jag borde i hans ögon dö för att jag har fördärvat hans liv. Att det är han själv som lyckats med det på helt egen hand har han glömt. Lättare att skylla på någon annan. Inte så att jag tror att broren bokstavligen tänkt ta livet av mig, men att ständigt få höra via gemensamma bekanta att jag borde tas av daga är inte så kul. Därför var jag också väldigt glad att han höll sig väck så slapp jag ta den diskussionen där och då. Det finns bättre tillfällen till sådant.
Några av oss gick och tog ett par gravöl. Det är en bra "uppfinning" Alla behöver lätta på locket lite grann för det är alltid omtumlande när någon lämnar in. Det blir både skratt och gråt. Mycket skrönor brukar det bli.

Krig och elände

2010-02-09T18:39:00.004+01:00

Varför blir folk så förvånade när soldater blir beskjutna och kanske till med dör? Vad tror de egentligen? Att folk blir rustade med pickadollor av plast som skjuter vatten och att allt bara är på skoj?!

Varför har Albanerna i den här staden så mycket extra testosteron? Varför måste de hela tiden positionera sig och skjuta ner varandra? Fast i mina ögon skjuter de inte ner varandra fort nog?!

Varför är fotbollssupportrar så jävla dumma i huvudet? Varför träffas i minusgrader och skrika för full halls att hata GAIS? Det är en träningsmatch för tusan. Och varför hata överhuvudtaget? Hur kan det komma sig att det bara är män i gruppen? Varför bär de inte sitt favoritlags färger för inte har väl MFF bytt färg till svart?

Varför tycker många män att "vill du inte ha mig ska du fan inte ha någon annan heller" slår sin före detta sönder och samman eller till och med dödar henne. Bra förebild man blir för eventuella barn som finns med i sammanhanget. Oj, nu har ni en död mamma och en pappa som ska sitta i fängelse ett antal år. Ni blev visst föräldralösa. Tänkte inte på det. Tänkte bara på mitt eget ego.

Varför är så många kvinnor hämndlystna och elaka. "Får inte jag som jag vill ska jag allt göra livet surt för dig," på ett eller annat vis. Varför är kvinnor så oerhört nedlåtande om andra kvinnliga varelser?

Varför känns det som om människan är rutten?
Varför har vi så svårt att vara snälla?
Varför ska vi hela tiden hålla på och mäta oss mot varandra och alltid tycka att den andre kommer till korta, för jag är minsann mycket bättre än du är?!
Varför tycker folk att regler är till för att fäljas? Det vill säga du ska följa reglerna jävligt noga medan jag kan göra lite som jag själv vill?

Jag har sagt det förr; mänskligheten förtjänar inte den där fina klumpen vi har innanför pannbenet. Vi förtjänar fan inte mer än ryggmärgen. Gång på gång bevisar vi hur dumma och elaka vi är. Gång på gång kan vi göra saker som strider mot förnuftet, vi vet att det är galet och fel, men vi gör det ändå.

Vad är det för fel på oss?

Gammal och sjuk?

2010-02-04T18:30:00.002+01:00

I sydis i dag stod att läsa om en man som slagit sin hustru med en käpp. Polisen vittnar om sår på benen samt armarna som hon försökt skydda sig med. Detta borde enligt gängse normer ge 2 månaders fängelse. Det slapp gubbjävelen med motivet att han var för gammal och för sjuk för att klara av det. Uppenbarligen var han inte för gammal och eller för sjuk för att slå henne så hårt och så mycket att polis fick tillkallas?!

Kränkt?

2010-02-02T19:06:00.003+01:00

I går var det en fjortis som kallad mig för hora. Jag blev mest full i skratt och tyckte att något bättre kunde hon väl kommit på? Jag borde i dessa tider ha blivit kränkt men det blev jag inte. Hon blev det nog, det var väl därför hon kallade mig hora. Hon blev kränkt eller vad jag nu ska kalla det av att jag råkade nudda vid henne när vi möttes på trottoaren. Själv märkte jag inget för då hade jag per automatik bett om ursäkt. När jag kommit 10 meter bort börjar hon yla för att påkalla min uppmärksamhet så jag ylar tillbaka och undrar om det är mig hon "talar" till. Jodå det var det. Hur kunde jag ha fräckheten att gå förbi och enligt henne gå på henne utan att be om ursäkt?! Va?!
Att jag hade undvikit att gå på hennes polare som gick baklänges (och således inte kunde se mig) och sedan tagit mig förbi henne och hennes 3 polare som gick på rad och inte flyttade sig en millimeter hade ingen som helst relevans i det hela.
När jag förflyttat mig ytterligare ett par meter längre bort så kom det: jävla HORA!

Så tråkigt det måste vara att växa upp i dag och konstant behöva känna att man måste hävda sig i tid och otid. Så trist det måste vara att det starkaste skällsordet man kan komma på att använda är hora.

Har de ingen synonymlära i skolan längre?

Upphetsande?!

2010-01-25T18:21:00.004+01:00

I Storuman ligger det en kyrka som är byggd som en kåta. Den har de senaste 30 åren hetat Kåtakyrkan. Men nu tycker kyrkorådet i länet däruppe att det är ett icke alltför passande namn. Namnet kan upplevas stötande(!) och ungdomar kan missförstå det hela.
Missförstå vad då?
Att kyrkan i själva verket är en samlingslokal för kåtbockar? Att det skulle vara en orgiekyrka? En porrklubb?

Om man nu i 30 år har lyckats med konsttycket att få folk att fatta att det är en kyrka och inget annat, vad är det som hindrar dem nu helt plötsligt? Är Storumans ungdomar av i dag så inavlade att de inte kan skilja det ena från det andra? Tror väl knappast det. Tror till och med att de har både TV och internet. I alla fall har man lagt fram förslag om att den ska kallas Kyrkkåtan i stället. 60-talet Storumanbor har protesterat och det tycker jag de gör rätt i.
För ska det vara på det viset då tycker jag att alla kyrkoråd som har kyrkor med ett torn bör noga tänka om ifall det inte kan missuppfattas. Domkyrkan i Lund klarar sig, den är ju inte lika utmanande med sina två spiror. Jag har inga problem med att se fallossymbolen i ett högt torn utan att för den skull rusa till kyrkan i tron att man visar kopuleringsfilmer av mer eller mindre avancerad grad där. Jag tror inte heller att prästerna predikar om kärlek och delar ut gratis dildosar till församlingsmedlemmarna. Jag tror överhuvud taget inte.
Hur ska jag tolka den lättklädde mannen som ofta sitter uppspikad på två korslagda brädor? Är han inte lite väl utmanande i det lilla höftskynket? Sätts inte fantasin i rullning där? Och hur ska jag förhålla mig till den klassiska målningen med han den uppspikade och hans polare som har herrmiddag? Inga kvinnor? Nänä? Varför det då? Kan jag ju undra och låta fantasin skena....

Tycker nog att kyrkorådet kan gå i kloster för då lär de ju inte föröka sig och föra sina trista gener vidare.

Dåligt samvete

2010-01-21T13:42:00.007+01:00

Huvudet känns stort som en basketboll fylld med vätska som tränger ut genom flera tänkbara öppningar. Så länge de inte tränger sig ut genom otänkbara får jag vara nöjd. Lungorna hänger halvvägs ut. Innanför pannbenet sitter det en liten jäkel och slår med en liten hammare, eller vad det nu kan vara för tillhygge?! Visst är det lite tragiskt att det skall till en smärre åkomma för att jag skall komma loss och berätta lite om livet för er?!
Ni är många som hört av er och undrat var jag blivit av, varför jag inte (o)roar er längre. Tja, vad ska jag säga, brist på tid är det inte, förmodligen inte brist på uppslag heller så vi kallar det ren och skär lathet.
Jag har blivit lat helt enkelt.
Ska försöka bli lite bättre.
Lovar som vanligt inget.
Det dåliga samvetet kommer sig mer av att jag inte är på jobb, jag vet ju hur besvärligt det blir när någon är sjuk. Mina läsare har jag inget dåligt samvete gentemot eftersom jag ju inte bryr mig om vem som läser eller inte. Detta är uppenbarligen något som stör många. "Klart att du bryr dig, varför skulle du annars hålla på?" Det fungerar bra som egenterapi, som att skriva svar på arga insändare som jag aldrig skickar in. Effekten är den samma. Jag får "prata" av mig, det räcker. Jag är inte intresserad av mode och kläder heller. Jag skiter i det mesta som går på dumburken. Jag vet inte vem hälften av alla är som visas på nöjessidorna i tidningarna.
Jag är kort och gott ganska osocial.
Inte asocial.

Häromdagen ändade en gammal vän sitt liv genom att ta saken i egna händer. Jag anser att det står var och en fritt att välja om man vill leva eller inte men det gör inte tillvaron ett dugg lättare eller roligare att veta att någon med berått(?) mod tagit sitt eget liv. Utan att vara osmakligt nyfiken så vill jag precis som så många andra veta varför? Varför? Vad i helvete tänkte du på när du beslöt detta? Hur länge hade du funderat? Var det genomtänkt, var det överilat? Var det något fick bägaren att rinna över? Trippade du snett och gjorde ett oåterkalleligt val? Frågorna blir bara fler och fler och svaren obefintliga. Fanns det verkligen ingen annan utväg? Inte enligt dig. Nu stod ju inte jag den här vännen så jättenära så jag slipper i alla fall de värsta kvalen som säkerligen dyker upp hos de som träffade honom ofta. Tacksam på fullt allvar att jag inte tillhör den innersta kretsen som ska bråka med ännu fler frågor som det inte finns något svar på. Det är illa nog att befinna sig lite i utkanten med alla minnen som väller över mig. Strax innan jul tog en bekants vän livet av sig. Jag trodde inte att jag visste vem det var tills jag fick se honom på bild. Honom har jag snackat med många gånger, jag kände honom inte men vi var "umgängesvänner" sådana som alltid snackas vid när de träffas utan att ha en egentlig relation till varandra. Livet blev för mycket för honom också.
Dessa båda hade jag i bagaget när jag får höra att min vän som väntar sitt tredje barn åkt på havandeskapsförgiftning. Där brast en liten fördämning och jag blev skitarg, svor och domderade inombords om saker som att du skulle bara våga...
Våga vad då?!
Dö?!
Ja.
Min "gravkammare" är full just nu. Så du ser bara till att ligga jävligt still och gör som doktorn säger! Nu vet jag att allt är så bra som det kan bli i en sådan situation och att hon är i goda händer. Det är bara i min labila hjärna som de mest fasansfulla scenarier spelar upp sig. När då läget känndes som det var under någorlunda kontroll så tappar kroppen fattningen helt och hållet, därav min utgjutelse i början.
Är lite trött.
Som lök på laxen gick Kate McGarrigle och dog häromdagen. Henne kände jag verkligen inte men hon fick mig att må bra. Hon och hennes syster. Vilka röster. Änglarna gråter inte över det tillskottet i kören...
(Med all respekt för mina andra vänner som gått bort, men jag kopplar inte riktigt samman dem med änglar och borde kanske inte använda den liknelsen i Kates fall heller som den ateist jag är men det är en bra beskrivning tycker jag)

Inte spotta i glasen

2009-11-02T19:24:00.005+01:00

Börjar fundera på om det inte skulle behövas ett totalt nikotinförbud på krogen.
Åtminstone på den jag jobbar på. Inte nog med att man spottar ut sina begagnade påsar lite här och där. Några inbillar sig att springan mellan väggen och bordet är en speciell ficka för detta ändamål. Undrar om man gör så hemma också? Mellan köksbordet och väggen, va? Tror inte det. Detta kan man kanske stå ut med men när man börjar slänga lösprillor på golvet då börjar jag närma mig ett förbudsivrarstadium. Den berömda droppen kom häromdagen när jag hittade flera nikotintuggummi på golvet. Vilket jävla sätt! Det är illa nog med snuset, men det går i alla fall att dammsuga upp. Någon undrade hur jag kunde veta att det var just nikotintuggummi, hade jag möjligtvis smakat på dem. Självklart jag smakar på allt jag hittar på golvet. Gamla köttbullar, pommes frites, rödbetor, you name it! Nej såklart gör jag inte det och även om jag är en slasktratt så har jag mina gränser. Gällande tuggummit så var det inte konstigare än att jag hittade foliebitar som avslöjade vad det rörde sig om. Jag har haft svårare för att definiera de jag hittat som sitter under borden. Jäkla skolmatsalsfasoner.

Har också undrat mycket över vem det är som placerar en chilinöt och en påse snus på en tvärslå till ett av borden. De är inte tillplattade så de har inte suttit under någon sko utan de bara ligger där snyggt och prydligt. Det har hänt mer än en gång. Har vi månne råttor som samlar och tänkt hämta lite senare?

Det har varit svårt att tillfredsställa the sissy boys. Häromveckan blev jag utkallad och fick förklarat för mig att säckarna som låg vid grinden fick de knappt ens titta på än mindre ta i, så vad hade jag tänkt mig med dem? Jag hade inte tänkt mig mer än att lyfta ut dem från golvet i soprummet, för att bana väg för pojkarna men det var tydligen inte bra nog? Den ene av flinade lite och konstaterade att jag alltså inte hade gjort det av elakhet. Nej just det, jag gjorde det för att vara snäll, tänka sig. Passade på att slänga säckarna i sopbilen. Kan själv. När jag kom in igen hade en av mina chefer haft ett samtal med sursissyn som hade hämtat honom för att fråga varför jag såg så vresig ut?! Hans kompanjon svarade då att det var inte så märkligt, det gjorde väl alla som såg honom?! Tror faktiskt att han är lite grann på min sida.

Borde anlita någon som gör en låt om "dem sissyboys" Ska vara reggaestuk på den och bör sjungas på en blandning av jamaicansk engelska och svenska. Mycket rim kan det bli. Noice, nojs, gojs, toys...
Någon som känner sig manad? Sätt igång, jag lovar att lyssna på alla förslag.
Glasåtervinningspojkarna däremot, det är gossar det! Tömmer min tunna utan att jag bett om det. Inga kärringar där inte!

Ny symaskin

2009-10-17T13:38:00.008+02:00

Visst är det märkligt att alla symaskinsförsäljare är män? 97% av användarna är kvinnor eller åtminstone något åt det hållet. Varför är det då inte fler kvinnor som säljer symaskiner?

Det är fortfarande så att det är mest kvinnor som städar. Vad är det för kön på dammsugarförsäljaren?

Varför ljuger så många män ohejdat om sina förmågor och kunskaper och varför tror så många andra män på dem. Varför blir en ljugande man betrodd medan en ärlig kvinna misstrodd?
Förklara det för mig.
Nej för fan, strunta i det!
Jag klarar själv av att lista ut det.
Tänka sig.

Tänka sig att tanken på en kvinnlig förbundskapten till ett manligt lag ska vara så svårt?

Tänk om män kunde lyssna på vad kvinnor säger istället för att bara lyssna på sin egen röst. Då hade man, eller i alla fall jag sluppit följande scenario: In kommer man rusande, vrålar hej och en massa som jag är ointresserad av att höra. Frågar om jag är ensam. På detta svarar jag jakande. Personen i fråga rusar runt som en vilsen hund ett tag, kommer strax till baka och frågar om inte M är där? På detta svarar jag att det är väl knappast möjligt med hänsyn till mitt tidigare svar på vem som fanns i lokalen?! Samma person letar 2 dagar senare febrilt efter något. Var i helvete finns de?! skriker han och rusar runt som en galning, river och sliter i allt som kommer i hans väg. Där, säger jag och pekar rakt på dem. Han fortsätter sitt rafsande utan resultat och blir allt stirrigare. Ja men de ligger ju där, säger jag och pekar med hela armen. Där! Var? Var? Om du tittar dit jag pekar är chansen 100%ig att du hittar dem, så varför leta på alla andra ställen? Då fick jag reda på att han var inte riktigt vaken än därav kunde han alltså inte ta till sig den allra enklaste formen av information!
Underbart eller hur.

Många män frågar inte om en kvinnas åsikt om något utan vill oftast bara få bekräftat sin egen förträfflighet. De lyssnar inte ens på vad man har att säga.
Om en man ringer till vaktmästaren och påpekar att elementet (radiatorn) inte avger någon värme, kommer vaktmästaren genast springande och fixar utan något knussel. Om jag ringer börjar man genast ifrågasätta en massa. Är jag verkligen säker på att elementet inte fungerar? Har jag inte bara vridit ner termostaten? Är jag säker på att jag överhuvudtaget har ett element?
Såna här saker kan få mig att bli alldeles uppgiven.
Jag menar inte att alla män är på det här viset. Absolut inte.
Men alldeles för många är tyvärr det.
Jag gillar inte att bli klappad på huvudet och så där lagom käckt bli tillrättavisad fast det var jag som hade rätt från början.

Droppen till min nu snart uttömda ilska över detta fenomen kom häromdagen när sopgubbarna kom. Jag kallar dem för the sissy boys. Detta grundar sig i att en av dem råkade få lite skit på sin overall och höll på att gå fullkomlig bärsärk i soprummet på grund av detta. Kommer ut farandes och skäller på mig som en bandhund, som om det bara var jag som kastade sopor?! Titta nu vad som hänt, hur ska jag få bort det här? Va?! Ta den här, sa jag och gav honom en handduk så han kunde torka av sin overall. Man skulle kunna tro att han jobbade i frack. Vad tror han att overallen är till för? Själva droppen kom i måndags. Jag var på väg in i soprummet, sissy boys var på väg ut. Jag lämnade fri lejd åt dem. Den ene tackar den andre säger följande: ja, ja normalt sett så låter vi ju kärringar gå före säger han och flinar. Jag tittar honom lugnt i ögonen och säger: ja, det är ju därför jag släpper förbi er först.
Ridå.

Dagens bild visar min gamla trotjänare som nu får gå i pension. Många mil har den sytt. Den blev ersatt av en ännu äldre variant som nu ska få tjäna hos min mor. Själv har jag skaffat en sprillans ny Singer som fixar 9 lager jeans och kraftigt skinn! Här ska sys!

Döskalle

2009-10-08T17:09:00.004+02:00

I går skulle jag ge blod, hade jag tänkt.
Det blev inte så. Jag hamnade på ÖB.
Jäkla skillnad.
Inte så att jag gått fel, nej, jag hade varit och utvärderat den ohängdes förmåga inom skolväsendet och tänkte att jag skulle hälsa på sällskapet på hans jobb som inte ligger så långt därifrån. Men innan dess drogs jag mot butiken för jag hade tänkt inhandla minkolja. De har ju en hästavdelning med lite av varje och de brukar ha bra lädermedel. De hade allt utom just nämnda olja. Så det fick bli lite steksnören och kryddor i stället?!
På väg till kassan tänker jag att jag ska nog köpa lite lösgodis att ha med mig och bjuda sällskapets anställda på. (Jag är ju snäll innerst inne.) Extrapris var det också. Därmed en hel del folk runt lådorna. En av dessa råkar tappa en ett gäng röda ferraris på golvet. Duktig som hon är plockar hon upp dem. Vad tror du hon gör sedan? Jo hon lägger dem i ett tomt godisfack! Jag harklar mig och frågar henne om det där inte var lite onödigt. Lite dumt att lägga dem så att någon annan kan riskera att ta dem. Då tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet på riktigt och förklarade att ingen skulle väl ta de ensamma bilarna ur den lådan när det fanns en med många fler i! Ok, tänkte jag och gick runt till andra sidan för att plocka på mig lite av varje. Det tar 20 sekunder sedan kommer hon till andra sidan och frågar mig om mitt förslag att låta dem ligga kvar var bättre. Hon ville uppenbarligen ha en dialog om detta, det ville inte jag. (Hon hade nog alla hästarna i stallet men de stod fan inte stilla i boxarna.) Tja, tyckte jag, jag hade nog föst dem åt sidan i alla fall. Påtalade att det fanns ju en risk att någon, exempelvis ett barn skulle få för sig att ta dem. Varför jag drog till med barn vet jag inte kanske för att vädja till något förnuft inom henne? Då högg hon genast till med att man fick faktiskt inte lov att ta ur burkarna och äta direkt! Ok, ok tänkte jag, jag har ingen lust att försöka förklara för damen i fråga att det var kanske inte riktigt så jag menade heller så jag tänker smita över på andra sidan och hoppas att diskussionen är över. Precis då ser jag i ögonvrån hur hon på nå'n konstig vänster lyckas sprätta ut en hel jävla skoffa med godis över halva golvet. Jag formligen springer runt hörnet samtidigt som jag hör henne säga högt att ja då fick hon väl ta till min metod då även om hon ansåg att den var långt ifrån önskvärd.

Jag flinade hela vägen till kassan. Så småaktig är jag.

Kyla

2009-10-06T19:29:00.006+02:00

Varför undrar folk hela tiden om jag inte fryser i mina knälånga shorts när det trots allt är 10°?!

De undrar inte varför tanter i kjol fryser om benen. De har förvisso nylonstrumpor men de kyler fan mer än de värmer. Möjligtvis har de någon form av placeboeffekt.

Man undrar inte, varför tjejer som har kjolar som är kortare än mina bredaste livremmar (och de är inte breda!), om de fryser om bena?! Visst de har i 99 fall av 100 snyggare ben än jag (det är inte svårt) men det blir man väl inte varm av? Jag borde ha det bättre förspänt som inte ens rakar mina! Ingen ifrågasätter varför folk tillbringar en midsommar utomhus i 6 gradig pluskyla endast iförda tyllgardiner. Men skulle jag få för mig att äta julbord utomhus vid 12° skulle jag genast bli ifrågasatt och troligtvis inspärrad.

Visst är det underligt?

Den beväpnade kaninen (eller om det nu är en hare med hängande öron) hittade jag för ett tag sedan på ett lågt betongfundamant runt en ödetomt mitt i stan.

Lekar och spel

2009-10-03T19:49:00.004+02:00

Vissa saker begriper man inte, som det på bilden. Inte tusan blir man sugen. Inte ens om man som jag, gillar lever.

Numera jobbar jag ju på en restaurang, där serveras en alldeles utmärkt kalvlever. Dock har vi inga bilder på maträtterna.

Vi har haft en återkommande gäst som alltid har bett att få sin mat delad för han har brutit armen och har den i paket (armen, inte maten). Det är väl ok om det är helt kött men när det är köttbullar? Då kan man väl dela själv? Eller är det så att han bara har en arm och det är den som är bruten? Det är kanske Def Leppards trummis som blivit stammis?

En annan gäst använder nog inte kniv och gaffel, troligtvis äter personen inte med fingrarna heller. Jag tror att denna person liksom kör ner huvudet i tallriken och försöker snappa upp maten. Detta är förklaringen till att hälften ligger på golvet och resten på bordet. Lite näring för mycket pengar.

Häromdagen hade det uppenbarligen utkämpats någon form av mästerskap i tandpetarfäktning. Kanske ett DM? Inte vet jag om man samlas på olika krogar runtom i landet och har utslagstävlingar för att sedan ha final på finare krog i huvudstaden? Eller kanske hade man kast med litet spjut? Jag vet inte, bara att golvet var fullt av tandpetare.
En dag hade man tävlat i tidningsklipp. Vem kan strimla en tidning i flest bitar? På kortast tid, får man förmoda. Många strimlor blev det. Undrar vad vinnaren fick för pris? Undrar också vilket tillstånd gästen befann sig i, som trodde att springan mellan bordet och väggen var ett ställe där man förvarade sina begagnade prillor.
Funderar på hur stackaren kände sig, den personen som lekt älskar, älskar inte med ett par rosor. Många kronblad blir det. Hoppas det slutade lyckligt, hoppas också att någon kan upplysa personen i fråga att man använder Margeriter eller Gerberor för detta ändamål. Samt att man får bara göra det på en blomma inte hålla på till man får det svar man vill.
Kissa på kanten och kast med liten papperstuss i stor papperskorg som man oftast missar är vanligt förekommande.
Vanligaste nöjet är annars glaskrossning, den brukar både personal och gäster uppskatta.

Och så tror man att folk går på krogen för att äta!

Böjelser och begär

2009-09-26T16:08:00.007+02:00

I dag har jag shoppat loss. Inte så vanligt när det gäller mig. Är inte shoppingtypen om det inte är loppis förstås. Kläder är jag riktigt kass på. Hatar att prova. Inhandlar det mesta när det är halva reapriset vilket är ok för oftast är det inte värt mer. Fast det är klart jag har en gardeob som ser ut därefter. Men vem bryr sig, inte jag i alla fall. Jag tillhör sorten som lyckas vara modern och inne sådär en gång vart 7 år eller nå't. Ser i principip alltid likadan ut och ibland är det tydligen helt rätt?!

Okej får väl erkänna att jag kan shoppa loss i en pappersbutik eller en ostdito. Men det betraktas väl knappast som shopping i en riktig shoppares ögon?

Modelejonet lyfter nog inte på ögonbrynen inför dagen fynd heller, håller väl snarare för näsan. Jag köpte ca två kilo vitlök, 3 olika sorter. Enligt försäljaren så lyckades jag både inhandla vitlökens Rolls Royce samt densammes Citroen. Plus att jag såg några intressanta i en låda som stod baktill, de hade ingen bilklassificering men luktade underbart. Så nu är jag (vi) innehavare av 3 sorter fransk vitlök och 2 svenska samt en bunte av ospecificerad sort, förmodligen spansk eller kinesisk, men de åker ut nu. Tråkiga typer. Smakar förvisso vitlök men inte mer heller. Citroenen tog jag ett helt kilo av, den är lite lätt rökig, vilken soppa det skall bli på den. Mötte min chef (en av dem) på stan som undrade hur många år de skulle räcka? År? Det är slut innan året är slut kan jag lova. Då ska man veta att chefen är köksmästare?!

Många andra handlade loss ordentligt idag. Roade mig med att titta på folks handväskor. Såg fan inte en säger en som var snygg! Hur kan man på fullt allvar tycka att en Louis Vitton (ingen aning om hur det stavas) är snygg?? Dessutom hosta upp en massa sköna tusenlappar för att få äga eländet? Men jag såg en kul sak i ett skylt fönster, de hade handväskinsatser. Du flyttar alltså bara din insats från en väska till en annan utan att behöva tömma den. Jag tror dock att det är bättre att folk måste tömma sina väskor då och då. Jag tror man måste ha kontakt med sin inre handväska annars är risken stor att den tar över. Man måste gå till botten med saker och ting. Det är bara nyttigt. Dessutom lär man ju hitta saker som man inte längre trodde fanns. Sådant som försvann för ett par år sedan dyker helt pötsligt upp. På gott och ont så klart. 3 år gammal banan gör ingen glad...

Ja,ja, andra köper fula handväskor jag köper skånsk rapsolja av gudomlig kvalitet och vitlök en masse.

Alla är nöjda.

Vandrande Pinnen

2009-09-21T19:47:00.002+02:00

I närheten av jobb finns ett boende för några av de som kommit lite på kant med tillvaron. En av dem är just Vandrande pinnen. Jag kallar henne helt enkelt så för att man nästan aldrig ser henne utan en cigarr av något slag i munnen. Håret står på ända och röken står som ett töcken runt henne. Spelar ingen roll vilket väder det är, pinnen är alltid på vandring. Någon form av tvångsmässigt beteende har hon. Hon börjar med att vandra upp till tobaksaffären längre uppåt gatan där inhandlar hon ett rökverk eller fem, vad vet jag? Påbörjar sin bolmande vandring tillbaka när hon är åter vänder hon raskt och börjar om, men hon går inte hela vägen utan kanske tre fjärdedelar och så tillbaka igen. Så håller hon på och kortar av sin promenad för varje vända och till slut så går hon hem. Undrar om hon räknat ut hur länge cigarren räcker?

På samma boende (antar jag) finns också Fina Damen och AntiNewton. Fina damen borde egentligen kallas vandrande pinnen för det är inte mycket kött på den långa damen, men jag har märkt att hon lägger stor möda på vad hon skall ha på sig. Varje dag. Konstigt blir det men det märks att hon har tänkt till. Det är inga slumpmässiga val det är jag helt övertygad om. Ofta ser det ganska lustigt ut men eftersom hon verkar anstränga sig så, så får hon bli fina damen. AntiNewton har inte tyngdlagen på sin sida om jag säger som så. Inte så att han svävar fram eller så, men hans tyngdpunkt ligger betydligt längre bak än hos alla andra. Detta gör att han går med sin kulmage rätt ut i vädret kraftigt bakåtlutad, om du ser honom så kan du ju fundera på hur fasiken han gör när han skall sätta sig i en stol? Det går liksom inte...

Dessa tre typer ser jag allt som oftast, har ingen aning om de ser mig?

Vandrande pinnen gjorde dock min dag för ett tag sedan. Jag mötte henne på väg till jobb strax efter 7 på morgonen precis utanför tobaksaffären. Hon tittar på mig och ger mig världens leende, ett leende som man aldrig få se annars för den där cigarren som sitter i vägen. Jag log lika stort tillbaka och min dag var gjord! Kan inte ge någon rationell förklaring till varför det betydde så mycket men det gjorde det och jag blir fortfarande glad när jag tänker på det. I fredags fick jag också reda på vad hon heter för då stod hon och väntade på att tobakshandlaren skulle öppna. Han och jag hälsade som vanligt och sedan sa han Go´morron Maja. Maja får dock heta vandrande pinnen ett tag till i alla fall. Hon hör liksom till sitt (mitt) eget lilla gäng men det är kul att veta vad hon heter på riktigt och en dag kanske jag också börjar kalla henne vid sitt rätta namn.

Bilden har inget med dagens ämne att göra, hittade den häromdagen, är lite sugen på att ta hem den...

Trögt

2009-09-20T16:53:00.003+02:00

Har inte haft tid att läsa så mycket som jag vill och det påverkar uppenbart mitt skrivande. Har aldrig läst eller skrivit så lite i mitt liv på mycket länge. Tid har jag så det är inte det som saknas. Vet inte vad det är. Jag som brukar klämma mellan 1 och 7 böcker i veckan är helt plötsligt nere på 1 var fjortonde dag. Känns som om jag borde söka hjälp eller något. Läsning är något som alltid varit högprioriterat men som nu hamnat långt ner på göralistan. Kan man få medicin? Vilken doktor ska man gå till? Går lika ofta till bibblan som tidigare, kommer hem med massa böcker men måste lämna tillbaks det mesta oläst!

Å andra sidan så är det som om hela kreativiteten tagit slut. Jag tycker att jag mår bra och att livet börjar bli lite rättvist efter en lång nerförsbacke men jag får inte ett skvatt gjort! Det värsta är att jag har inte klart för mig vad det är jag gör i stället?! Måtte det gå över snart. Kanske är detta en början. Att jag faktiskt skriver några rader här igen. Hoppas kan man ju alltid...

Bilden ni ser är från i dag, har varit runt på en massa öppna gårdar runt Möllevången. Mycket loppisar och fika. Många fina gårdar en del mindre fina men med potential. Kom hem med 9 vinyl i hyfsat skick för 50 pix. Några meter tyg som jag inte behöver men hemskt gärna vill ha. (Kan aldrig vara fel i fall den slumrande kreativitetsådran saktar börja flöda igen) En bit av planket runt Folkets Park har blivit tillåten arena för väggmålning. Mycket häftiga motiv sprutas upp. Den här killen har en stil som inte alls liknar den gängse. Kolla in hans polare till vänster. Bara en snubbe med den hudfärgen kan på fullt allvar bära upp den kostymen! Hade jag tagit den på mig hade de som sett mig garvat ihjäl sig, förmodligen hade jag inte ens synts. Det hade varit mer av en vandrande kostym.

Jävligt sur är jag på gruppen som kallar sig för EHG. Får jag tag på någon eller några av dem så lovar jag att bemåla dem med deras egna färger och när jag är klar med det skall jag förpassa den tomma burken på ett ställe där det gjör jävligt ont! Dessa typer ränner runt stan och kladdar ner husväggar, bilar, ja allt som tycks komma i deras väg, natt efter natt. Störigt är bara förnamnet.

Sommarexem

2009-07-16T11:10:00.003+02:00

Stranden är klart överreklamerad. Full med ungar som vill bada men inte får, barn som inte vill bada men av någon anledning har föräldrar som tycker tvärtom. 17-tutton musikanläggningar som konkurrerar med varandra, ingen av dem spelar något du gillar. Det luktar för jävligt av all kokosolja som folk smörjer in sig med som dessutom drar dit alla jävla flugor som vill bita en. Det som knastrar mellan tänderna när du tar en tugga av den ljumma vattenmelonen är inte kärnor, det är sand, sand som följer med dig hem, sand som finns i alla upptänkliga och icke dito gömmor. Du har sand mellan tårna, mellan benen, i naveln, i armvecken och halsgropen, du har sand i näsa öron och hårbotten. För att inte tala om all sand som finns i filtar handdukar etc etc. All denna sand hamnar så småningom i ditt hem, som ett mindre Sahara. Ett jäkligt litet Sahara men dock. När sommaren är över kan man skyffla upp alltihopa i en rullebör och köra tillbaks det. Tyvärr är ju parkerna också ute ur leken tack vare alla gåsajävlar. Gåsarna i sig går väl att stå ut med men skiten de lämnar efter sig är mer tveksam.
Alltså kvarstår uteserveringarna! Där man kan få en kall öl, en kopp nylagat gott kaffe eller något kallt läskande som inte innehåller sand. Man slipper skrikiga ungar och vrålande radioapparater, tyvärr händer det att de jobbiga kidsens föräldrar dyker upp och förfriskar sig lite i överkant och blir lika jobbiga som sina ungar.
Men vid det laget har jag gått hem!

Naturens gång

2009-07-07T10:34:00.004+02:00

Jag fattar det inte?
Det är nätt och jämnt att mitt blod duger för donation. (ja,ja, jag vet att de mest är rädda för att jag skall svimma eller bli kass, nog duger mitt blod alltid när det gäller)

Mygg och knott däremot måste anse att mitt blod är förstklassigt. Så bra så att de gärna går i döden för att få sig en slurk?! Förklara annars varför, fastän jag smetat in mig i det starkaste jävla myggmedel som finns på marknaden, de lik förbannat ska hitta en orörd yta som de kan slå sig ner på. Vilken är då denna yta undrar du. Runt ögonen min vän, runt ögonen. Där får man inte använda myggmedlet enligt bruksanvisningen. Man får inte smeta in små barn med det heller för det är inte bra för dem, vare sig ögon eller småknoddar.
Där sitter man och luktar som ett alldeles eget Union Carbide, barnen rynkar på näsan, katten går omvägar, sällskapet vill inte pussas, sonen är glad att han stannade i stan, alla röker som galningar i min närhet och i slutändan är det bara myggen som vill umgås. Och eftersom jag inte smort mig runt ögonen är det där de stämmer träff! Suger i sig och ropar på sina kamrater: kom hit, kom hit, här är prima vara! Klart man nappar på ett sådant erbjudande?!
Detta resulterar i att jag har dubbla påsar under ögonen, (ena lagret är mina alldeles egna) ögonlocken är tyngre än vanligt samt att jag ser ut som jag försökt mig på någon form av primitiv(?) pricktatuering i rött! De jäklarna har stuckit så nära ögat att jag inte fattar hur de kunde missa det! Har några bumlingar i hårbotten också för där glömde jag ju så klart att smörja mig. Därutöver kan jag väl räkna ihop ett 40-tal bett till, jag kan ju inte vara insmord precis hela tiden. Främst i knävecken, (höjdare de också) runt anklarna, sedan är de väl ganska jämt fördelade över resten kroppen.

Jättemånga forskare säger sig vara gåtans lösning närmre än någonsin, alltså vad det verkligen är som gör att mygg blir brutalt mer attraherade av sådana som mig än andra. (Sällskapet fick tre (3) bett som var borta innan vi var tillbaka i stan!) Kom på något som får de att sky mig som pesten, helst utan att jag själv dör på kuppen. Jag och några till kommer villigt att betala vad det kostar, om vi överlever så länge.

Jag önskar mig fler sådana som på bilden. Fler rödhakar, fler flugsnappare, fler småpjoddar, fler av allt som äter mygg!

Att jag överlevt vampyrer är nog för att jag är marinerad i vitlök, inifrån och ut...

Stängda dörrar

2009-06-24T10:08:00.004+02:00

I går låg det ett handskrivet kuvert innanför dörren när jag kom hem. Nyfiken blev jag, det är ju inte så ofta det inträffar nuförtiden. Försökte lista ut vem det kunde vara eftersom jag känner igen de flesta av minna vänners handstil. (Inte alla så klart, bara de som skickar brev och kort, jag är inte synsk som jag tidigare påtalat) Jag gick bet på den uppgiften men hoppades på en kul överraskning i alla fall.

Det fick jag.

Det var från ett jehovas vittne som beklagade sig över hur svårt det var att komma in i vår trappa och därför valde att skicka personliga brev i stället! Får man ljuga som jehovas? Förmodligen lika mycket som man får ljuga inom andra religiösa rörelser. Varför påstår jag att hon ljuger då? Jo, för i mitt hus är det inga problem att komma in Här drälller det emellanåt av allsköns folk som inte har här att göra, så det är inte det som är problemet. Dörrarna är av modell "saloon". Kan det vara så att dessa några av gud utvalda inte pallar att missionera från dörr till dörr på Möllan av ren och skär (inbillad) rädsla? Rädda för vem de ska möta? En muslim kanske? Någon med dreads ner till ändan? Jonkare? Sådana som jag?

Mig dödsdömde de när jag var femton. Justa metoder. Tur man inte var av bräckligare virke vid den åldern.

Men jag lever alltså fortfarande och i dag skriver man snälla små brev till mig där man är "övertygad om att jag kommer att uppleva fantastisk lycka och glädje om jag undersöker bibeln och själv upptäcker vilken skatt den egentligen är" De säger även att "lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov" Och om jag skulle behöva hjälp så står de till mitt förfogande. jag kan skicka in bifogad kupong, eller besöka dem på vissa tider, det är fri entré och ingen kollekt tas!
Med följde ett blad som säger "kan man få svar på livets stora frågor?" Bland annat svaras det på vad som händer när man dör. "bibelns svar; När man dör upphör man att existera. De döda vet ingenting alls. Eftersom de döda inte kan tänka eller känna något kan de inte skada eller hjälpa dem som lever" Låter helt ok i mina öron.
På frågan "Kan man träffa de döda igen?" så går det tydligen alldeles utmärkt för bibeln svarar: "De flesta som dött kommer att få liv igen. Jesus lovade att de som är i minnesgravarna skall....komma ut"

Bra då begriper jag varför man söker upp folk som man dömt till döden?!

Vad är meningen med livet? Svar "Vi får ett meningsfullare liv om vi låter bibeln påverka våra beslut" Häpp!
Det finns ett gammalt uttryck som säger något om fjällen som skall falla från ögonlocken, detta tolkar jag som att man kommer att se klart? Upplever det som fjällen ligger kvar på de flesta som säger sig ha sett ljuset.

Jag skulle ha kunnat skriva något mycket elakare, syrligare, grymmare och vassare om vad jag egentligen tycker om religiösa fjånar. Framför allt frireligiösa sekter, men jag tror jag spar min energi till något bättre.

Scientologer se upp!

Livet på en pinne

2009-06-21T14:12:00.003+02:00

Dagen innan midsommarafton ringer sällskapet och undrar om jag vet vad han står och tittar på?! Näe, säger jag som vanligt och undrar varför han tror att jag är synsk, för det är inte första gången. Men om han nu trodde det då hade han ju inte behövt ringa. Eller?
I vilket fall som så står han och tittar på en liten råkunge som inte kan flyga för den har skadat vingen. Jag vet att sällskapets näst högsta önskan är en egen råka. (Den högsta är en egen korp) Alltså vet jag också att jag kommer att tillbringa midsommar med en råka. Sällskapet är blödig, jag är blödig alltså kan det bara sluta på ett sätt.
Råkan får följa med hem.
I en gammal pilsnerlåda fick den åka taxi, det är det inte så många av hans sort som gjort. Jag gick och köpte kattmat. Den var hungrig. Tillräckligt stor för att kunna äta själv men tycker precis som fåglar i det där ungstadiet, mycket skönare att bli matad.
Stackaren har förmodligen brutit vingen när den skulle lära sig flyga, skadan har sedan läkt fel viket gör att när han väl försöker så slår han (den) kullerbyttor istället. Inte bra.
Inte bra att ha så stor fågel hemma heller.
Bajs överallt.
Ringer ett ornitologsällskap som endast rekommenderar döden.
Men va fan, det kan jag ju inte. Inte kan jag slänga ut på gräsmattan igen för att ge skatorna en ny chans till att hacka sönder den. Inte kan jag slå ihjäl den själv.
Helvete.
Dumma sällskap som alltid ska hitta kvaddade pippiar. Livet vore mycket enklare om han inte såg dem.
Vi har tidigare haft en alika, det var en rolig skit. Den gjorde mig halvt döv på ena örat.
Den här råkan är lite äldre, lite mer reserverad inte lika sällskaplig men vill ändå inte vara ensam. Så länge vi fanns i närheten så satt han mest på en pall i köket, sa inte mycket, bara om man kivades med den så kom det ett litet krra. Lämnade vi hemmet då blev det fart på den. Trist att vara ensam, måste se om det finns något kul att hitta på. I det läget är jag tacksam över att den inte kan flyga. Det räckte fullgott med vad den hade lyckats med i alla fall. Bajs överallt.
Vi inser att det här kommer inte att gå. Vem har en voljär? Vem vill ha en skadad råka? Ingen så vitt vi vet.
Men så bestämde vi oss för att ta en lång midsommardagspromenad och tänkte gå genom Folkets Park, där kom idén till att fråga Frank på terrariet om han hade plats. Jag kom nämligen ihåg att han har en liten innergård där jag sett en koltrast lägga ägg och trivas och tänkte att det kan ju vara stället för en sådan som Igor. Som tur är är Frank lika vekhjärtad som vi är så nu bor Igor i parken istället. Lämnade honom/henne för en stund sedan och hoppas på att det kommer att fungera.

Jag ska aldrig mer ta hand om skadade fåglar, hör ni det.
Aldrig.
Inte ens jag själv tror på det där.

Den blomstertid

2009-06-12T11:09:00.004+02:00

Han, den ohängde, gick ut sitt första gymnasieår i går.
Det gick väl bra förutom att han försökte smita från kören genom att dåna. Dålig stil, det har inte fått från mig?! Betygen blev hyfsade. Att det inte går bättre har inte med förmågan att göra snarare ovilja (ren och skär lathet) att göra.
Men vem är jag att gnälla. Jag vägrade att gå gymnasiet för jag fick inte gå den linje jag ville. Det är sant. Jag till och med ringde och skällde på rektorn. Den ohängde är som en sommarbris om man jämför med hans ömma moder i samma ålder. Orkanen har bedarrat med åren men nog är det stormvarning emellanåt och slutar blåsa, gör det aldrig.
När sonen (det blir så jobbigt att skriva "han den ohängde" varje gång) började på dagis (och nu måste jag upplysa alla läsare att detta som följer har inget med nostalgi att göra, möjligtvis att jag börjar bli till åren, men ni behöver inte plocka fram några näsdukar eller så) var bland det första han gjorde, en pistol av ett par duplobitar. Jag fann detta både komiskt och en smula, inte skrämmande, men väl förvånande. Inte så att grabben aldrig fått leka med pickadollor eller andra vapen. Men det fanns inte i leksakslådan och det var inga prylar som prioriterades, (Förmodligen därför hör jag "vän av ordning" viska) I morse när jag varit ute i regnet (iförd gummistövlar och försvarets regnkappa årgång -60) såg jag i skyltfönstret det ni ser på bilden. En liten godisfylld handgranat. Made in China. Säljs i en butik vars namn ska få den att verka amerikansk. I själva verket ägs den av araber och de flesta kunderna kommer från mellanöstern. Plastic fantastic i allt. Naturmaterial såsom bomull och trä göre sig icke besvär i ett av dessa plastens mekka.
Men jag blev upprörd på något vis. Gillar inte tanken på att man ska köpa små godiskulor förpackade i form av en handgranat. Oavsett var den är tillverkad. Många av de som handlar där är flyktingar, de köper massor med pistoler och liknande till sina ungar. Jag kan tycka att det är underligt men jag kan också någon stans förstå det. Det är väl inte märkligare än att vi som inte varit i krig på ett par hundra år måste tydligen tillfredställa oss genom att betala för att leka krig ett par timmar genom att skjuta färgpatroner på varandra
Eller rättare, jag fattar det inte. Betala för att leka krig?!
Varför blev jag upprörd, är det värre med en godishandgranat än en pistol gjord av ett par bitar duplo? På något vis tycker jag det utan att kunna klargöra exakt varför just nu. Men det kanske klarnar.
På tal om granater så fick sonen kallelse från pliktverket häromveckan. Han tittade på mig, log sitt bredaste leende och sa, glöm det mamma, glöm det. Så lätt blir du inte av med mig!

Jävla morsgris!

PussÅKram!

Bakom betongbunkern

2009-06-02T10:55:00.003+02:00

Har ni varit på baksidan av Ålens på Södergatan på senare tid?
Om inte, tycker jag att ni ska ta er dit.
Bostadskomplexet som man på nå'n konstig vänster lyckats klämma in på den gamla parkeringsplatsen är riktigt snyggt. Mina bilder kan inte göra någon rättvisa så därför ska ni gå dit och kolla själva. Ibland lyckas man riktigt bra med att stoppa in sprillans nytt bland det gamla. Ibland inte alls. Bunkern är lika ful som den alltid varit, undrar vad tusan man tänkte på när man smällde upp den. Att det skulle vara nytt, futuristiskt eller var det så enkelt som att det skulle påminna om en gråsosse? Var det senaste alternativet man var ute efter så lyckades man verkligen! Ålens har dock räddat fasaden (fadäsen) på framsidan med glas men varför gjorde man inget åt baksidan? Ännu större anledning nu när man fått snygg granne.

Oskadd

2009-06-01T19:15:00.005+02:00

Jycken på bilden har fått vara med om en del i sitt liv.
Först tror jag han blev köpt som leksak åt familjens barn. Det fungerade troligtvis hyfsat så länge han var liten och söt. Han är fortfarande liten och söt, har alltid varit, och kommer så att förbli. Som leksak blev han förmodligen tråkig därför försökte familjen sälja honom. Till vem som helst. De lyckas till slut sälja honom till en något försupen gammal krigsskadad jugge som har förälskat sig grymt i honom.
Problemet var att juggen bodde i industrilängan där vi hade vår dåvarande verkstad. Han bodde i en husvagn inne i längan. Förutom hans egen svets- och plåtverkstad så fanns det en svarvare, en målare, en skoterklubb också vi och vårt snickeri. Ja och en annan galen svetsare också som kom från något av arabländerna.(Hans landsmän hade ett och annat att säga om hans uppförande.) Han åt gladeligen gris och drack sprit så det stod hätliga till och gav så att säga fan i Allah.
Jag möttes en morgon av en strålande glad jugge som undrade om jag kunde gissa vad han gjort kvällen innen. Köpt hund sa jag. Va?! Hur kan du veta det? Så full och så förlskad som du var kunde kvällen bara sluta på ett sätt!
Hur som helst så var detta inte den bästa av miljöer för en liten rädd pekingese. Juggen försökte då ge den till målaren som redan hade två eller tre av samma sort. Det gick så där. Eller närmre bestämt inte mer än två dagar. Så där satt han snart igen, gråtmild med en hund i famnen. Han försökte sälja den till oss, till sonen, till alla som kom till firman. Inget napp. Då försökte han ge bort den. Lyckades ungefär lika bra.
Jag tog hem den stackarn ett par dagar för att han skulle slippa ifrån detta bullriga skitiga och dammiga ställe. Sa till juggen att han fick fan hitta ett nytt hem till efter helgen för den stackarn kunde ju inte bo sådär. Någonstans visste jag ju att han inte skulle hitta någon så jag sa att jag kunde prova med min mor, se om hon ville ha honom. Gratis.
Jag är inte dummare än att jag vet att det är mycket svårare att säga nej när man väl träffat den lille Loppan som vi döpte honom till. Men min mor sa nej, det går inte, klarar inte av det nu. Ok sa jag, jag letar vidare.
När ska du lämna tillbaks honom sa moren min.
På måndag, sa jag.
Söndag eftermiddag var min mor ägare till en hund!
Juggen blev både glad och ledsen. Loppan ville gärna bli klappad men han lade sig alltid en bit ifrån. Jättesnäll och jättekelen men höll sig alltid på avstånd. Själv tänkte jag att det är inte mycket hund kvar i den där räddharen. Det tog en månad sedan var han herre i huset. Fick inte kallas för Loppan utan nu var det Kompis som gällde. Själv tycke jag Loppan är betydligt roligare men nu är det ju inte jag som ska leva med honom så Kompis får väl gå an, då.
Tiden går, han lindar morsan runt hela tassen. Tror att alla andra finns till för hans skull. Som de flesta andra jyckar. Livet går sin gilla gång tills han en dag råkar möta en sibirisk Lajka som i pur förvåning över att det kom någon runt hörnet, försökte göra slarvsylta av honom.
Han blev ett öga fattigare och känner sig lite osäker på medelstora ljusa jyckar annars mår han efter omständigheterna bra. Han känner sig som en kung för nu pjattar ju alla med honom.
Undrar om han ska behöva vara med om fler omstörtande händelser i livet eller om det är nog nu?

Hot love

2009-05-22T13:29:00.003+02:00

I går försökte vi sätta eld på köket.
Vi lyckades nästan. Att smör brinner så bra var en överraskning. Tyckte att det luktade rätt gott ett tag.
Alltså, det ju inte riktigt meningen att det skulle bli så. Sällskapet hade tänkt smälta lite smör som han skulle pensla revbenen med. De vi skulle ha till middag, inte sina egna. Strax därefter får han för sig att han ska vänslas lite snabbt med undertecknad. Jag är ju sällan nödbedd gällande sådant, så jag är med på noterna. Sekunden efter förlösningen hör vi brandvarnarens piip piip piip och garvar och säger att det var ju timing! Vi trodde bara att det var ugnen som rök lite, det brukar den göra, så lite paff blev jag allt när sällskapet säger att det brinner i köket. På riktigt! Garvandes fick vi kämpa med flottigt sot en stund. Kastrullen kasserades.

Revbenen avåts så småningom.
Den brända knappen på fläkten är det enda som skvallrar om vad som hänt.
Själva så flinar vi mest när vi ser den.

Hunka hunka burning love...
med Elvis är ju den självklara låten till detta lilla intermezzo

PussÅKram!

Klassiker

2009-05-20T10:50:00.003+02:00

I går gjorde jag och den ohängde en klassiker. Vi gick till Esset och bytte in våra vällästa exemplar av Larson, Ernie, Nemi och Pondus mot andra vällästa exemplar. Som vi dock inte läst än. Alltså kan alla i familjen se fram emot (?) kö till toaletten.

På vägen dit såg vi detta inte alltför vackra exemplar av Volvo 240. Men rolig är den.

En annan klassiker kom i natt när jag vaknade av att åskan låg och rullade över staden. Jag har åskradar. Tycker att det är så mysigt att somna in till det dova mullrandet.

Senare på morgonen vaknade jag av att flugpolisen svirrade mellan husväggarna, en klassiker den också såväl som de första lärkorna.

Jag känner mig rätt nöjd med dagen så här långt.

Orolig

2009-05-19T09:31:00.005+02:00

Ibland blir jag rädd för min dator eller den som härskar i den, för det är uppenbarligen inte alltid jag som bestämmer. Lite orolig blev jag när den kl 9.24 visade ett dokument som var sparat 10.28 i dag. Undrar hur det går till. Rör jag mig helt plötsligt i ett annat tidsplan än er övriga. Är det det som händer efter en längre tids arbetslöshet. Man går upp i atomer. Flyter omkring i olika dimensioner samtidigt, gör något en timme framåt och talar om för mig att det är gjort en timma tidigare. Spooky. Men det ska samtidigt bli lite kul att se vad det var jag sparade?!

I helgen var det dags för en av de årliga höjdpunkterna i ankmatarlivet. Varför är man så dum att man hjälper till att göda de redan feta och fina ätochskitmaskinerna som ockuperar varenda ledig gräsplätt i den här staden? Varför? Det är ju korkat. Förmodligen för att de är bedårande när de är små. Gåsungar gör sig verkligen förtjänta av beteckningen huvudfotingar. Ser helt konstiga ut. Fast söta. Ännu sötare är ankungarna. Varje år. Sothönans punkungar är allt annat än gulliga men de har en viss charm de också. Tuffa mammor och pappor har de också. Vad du än gör, bråka aldrig med en sothöna, det kan sluta illa. Fråga gräsanden, grågåsen och måsen så får du höra. Det är många dunbollar just nu. Väldigt många. Stora blir de. Snabbt. Äter gör de och skiter gör de. Precis som de flesta andra. Den vitkindade gåsjävelen är till och med fridlyst! Egentligen så är jag inte arg på gåsarna, vad hade jag själv gjort om jag var en? Men jag kan lik förbaskat tycka att det är så tråkigt att det är gåsskit precis överallt. På vissa gräsmattor så tätt att du faktiskt inte kan sätta ner foten någonstan utan att trampa i det. Jag hoppas att gässen så att säga äter bort sig själva, för av vad jag kan se så betar de bort gräset fullständigt vilket gör att andra småväxter tar över och de verkar gässen inte äta. Så kanske håller de på med en form av moment 22. Hoppas kan man ju alltid.

Lite ledsamt är det i dag. Läste att Lennart Persson gått och dött. Kände inte honom personligen. Men vi hälsade alltid när vi sågs. Kommer verkligen att sakna hans entuiasmerande skrivande. Som "tur" är så har han skrivit så mycket att man kan lugnt börja om från början och ha att göra ett bra tag framöver. Men fattas kommer han att göra.

Ny marknad

2009-05-14T10:46:00.004+02:00

Inte visste jag att Findus slagit sig in på mitt område?!
Billiga är de också. 4 porträtt för en hundring.

I går skulle jag till Lund, tänkte ta bussen, glömde telefonen. Inser att jag missar bussen, ändrar mig till att ta tåget, byter väska så jag får plats med en bok, glömmer kameran. Typiskt mig. Jag ska inte ha väska! Att jag inte lär mig? Det jag inte får ner i fickorna kan jag lämna därhän. Basta! I går saknade jag verkligen min förtrogne för när jag kom till stationen missade jag precis ett tåg men det gjorde inte så mycket för det skulle gå ett nytt ca 12 minuter senare. Det stod redan på plats och jag tänkte gå ombord när jag fick se en fin råka sitta på ett staket ovanför en papperskorg. Den satt där och spanade. Kollade så att ingen kollade på honom. (Henne?) Tittade igen, hoppade sedan ner och satte sig på kanten av korgen. Bligade nervöst omkring och skred sedan till verket. I papperskorgen fanns en något för stor vit plastpåse som skulle samla upp skräpet. Korgen är lite för djup för att råkan ska våga hoppa ner. Så medan han sitter där och nervöst tittar sig omkring så börjar han sakta hala upp påsen. Bit för bit drar han upp och håller fast med klorna. Upp kom en tom mosbricka, den kastades genast på marken likaså den tomma drickabägaren och allt annat som inte gick att äta. Till slut fann han vad letat efter, pommes, stora fina pommes. Och precis som för alla andra som letar efter något så låg de längst ner. Han fick sitt eftertraktade byte och lämnade en grundligt tömd papperskorg efter sig.
Där stod jag utan kamera! Satan! Fast jag tror att det är kombinationen tåg till Lund som gör att jag på något vis glömmer att utrusta mig. Samma sak hände i helgen när vi skulle på fest (sjöslag?) i nämda stad. Riktigt hur det hänger ihop vet jag inte men 2 ggr inom loppet av 5 dagar borgar väl för någon form av ett statistiskt belagt underlag.

Men låt mig återgå till mina tvåbenta favoriter, tyvärr så ligger de bakom en massa nerskräpning. Alikor, prålkråkor och måsar tillsammans med råkorna är de värsta bovarna. Det går undan om de är ett par stycken och ser för jävligt ut efteråt. Ta en promenad längs gågatan en tidig morgon/förmiddag så begriper du vad jag menar. Men ändå måste jag beundra deras skicklighet. Däremot har jag inte sett dem rycka blommor ur planteringarna så det tror jag att vi andra tvåbeningar ligger bakom. Hade sedan gubbarna och gummorna som ska tömma papperskorgarna gett fan i att ta bort kantringarna till de runda korgarna så hade det inte sett ut som det gör. Men eftersom de är så klena och måste göra ett moment extra som deras frökenkroppar inte mäktar med så har de helt enkelt försnillat de där kantringarna. Vilket ju gör att nästa trupp får mer att göra. Kommunalarbetarlogik i sitt esse!

Öppning

2009-05-12T12:28:00.003+02:00

Var för ett tag sedan på stadens nya köptempel. Precis vid invigningen. Kanske inte så smart om man är funtad som jag är. Inte precis min stil att behöva fösas fram som ett kreatur bland alla andra. Jag är en ko som vill gå i egen takt dit jag vill när jag vill. Det gick inte. Att jag ändå utsatte mig och sällskapet för det här var för att annars vet jag med mig att jag inte kommer att komma dit förrän om 15 år. Titta på det och tycka att ser för jävligt ut. Så som Mobilia såg ut efter ett antal år. Sletet och trist. Alltså ville jag skåda bygget innan det förfaller. Sagt och gjort. Det var väl ganska storslaget, fräscht. Synd bara att innehållet i princip är det samma som på alla andra större köptempel. Nästan inget nytt under solen där inte, vilket då bekräftar min teori om att det var bra att jag gick dit nu för jag lär ju inte behöva ta mig dit fler gånger. Möjligtvis om om jag vill ha en häftig vy över infarten till Malmö när jag gympar. Men det gör jag ju inte. Dessutom har jag flera gym inom krypavstånd i fall lusten skulle bli oemotståndlig. Förvisso inte med svindlande utsikt, men ändå. Husen ni ser på bilden ligger mitt emot gymmet. Nästan ett halvt kvarter nybygge. Så snyggt. Inte de översta hörnbitarna kanske. De är nog häftiga invändigt, (ser ut som det är etagevåningar med egen terass,) utvändigt ser de bara konstiga ut. Men resten av kåken är kanonfin. Ovanligt snygg färgsättning dessutom. Eller rättare sagt det är nog själva valet av färger som fått mig att falla. Husen i sig är väl inga arkitektoniska underverk men de smälter in på ett jäkla snyggt sätt. Om man flyttar dit kan man roa sig med att titta på folk som sliter i sitt anletes svett, hela tiden kollande sig själva i spegeln, för varför ska man titta på något annat när man kan titta på sig själv? Så tyvärr ligger bygget lite fel för min smak. Antingen får man början på Lundavägen som utsikt eller nya köpcentrat och ingen av dem är trivsam eller vacker. Men byggnaden är som sagt snygg. Väl värd en titt. Köpcentrat kan ni hoppa över. Kolla då hellre in den gamla tårtbiten som ligger längst ut på Lundavägen mot utfarten, den håller på att renoveras och blir förmodligen en pärla när den är klar. Hoppas jag. Man vet ju trots allt aldrig med "bygherrar". En del av dem har inga hjärnor. Tyvärr.

PussÅKram

E du rent dum, eller?

2009-05-07T10:25:00.002+02:00

Om man, låt säga 1975, hade sagt till en Kockumsarbetare att; på 2000-talet skulle det inte finnas något varv, ingen kran, dessutom skulle det bo folk i hamnen så hade han (eller hon med för den delen) tittat på en som om man kom från yttre rymden. Därefter hade man fått en lång utläggning om hur korkad man var.
Ett skruvat hus som skulle bli högre än alla andra hus i staden?! Svaret hade varit givet att det var den som påstod en sådan befängdhet som var vriden. Skruvad. Dum i nöttan. Bengaloo.
Bara en fubbick skulle komma på tanken att anlägga en jättebunker i betong som man ska åka bräda på fyra hjul i. Dumheter!
Tiden rusar förbi och ibland så blir jag blind i själva skeendet.
Jag hade nog inte heller kunnat drömma om att staden skulle se ut som den gör i dag när jag var 15 år. Malmö var en ful stad och skulle så förbli. Det hade man fått lära sig sedan barnsben. Ful och full av "bombhål" Och någon bättring skulle troligtvis inte upplevas i min människoålder. Basta!
Länge, länge gick jag omkring och tyckte att Malmö var den fulaste platsen på jorden. Kom någon och påstod något annat hävdade jag genast att personen i fråga nog behövde glasögon eller byta de som fanns. Var de påstridiga så visade jag på alla fula hus på Lugnet, drog med dem till Caroli, pekade på alla fula efterträdare jag kunde hitta. Själv såg jag aldrig ens det som faktiskt var fint. Som är fint.
I dag (sedan många år faktiskt) ser jag på Malmö med andra ögon, inte så att jag blundar för det fula absolut inte, men jag tar till mig det som är vackert och bra. Caroli och Lugnet ger mig fortfarande ångest och kommer nog att göra det resten av livet. Men här och där i staden dyker det upp nya byggnader som är fantastiskt fina och jag blir hur glad som helst. Dessutom är staden full av befintliga jättevackra hus. Tänkte härmed försöka visa på detta lite mera hädanefter.
Dagens bild får väl rätt och slätt visa på den expansion i hamnen som fortfarande pågår, kriser till trots.

PussÅKram

Brännande

2009-04-17T14:29:00.004+02:00

Jag har gjort det igen!
Plockat etternällor och bränt mig satan jävlar.
8 timmar efteråt bultar det fortfarande.

Experterna säger att tricket är att, så kallat plocka dem medhårs. Hur fan plockar man något som har "taggar" som står rätt ut, medhårs. (Föreställ er själva med orakade ben i ett par nylonstrumpor, krusbärseffekten.) Experterna säger också att när de hamnat i vatten så bränns de inte längre. Möjligtvis kokande vatten och då bränner man sig lik förbannat. Ibland undrar jag om expertisen plockat vitplister istället för nässlor?

Men det är väl så att vill man ha guldkant på tillvaron så får man jobba för det. Det går ju bra att plocka vanliga nässlor, men de smakar ju som att kyssa sin syster i jämförelse med sin kusin etternässlan. Klorofyll i sin bästa form. Liten elak och naggande god. Lånade sällskapets arbetshandskar, för vanliga trädgårdsvantar duger inte, samt gick lös med sax och fick ihop en full kasse. Nu är de förvällda och jag vågar ta i dem utan skyddsutrustning. Ska bli till en paj och självklart till soppa. Har redan gjort en omgång soppa med frikadeller.
De flesta har inte ätit denna fantastiska nyttoväxt. Men om ni mot förmodan tar mod till er och ger er ut i djungeln ska jag guida er väg köket. (Tänk bara på att inte plocka nällor i vägrenar eller på soptippar)
Skölj och rensa nällorna i ett par omgångar vatten, är ni av den åsikten att lite skit rensar magen hoppa då över det momentet. Förväll dem hastigt. Ta bort de största stabbarna. Fräs lök och vitlök (förslagsvis nedmonterat till bitar i hyfsad storlek) in en klick smör. Tillsätt en lagoma mängd grönsaksbuljong. I med hackade nällor. Kok upp. Mixa till en för dig sjysst konsistens. Smaka av med salt och peppar. Vill du ha en mustig variant kan du "spä" den med vispgrädde. Själv vill jag ha den klar med frikadeller och eller ägghalvor.
Njut! Det är inte bara gott, det är nyttigt också. Och vips, där tappade hälften av läsekretsen intresset. Men jag lovar det finns nyttiga saker som är goda!
Faktiskt.
På allvar.
Tro mig.
PussÅKram

Premiär

2009-04-13T16:42:00.003+02:00

Nu har den värsta krutröken lagt sig. Vrålen dämpats betydligt. Blommorna i rabatten har fått extra förstärkning av ljusblått som om de inte vore blåa nog i sig själv. Öldoften börjar tunnas ut och alla vi andra kan snart få plats på våra stamhak igen. Sorlet och pimplandet startade vid lunchtid för att eskalera vid 16-tiden för att sedan avta till det som man hör nu, enstaka fyllevrål; Forza Malmeeeö!

Jodå, visst hade väl även jag velat vara med om premiärmatch på den nya arenan, men plånboken tillåter inga utsvävningar just nu. Det får bli lite senare på säsongen. Är mäkta nyfiken på hur den känns, den nya. Den gamla var för tråkig så det är ju inte en dag för tidigt med en riktig fotbollsarena. Den ännu äldre är ju för liten för herrallsvenskan men ack så charmig. På gamla IP sitter man så nära att man känner linimentdoften från spelarna och innan bytet till konstgräs, doften från gräsmattan. Så det är ingen dålig arena som Malmös damer har som sin egen.

Det finns en sak som går igen på alla fotbollsmatcher. Gnället. Det precis likadant om det är herrar eller damer som spelar. Om de är stora eller små. Alla matcher hemsöks alltid av någon missnöjd jäkel som aldrig är nöjd. Det spelar ingen roll att laget vann med 2 mål. Målen gjordes i så fall på fel sätt. Fattar inte hur man pallar vara så negativ och dessutom plåga sig själv på detta vis vecka ut och vecka in. Fast de kanske har piskor och spikklubbor i garderoben som de gärna vill att deras partner ska använda på dem? Vad vet jag, det är kanske ren avkoppling för en masochist att sitta på läktaren och ondgöra sig över precis allt?!

Själv har jag haft en egen hejarklack. På gamla stadion. Utan att kunna spela boll. Inte illa.

Nattlig utlösning

2009-04-06T11:16:00.007+02:00

Tidigt i morse vaknade jag av ett jäkla kablam!
Lät som om någon sprängde en container i Folkets Park. Det gjorde de inte. Någon gillade inte att en av krogarna hade stängt så denna försökte tydligen öppna dörren själv med hjälp av explosiva ämnen.
Kanske var det en prostest mot att krogarna kanske snart bara får ha öppet till tre.
Kanske har någon något otalt med ägaren.
Kanske var det bara en felriktad fyrverkipjäs (enligt ägaren som säger sig vara chockad och absolut inte kan förstå detta illdåd) kanske råkade någon bara tappa en handgranat, eller vad det nu var, på trappan när de gick förbi tjugo i fyra i morse.
Jag vet inte.
Det är märkligt många i den här staden och i landet i övrigt också för den delen, som får bilar och egendomar sprängda i småbitar. Folk får knivar i magen och ryggen de blir skjutna lite här och där, de blir kidnappade och misshandlade. Gemensamt för alla är de har ingen som helst jävla aning om varför detta drabbade just dem. Det är alltid ett misstag. Själva är de rena och oskyldiga som lamm inför påskslakten.
Det som bekymrar mig mest är min egen reaktion på det hela. Den är ganska ljum. Jaha nu är idioterna igång och förgör varandra igen. Fine by me. Ha ihjäl varandra och låt det gå undan!
För det är ju faktiskt så att de flesta kriminella är puckon, på riktigt, det är inte bara som de framställs på film. Det är korkade män (i de allra flesta fall, dock inte alltid, det finns korkade kriminella brudar också!) oftast utrustade med alldeles för stora egon och för mycket eller ibland för lite pengar. Plus lite vapen och allehanda sprängämnen. Tyvärr har de en benägenhet att vilja avlägsna sina fiender från planetens yta. Men först vill de gärna ha lite slantar, ibland mycket slantar. Därför spränger man lite först för att visa att man minsann menar allvar. Man skjuter någon i knäet eller rispar dem tillräckligt mycket med en kniv för att de ska förstå allvaret.
Men då uppenbaras detta faktum gång på gång att det är alltid fel snubbe man skjutit, fel kille man börjat strimla. Fel ägares ställe man lekte kemilektion med.
Allt enligt offren.
Vilket omedelbart får mig att tänka på påsken.
Oskyldiga lamm
Uppståndelse.
Om att kasta första stenen etc.
Och vips så var jag strax tillbaka på Möllevången igen!
Och nej, jag tänker inte flytta.
Och ja, jag får väl vara en oansvarig mor då.
Och nej, det där med att kasta första stenen har väl inte direkt någon påskanknytning det bara passade mina syften.

PussÅKram!

Ond bråd död

2009-03-27T15:59:00.003+01:00

önskar jag de som klonat in en vintergen i panflöjtspelande indianer.
Ännu mera död önskar jag dem som försett dem med högtalarutrustning.
Förr i tiden kunde man värja sig lite grann, i dag kommer man liksom inte undan.
Från att har varit en sju-åtta man är man i dag nere i två med bautahögtalare i stället.
Förr fanns de bara på sommaren.
I centrum av Malmö och om man hade otur, i centrum av Köpenhamn när man befann sig där.
Det kunde man ju överleva.
Men sedan började någon klona de här typerna.
Fort gick det. Helt plötsligt fanns det flöjtspelare i vart enda jävla gathörn.
I både Malmö och Köpenhamn samtidigt!
Men de fanns där som sagt bara på sommaren. På vintern var man fredad.
Ända tills för ett par år sedan när någon klonade dem med en ishavstorsk eller fan vet vad.
Nu tål de vinterkyla också. Fan!
Det borde vara skottpengar på den som ligger bakom detta massiva försök att fördärva all form av bra låtar genom att låta dem gå genom ett panflöjtsfilter!
Några av dem har till och med med sig några utklädda tomtar som dansar regndans eller vad det nu kan vara.
Jag hade fan skämts om jag var indian och såg detta.
I helvetet sitter de sida vid sida med sitarspelarna som bakom sig har en skön samling säckpipeblåsare som gör sitt bästa för att överrösta den ylande pedalsteelguitaren.
Längst in i ett hörn sitter jag med en banjo och gråter!

Allsmäktiga

2009-03-19T08:51:00.004+01:00

Påven inte så poppis stod det på löpet i dag.
Nähä?!

Ursäkta mig men hur fan kan man vara katolik?

Jag kan begripa att det är en religion som tilltalar män.
Du kan göra vad fan som helst och komma undan med några fader vår.
Men kvinnorna, vad tänker de på?
Fast jag undrar ju alltid vad religiösa tänker på?!
Men just katoliker upplever jag som så in i bomben skenheliga.

Så låter man sig styras av män i pråliga kläder som förväntas leva i celibat.
Det vet vi ju hur det går.
Man knullar småpojkar och fördömer nioåriga flickor som gjort abort för att man blivit med barn för ens styvfar inte kunde hålla snorren i styr.
I båda fallen handlar det om BARN!

De står där i sina snygga dräkter och säger ingenting när en av biskoparna på fullt allvar menar att man inte gasade ihjäl judar under andra världskriget. I alla fall inte såå många som historien säger. Kanske några men det var nog mest av misstag?! Eller vad menar gubbjävulen?

Häromdagen var han med den mest fåniga mössan av alla i Afrika. (allas vår vagga som det ser ut, utom för en del förstås. Inte en chans att man som vit kristen på något vis skulle kunna härstamma därifrån. Över min döda kropp eller helst över en svart mans döda kropp)
Lillguden påstod i vilket fall som att "kondomutdelning (och då självklart all form av bruk av kondom oavsett var du fått den i från) förvärrar aids och HIV-problemet"
Häpp.
"Lösningen ligger i ett andligt och mänskligt uppvaknande"
Dubbelhäpp!
"Vänskap med dem som lider" ska visst också hjälpa enligt tidigare talare.
Trippelhäpp!!!

Några har börjat ha ihjäl oskyldig på Irland, gissa vem?

Hur lång tid tror ni det tar tills ingen säger något mer?

Tills det är alldeles tyst och allt fortgår som vanligt?

Under tiden ser katolikerna till att befolka världen med fler katoliker...

Upphittat

2009-03-11T15:49:00.007+01:00

Hah, de här godingarna hittade jag i mina gömmor!

Är det så att man inte vill en sådan så kan man ju alltid prova med;

eller du blir kanske rent av sugen på;

Detta ställe var en guldgruva, det har blivit lite bättre i dag men fortfarande
dyker det upp lite galenskaper då och då. Till min oförställda glädje!

Förvirring

2009-03-06T16:01:00.007+01:00

I dag på min vandring genom ett välkänt köptempel fann jag detta:

Som den Popocornqueen jag är så blev jag såklart omåttligt nyfiken. Kan man gå upp mitt i natten för att göra en stor bunke med dessa godsaker så är man förmodligen inte riktigt rätt hopskruvad. Fast det har jag aldrig påstått. Jag har kamrater som har undangömda svartbrända förvridna vrak till kastruller som de använder till att poppa i. Själv har jag använt samma kastrull i 25 år och det kan man fan inte se. Men så vet jag ju hur man gör. Har man poppat i så många år så blir det lite erfarenhet. Så det är jag bra på, som sagt. Alltså blir jag väldigt nyfiken på vad detta kan vara. Är det en tång? Är det en stång? Är det en tång på en stång? Lådan bakom innehöll omslagspapper, vanliga trådsilar på skaft samt det ni ser på bilden nedan. Jag kan inte på något vis påstå att jag känner mig tillfredställd. Jag får helt enkelt inte ihop det. Pappret vet jag vad man har till så det kan vi stryka från listan. Men silen längst ut på skaftet? Är det för någon som är rädd för innehållet i kastrullen och måste hålla sig på behörigt avstånd? Modern form av kollekthåv? Styv fjärilshåv? Jag kan komma på mycket men inget som har med popcorn att göra. Alltså återstår den sista mojängen. Kan någon stilla min undran? Jag kommer att grubbla mig fördärvad om ingen kommer med en bra förklaring. Det kommer att bli många sömlösa nätter framöver...

Skrämd

2009-03-04T16:08:00.005+01:00

blir man när man förpassas till ställen som ska hjälpa en att få ett jobb eftersom man ju uppenbarligen inte klarar det själv. Inte så mycket av stället i sig. De gör nog så gott de kan. Men att AF inte har någon form av kvalitetskontroll på vem de skickar iväg för dyra pengar är sorgligt. Vet inte riktigt vad jag skall tro när jag möts av folk som gladeligen går omkring med usbminnet runt halsen som vilka läsglasögon eller mobiltelefoner som helst och tycker att de är helcoola. Folk som kommer så tidigt de kan för att kunna sätta sig i ett hörn och lägga patiens på datorn utan att någon kan se dem. Tror de. Människor som inte klarar av att ta in två meningar efter varandra utan minst en paus på 5 minuter. Och när de väl tagit till sig mening två så har de glömt ettan. Typer som är totalt ointresserade av vad som sägs och görs för de ska pensioneras inom ett till två år. De där som bara vill vara arbetslösa på sina egna villkor och som faktiskt inte fattar att de snart är ute ur systemet. Några som pratar så usel svenska att du faktiskt inte begriper vad de säger hur gärna du än vill.
Så ser mina vardagar ut för tillfället. Förhoppningsvis är jag snart därifrån då jag deklarerat vad jag anser om min omgivning. Berättade att jag inte har behov av något vuxendagis där vi ska klippa och klistra våra nya cv.
I 3 (tre) veckor ska vi knöla med detta?! Jag blir helt matt men som jag skrivit, efter att ha förstått hur en hel del av typerna där är, så vete fan om det räcker med 3 veckor för dem att få till två rader om sig själv på ett vitt papper. Sorry men jag har jävligt svårt för dumhet. Idioter fixar jag, men folk som gör sig dummare än vad de är klarar jag knappt av. Inga längre stunder i alla fall. Människor som beter sig som om de var omyndigförklarade i stället för att agera vuxet och på egen hand får mig att bli väldigt trött.
Nu finns där en hel del bra folk också. Så klart. Men det är ju inte dem jag har problem med.
Hjälp mig med ett jobb! Jag kan nästan allt, om inte, så kan jag alltid låtsas. Eller lära mig.
Man behöver dessutom inte betala så mycket för mig just nu. Det är rea på sådana som jag.
Så passa på! Alla ni som undrar hur i hela fridens da'r jag kan vara utan jobb, jag som vore en tillgång för vilket företag som helst (era ord), håll era öron och ögon öppna åt mig!

Hasardspel

2009-03-03T08:00:00.005+01:00

är inte bra.
Riktigt illa är det när man kan sitta vid köksbordet och stuka ringtån när man spelar yatzy. Där sitter jag i godan ro med en kopp kaffe och sällskapet som min ständige utmanare i detta enkla men beroendeframkallande spel. Tärningarna är som vanligt. Förbundna med djävulen. Vet inte om det är elefanten som fick sätta livet till eller den onde kinesen som tillverkade dem som ligger bakom. Men något djävulskap är det. Normalt sett är det bara tärningarna som bråkar genom att göra som de vill och inte som jag tänkt. Men nu har det gått så långt att fysiska åkommor uppstår utan någon som helst anledning. Helt plötligt känner jag hur det hugger till i höger fot. Det gör ont men jag tolkar det mest som att jag vilat på tårna i fel vinkel. Bryr mig inte. Tänker att det släpper efter ett tag. Tji den. Det gjorde bara mer ont. Kollar in foten lite närmre och upptäcker att ena tån är alldeles blå och öm. Jag har en timma tidigare legat i badet och då var den minsann som vanligt. Vaknade i natt av att jag trasslat in foten i lakanet och det gjorde ont så jag nästan tappade andan. Som tur är går det alldeles utmärkt att gå och stå, ändå.
Men hur kan man stuka en tå genom att sitta still?
Om nu de onda krafterna är inblandade så undrar jag vad de vill säga? Sluta genast upp med att spela sällskapspel med oss. Vi är tärningar av hög klass och kräver lite pengar på bordet. Vi är värda mer än än ett par parti yatzy. (Ett par? Flera hundra snarare) Men om det nu verkligen är så att de vill straffa oss användare så borde de ju börja med sällskapet för han har ju faktiskt hotat med hammaren ett par gånger. Att de fortfarande finns är helt och hållet min förtjänst! Tror ni jag vinner för det?!

Längtan

2009-02-24T17:35:00.005+01:00

Grannens katter tvärs över gatan sitter och tittar längtansfullt mot måsarna som kalasar på vårt fönsterbräde. Jag riktigt ser hur det kliar i klorna på dem. De kråmar sig, följer fåglarna med blicken som om det vore en avgörande boll i en 5-setare. Förmodligen för de någon slags dialog om vad de skulle göra med de där flygfäna om de bara fick möjligheten. Måsarna å sin sida är fullständigt omedvetna om att det sitter några filurer med mordiska tankar och spanar in dem. De kalasar på kanterna från en gammal Camembert, ni vet när de blivit gråa och droppar ammoniak. Det är mumma för en mås vill jag lova. Det satt en skrattis och blängde på mig. De är ganska så skygga och sätter sig inte gärna om man står bakom rutan och kollar in dem. Den här han (hon?) flyttar sig så att han inte kan se mig, så var det problemet löst! Om han inte ser mig så finns jag inte.

Jag kallar alla fåglar som jag inte kan könsbestämma som honor för han.
Alla datorer är också han. Har inte lärt mig hur man könsbestämmer dem än.
Bilar är både och, cyklar likaså.

Idrott och politik

2009-02-23T13:42:00.004+01:00

Så är det igång. Igen.
Debatten om idrott och politik, hur det hör ihop eller inte.
Det är ju uppenbarligen så att det är bara då och då som det hör ihop.
Inte alltid. Just nu gäller det en tennismatch som många vill sätta stopp för.
Detta är arrangören grymt medveten om. Alltså säger de, spela, men vi släpper inte in någon publik. Då får alla idrottsinstanser spel och kräver att matchen måste så klart spelas inför publik.
Stockholm säger; vi tar den.
Bra, säger jag, var så goda. Ta matchen. Slit den med hälsan. Så sparar vi ett par miljoner i omkostnad på att vi inte behöver hårdbevaka ytterligare ett förbrödringsevenemang. (Sporten föder ädla känslor,bla bla bla, ni vet) Det räcker så gott med alla stolpskott som det skall hållas reda på inför de flesta allsvenska matcherna.
Jag kan förstå att man vill stoppa matchen. Jag kan också förstå de som spelar att de vill genomföra den. Varför skall någon enskild person behöva klä skott för vad landets regering håller på med? I så fall ska vi alla ställas ansvariga för allt vad vår egen regering hittar på. Alltid.
Så måste det ju bli, eller hur.
Jag tycker inte att Israel gör rätt i sin krigföring mot palestinier men jag kan fan inte beskylla varenda Israelit för detta. Än mindre en enskild jude i Malmö. Ändå är det just vad som sker.
Jag hade personligen förmodligen blivit vansinnig om någon hade kommit och kört bort mig från stället där jag bott hela mitt liv och min släkt sedan lång tid tillbaka. Flytta på er för nu ska de här bo här i stället. De bodde här för jättejättelänge sedan och nu har omvärlden varit så taskiga mot dem att de måste få flytta tillbaka! Själv hade jag gått i taket. Du med tror jag. (När ska aboriginierna få tillbaka Australien? Indianerna nord- och sydamerika? Samerna sitt? Etc etc. Jag bara undrar)
I vilket fall som så får jag flytta, mot min vilja. Har inget val. Hittar någon annan stans att bo, inte så långt mitt tidigare hem. Där får jag bo. Ett tag. Till nybyggarna tycker att, du får flytta, för där skall vi bo. Också. Vi tänker bygga en mur här, jaså du har din åker på andra sidan. Synd om dig, är vi på gott humör släpper vi kanske igenom dig. Då och då.
Mycket förenklat och hårdraget.
Å andra sidan förstår jag att nybyggarna är livrädda för de på andra sidan muren. Framför allt som det ofta hörs bud på att de borde utplånas från jordens yta helt och hållet.
Många vill ha fred, lugn och ro. På båda sidor. De allra flesta skulle jag tro. Men, det konstiga är att de som vill ligga i luven på varandra är de med mest makt över folket. Skumt.
Läget Palestina-Israel känns som ett Catch 22.
Tyvärr.
Nu vet jag att en del av er blir så in i bänken förbannade på mig för att jag tycker som jag gör. Att jag är en riktig fegis som inte tar ställning för den ena eller den andra. Det gör jag ju fast inte med förbundna ögon. Konflikten är så komplex så att jag ibland känner att enda lösningen vore en fet atombomb som ställde till det så pass att ingen kunde leva där på bra länge, utan fick hitta andra lösningar. Ingen bra idé. Jag vet. Men jag har faktiskt inga bra idéer om hur man löser detta gigantiska problem när så många uppenbarligen inte vill lösa det.
Däremot skiljer jag mig från många i det att jag har jävligt svårt för att anklaga enskilda personer eller grupper av människor här i Malmö eller någon annan stans för att på något vis vara skyldiga till vad Israel håller på med. Eller Palestina.

PussÅKram

Inte lätt

2009-02-21T11:54:00.004+01:00

att stava rätt.
Inte ens vi som är infödda fixar det alla gånger. Men gällande skylten ovan så hade jag nästan önskat att de bett en inföding göra en korrekturläsning innan de beställde. Den är så full av fel att jag inte såg alla första gången jag läste. Men å andra sidan hade jag inte fått något att garva åt om det hade blivit rätt från början...

Cripy, är det möjligen en hel halvgrillad kykcling?

Varför

2009-02-19T14:58:00.002+01:00

köar folk rakt ut från bankomater? I stället för att köa längs med väggen? Blir det mer oordning i ledet? Tar det längre tid? Eller gillar alla som tar ut pengar att helt enkelt vara i vägen?

Varför frågar grabben som bara har en sak att betala endast den som står längst fram om han får gå före? Inte oss andra som ju uppenbarligen var före honom, vi också? Varför blir han sedan sur när vi andra protesterar?

Varför parkerar somliga alltid i svängen? Är det för att parkeringsbolaget inte vågar säga till? Somliga vissa har har liksom hela rundpallen som sin egna lilla privata parkeringsruta. Utan hänsyn till andras framkomst. Såklart. Det är allt ifrån gipsade Toyotor från 80-talet till sprillans nya Mercor. Men alltid samma.

Varför gasar man för fullt vid övergångsstället när hela jävla stolpen är röd? Varför har man dessutom ett litet barn utan bälte i framsätet?

Varför går män och pojkar och tar upp hela jävla trottoaren utan att vika undan en tum? Jag menar, jag kan faktiskt inte bli mindre än jag är! Eller är det jag som är dum i huvudet och inte fattar att jag skall kliva ut i gatan och visa hänsyn till dessa typer? Samma män som aldrig skulle hålla upp en dörr för sig men samtidigt påstår att de är väluppfostrade och att de aldrig skulle behandla en kvinna som mindre värd. Pytt! Numera vältrar jag fram som en pansarvagn. Ve den som inte viker undan i det gänget. Och stackars den som måste ge upp sin manlighet och vika undan för mig. Aj aj. Fast först måste han ju skälla ut mig. Ja ja.

Varför är det vanligast att huckledamer och gamla gubbar i keps struntar i att du har företräde?

Varför talar man om för sina barn att man inte ska cykla på trottoaren samtidigt som man själv gör det?

Varför struntar gubben i halalslakteriet i mig så länge att jag nästan går därifrån? Det är bara jag och han. Det finns ingen man han kan låta gå före, ingen dam som talar hans tungomål heller. Hon är ju trots allt mer värd som kund än jag. Men bara om jag är där annars är hon inte heller mycket värd.

Varför fattar inte snubbarna från Scientologirörelsen att jag inte vill göra deras jävla stresstest. Varför fattar de inte vad nej tack betyder? Är det borttaget ur deras språk? Senast motivationen var ; jamen vi är i Sverige och det är gratis! Jag vet inte riktigt hur jag skulla tolka det? Borde jag som svensk nappa på erbjudandet för att det var gratis? Får man betala i alla andra länder? Jag vill oavsett inte, jag ger mig fan på att de kan få ett lik att vara stressat. I alla fall tillräckligt för att få ett erbjudande om gå med i deras organisation och försörja dem ett tag till. Även om de uttrycker det lite annorlunda.

Varför kastar man sten på bussar och hindrar brandbilar och ambulanser från att komma fram? (Detta har skett många gånger innan några dumma snutjävlar uttalade sig i mindre väl valda ordalag) Vad säger man när man själv behöver hjälp men kanske inte får det i tid pga andras (och kanske ens egen) dumhet Oj, det var ju inte meningen att det skulle drabba mig?!

Varför är jag så sur då?

Förmodligen en kombo av kyla, slask, idiotförklaring, ont om pengar samt att den förbannade lilla MiniMacen vägar att gå igång från startskivan!

PussÅKram

Petimäter

2009-02-18T12:06:00.004+01:00

är jag, det vet jag.
Alltså ser jag det som en form av humor när man använder ett så kallat horrortypsnitt när man vill sälja godis i paradiset. Försöker man skrämma folk till att köpa godis, eller...?

Kom och hämta mig!

2009-02-17T11:43:00.004+01:00

Tyvärr har de lagt ner så jag har inte kunnat testa den bärbara servicen.

Verkar jobbigt

2009-02-16T12:04:00.002+01:00

Ett erbjudande jag gärna avstår i från.
Nöjer mig med de hål jag har som dessutom inte krävt 10 örhängen.

Härtlöst

2009-02-14T14:53:00.003+01:00

I dag är det köpmännens dag. Det är det väl i och för sig alltid men ännu mer i dag. Tänk om vi kunde visa varandra kärlek respekt och ömhet utan att uppmanas till att göra det på kommando? Fars dag, mors dag, alla hjärtans dag, kanelbullens dag. Alla dessa j-kla dagar som handeln hittat på och som folk köper med hull och hår.
Här är en som också vill vara med.

Pussåkram på er!

Healing

2009-02-11T20:35:00.006+01:00

Såg dessa två på en stolpe vid Södervärn i dag när jag varit och handlat.

Klassisk svenska massage.
Hmmm.
Fra 150 Skr. Låter svenskt.

Har du inte tid att gå till salongen och få massage?
Inga problem, jag kommer till dig.

Första gången jag ser sådana erbjudanden på fliklappar. Brukar mest handla om bortsprugna husdjur och förr i tiden kunde man hitta lediga lägenheter på samma vis.

Känns som det var ett annat århundrade. Och det var det ju. I det århundradet såg gatflickor faktiskt ut som de gjorde i skämtteckningar. Jag minns att jag som liten tös promenerade med min far längs en av stadens så kallade paradgator. Paradgata i både den ena och den andra bemärkelsen. Plötsligt får jag syn på tre galanta damer. Blonderade, sminkade till max, kortkorta kjolar, något längre än deras skärp var breda, samt kasslerhossor (nätstrumpor) och skyhöga sylvassa klackar på skorna. Jag som håller min far i handen kollar storögt och frågar om det var så'na där. Det fick ju min far tillstå att det var. Så'na där alltså.

Slutet av detta inlägg har inget att göra med början. Bara så ni vet. Det är i så fall er egen fantasi som satts i rullning.

Själv funderar jag på om jag skulle prova lite hemmassage?! Klassisk svensk. Bara för att stilla nyfikenheten alltså. Kolla om det är värt pengarna.

Samma fast inte

2009-02-10T12:42:00.002+01:00

Blir så trött på alla dessa olika formulär som ska fyllas i till höger och vänster.
Vare sig du söker jobb eller ska köpa något eller bara vill anmäla ditt intresse så ska du fylla i en massa.
Som jag önskar att det fanns ett standardsystem för formulär på nätet.
Så många svordomar mindre det hade blivit för min del.
J-kligt många svordomar mindre totalt sett på hela befolkningen!
Vissa bostadsdresser (som min) går inte att fylla i korrekt överallt.
Postnummer, telefonnummer och födelsenummer ska fyllas i på så många olika sätt att jag ibland vill ge upp.
Somliga kräver ett hemtelefonnummer för att du överhuvudtaget ska ha en chans. Nu råkar jag ha det men fler och fler avskaffar det, de kan glömma att gå vidare, det är en obligatorisk uppgift som ska fyllas i. Visst du kan snickra ihop ett nummer som inte finns eller riskera att det går till någon främmande individ som fattar noll när de eventuellt blir uppringda.
Allt för många gånger försvinner alla dina fakta i samma ögonblick som du är klar.
Schwoosch ut i cyberrymden. Försök hitta det igen. Never ever gonna happen in this living life. (eller hur man nu skulle säga det)
På tok för få tillåter dig att lägga till ett löst cv och om de skulle råka göra det så måste det vara ett Worddokument!? Det finns något som heter pdf! Kan läsas av betydligt fler än Wordanvändare.
Sällskapets inkomstkälla går i konken på torsdag så nu sitter det en till och svär över formulär och taskiga webbsidor.

Darwin

2009-02-10T00:21:00.002+01:00

Häromdagen mötte jag en kvinna med barnvagn.
Inget konstigt med det.
Hon hade en reflex på sin jacka i form av ett stort vitt kors.
Det sade något om henne.
Själv har jag en apa.
Det säger något om mig.
Tror inte att hon såg min och även om hon gjorde det är jag inte säker på att hon tyckte att det var lika roligt som jag tyckte.
Humor på hög nivå!

Botox

2009-02-09T15:53:00.003+01:00

är ett intressant ämne.
Jag har precis fått min första kur.
Mellan brösten.
Det blev nästan bra.
Svettas bara lite.
Får ge det lite tid.
Enligt läkaren som gav mig behandlingen så är det ett lukrativt område. (Inte det området mellan mina bröst!!)
Han berättade att det fanns tandläkare, veterinärer(!) och en hel drös andra som gärna bjuder på en injektion, till rätt pris alltså.
Tyvärr för min del så har han blivit erbjuden ett jobb som innebär bättre lön och kortare arbetstid så honom lär jag väl inte se igen. Trist, när jag äntligen lyckats komma till. Det har bara tagit en 4-5 år. Jag har liksom inte råd att kurera mig hos privatläkare utanför försäkringssystemet.

Blod är tjockare än vatten

2009-01-22T18:24:00.005+01:00

I dag har jag varit på konsthallen, var tvungen att kolla in ett par objekt en sista gång. Där finns ett rum med två vajerupphängda vattenkar, två strålkastare, två högtalare och två shakers. Vattnets rörelsemönster styrs av insamlade meteorologiska data över de senaste svåra stormarna i Europa. Det är superhäftigt om man stannar mer än 30 sekunder. Man måste ge det en chans, och sedan är man fast. Ljudet och rörelserna i karen blir till slut hypnotiska och ger en känsla av att man bara vill ha mer. När jag var där inne för andra gången i dag kom det in ett par grabbar som förmodligen hade intagit någon form att illegala substanser. De slog sig ner på golvet och bara satt där. Det enda som störde deras bild var nog jag, för jag hade ingen lust att gå. Inte förrän en himla massa ungar i "jagskasnartbörjaskolan" storlek stormade in. Då bröts förtrollningen. Förhoppningsvis blev barnen lika imponerade som jag. Innan jag gick fick jag en bassning för att jag hade fotograferat. Ajabaja, så får man inte göra. Jag kunde bara inte låta bli. Jag ville helt enkelt ha ett minne och det kunde inte utställningskatalogen ge mig.

För att sona mina synder så jag kunde leva i harmoni resten av dagen gick jag till blodcentralen. Där tog det fem minuter och trettiosex sekunder att tappa de där 4,5 dl som de vill ha. Tyvärr kan man inte gå och lämna blod varje gång man så kallat syndat, för då skulle man snart behöva en transfusion och då kan man ju lika gärna låta bli att ge blod. För sluta synda lär man (jag) inte göra. Problematiken i det där ligger egentligen i att vi har så olika definition av vad som är synd eller inte. Jag är fullblodsateist och har lite andra referensramar än "di religöse"

Alla som kan borde ge blod. Det är bara att tänka tanken att det kan vara man själv eller någon som står en nära som kan behöva ett par påsar när man minst anar det. Olyckor rår vi liksom inte över. Så bege dig till närmsta blodcentral och anmäl dig! Få tummen ur den berömda bakdelen. Du behöver inte ge mer än max 3-4 ggr om året. Det har du tid med. Du vet bara inte om det.

Mör

2009-01-20T12:06:00.003+01:00

I dag är jag mör. Har ont i nyporna och är helt slut i ryggen. Träningsvärk.
Nej, jag har inte börjat på gym (det skulle nog behövas) jag har maratonstädat! Tror fan att det känns, jag höll på i 12 (tolv) timmar! Det värsta är att jag inte lyckats göra allt ändå?! Detta säger något om min effektivitet kontra hur stökigt mitt hem måste varit innan "tornadon" Trixie drog fram!? Inte tusan har jag dammat av böckerna eller tavelramarna. Pryttelhyllan i vardagsrummet bevärdigade jag knappt med en blick. Jag väntade i och för sig till det var mörkt och då ser man ju inte så mycket av dammet. I dag blundar jag. Hur kan man då få träningsvärk av att städa undrar säkert vän av ordning? Tja, det är ganska mögit bakom spisen som dessutom är en jäkla pjäs att flytta på. Putsa fönster kräver sin kvinna det också, för att inte tala om rensningen under badkaret. Jag undrar vem tusan det är som suttit och käkat choklad av ett känt märke därinne och slängt pappret under karet?! Tennisbollen och studsebollen fattar jag. Likaså kammarna och alla "provpåsar med schampo/duschtvål. (Är det någon som är intresserad så har jag en diger samling som jag kan skänka. "Bra att ha på resan" Som inte legat under karet alltså!!) En del oidentifierbart. Jag var ordentligt utrustad med dykardräkt, överdragskläder och skyddshjälm. Man vet ju aldrig? Vem som bor där? Jag har aldrig varit rädd för monster under sängen eller spöken i garderoben men under badkaret kan jag inte vara riktigt säker. Förmodligen blev, detta vad det nu kan vara för något, skrämd när jag började rycka i fronten till karet och försvann in i ett mörkare hörn än vanligt. Jag såg alltså ingen men jag kände doften. Inte så att det luktar peach-melba nu, men lite fräschare än innan i alla fall. Undrar om det uppskattas? Kanske har jag förklaringen till chokladpappret? Det är ett godismonster? För inte äter den jäkeln spindlar. Vilka nät där var. Och så många!
Har nog aldrig haft så mycket spindelnät som det senaste året. Plockar dem efterhand men de tillverkas i samma takt som jag tar bort dem. Spindlarna i sig är en tanig oansenlig sort som flyttade in för två år sedan men de spinner nät precis överallt. I går hittade jag ett heldammigt i taket i badrummet och tänkte att det rycker jag, ända till jag såg att det var bebott. Dessa spindlar lever tydligen av damm för jag ser aldrig någon annan fångst. Inte ens de förhatliga små fruktflugorna fastnade i deras nät. Jag ger mig den på att sitter jag still tillräckligt länge så spinner de ett nät från mig med och då pratar vi minuter, inte timmar.
Tunnan är återlämnad till husse och matte. Det är alltid lika skönt även om det är förenat med en viss saknad. Saknar ivern när det är något på gång, hennes glädje över att gilla mig, promenaderna och rastningarna tillsammans med andra hundar eller ensamma i backarna. Jag saknar inte sena kvällspromenaden i hällregn och blåst. Inte heller de bedjande ögonen som följer mig från det jag påbörjar tillagningen av en måltid till den är uppäten. Jag saknar inte tycka synd om mig suckarna eller det är såå jäkla synd om just mig gnällandet. Jag är gärna utan halva det grustag som släpats in genom dörren varje gång man varit ute.
Nu ska jag sätta upp lite grejor på vinden. Lyckades sortera bort en del till förmån för lite fria ytor. Som jag förvisso vet kommer att vara fyllda innan lunch i morgon. Jag känner mig och mina löss.
Kom just på att träningsvärken faktiskt inte alls kommer från städningen! Den härstammar från helgens slipande och oljande av mina soffbord. Har man stått med en stor burra ett par timmar blir man öm i nävarna. Tre bord med benställning befriades från sin gamla fula vitpigmeneterade olja och beströks med ny neutral och blev så jäkla granna! Vitoljad ek är inte min melodi, snyggt precis när det är gjort men åldras oerhört fult, enligt mig.
Kan tillägga att jag stängt in den ohängde på hans (sitt?) rum, han blir utsläppt när han sanerat klart. Det kan nog ta ett par veckor...

Tunna

2009-01-15T11:37:00.009+01:00

Vad är det där för något?
Det är en hund.
Nä? Du skojar.
Nej, jag skojar inte, den pälsklädda tunnan har flytta in på ett par dar.
Förr gick hon under benämningen ryamattan på fyra ben, det var på den tiden hon var snygg. Det kan man inte påstå i dag. Till hälften hemmatrimmad till hälften vildväxt. Hemmatrimmad med godis är hon också. Jag får stränga förhållningsorder om att inte ge henne mer än si och så. Inga problem eftersom jycken inte äter medföljande mat. Dessutom får hon springa sig trött 2 ggr om dagen när hon är här. Tänk om husse och matte kunde hålla sig till sina egna förhållningregler? Då hade vi haft en dam i sina bästa år i bra skick. Men hon är lika charmig/ocharmig som tidigare. Lika skitig. Lika glad i att hjälpa råttorna på gården att göra större ingångar till deras bo. Och jag verkar fortfarande ligga på topp 5 listan.
I går gjorde vi stora rundan i parken i en dimma som var så tät att jag undrade om jag skulle våga släppa henne? Hon får nämligen spel om hon inte kan se mig och kan rusa blint åt vilket håll som helst. Hon har luktsinne men det tycks fungera väldigt selektivt. Hon har ögon men hon verkar inte använda dem mer än för att tigga vid matbordet. Hon har vissa likheter med Lucky Luke, precis som han så drar hon snabbare än sin egen skugga, som hon dessutom är rädd för.

Det är inte ofta man kan se alikor på vattnet men nu när isen ligger så kanar de omkring precis som måsarna, ånkorna, sothönsen och för att inte tala om rörhönorna. Sällan har jag sett något så avigt som en rörhöna på is. Med de pladuskor till fötter de har så bjuder de upp till ett lustigt skådespel. Det är inte lätt att hålla balansen på hårt vatten när man är pippi. Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder eftersom jag var tvungen att hålla reda på ryamattan samtidigt som jag skulle försöka fotografera något som nätt och jämnt syntes.

Uppdrag slutfört!

2009-01-13T12:57:00.004+01:00

Det gick, men ett tag var jag på väg att slå sönder något. När jag blev utloggad på grund av inaktivitet brast något. Jag hade nämligen precis fyllt i en uppgift som de ville ha och så har de mage att tycka att jag är inaktiv?!
Svärmor får byta bolag eller fixa själv hädanefter. Det sa jag förra året och året där innan också....
Till slut, med min "omoderna webbläsare" lyckades jag knö mig förbi alla hinder. Men så fick jag också åla, hasa, hoppa och gräva mig fram. Men det gick. Ut kom jag på andra sidan med 7 dokument varav tre är helt onödiga. Förmodligen har företaget en koppling till bläckförsäljarna. Kan de inte lura en på vikten så kan de alltid luras genom att skriva ut ett par sidor extra. Bara därför att...liksom. Det är uppenbart att de ska ha sista ordet på något vis. "Jaså du lyckades ta dig förbi alla hinder vi satt ut, hmm vad ska vi då hitta på för att jävlas med dig? Ahhh vi slösar med papper och bläck!!"
Jag har endast genomfört en god handling.
Den fick mig förvisso att undra vad i helvete det är som får mig att göra det.
Igen.
År efter år.
Nej, jag vill inte höra något om att jag är envis, hårdnackad eller liknande och därför får skylla mig själv.
Jag är faktiskt snäll!
Det säger alla som träffat mig mer än 8 gånger.
Innan dess tvivlar de starkt.

De Halta och Lytta

2009-01-13T08:40:00.010+01:00

I går fanns det två missade samtal från någon okänd på min telefon och så småningom hade jag ett röstmeddelande. Det var från svärmor som bad mig att ringa snarast möjligast. Hennes tonfall fick mig att tro att, nu jävlar har det gått åt helvete, nu har de fått lägga in svärfar akut eller så har hon själv drabbats av, ja fan vat vad, men det lät dödsallvarligt. Alltså samlar jag mod och ringer upp och förväntar mig det värsta.

Det finns ett företag som fraktar gods kors och tvärs över landet. Svärmor brukar anlita dem. Varför förstår jag inte eftersom hon osar svavel varje gång hon talat om dem. Det finns liksom fler transportörer på marknaden. Vi kan kalla det för en lätt form av martyrskap. Hade det fungerat smärtfritt hade hon ju inte behövt engagera halva släkten varje gång hon ska ha iväg en större sändning. Det var hjälp med detta företag hon behövde när hon ringde. Hjälp med att skriva ut en fraktsedel. Det låter ju ganska enkelt och lagom okomplicerat tycker säkert du. Tji den. Jag har genomgått den proceduren de senaste tre åren, vilket svärmor alltid glömmer. Först hade de själva provat en halv dag för att få rätt på det sedan hade de börjat ringa runt till allt och alla, vilket i sig tar ytterligare en halv dag för man måste ju dra hela storyn i extended version varje gång man berättar den. Till slut hamnar de hos mig som suckar och tänker here we go again men tar mig an uppgiften som jag vet kommer att få mig lite lätt bindgalen innan jag är klar med den. Man måste nämligen ha en pc för att lösa uppgiften och den ohängde drulen i familjen råkar äga en sådan (tom 2 eftersom han fick en ny i present) alltså brukar det bli mittuppdrag att lösa denna problematik. Jag skred till verket i går kväll. Sidan som jag ska använda kommer upp och säger klar! Problemet är att den är blank. Inte så mycket som ett kommatecken finns där. Tack för den. Byter webbläsare eftersom jag vet att företaget är kinkigt. Samma resultat, en sida så blank att du kan spegla dig i den. Använder hela mitt register av finter och sidolöpningar för att komma förbi och in, men icke! Går inte. Tänker att jag kan inte ringa svärmor och ge henne en infarkt, jag spar det till i morgon (i dag). Sätter mig vid min egen maskin knappar mig fram det första beskedet jag får är att " your browser is low tech"!! och skulle jag vilja vara så vänlig och byta till en modernare. Tack för den. Känner mig ungefär som om jag satt med en Netscape Navigator från 95. I vilket fall som så kommer jag vidare och ta mig fan om inte den sidan finns i min burk?! Problemet kommer när jag skall knappa in vikten då läggs automatiskt en tvåa till när jag trycker på enter. En viss skillnad på 220 och 2202 kilo. Men visst, det är väl ett bra sätt att tjäna lite extra?! Gick inte att få rätt på, alltså byter jag läsare där det går alldeles utmärkt att få rätt kilo men jag kan inte knappa in kundnumret. Häpp! Tillbaka till ruta ett. 1 pc 1 Mac 4 olika webbläsare. Inte ett dugg närmre en fraktsedel. Det finns en pdf från ett tryckeri som man kan ladda ner och fylla i. Jättebra tänker jag. Den går att ladda ner men inte att öppna! En jäkla pdf, från ett tryckeri??!! Hur svårt ska det vara? Nu ska jag göra ytterligare ett försök vilket troligtvis kommer att göra mig gråhårig men det är bättre att jag får grått hår än att svärmor får en propp. Det allra bästa hade varit i fall detta transportföretag fick tummarna ur arslet och fixade till sin sida så att alla kan använda den. Oavsett pc eller Mac. Kan bankerna fixa det så kan fan ta mig de också. Önska mig lycka till eller övertyga mig om att jag klär i grått!

Jätteskoj!

2009-01-10T14:03:00.004+01:00

Underbart, jag behöver inte kräkas eller må illa resten av livet.
Man har beslutat sig för att lägga ner projektet att ersätta Plantan i Zeppelin.
Det finns alltså några tänkande varelser på den här planeten ändå??!
(För inte ens det här får mig att tro att någon gud skulle vara inblandad)

I dag ska jag va glad hela da'n.

Inte skoj alls

2009-01-09T15:48:00.002+01:00

Led Zeppelin söker ny sångare!??
Har väl sällan hört något så dumt.
Är fortfarande lite lätt chockskadad.
Skulle någon annan än Plantan sjunga i Zeppelin?
Så länge Plantan lever??!
Kan faktiskt inte tänka mig det.
Undrar dock vem som har modet att söka jobbet. Måste vara någon med ett hiskeligt ego. I bästa fall är det någon som aldrig hört bandet. Då kan det bli spännande. Men alla som hört mannen kan ju inte på fullt allvar ringa Page och säga; "jag tror jag fixar det, jag är rätt man!" Inte utan att ha heliumskalle.
Tänk om Roger Daltrey ringer? Då kräks jag på riktigt. Eller Enrique Eglesias eller ännu värre - hans far. Christer Sjögren?! Morrisey? Usch jag börjar bli illamående.
Bäst jag vilar en stund.

Skojare

2009-01-06T18:45:00.002+01:00

Ha, vilken blåsning vi gick på.
Här trodde man att man skulle gå på 50-årskalas och så hamnar man på ett bröllopp!
Vilken tur att jag hade varit inne i garderoben i tid och fixat utstyrseln och inte kommit invirad i ett lakan som jag ett tag lekte en tanke med. Hade sett något ut det, men eftersom jag var klädd i lakan förra gången så hade det kanske gått bra nu med. Jubilaren tillika bruden visste knappt till sig av glädje över att ha blåst oss alla.
Hon är förlåten, men bara nästan för jag hade inte min kamera med mig eftersom jag "bara" skulle på 50-års fest. Eftersom jag klätt mig fint på uppmaning av värdfolket så hade jag liksom inte plats för kameran. Jag och handväskor är ingen bra kombo. Jag är en fickmänniska. Handväskor glömmer jag bort. Ska jag ha en väska ska den åtmistone kunna få ner ett A4 block annars kan det vara. Pågen från landet som var med sa att han hade sin med sig, vad hjälpte det när han inte hade laddat batteriet? Många, nästan alla hade kamera. Utom jag! Jag som normalt sett är den familjens hovfotograf. Katastrof! Jag bryr mig liksom inte om andras bilder. Jag vill ha mina egna! Men visst jag förstår att jag inte blev tillfrågad denna gång, jag hade ju kunnat ana ugglor i mossen eller bröllopp på slottet.
Eftersom jag har klippkort på vännens bröllopp (allt enligt henne själv) förväntar jag mig att få reda på det nästa gång?! ;-)
Kom i säng vid sex i morse så livet är lite urlakat just nu. Gick ner i parken och matade fåglarna med lite ost och skinka. Då var jag populär kan jag lova. Måsarna åt faktiskt ur händerna, inte helt vanligt, men så var det också godis som serverades. Fast kallt som attan var det. Så det var vansinnigt skönt att komma hem igen. Varm choklad gjord på Vahlronakakao och en god mörk rom med massor med vispgrädde gjorde en på bättre humör!
Nu blir det soffsittning med chips.

Nästan färdig

2009-01-05T14:20:00.002+01:00

Varför måste det vara den kallaste dagen på året i dag?
Är det för att jag skall ha kjol och strumpbyxor, modell nylon, tunnare?
Kyla+nylon=obehag! Men jag tänker fan inte raka benen, lite skydd ska jag ha kvar.
Det får bli krusbärsben under kläderna. Ingen ska dit och kolla i alla fall.
Jag tycker inte om kalasbyxor även om det är finmodell.
I morgon kommer jag att ha så där läskigt ont i skenbenen efter att ha gått i högklackat.
Med den onda rygg jag har så blir det inte så ofta klack på skorna, det får jag dessutom betala dyrt för dagen efter. Fattar inte att det kan göra så förbaskat ont, där är ju knappt någonting.
Så idag (i morgon) kommer jag att leva upp till devisen: Vill man vara fin får man lida pin?!
Jaja, nu är det dags att sätta på ansiktet, önska mig lycka till.
Maskerad är mer min modell.
Strunt samma det blir säkert en afton att minnas!